Det funkar inte att jag kommer till byn den här veckan.

Det blev ingen mat med Jasmin idag eftersom hon skulle jobba extra, så vi får ta det en annan dag istället. Faktum är att det inte var det enda som inte gick helt enligt planerna idag. Då jag skulle gå till jobbet såg jag att mormor hade ringt flera gånger, så jag ringde upp henne och då fick jag veta att det inte funkar att jag kommer den här veckan eftersom hon ska ta prover på fredag och dagarna innan och efter är det hög infektionsrisk eller nåt sånt. Att jag övertygade henne om att jag inte är det minsta lilla sjuk hjälpte inte eftersom jag ändå kan bära med mig baciller och så eftersom jag är så mycket runt andra människor på t.ex. tunnelbanan och på jobbet. Först mådde jag jättedåligt över detta eftersom jag hade sett fram emot att åka och vill passa på att umgås mycket med mormor nu i sommar då jag har tid. Jag vill finnas där för henne, och att få höra saker om infektionsrisker gjorde att jag började känna mig lite orolig över allt det här med att hon haft cancer. Tyvärr så kändes allt så dåligt så att jag blev totalt otaggad för jobbet, men jag sms:ade en av pastorerna och hon bad för mig så med all sannolikhet så var det därför allt vände sen och jag fick en bra kväll på jobbet. Vi hade tävling som vanligt och den grupp som fick flest ordrar vann, så jag fick med mig klubbor och kexchoklad hem ikväll. Jag känner nu också att det faktiskt är okej att vara hemma den här helgen då jag får träffa mormor (och dem andra i byn!) nästa vecka iallafall. Så planerna för helgen är helt ändrade, och det enda jag är helt säker på hittills är att jag ska ta ett extrapass på jobbet imorgon och sen hänga i kyrkan på söndag.


En gammal bild på mig och mormor. ♥

Annars så kan jag erkänna att det blev sent imorse igen. Jag har kommit in i den där sommarlovskänslan där man sover lite för mycket på morgonen då man kan det. Jag borde göra något åt det eftersom jag egentligen inte gillar att ligga och sova till elva-tolv… ;p

(Dagens Bibelord är 2 Tim 3:16-17.)

There is nothing like the gospel!!

På jobbet går det upp och ner. Ena dagen går det strålande bra och nästa dag inte riktigt lika bra, fast det beror ju såklart på vad man jämför med också. Om jag jämför med hur många ordrar jag har fått iväg i genomsnitt de kvällar då jag har jobbat så går det ganska bra, och om jag jämför med mitt rekord så går det ganska dåligt nu. Fast det kanske är genomsnittet jag borde tänka på, och det kommer ju antagligen att förbättras ju längre jag jobbar där. Vår teamledare sa iallafall idag att hon tyckte att mina samtal lät bra, så jag borde vara nöjd.

En kul grej är förresten att jag brukar sitta och rita lite från och till medan jag väntar på att norskarna ska svara i telefonen, och idag fick jag för mig att skriva there is nothing like the gospel i ett kors. Först tänkte jag inte så mycket på det, utan orden liksom bara poppade upp i huvudet. Men nu har jag kommit på att Johannes Amritzer, min grymma pastor, sa just de orden på en festival en gång och jag såg ett videoklipp med det. Det var så mäktigt. Så starkt. Och tydligen så fastnade det



Förutom att jobba så har jag hunnit hjälpa till lite på kontoret i kyrkan. Det är dags att förbereda för bibelskolestarten i augusti nu, och det vill jag självklart vara en del av. Idag fixade jag med antagningsbeskeden, och eftersom Emmeli var tvungen att gå innan mig så slutade det med att jag var helt ensam i kyrkan. En lite annorlunda känsla då det alltid är liv och rörelse där annars. ;p

Jag har förresten drömt nåt konstigt igen. Jag tänkte åka tidigt till kontoret, men fick sen ett sms av Emmeli om att hon inte skulle komma förrän tio, så trots att jag hade inbillat mig att jag nog var pigg så la jag mig igen och somnade om. Då drömde jag att jag försov mig och vaknade halv tre på eftermiddagen. Jag kan säga att det hade varit fett pinsamt om det hade varit sant

Imorgonkväll är det dags för jobb igen, och jag hoppas att jag är på samma strålande humör som idag för då blir allt så roligt och det är inte ens en ansträngning att sitta i telefonen och låta trevlig i fyra timmar. Fast innan jag ska åka till mySafetys kontor på Gärdet så ska jag äta en sen lunch/tidig middag med Jasmin som jag träffade på tunnelbanan under missionspraktiken. Eller åtminstone så tror jag att jag ska det. Väntar på svar om vilken tid som passar för henne.

Och just det. En sak till. Dagens ord är lemmeltåg. Jag tänker inte förklara det mer än att min humor är lite knäpp ibland och att Marie och Nour från jobbet vet precis vad jag pratar om, speciellt Marie.

(Dagens Bibelord är Ps 139:5.)

Top 10 för vecka 25.

Den här veckan är det några nya låtar som har kommit tillbaka in på listan och några som är helt nya. En kul grej är att nio av låtarna är från samma skiva, så ni kan ju försöka lista ut vilken av dem som är avvikande. :p
___Tyvärr så har jag inte hittat någon video med Safe som ligger etta den här veckan, så vi får klara oss utan det den här gången.

Fetstil
betyder att låten är ny på listan och ett plus eller minus efter låten visar hur många placeringar låten eventuellt har gått upp eller ner på listan.



1. Timothy Palmer – Safe (+ 3)

2. Jennifer Heller – Your Hands (+ 1)

3. Ed Cash – Follow You (- 1)

4. David Frey – Words I Would Say

5. Patrik Isaksson – Mitt Stockholm (- 4)

6. Sara Hart – Better Than a Hallelujah (+ 4)

7. Mark Schultz – Love Has Come

8. Matthew West – When I Say I Do

9. Andrew Craig – When Grace Walks In

10. Mark Hall – If We’ve Ever Needed You


Kanske är jag undermedvetet mer orolig för henne än vad jag erkänner för mig själv.

Nu har jag lyckats bli sådär galet trött igen. Förhoppningsvis så har det gått över tills imorgon. Fast missförstå mig inte, jag är inte trött just nu, men jag är trött på morgonen och sover himlans länge. Jag gick upp efter elva idag. Jag får helt enkelt få igång diciplinen igen och inte lata upp mig för mycket bara för att jag jobbar kvällspass och inte måste gå upp i ottan längre. Jag får börja "träna" upp mig igen imorgon, vilket passar utmärkt eftersom jag ändå ska till kontoret i kyrkan och jobba i några timmar, och jag funderar på om jag ska satsa på att vara där till åtta-nio och sen åka hem innan jobbet. Annars hade jag tänkt komma vid elva, stanna där till två och äta lunch och sen börja jobba klockan tre om det går. Fast gör jag det så blir det en väldigt fullspäckad dag. Men vi får se hur jag gör.


Dags att bestämma sig snart

De knäppa drömmarna fortsätter, förresten. Jag som inte brukar komma ihåg vad jag drömmer gör det nu lite då och då. Fast inatt var det inte en rolig dröm överhuvudtaget. Jag drömde att jag försökte ta mig till mormor i byn, men det gick inte eftersom jag hade somnat på bussen och sen var tvungen att åka tillbaka och då hade jag missat den sista pendeln. På nåt sätt hamnade jag i en taxi, men det var inte förrän på morgonen och då ringde mamma som jag inte har pratat med på en halv evighet och sa att mormor hade dött. Kanske är jag undermedvetet mer orolig för henne än vad jag erkänner för mig själv, jag vet inte. Men det jag vet är att det bara är en dröm och att jag inte låter sånt get to me. Så nu ska jag fortsätta le, fixa lite pasta och köttbullar till en tidig middag, fortsätta prisa Jesus, se ett avsnitt av Doktor Quinn som jag laddade på YouTube igår men aldrig hann se eftersom jag somnade ifrån allt och på väg till jobbet tänker jag ringa mormor och berätta för henne hur mycket jag älskar henne

(Dagens Bibelord är Matt 10:22.)

When my world is shaking, heaven stands.

Nu har en ny vecka påbörjats. Allt negativt från förra veckan kan vi gå vidare från och allt positivt kan vi komma ihåg och fortsätta le åt. Vi kan också tänka lite extra på vad jag citerar från Your Hands med JJ Heller den här veckan

Veckans Citat: When my world is shaking, heaven stands.

Då vi känner att allt runt omkring oss skakar och vi inte vet var vi ska vända oss, då måste vi komma ihåg att himlen står fast. Den skakar inte. Gud står fast i sina löften till oss och vi kan lita på att han aldrig kommer att låta oss falla. Aldrig någonsin.


JJ Heller - Your Hands


Det blir en liten omställning att komma tillbaka hem.

Nu är jag tillbaka i mitt älskade Stockholm igen. Det var med blandade känslor jag kom hem igen, och som vanligt kändes det värst precis i början. Jag tänkte på det här idag och tror att det beror på mer än bara att jag vill finnas där för mormor och att jag är så van med att vara på landet på sommaren så att det känns lite konstigt ibland att komma tillbaka till stan (fast oftast känns det faktiskt bra!). Jag kom fram till att det kanske beror på ensamheten. Jag har varit i byn väldigt mycket de senaste veckorna, och där är det nästan alltid liv och rörelse. Även om jag har min egna våning där jag kan vara ifred så finns det ändå två morföräldrar där och ett helt gäng med djur. Så första intrycket då jag kommer hem igen, speciellt nu då Elisa inte är hemma, är att det är tyst och att det inte finns någon att prata med. Det tar ett tag innan jag vänjer mig då jag kommer direkt från byn, och det kanske är därför det känns lite jobbigt att komma hem precis i början. Eller det är iallafall min lilla analys


My place i byn där sängen nästan alltid är full av katter på kvällarna

Men nog om det. Jag ska inte klaga, speciellt inte då det första jag gör efter att ha lämnat lite väskor och ätit lite mat är att åka till världens bästa kyrka och träffa underbara människor. Och där tog ju ensamheten slut direkt. Så nu då jag sitter här och skriver i en tyst lägenhet för mig själv så är jag ändå glad, och jag börjar återigen vänja mig vid tystnaden. Så farligt är det faktiskt inte ändå. Det är bara det att det blir en liten omställning.

Imorgon ska jag jobba igen, måndag till onsdag blir det som vanligt. Jag är taggad eftersom det gick så bra sist och hoppas på att nå upp till samma, eller ännu bättre, resultat igen. På tisdag ska jag börja hjälpa till på kontoret i kyrkan och förbereda för bibelskolestarten i höst. Det är de planerna jag har hittills för den här veckan. Antagligen åker jag tillbaka till byn på torsdag eller fredag, fast det är ingenting som är helt bestämt än.

(Dagens Bibelord är Matt 12:33.)

Midsommar och konstiga drömmar.

Igår var det midsommarafton. Det var den där stora svenska högtiden som vanligtvis innebär allt från sill och färskpotatis till dansande kring en så kallad midsommarstång. Allt är typiskt somrigt den här dagen, även om det många gånger regnar. Jag brukar inte fira så mycket och har nog aldrig gjort det. Jag har varit på midsommarfiranden ibland, men har ändå aldrig gjort någon stor grej av det. Igår var det så illa så att jag till och med kom på mig själv med att tänka att det inte ens kändes som midsommar. Jag gjorde inget speciellt igår, och då jag tänkte på midsommarminnen insåg jag att den midsommar som kändes mest som midsommar nog var då jag var i Indien för fem år sen. Då var halva mitt team i ett flyktingläger den kvällen, och vi berättade om vårt svenska midsommarfirande och lärde de våra danser. Det slutade med att både barn och vuxna dansade och skrattade tillsammans innan vi åkte därifrån. Det kallar jag midsommarminne…

Jag hade en ganska lugn dag här i byn igår, om vi bortser från allt mitt non-stop-babblande-på-msn-om-hur-jag-tänker-om-att-kanske-bli-sjuksköterska och allt flum som jag utsatte Rebecka för då jag blev lite för trött. Då man blir trött så blir allt roligt. Till och med drömmar blir roliga då man är så trött som jag var. Jag råkade somna på soffan och då jag vaknade hade jag drömt nån crazy dröm om snö som jag knappt kommer ihåg längre. Det blev en ganska annorlunda prata-på-msn-kväll-med-Becks. Mitt i allt så behövde jag spendera lite tid med mormor också eftersom hon hade en jobbig kväll med högt blodsocker och oro. Men det var ingenting som bön, positiva bekännelser, bibelläsning och kärlek inte kunde ordna. Jag hade en fantastisk kväll.



De konstiga drömmarna fortsatte förresten. Imorse då jag somnade om lyckades jag drömma att jag var på en skolavslutning i mitt gamla vardagsrum i Gävle. Jag satt i soffan och kollade på Days-avsnitt, och så helt plötsligt började en avslutning mitt i allt. Det var många amerikaner där och Daniel, vår rektor på bibelskolan, sa att concentration is anointing. Jag antar att om man hör något tillräckligt mycket så börjar det dyka upp i drömmarna tillslut, för jag hörde just de orden ofta då jag gick bibelskola. Om jag drömmer så här nu, undrar vad jag drömmer då jag har gått ut ledarskolan, eller då jag bor ute på en missionsbas om några år. ;p

Idag är den sista hela dagen i byn innan jag åker hem igen, och det innebär att jag tänker njuta extra mycket av bl.a. kattmys, filmmys med mormor (vi ska se Huset vid sjön snart!), god mat och kanske en liten skogspromenad…

(Dagens Bibelord är Joh 14:1.)

poemaboutgodslove.




En bra kväll på jobbet och ett tidigt tåg ut till byn…

Igår hade jag en fantastiskt bra kväll på jobbet, helt klart den bästa kvällen hittills. Jag slog mitt tidigare rekord i hur många ordrar jag lyckades få med hästlängder. Allt liksom bara klaffade. Humöret var på topp och kvällen innan, då jag hade haft ont i huvudet och känt mig allmänt seg, var som bortblåst. Jag hoppas och tror att jag kommer att få många fler såna härliga kvällar som igår på jobbet. Då jag åkte hem hade jag en härlig känsla av att jag verkligen trivdes med livet, en sån där allt-är-på-topp-känsla, ni vet.

Imorse vaknade jag tidigt för att ta ett tidigt tåg ut till byn. Trots att jag la mig strax efter halv ett igår (kom hem halv elva och ville duscha, äta korv med bröd och slappna av innan jag la mig) så vaknade jag innan klockan ringde halv sex. Jag var trött, men lyckades ändå vakna före klockan. Oväntat, men lite kul. Det som däremot inte var så oväntat var att jag har varit lite trött från och till idag. Men det var ingenting som inte några tupplurer kunde fixa. Så nu sitter jag här, det är nästan midnatt och jag är någorlunda pigg. Fast jag tänker inte göra samma misstag som sist jag var här och vända på dygnet, så jag lägger mig nog om drygt en timme iallafall.

Det känns bra att vara tillbaka ute i byn igen. Jag har haft en väldigt mysig dag här. Det har regnat i princip hela dagen, men jag har valt att se det positiva i det, som idag var att det var väldigt mysigt att bli bjuden på varm choklad och en ostmacka av morfar medan regnet smattrade mot fönstren. Jag har umgåtts en del med honom idag och hjälpt till lite här hemma. Mormor var på sjukhuset hela dagen idag, hon fick sin första cellgiftsbehandling, så jag och morfar var on our own pretty much the whole day. Sen välkomnade vi henne hem med mat då hon kom, och på kvällen åt vi jordgubbar med grädde och smält choklad.


Regn behöver inte bara vara negativt och tråkigt all the time.

Jag njuter såklart också av att få krama mina små kattskruttisar. Just nu ligger det fyra stycken i sängen, en på soffan bredvid mig, en på en stol på andra sidan rummet, några ute i vardagsrummet utanför mitt rum och en av dem är ute någonstans och jag vet inte om jag borde vara orolig eller inte eftersom ingen har sett henne på jättelänge. Det är Tindrah jag pratar om. Fast mormor och morfar är inte oroliga, och på sommaren kan katterna vara lite mer eller mindre vill-inte-komma-in-utan-bara-vara-ute-och-jaga. Speciellt Tindrah. Så jag hoppas att hon dyker upp snart hon också. Under tiden får jag njuta av de andra katternas sällskap medan jag gör saker som t.ex. läser och äter naturgodis, ser på Doktor Quinn, bloggar eller bara njuter av bylivet. Jag har förresten äntligen läst ut Jag är HERREN din läkare-boken nu, lånat ut den till mormor och ska börja på en annan spännande bok riktigt snart…

(Dagens Bibelord är 1 Joh 2:9.)

Mark 3:10.

Dagens Bibelord:
Mark 3:10.

Citat:
Ty han botade så många att alla som led av någon plåga trängde sig inpå för att få röra vid honom. (Folkbibeln)

Kommentar:
Jesus botade inte bara några människor som kom till honom för att få helande - han botade alla! Det är sådan han är; han vill bota alla sjuka som kommer till honom för att få helande i sina kroppar och själar…

Något oväntat, ovanligt trött, regn och en regnbåge, jobb och snart byn igen…

Början på den här veckan har varit både intressant, annorlunda, seg, lite rolig och ganska vanlig på samma gång. Jag tänkte berätta lite mer så förstår ni nog vad jag menar…

I måndags då jag stod vid busshållplatsen vid jobbet och väntade på bussen hände något riktigt oväntat. Något som man inte förväntar sig ska hända i verkliga livet. En tjej som precis hade börjat på mitt jobb frågade om jag hette Erica, jag visste inte vem hon var och blev ganska förvånad över att hon visste vad jag hette. Det visade sig att det var Rinth, en tjej som jag träffade på en chatt och började maila med då jag var tolv år. De senaste åren har vi inte pratat så jättemycket, jag har läst hennes blogg ibland och har henne som vän på facebook, men jag hade alltså ingen aning om att hon också skulle börja jobba på mySafety. Hon pluggar i Luleå nu, så jag visste inte ens att hon var i Stockholm över sommaren. Men det var kul att träffa henne efter alla dessa år.

Jag har också varit ovanligt trött de senaste dagarna. Jag har inte lagt mig så sent, som senast blev det typ halv två en natt, men jag brukar lätt orka gå upp till åtminstone tio då jag lägger mig vid den tiden. Men den här veckan har jag gått upp mellan kvart i elva och kvart över tolv. Det är inte likt mig. Men jag piggnar säkert till snart igen. Jag antar att alla har sina tröttperioder lite då och då.

Det har varit ganska mycket regn från och till sen jag kom hem i söndags. Jag tog inte med mig paraplyet till jobbet varken i måndags eller igår. I måndags blev jag blöt på vägen till bussen, men sen blev det bättre. Det regnade bara lite då jag gick hemifrån, men under de minuter som hann gå från där jag bor till busshållplatsen blev det bara värre och värre. Och igår var det fint väder hela vägen till jobbet, men då jag kom in och satt och väntade på att vi skulle börja så ösregnade det och åskade(!). Senare då jag satt och ringde en massa norskar så var det den mest vackraste regnbåge jag nånsin sett utanför fönstret, och då jag skulle hem regnade det inte. Men nu är frågan bara om paraplyet ska få följa med idag eller inte. Jag tvivlar på det och undrar samtidigt hur smart jag egentligen är…


Den var lika vacker som den här, fast med en stad i bakgrunden.

Jag känner att jag börjar komma in i jobbet nu, även om jag känner att jag vill bli bättre än vad jag är nu. Men det blir jag förhoppningsvis ganska snart. Jag har ju trots allt bara jobbat tre pass hittills om vi inte räknar med utbildningen. Vi kan förresten få börja redan 15:00 om vi vill nu, så då blir det sex timmar istället för fyra. Jag tror att jag ska testa att börja 15:00 nån dag och se hur det känns. Annars så kan fyra timmar kännas som en ganska lång tid då man bara sitter stilla och ringer hela tiden, fast å andra sidan blir det ju mer pengar om man börjar tidigare…

Snart ska jag förresten till byn igen. Jag har nästan helt bestämt mig nu för att åka redan imorgon. Jag har inte hört något om husförsamling och vilken jag kan gå i, så det blir det inte den här veckan. Jag skulle kunna ta ett extrapass på jobbet imorgon i och för sig, fast det känns också lockande att åka en dag tidigare till byn och vara där då mormor kommer hem från sin första cellgiftsbehandling. Och jag har sagt nu att jag kanske skulle komma imorgon, så jag gör nog det.


Top 10 för vecka 24.

Den här veckan är åtta av låtarna på listan nya. Vissa av dem har jag lyssnat på ganska mycket tidigare, och jag tror att nån till och med har varit på listan innan, men några är helt nya. Dock så lyssnade jag inte så mycket på Spotify under just förra veckan (som den här veckans lista baseras på) men det blev tillräckligt mycket för att få ihop en lista iallafall, även om jag känner att jag egentligen inte lyssnade så mycket på vissa av låtarna på listan…

Fetstil
betyder att låten är ny på listan och ett plus eller minus efter låten visar hur många placeringar låten eventuellt har gått upp eller ner på listan.




Patrik Isaksson - Mitt Stockholm

1. Patrik Isaksson – Mitt Stockholm

2. Ed Cash – Follow You

3. Jennifer Heller – Your Hands (- 1)

4. Timothy Palmer - Safe

5. Sara Groves – Hiding Place

6. Patrik Isaksson – Du Får Göra Som Du Vill

7. Josh Fox – Jesus Is King

8. Sarah Dawn Finer – Moving On

9. Ed Cash – You Are For Me

10. Sara Hart – Better Than a Hallelujah (- 6)


Lite kluven från och till.

Nu är jag tillbaka i Stockholm igen. Jag kom igår vid två-tiden och hann precis hem med väskorna, få i mig en liten pizza och snabbt packa upp lite grejer innan jag åkte till kyrkan. Det var ett fantastiskt möte igår, som vanligt, och jag njöt av att få vara tillbaka i min församling igen. Det kändes bra, trots att jag då jag hade kommit hem bara kände för att krypa ihop i sängen och gråta en skvätt. Jag är lite kluven från och till nu, kluven om var jag egentligen vill vara någonstans. Värst brukar det vara då jag precis har åkt ifrån byn. Missförstå mig inte, Stockholm är mitt hem och jag trivs helt otroligt bra här och kommer att stanna här tills jag ska åka ut och jobba på en missionsbas om några år. Men mormor går igenom så mycket nu, och därför kan jag många gånger känna att det är jobbigt att komma tillbaka hit och inte kunna finnas där för henne på samma sätt. Jag har trott hela tiden att allt kommer att bli bra, för vi har en stor Gud, men det förändrar inte att hon går igenom något jobbigt nu och att hon ska få behandlingar i förebyggande syfte. Ibland kan jag känna att jag bara vill åka tillbaka på en gång och det sliter i hjärtat då det inte går, och ibland känner jag att jag trots att jag har varit i byn varje sommar i hela mitt liv verkligen trivs med att vara hemma i Stockholm och jobba och njuta av sommaren här. Jag känner att jag ändå åker dit flera gånger i månaden, så att spendera sommaren i min drömstad känns bara roligt. Kluven, var ordet


Min underbara mormor.

Inatt sov jag ut. Jag tror att jag behövde det, för sanningen är den att jag i byn lyckades vända på dygnet lite för mycket de sista dagarna. Så idag gick jag inte upp förrän kvart i elva (ja, Veckans Citat var tidsinställt den här gången) med en underbart utvilad känsla. Det känns helt rätt att börja veckan med att vara utvilad.

Snart är det dags att åka till kontoret på mySafety och jobba i några timmar. Det ska bli kul att få komma tillbaka och komma igång ordentligt efter förra veckan som blev så konstig och då jag inte mådde bra. Ikväll ska jag ge järnet! De här dagarna som jag är kvar hemma innan jag åker tillbaka till byn (åker på torsdag eller fredag och stannar över helgen) ska jag vara fokuserad i allt jag gör! Jag ska njuta av att vara här! Sen då jag är tillbaka i byn kan jag fokusera på allt som jag har där. But one thing at a time


Come find peace in the Father…

En ny sommarvecka har kommit och med den följer ett nytt Veckans Citat. Det kommer från samma låt som förra gången; Words I Would Say.

Veckans Citat:
Come find peace in the Father…

Jag har tänkt ganska mycket på frid och på hur Guds frid är så fantastisk. Den tränger igenom allt och fyller våra hjärtan då vi lämnar det som vi tycker känns jobbigt till Gud. Då vi ger våra liv till honom som har skapat hela universum så får vi frid. Din Fader i himlen vill ge dig sin frid, så ta emot honom och hans gåva till dig.


Sidewalk Prophets - Words I Would Say


En liten nostalgitripp i mailboxen…

Jag har haft samma mail i över sex år nu och jag har kvar ganska många gamla mail, såna där mail som det kan vara värt att spara men som man kanske ändå inte läser igen. Mail från vänner, intressanta nyhetsbrev eller bara något som en gång fick mig att le.

Idag då jag loggade in på mailen och spontant klickade in mig på en mapp med mail från Frida så började jag läsa. Jag läste vad vi båda hade skrivit till varandra för drygt fem år sen. Jag höjde på ögonbrynen åt hur jag hade skrivit, jag mindes vem jag en gång var och hur jag tänkte då, jag kom ihåg vad som hände i mitt liv vid den tidpunkten, jag reflekterade över hur mycket som hinner hända på fem år och jag tänkte på Frida. Jag tror inte att jag har nämnt henne i bloggen tidigare. Den tiden då vi kände varandra var flera år innan jag började skriva här. Vi började prata på en chatt då vi var tolv år gamla, vi mailade, vi satt uppe på msn hela nätterna och pratade om allt mellan himmel och jord och då vi var 17 kom hon och hälsade på mig här i byn i några dagar. Hon kom från Kristinehamn nära Karlstad. Vi kunde prata om allt och vi var så lika på många sätt. Vi hade båda gått igenom jobbiga saker och vi hade båda hoppat av gymnasiet. Vi visste hur det var att leva i en depression, och vi älskade djur och foto. I de få mailen som jag har från henne, de flesta skrev vi tyvärr innan jag bytte mail och därför finns de inte kvar, hade jag börjat må bättre och gick i gymnasiet igen. Jag hade blivit helad, döpte mig och hade fått för mig att jag skulle bli missionär. Jag skrev något om att kanske åka till Nigeria någon gång, fast jag kommer inte alls ihåg varför. Frida mådde fortfarande inte bra och hade precis sökt in till gymnasiet igen för att ge det en till chans. Jag berättade mycket om Gud, men hon visste inte riktigt vad hon trodde om allt det. Vi pratade om att jag skulle åka till henne under sommaren då jag hade kommit hem från en missionsresa, sen skulle vi åka till Stockholm och gå på Grönan innan vi åkte vidare till mig i byn. Det blev aldrig av. Jag kommer inte ihåg hur det hände, men vi tappade kontakten. En dag hittade jag ett telefonnummer och ringde. Jag hoppades få prata med Frida igen, men det visade sig att det var försent. Hon levde inte längre. Hon hade tagit livet av sig. That was the end of it. Men jag kommer aldrig att glömma henne. En gång betydde hon väldigt mycket för mig, och idag då jag tog en liten nostalgitripp i mailboxen tänkte jag på henne…




Allt liksom bara pausades för en liten stund…

Om vi inte räknar med musiklistan som jag precis la upp så har bloggen haft en oplanerad paus fram tills nu. Om vi nu ska kalla det för en paus. Jag vet inte om jag har sett det på det sättet egentligen, jag har bara inte skrivit den senaste tiden. Faktum är att det inte har varit mycket som har varit sig likt det som jag hade tänkt mig för de senaste nio dagarna. Det är nog på tiden att jag berättar om det nu. Det kanske är dags att jag sakta men säkert slutar stänga ner allt för att det har varit skönt för en stund…

Förra onsdagen började jag på mitt deltidsjobb på mySafety, och jag valde att ha ett schema där jag ska jobba måndag till onsdag. Tiderna är 16:55 till 21:00. Min uppgift är att ringa till människor och erbjuda de en gratis säkerhetsbricka till nycklarna för att marknadsföra företaget. mySafety har nyligen börjat satsa på Norge, så jag får ringa till Norge och lär mig ett extra språk på köpet. Jag trivs där och kände redan på torsdagen då jag tog ett extrapass att jag blir bättre och bättre på det här. Det är måndagar till torsdagar som vi kan jobba, och eftersom jag nog ska börja i en ny husförsamling över sommaren som är på torsdagar så blir det inget jobb för mig då. Jag prioriterar saker som har med kyrkan att göra.

Jag hade tänkt stanna hemma fram till nästa helg, men jag fick ryck och bestämde mig för att åka till byn i fredagsmorse. Jag gick till och med hemifrån före halv åtta på morgonen bara för att jag ville få så mycket tid där som möjligt under helgen. Det började med att mormor lät ledsen i telefonen under veckan, och trots att jag vet att hon kan vara ledsen från och till nu så ville allt i mig hoppa på första bästa tåg och åka till henne. Det kändes bättre efter ett tag, men jag åkte ändå. Jag älskar att vara här och att få krama mormor lite extra och säga att allt kommer att bli bra känns inte helt fel just nu. Operationen gick bra, men hon åker till sjukhuset ofta och ska snart börja med cellgifter i förebyggande syfte och sen ska hon få strålning också. Jag berättade aldrig förut vad som var fel, men då jag skriver om cellgifter så förstår ni säkert att det var cancer. Hon hade bröstcancer.


Bakom det mörka och gråa finns det alltid en sol och jag väljer att tro att allt blir bra.

Helgen här blev bra, dock så har jag fortfarande inte åkt hem. Jag skulle ha åkt i söndags, men började må dåligt och sköt upp det en dag. Tyvärr så blev en dag till flera dagar. Jag kände mig seg i hela kroppen och började känna mig förkyld. Det blev inte så farligt och jag mår mycket bättre nu. Att jag aldrig åkte hem beror på att jag från igår till på söndag inte hade något som jag behövde göra hemma. Jag hade noll planer. Så jag stannade här. Jag njuter av livet här, pussar på katterna, tar promenader med mormor, slappnar av och ser massa Doktor Quinn-avsnitt på YouTube. Jag tänkte stanna till imorgon eller på söndag, så det börjar bli dags att åka tillbaka till the big city soon. Det är dags nu, liksom. Precis som att det är dags att jag slutar stänga ner allt. Jag kände för att bara vara ett tag vilket ledde till att mobilen stängdes av, jag loggade inte in på facebook, bloggade inte och allt liksom bara pausades för en liten stund… Jag tror att jag behövde det. It felt good. Men det känns också bra att skriva igen, även om jag måste erkänna att jag är frestad att fortsätta vara lite off tills jag åker hem. ;p

Men trots att jag ville vara avskild från världen för en kort period så loggade jag av någon anledning in på mailen i måndagskväll innan jag skulle lägga mig. Jag är glad att jag gjorde det för jag hade fått ett mail från världens bästa bibelskola om att jag har kommit in på ledarskolan. Jag har redan läst antagningsmailet flera gånger och påminns om hur jag då jag kom in på bibelskolan lät antagningsbrevet ligga framme på skrivbordet ända tills jag flyttade och började på min drömskola. Och nu fortsätter äventyret med ledarskolan


Top 10 för vecka 23.

Det känns som att det inte är så mycket som händer på listan just nu. Visserligen har det kommit in fyra nya låtar sen förra veckans lista, men alla de låtarna kommer från samma skiva som jag har lyssnat på mycket de senaste veckorna. Faktum är att alla låtarna är från just den skivan utom Tears of The Saints. Det är en bra skiva och det finns helt klart en anledning till varför 90 % av låtarna på listan kommer från den skivan, men jag börjar ändå känna nu att det nog är dags för lite nytt snart…

Fetstil
betyder att låten är ny på listan och ett plus eller minus efter låten visar hur många placeringar låten eventuellt har gått upp eller ner på listan.

Och just det. En sak till. Jag hittade ingen video med David Frey till Words I Would Say som ligger etta den här veckan, så videon får bli med Sidewalk Prophets istället.




Sidewalk Prophets - Words I Would Say

1. David Frey – Words I Would Say (+ 2)

2. Jennifer Heller – Your Hands

3. Leeland – Tears of The Saints (- 2)

4. Sara Hart – Better Than a Hallelujah (+ 6)

5. Andrew Craig – When Grace Walks In

6. Mark Hall – If We’ve Ever Needed You

7. Nathaniel Rinehart – Something Beautiful (- 2)

8. Francesca Battistelli – Beautiful, Beautiful (+ 1)

9. Matt Redman – Our God

10. Jeremy Camp – The Healing Hand Of God


Sommarkänslor, och en annorlunda sommar…

För bara en liten stund sen kom jag in från en promenad. Jag njöt av sommaren, pratade lite med mormor och bad. Det var en sån där typiskt mysig sommarpromenad. Nästan. Det regnade ganska mycket, vilket jag såklart inte insåg förrän jag öppnade dörren för att gå ut, men vid det laget hade jag sån lust att gå så att jag bara sprang tillbaka in och hämtade mitt blåa paraply. Dock så tänkte jag inte på att byta skor utan gick ut i tygskor, ibland går inte hissen riktigt ända upp. Men det var ändå en underbar promenad. Det är över tjugo grader ute och äntligen kan jag, efter en lång vinter, njuta av att gå omkring i shorts och t-shirt. Perfect.

De senaste dagarna, som jag har spenderat i byn, har jag också njutit en del av sommaren. Sommarkänslorna flödar över nu. Jag har latat mig till tusen, gosat med katterna, tagit skogspromenader och sett så många avsnitt av Doktor Quinn på YouTube så att jag inte ens har nån koll på exakt hur många det faktiskt var. Och en kväll då Internet var segare än kola tog jag boken jag läser i nu och satte mig i ett av de svalaste rummen i huset och läste. Nu har jag kommit igång med läsandet igen, så snart borde jag ha läst ut den här boken som jag började i redan i mars


Sommarkänslor direkt från byn. ♥

Så långt låter allt som vanligt. Så jag tänkte berätta om något annorlunda också; som att jag var den som lagade maten medan jag var där. Mormor är fortfarande mästerkocken i familjen, medan jag är tjejen som helst spenderar så lite tid i köket som möjligt. Men hon tar det lugnt med sånt nu sen hon opererades förra månaden, och jämfört morfar är jag grym i köket. Så jag passade på att bjuda de på sån mat som jag brukar äta här hemma, sånt som går snabbt att göra men som samtidigt är gott. Ris, schnitzel och grönsaker t.ex…

Jag kom tillbaka hem igårkväll, och redan innan jag åkte tänkte jag på vilken annorlunda sommar det här kommer att bli. Hittills har jag spenderat varje sommar i byn. Så länge jag kan minnas har jag varit där från juni till augusti, bortsett från en missionsresa här och där och några dagar i stan då och då. Men i år kommer jag att vara i Stockholm nästan hela sommaren. Jag ska till byn några dagar ibland, men det kommer absolut inte att vara så som det brukar vara. Det känns annorlunda, men samtidigt känns det bra. Hur mycket jag än älskar somrarna i byn så älskar jag Stockholm också. Här har jag min församling, mina vänner, min drömstad och ett sommarjobb. Jag känner mig hemma här. Jag känner att jag har två hem nu; byn och Stockholm. Jag bodde i Gävle i tretton år förut och kände mig aldrig riktigt hemma där, och jag måste erkänna att en av anledningarna till att jag var i byn varje sommar var för att det gav mig en chans att komma ifrån Gävle över sommaren. Jag trivdes aldrig riktigt där, men här trivs jag. Nu har jag hittat hem. Nu är jag på rätt plats. Nu är jag där Gud vill att jag ska vara tills jag åker ut och jobbar på en missionsbas om några år.

Om drygt en timme ska jag gå till bussen och sen åka vidare till MySafety för utbildningen som är ikväll. Jag är så tacksam för att jag har ett jobb i sommar och jag hoppas att jag kommer att trivas bra där och att allt kommer att gå strålande bra. Jag ska berätta mer om allt sen då jag vet mer, men först ska jag fixa iordning nån sorts middag och kanske se ett Days-avsnitt eller så…

(Dagens Bibelord är Ords 18:21.)

Top 10 för vecka 22.

Fyra låtar är nya på listan. Någon har varit borta i en vecka, en annan lite längre och två är helt nya. Annars har det inte hänt så jättemycket. Inga större överraskningar den här veckan med andra ord… ;p

Fetstil
betyder att låten är ny på listan och ett plus eller minus efter låten visar hur många placeringar låten eventuellt har gått upp eller ner på listan.




Leeland - Tears of The Saints

1. Leeland – Tears of The Saints (+ 3)

2. Joel Auge – Promises (- 1)

3. David Frey – Words I Would Say

4. Sarah Dawn Finer – Moving On

5. Nathaniel Rinehart – Something Beautiful

6. Mark Hall – If We’ve Ever Needed You (- 4)

7. Nelly Furtado – I’m Like A Bird

8. DecembeRadio – Be Alright (+ 2)

9. Francesca Battistelli – Beautiful, Beautiful

10. Sara Hart – Better Than a Hallelujah (- 7)


Be strong in the Lord, and never give up hope. You're gonna do great things, I already know...

Det har hunnit bli måndag igen, och den här gången har jag valt ut ett citat från en lovsång (no surprise there!) som heter Words I Would Say. Det här är en av de låtarna som jag har fastnat för den senaste tiden. Jag älskar budskapet i den och känner att det är något som jag vill dela med mig av till er som Veckans Citat för den här veckan.

Veckans Citat:
Be strong in the Lord, and never give up hope. You're gonna do great things, I already know...

Vår styrka är i Jesus och i honom kan vi göra stora saker. I honom kan vi göra allt det där som vi drömmer om att göra. I honom är ingenting omöjligt för oss. Han är svaret på allt som vi längtar efter och drömmer om.


Sidewalk Prophets - Words I Would Say


Job 28:28.

Dagens Bibelord:
Job 28:28.

Citat:
Och till människorna sade han: "Se, Herrens fruktan är vishet, att fly det onda är förstånd." (Folkbibeln)

Kommentar:
Det är Gud som säger det här till oss människor. Han är den som har skapat hela universum och allt som finns i det. Han är den som har all makt. Det skulle vara väldigt smart att lyssna på honom, eller vad tycker du?

The end of an era, and a new beginning…

I onsdags hade vi den sista riktiga skoldagen med undervisning på bibelskolan. Det visade sig bli en helt fantastisk dag. Daniel, en av mina favoritlärare på skolan, undervisade om Johannes Döparens liv utifrån ett väldigt intressant perspektiv; väldigt mycket i hans liv påminner om Mission SOS och hur vi arbetar. Man skulle kunna säga att han var den första SOS:aren även om han inte var medveten om det själv. Den sista undervisningen vi fick kunde inte ha varit bättre.

Efter skolan den dagen hängde jag med några söta klasskompisar till McDonald's och åt lunch, köpte glass och gick till St Eriksplan där vi satt i solen en stund. På kvällen hade vi en avslutningsfest i Rålambshovsparken där vi grillade och bara hängde. Det var den sista kvällen med gänget innan avslutningen som var igår på förmiddagen. Avslutningen var helt underbar. Vi hade lovsång, lärarna bad för oss, vi fick våra betyg, tog gruppbilder och kramades. Vi fick också världens mysigaste fika; bakelser, jordgubbar, godis och saft/kaffe


Jag sökte, och det blev det bästa året i mitt liv so far! Nu är det din tur!

Det här känns som the end of an era, men samtidigt som en ny början. Det här året på bibelskolan har varit det bästa året i mitt liv so far. Det har förändrat hela mitt liv och det som har varit störst för mig har nog varit, om jag bara ska säga en sak, att jag tänker så väldigt annorlunda nu. Hela min attityd har blivit mycket bättre, och jag har aldrig mått så bra som jag gör nu. Livet känns nästan lite… perfekt. Jag trodde att jag skulle vara ledsen för att det är över nu, men det är jag inte. Jag kommer ihåg att en klasskompis påpekade för mig för typ ett halvår sen att vi skulle sluta om sex månader och jag ville inte ens lyssna på det. Men då någon annan sa i veckan att det bara är en dag kvar så kändes det inte jobbigt alls. Jag antar att det är för att jag inte var "färdig" för ett halvår sen; jag var inte redo att sluta bibelskolan. Men igår då jag gick fram och tog emot mitt betyg var jag redo. Jag ser det här som en ny början. Nu ska jag använda mig av allt som jag har lärt mig och gå ut och förändra världen för Jesus. Hur underbart det här året än har varit så tror jag att det bästa ligger framför mig. Jag ser fram emot ett liv som onådda folk-missionär i Stockholm och till världens ände. Jag ler då jag tänker på alla drömmar som Gud har lagt ner i mig och hur jag ska få se de bli verklighet, en efter en. Mitt liv kommer att bli ett enda stort missionsäventyr för Jesus, and I wouldn't want to have it any other way…

Planen nu är att jobba i sommar, gå ledarskolan i höst, stanna kvar och fortsätta jobba för att nå Stockholm i några år innan vi startar upp en ny missionsbas någonstans i världen. Jag säger vi för att jag ser Mission SOS som mitt hem. Deras vision är min vision också. Nu satsar vi järnet på Stockholm och festivaler i några år, och sen då vi startar upp en ny bas vill jag vara med bland de första som sitter på planet och ger allt vad jag har för att en till folkgrupp ska bli nådd med evangeliet…

Jag sitter förresten i byn och skriver nu. Jag åkte hit igår på eftermiddagen och blev bjuden på pizza för att fira året som har varit. Man skulle kunna säga att det här är min semester eftersom skolan slutade igår och jag nu har som enda uppgift att njuta av livet tills jag ska på utbildning på jobbet på onsdagkväll.


Juni 2011.

Det har hunnit bli juni och det är, som man brukar säga, den första sommarmånaden. Sommaren som de allra flesta ser fram emot har kommit och solen värmer oss mycket mer än vad den gör under de andra årstiderna. Det är nu som det är läge att vara ute i solen och njuta. Men innan jag berättar mer om juni blir det som vanligt en tillbakablick…

• Den första veckan i maj var det, förutom en vanlig skolvecka, fullt med förberedelser inför missionspraktiken. Vi träffades i teamet för att planera och förbereda oss på olika sätt.
• Under helgen som följde åkte jag till byn för att pussa på katterna, men först och främst för att hinna umgås med mormor innan hon skulle operaras veckan efter. Det blev också den enda helgen i byn den månaden.
Missionspraktiken som vi hade i en vecka var intensiv men helt fantastisk. De flesta dagarna hade vi out reach flera gånger om dagen, vi hade en middle east-weekend och resultatet blev att människor i Stockholm blev frälsta, döpta och andedöpta den veckan. Om jag inte minns fel så blev drygt 70 personer frälsta. It was great.
Amerikanarna från bibelskolan i USA som vi hade missionspraktiken tillsammans med stannade kvar några dagar efter praktiken och vi fick ha två lediga dagar tillsammans med dem. Vi shoppade, bowlade, åt, skrattade och hade helt galet roligt tillsammans.
• Jag bestämde mitt i allt att jag ska åka och hälsa på i Pittsburgh nån gång, antagligen nästa år.
Mormor opererades och som jag har förstått det så gick allt bra. Hon måste dock ta det lugnt ett tag framöver och åka på en hel del återbesök till sjukhuset…
• Den näst sista helgen i månaden var det Jesusmanifestationen här i Stockholm, och SOS Church hade en stor out reach på stortorget i gamla stan och sen tågade vi mot Kungsträdgården där vi hade gudstjänst utomhus.
• Jag har också hunnit med vardagssaker som t.ex. vanliga lektioner i skolan, husförsamling, underbara stunder med Gud, glassätande, kramar från fina vänner, bloggande och några lugna dagar här och där.
• Den sista helgen spenderade jag i Södertälje där jag var med Diana. Det blev många filmer och väldigt mycket chips. Helt klart en lyckad helg.
• Rebecka vill fortfarande flytta in, men det har blivit lite uppskjutet.
Sommarkänslorna kommer mer och mer, and I'm lovin' it.



• Idag hade vi vår sista riktiga dag i bibelskolan, ikväll blir det avslutningsfest i Rålambshovparken med grillning och imorgon har vi avslutning. It's the end of a great year.
• De första dagarna efter avslutningen kommer jag att spendera i byn
• …och kommer hem igen till den 8:e då jag ska på utbildning på mitt sommarjobb på MySafety där jag hoppas att jag kommer att vara duktig och tjäna mycket pengar i sommar.
• Resten av månaden är mer eller mindre oplanerad. Men jag åker säkert till byn nånting mer, träffar lite vänner, njuter av sommaren, äter glass, har dejter med Gud och hänger i världens bästa kyrka…


RSS 2.0