Top 10 för vecka 21.

Den här veckan har fyra nya låtar tagit sig in på listan. Tears of The Saints är helt ny, medan jag antingen har lyssnat på dem andra mycket förut eller till och med haft dem på listan tidigare.

Fetstil betyder att låten är ny på listan och ett plus eller minus efter låten visar hur många placeringar låten eventuellt har gått upp eller ner på listan.




Joel Auge - Promises

1. Joel Auge – Promises (+ 2)

2. Mark Hall – If We’ve Ever Needed You

3. Sara Hart – Better Than a Hallelujah (- 2)

4. Leeland – Tears of The Saints

5. Nathaniel Rinehart – Something Beautiful

6. David Crowder Band – Like A Lion

7. Jason Ingram – Can Anybody Hear Me

8. Ed Cash – You Are For Me (+ 2)

9. Gateway Worship – The More I Seek You (- 1)

10. DecembeRadio – Be Alright


Södertälje, Doktor Quinn, planer och ett hjärta fullt med frid.

Det har hunnit gå flera dagar sen jag skrev här och under tiden har jag gjort mycket kul, njutit av livet och blivit så irriterad så att jag bara ville skrika och gråta. Allt på bara några dagar. Och jag är inte irriterad längre, just for the record.

I fredags efter skolan tog jag pendeln hela vägen ner till Södertälje där Diana bor. Där spenderade jag nästan hela helgen. Jag hann äta en McFlurry på McDonalds då jag kom fram och njöt till tusen eftersom jag hade dagdrömt om en sån sen kvällen innan, och att McDonalds i Södertälje ligger precis vid vattnet gjorde det bara ännu bättre. Jag och Diana har sett massvis med filmer och ätit väldigt mycket chips med dip. Vi har också beundrat hennes små musbebisar, gått hem från bussen i regnet, spelat ett spel där jag fick för mig att bygga missionsbaser istället för banker och då vi var i en gigantisk affär lyckades jag gå vilse. Att jag har dåligt lokalsinne är ingen underdrift. Storyn bakom är att Diana stod i kassan och kom på att hon glömt chipsen och ber mig springa och hämta. Hon förklarar var de är, men trots det blir jag tvungen att fråga en tjej som arbetade där också och då jag ska gå tillbaka till kassan inser jag att jag är vilse. Jag hittade tillbaka efter en stund, så det var ingen fara. Men det är en sån där kul grej att berätta om. Det var en riktigt rolig helg som jag avslutade med att, innan jag åkte hem, spendera några timmar i SOS Church i Stadshagen.

Två lite halvt intressanta grejer som hände under helgen är att jag, då jag såg Dianas tjocka pocketbok, kände att jag vill börja läsa mer igen. Det har varit ganska dåligt med det den senaste tiden, om vi bortser från Bibeln som jag läser varje dag. Det var en grej. Den andra är att jag har fått ett ryck igen. Några av er kommer kanske ihåg då jag laddade ner ett avsnitt av Flashforward från days.nu bara för att jag inte hade några fler Days-avsnitt att se just då, och sen "råkade" jag se hela serien bara för att den var så bra. Under helgen fick jag för mig att jag ska se alla säsonger av Doktor Quinn på YouTube. Jag älskade den serien då jag var liten, och tycker fortfarande mycket om den, så det blir kul


Om bara en stund ska jag se några fler avsnitt och äta lite god mat.

Den här veckan känns hittills ganska seg och jag har inte gjort så mycket då jag tänker efter. Jag har varit i skolan såklart, men jag har inte gjort något utöver det vanliga liksom. Men det kommer, det är jag säker på. Imorgon kanske jag ska äta lunch med Emma, och på kvällen har vi en avslutningsfest med skolan i Rålambshovparken där vi ska grilla och umgås. Det blir den sista kvällen med gänget. På torsdag har vi avslutning och sen är bibelskoletiden över för min del. Sex dagar senare börjar jag jobba, men tills dess tänkte jag vara i byn och njuta av sommaren där i några dagar. It'll be great.

One more thing. Igårkväll och imorse var jag så irriterad på allt och alla. Besvikelser suger, och jag var besviken big time. Jag hade trott och längtat efter att Rebecka skulle flytta in hit om några dagar, men det blir inte så. Jag vet inte när hon flyttar in istället. Men jag saknar henne helt galet mycket. Men nog om det, för det positiva med allt det här är att jag mitt i mitt sura tillstånd väljer att lämna det åt Gud och inte vara irriterad längre. Istället fyllde Gud mitt hjärta med frid. För det handlar trots allt inte om mig. Det handlar om att hjälpa en kompis som ville flytta till Stockholm och behövde nånstans att bo och då verkligen ville bo med mig. Att jag skulle älska att bo med henne och få privelegiet att träffa henne varje dag var egentligen bara en fet bonus

(Dagens Bibelord är Rom 2:1.)

Det finns över 6 000 onådda folkgrupper i världen idag, och det behövs arbetare till skörden…

Igårmorse hade Nina i ledarskolan hand om böneskolan. Temat var onådda folk och att det behövs arbetare till skörden. Det är precis det här som jag brinner som mest för. Det är precis det här som jag lever för; att onådda folk ska få höra evangeliet. Jag vill åka till platser som är helt onådda och berätta för människor att det finns en Gud som dog för dem. Jag vill berätta att vägen till Gud är öppen genom Jesu blod. Det behövs människor som gör det. Det behövs mer än vad du ens kan tänka dig. Det finns över 6 000 onådda folkgrupper i världen idag samtidigt som det finns ungefär 100 000 missionärer och bland dem är det bara 3 % som jobbar bland dem onådda

Nina visade oss en video som berörde mig helt otroligt mycket. Jag får gåshud och tårar i ögonen varje gång jag ser den. Därför tycker jag att ni också ska få se den.




Tankar om min framtid…

Den senaste tiden har jag tänkt mycket på framtiden. Jag vet precis vad jag vill, samtidigt som jag inte är riktigt säker på vad jag vill. Det kanske låter motsägande för några av er, men det jag menar är att jag vet precis vad jag vill med mitt liv samtidigt som jag inte är så säker på vad jag ska göra de närmsta åren. Tankarna snurrar omkring och ibland snurrar de lite för snabbt. Jag är en sån person som nästan hela mitt liv har vetat vad jag vill, så allt det här är på ett sätt ganska nytt för mig. Att det är stora beslut som jag behöver ta gör inte saken lättare. Men jag får fortsätta tänka, grubbla, drömma, be och lyssna på vad smarta människor säger så blir det här säkert mer än bra. Det kan egentligen inte bli på så många andra sätt då Gud är med i ekvationen, så jag har inget att oroa mig över

Det jag vet är att jag vill spendera större delen av mitt liv ute på onådda platser i världen som missionär på Mission SOS missionsbaser. Med tiden vill jag inte "bara" jobba på baser utan även vara med och starta upp, leda och slutligen lämna över till lokala ledare. Det är det som jag drömmer om och vet att jag vill. Jag vill stanna i Mission SOS för resten av mitt liv. Jag vill gå ledarskolan till hösten och med tiden bli husförsamlingsledare. Jag vill ta ett större ansvar i SOS Church. Jag vill åka på festivaler. Jag vill njuta av livet här i Stockholm där jag är med i en underbar församling och längtar efter att se fler stockholmare lära känna Jesus. Jag vill hitta nya personer att prata med på tunnelbanan, be med människor till frälsning och andedop, döpa människor och ha mina egna lärjungar som jag kan lärjungaträna.

Just nu finns det ingen missionsbas att åka ut till eftersom de som finns har överlämnats till lokala ledare som driver arbetet själva, vilket är det slutliga målet med varje missionsbas. Några nya kommer inte att startas upp på några år och istället kommer det att vara ett stort fokus på Stockholm och på festivaler. I början kan jag erkänna att jag var lite besviken över det, men nu känner jag mig taggad för Stockholm och vet att jag är på rätt plats just nu. Jag vill såklart åka ut så fort det finns möjlighet till det, men medan jag väntar kommer jag att njuta av livet i Stockholm som på ett sätt är lite som en missionsbas här hemma nu. Den första tanken var att helt enkelt jobba den tid som jag stannar här för att få ihop mer missionspengar, men sen kom nya tankar in i huvudet och det är därför jag är lite osäker på vad jag vill nu



Då jag satt på tåget på väg hem efter påsklovet smög sig en tanke in i huvudet. Lite från ingenstans liksom. Jag tänkte att jag kanske vill bli sjuksköterska. Jag förvånade mig själv med att jag började tänka på det och tog det inte så väldigt seriöst. Det kändes mer som nånting som jag kanske skulle ha gjort om jag inte drömde om att jobba som missionär på missionsbaser ute i världen hela mitt liv. Men ju mer tid som har gått ju mer har jag tänkt på det, och nu har det gått så långt så att jag verkligen funderar på att göra det. Jag är fortfarande inte säker, men jag har börjat kolla upp vad som krävs och funderar på att göra högskoleprovet för att ha större chans att komma in. Utbildningen är tre år och först måste jag plugga Naturkunskap B vilket jag skulle kunna göra samtidigt som jag går ledarskolan. Om jag kommer in på ledarskolan. Fast nu ska jag inte vara negativ. Men poängen är att jag då antagligen vill jobba som sjuksköterska i kanske ett år sen innan jag gör något annat, så att jag kommer in i det. Det skulle innebära att jag eventuellt inte åker ut till en missionsbas på fem år. Det kanske tar så lång tid innan vi startar en, men det vet jag ju inte. Så frågan är om jag vill satsa helhjärtat på att bli sjuksköterska eller inte. För om jag inte tänker göra det helhjärtat så kan jag lika gärna strunta i det och bara ta vilket jobb som helst medan jag är kvar här. En utbildning är bra och jag vill absolut jobba som sjuksköterska om jag nu ska vara i Stockholm, vilket jag antagligen kommer att vara i perioder längre fram i livet. Antingen för att jag behöver jobba ihop mer pengar för att kunna leva på en missionsbas eller för att det kanske blir ett uppehåll från att vi lämnar över en missionsbas till lokala ledare och tills jag är med och startar upp en ny någon annanstans. Och jag tänker också att det kan vara positivt då jag är ute på missionsbaserna. Det kanske är lättare att komma in i nåt land om jag är sjuksköterska, och det kanske behövs där jag är också. Så tankarna fortsätter


Top 10 för vecka 20.

Nu är topplistan tillbaka igen efter ett litet uppehåll på grund av missionspraktiken. Det är en hel del nya låtar som har kommit in på listan sen sist, och det är allt från Eminem till lovsånger

Fetstil betyder att låten är ny på listan och ett plus eller minus efter låten visar hur många placeringar låten eventuellt har gått upp eller ner på listan.




Sarah Hart - Better Than a Hallelujah
(låten börjar vid 3:15)

1. Sara Hart – Better Than a Hallelujah (+ 2)

2. Mark Hall – If We’ve Ever Needed You

3. Joel Auge – Promises (+ 1)

4. Nelly Furtado – I’m Like A Bird

5. Eminem - Stan

6. David Crowder Band – Like A Lion

7. Nelly Furtado – All Good Things (Come To An End)

8. Gateway Worship – The More I Seek You (- 1)

9. Nicke Borg Homeland – Leaving Home

10. Ed Cash – You Are For Me


Näst sista veckan innan vi tar examen från bibelskolan, och att omedvetet bli påverkad av sina planer.

Det har hunnit bli måndag igen. Det är, för första gången på nån vecka, en helt vanlig måndag. Det är en vanlig skolvecka som ligger framför mig, om vi bortser från att det börjar bli svårt att låta bli att tänka på att det här är den näst sista veckan innan vi tar examen från bibelskolan. Nästa vecka på torsdag har vi avslutning, och sen är det svårt att säga alltför mycket om hur livet kommer att vara efter det. Jag vet att jag ska jobba på MySafety i sommar. Jag vet att jag har sökt till ledarskolan till hösten. Jag vet att jag länge har drömt om att spendera mitt liv på olika missionsbaser bland onådda folkgrupper på olika platser i världen. Jag vet att jag har tänkt mycket på de närmsta åren den senaste tiden. Men inte mycket är klart just nu. Det mesta är suddigt och lite halvt spännande på ett sätt. Nästan vad som helst kan hända. Det här är värt ett helt eget blogginlägg, och det kommer

Planerna för veckan är att be extra mycket för framtiden, tänka, göra vanliga saker som att hänga på husförsamlingen och kanske äta en och annan chokladbit, träffa två vänner, spendera en natt i Södertälje och vara mycket i kyrkan under helgen.



På tal om planer så är det lustigt hur man omedvetet kan bli påverkad av sina planer. Som jag har berättat tidigare så planerar jag att åka till Pittsburgh i USA och hälsa på mina nya amerikanska vänner någon gång under nästa år. Jag har redan hunnit drömma en mestadels konstig dröm om att jag skulle till flygplatsen för att åka dit, och då var jag på väg hem igen efter att ha gått med Ulla till bussen i lördagskväll så hade jag en känsla av att jag var i USA. Konstigt men samtidigt lite kul.

(Dagens Bibelord är Ps 32:8.)

I will not ask of You to fulfill all my dreams. Lord, I want Your dreams to be fulfilled through me.

Imorse då vi som vanligt började skoldagen med bön och lovsång var det en del ur en lovsång som fastnade lite extra mycket i mitt hjärta. Det är det som får bli Veckans Citat för den här veckan, både eftersom orden är så sanna och vackra och för att jag tänker på och ber extra mycket för framtiden den här veckan. Tyvärr så vet jag inte vad låten heter och kan inte komma på det just nu, så jag får skippa videon.

Veckans Citat: I will not ask of You to fulfill all my dreams. Lord, I want Your dreams to be fulfilled through me.

Jag har valt att leva mitt liv för Gud och inte för mig själv. Jag vill inte be Gud att uppfylla alla mina drömmar och leva ett liv där allt handlar om mig och om vad jag vill. Istället vill jag att Guds drömmar ska bli uppfyllda genom mig. Jag vill göra Hans drömmar till mina drömmar. Jag vill att det viktigaste i mitt liv ska vara att nå en trasig värld med evangeliet. Jag vill att Gud ska använda mig precis som Han vill. Jag vill att jag alltid ska säga ja till Honom och aldrig nej.


Världen är trasig och har vänt Gud ryggen. Många har inte ens hört namnet Jesus. Det vill jag förändra. Jag vill proklamera namnet Jesus över en värld i nöd.


Allt från ketchup till Jesusmanifestationen!

Livet känns fantastiskt och jag njuter av det, samtidigt som jag måste erkänna att jag har varit lite förvirrad över vissa saker den senaste tiden. Men det är inget som jag inte kan hantera. Tror att jag berättar mer om det i början på nästa vecka. För nu vill jag skriva om allt kul som har hänt sen sist jag skrev

Jag vill berätta om att jag fick för mig att köpa ketchup då jag handlade i torsdags. Jag har bott här sen i slutet på augusti förra året och jag köpte inte ketchup förrän för två dagar sen. Men det var gott. Jag åt makaroner och korv den dagen, bara för att äta något som passade ihop med ketchup.

Igår hade jag en seg dag hemma efter skolan. Jag latade mig så mycket som det var möjligt. Jag såg många avsnitt av Days, åt mycket choklad och hade det bra. Sen förvirrade jag mig själv med mina egna tankar. Fast det är som sagt ingenting som jag inte kan hantera. Det har med framtidsplaner att göra

Idag har jag varit inne i stan hela dagen. Först var jag på torget i gamla stan och hade en out reach med kyrkan i samband med Jesusmanifestationen som har varit här i Stockholm idag. Det har varit så mäktigt. Vi gick i ett långt led från out reachen till Kungsträdgården där vi hade en gudstjänst utomhus med människor från alla möjliga olika kyrkor. Det kändes speciellt att sitta på knä och be mitt i Kungsträdgården och stå med lyfta händer till en lovsång. Det är ingenting som jag kommer att glömma någon gång snart. Vi har det så bra i Sverige som kan vara så öppna med vår tro utan att bli förföljda och dödade. Det är långt ifrån en självklarhet i många länder.


Idag togs Kungsträdgården över av tusentals människor som älskar Jesus.

Jag har också hunnit med att testa yoghurtglass som jag och Ulla köpte inne på Gallerian då vi hade gått från Kungsträdgården. På plattan fastnade våra ögon på en grupp människor som ville ha verklig demokrati i Spanien, eller nåt annat spansktalande land. Sen åkte vi till mig och såg Där mitt hjärta finns tillsammans med min roomie Elisa. Jag har också lärt mig lite nya finska ord eftersom både Elisa och Ulla är från Finland. Vissa ord är roligare än andra, haha. Imorgon ska jag förresten äta ännu mer glass. Jag har en glassdejt med Annika innan vi ska till kyrkan klockan fyra. Jag tror att jag redan vet vilken glass jag ska köpa; strutglass med en kula som smakar chokladboll och en med nån annan smak. Vet att det finns vid Kungsträdgården. Så vi ska dit.


En intensiv missionspraktik has come to an end...

Nu har jag börjat komma tillbaka in i vardagen igen. Skolan började som vanligt igen idag. Saker börjar bli lite så som de brukar vara, om vi bortser från det faktum att det nu bara är två veckor kvar i bibelskolan. It feels like the end of an era. Men mer om det en annan gång, för nu tänkte jag berätta lite om hur jag har haft det den senaste tiden. Det har hunnit hända helt otroligt mycket och en intensiv missionspraktik has come to an end

Kvällen innan praktiken började hade jag samma känsla av förväntan och glädje som jag hade innan jag åkte till Indien och Thailand på missionsresa, trots att jag inte skulle någonstans den här gången. Det var en underbar känsla, och i sju dagar var jag bara hemma för att sova. I sju dagar gick all min tid ut på att nå Stockholm med evangeliet. Vi träffades i skolan på morgonen för att ha bön och lovsång och sen skickades vi ut på out reach på ställen som t.ex. Rinkeby och Medborgarplatsen. Vi hade out reach på förmiddagen, på eftermiddagen och på kvällen. Människor blev frälsta, döpta, andedöpta och helade i min stad. Jag var ansvarig för follow up under veckan. Jag bad med en en söt tjej till andedop i Södertälje en dag och bara en stund senare stod jag nere vid vattnet och skrattade av glädje där Bella precis hade döpt en annan tjej i vatten. Vi pratade med en hel drös med fina människor både ute på gatan och på tunnelbanan. Vi åt ute varje dag och det blev en hel del kebab. Vi hade det väldigt bra, och jag måste erkänna att det var skönt att slippa laga mat på en hel vecka. Det blev inte så mycket sömn under veckan, fast det blev ändå mer än vad jag hade trott. På lördagen och söndagen blev det party. All Nations Café med arabiskt tema och en söndag med middle east-tema. Sen avslutades allt med en fest hemma hos en av pastorerna i Tumba på söndagkväll. Men de intensiva dagarna tog inte slut där



...för på måndag och tisdag hade vi lediga dagar tillsammans med amerikanarna. Eftersom det var lediga dagar så fick man ju såklart göra vad man ville, men eftersom de skulle flyga tillbaka till USA tidigt på onsdagmorgon så ville jag såklart hänga med mina nya amerikanska vänner de dagarna. Vi shoppade, var på en fest hos tjejerna i Alby, åkte Djurgårdsfärjan och bowlade på Heron City i Skärholmen. Det var helt fantastiska dagar och det var kul att vara lite som en turist ett tag. Jag förstår nu mer än någonsin förr hur vackert mitt älskade Stockholm faktiskt är och hur lyckligt lottad jag är som har blivit kallad hit nu och får bo här i en stad där det också finns onådda folk lite överallt

Igår ville kroppen sova ut.
Så på nåt sätt lyckades jag stänga av snoozandet och somna om då klockan ringde tio. Nästa gång jag öppnade ögonen var klockan tre och jag trodde i några sekunder att det var ett skämt. Jag kommer inte ens ihåg när jag sov så länge sist. Jag har varit mer eller mindre trött sen dess, men börjar sakta men säkert komma tillbaka till mitt vanliga pigga jag

And by the way, jag har redan planerat en resa till Pittsburgh för att hälsa på mina nya vänner där. Antagligen så blir det nästa sommar. Jag ska sova hos Suzette och jag kommer att ha helt galet roligt. Nu är det bara att börja spara ihop pengar


Greater things have yet to come, and greater things are still to be done in this city…

Det här är mitt första tidsinställda blogginlägg. Då det här publiceras börjar min missionspraktik. Det är måndagmorgon, klockan har hunnit bli tio och jag är i skolan tillsammans med ett helt gäng underbara människor som har precis samma mål som mig. Vi kommer under veckan att ge allt vi har för att Stockholm ska få höra evangeliet. Och vad passar då bättre än ett Veckans Citat som det här

Veckans Citat:
Greater things have yet to come, and greater things are still to be done in this city

Gud har så mycket mer för Stockholm. Större saker väntar och större saker kommer att göras i min stad. Nu ska vi inta Stockholm och vi ska predika evangeliet ute på gatorna hela veckan. Vi kommer att vara i förorter som t.ex. Södertälje, på ställen som Rinkeby och mitt inne i city. Vi kommer att förvandla Stockholm och namnet Jesus kommer att eka ut över hela vår stad


Chris Tomlin - God Of This City


Missionspraktiken 2011 i Stockholm.

Vi trodde att vi skulle till staden Faisalabad i Pakistan och ha en stor festival. Vi trodde att vi skulle få äta ris och kyckling nästan varje dag, gå omkring och svettas i 40 graders värme och klä oss i kläder med indisk stil. Så blev det inte. Förra månaden släpptes en bomb över klassen. Då fick vi veta att vi på grund av problem med visumen inte kommer att åka till andra sidan jorden för att nå in i Pakistan med evangeliet. Den pakistanska ambassaden kunde inte garantera säkerheten för en så stor grupp, så därför blev planen istället att försöka få in ett mindre team till Pakistan medan majoriteten av bibelskolan och ledarskolan i år kommer att ha sin missionspraktik i Stockholm tillsammans med klassen i USA som fick veta redan runt jul att de inte skulle få sina visum. Det är svårt för amerikaner att få visum till Pakistan, men tyvärr gick det alltså inte så mycket bättre för oss trots att vi hade haft väldigt hög säkerhet om vi hade fått åka

Min spontana reaktion då jag fick höra detta var att jag ville åka direkt hem för att lägga mig i sängen och gråta och tycka synd om mig själv. Jag hade längtat så mycket och nu skulle inget bli som jag hade tänkt mig. Jag skulle inte få åka till Pakistan och min dröm om att åka på min första festival med Mission SOS den här månaden gick upp i rök på bara några minuter. Helt utan förvarning. Men jag plockade snabbt ihop bitarna av mitt brustna hjärta. Jag visste att jag inte kunde förändra situationen och att jag som drömmer om att vara en stark ledare inte kan bete mig hur som helst bara för att jag blir besviken. En missionär måste kunna vara flexibel. Jag bad en tyst bön och sen förvandlades hela min attityd och det var en glad och förväntansfull Erica som lämnade skolan den dagen. Jag insåg hur mycket jag har förändrats och hur stark jag har blivit. Jag försökte muntra upp någon annan som inte hanterade det så bra. Jag började längta efter ett förvandlat Stockholm.


Petter - Stockholm i mitt hjärta

På måndagmorgon landar ett gäng från USA och klockan tio börjar det här årets missionspraktik för SOS Missionsbibelskola. Vi kommer att ha praktik sent in på kvällen och börja tidigt på morgonen. Vi kommer att ha out reach flera gånger om dagen och en middle east weekend under helgen. Vi kommer att satsa på att nå människor från onådda folk i Stockholm samtidigt som vi är med och förändrar att det ska vara så svårt i Sverige. Vi kommer att inta Stockholm. Vi kommer att hänga både i förorter och inne i city. Stockholm kommer aldrig att bli detsamma igen efter vår intensiva vecka. Människor kommer att bli frälsta, helade och upprättade i min stad. Vi har alla förberett en kort predikan och ska predika på Stockholms gator. Vi kommer att dela ut gratis fika, ha drama, sång, dans och berätta om vad Jesus har gjort i våra liv. Vi kommer inte att ge upp vad som än händer. Vi kommer att fortsätta kämpa trots att vi kommer att bli trötta och ha tio gånger lättare för att bli irriterade. Vi kommer att vara ute oavsett väder. Vi kommer inte att klaga. Vi kommer att ta oss igenom veckan på bästa sätt och vi kommer att ge allt.

Jag har dock inte glömt Pakistan helt bara för att jag inte åker dit den här gången. Tvärtom så känner jag att det landet alltid kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta. Det är inte möjligt att be så mycket för ett land, lära sig om kulturen och lyssna på musik därifrån och sen bara släppa allt. Jag tror på ett förvandlat Pakistan och då jag får höra om allt som kommer att hända där nästa vecka så kommer jag att känna att det är min seger också. Nån gång vill jag åka dit. Människorna i Pakistan behöver Jesus. Människorna i Stockholm behöver Jesus. Den här gången har Gud satt mig i Stockholm och jag har valt att göra Hans vilja till min vilja. För det är inte mig det handlar om. Det handlar om dem andra. Det handlar om dem som inte känner Jesus än, men som om en vecka kommer att ha bett en frälsningsbön och fått sina liv förvandlade. Missionspraktiken handlar bara om dem. Jag är bara ett redskap som är glad att Gud vill använda mig


Upp 2:10.

Dagens Bibelord:
Upp 2:10.

Citat:
... Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets krona. (Folkbibeln)

Kommentar:
Ibland får vi utstå lidanden på grund av vår tro på Jesus, men om vi väljer att vara trogna ända tills vi dör så kommer vi att få livets krona av Honom som har besegrat döden en gång för alla. I Jesus finns vår seger. I Honom har vi allt som vi behöver.

I helgen får mormor min uppmärksamhet, och nästa vecka är det missionspraktik.

Nu är jag tillbaka hemma i byn igen. Egentligen hade jag inte tänkt komma tillbaka redan den här helgen eftersom jag var här för bara en vecka sen, men eftersom mormor ska opereras nästa vecka så kände jag att jag vill vara med henne den här helgen. Jag vill stötta henne, muntra upp henne, umgås extra mycket med henne, be med henne och säga att allt kommer att bli bra. Jag har redan hunnit ge henne rosor och några presenter, sett två filmer med henne och tagit en skogspromenad med henne. Trots att jag missar en del förberedelser med mitt team inför praktiken nästa vecka så ångrar jag inte att jag kom hit idag. Jag ångrar inte att mormor får min uppmärksamhet den här helgen. Jag vill finnas här för henne. Jag älskar henne.


En bild på mig och mormor från förra året.

Den här veckan har varit lite annorlunda och det har varit en del att göra. Det har varit mycket förberedelser inför missionspraktiken. Vi har träffats efter skolan flera dagar för att be, prata, öva på dramat och fixa med saker som behöver fixas. Jag har också hunnit med att förbereda min predikan och öva på den. Jag är riktigt nöjd med den och tackar den helige Anden för inspirationen. Det kommer att bli så bra. Jag har också förberett några korta vittnesbörd, ordnat så att jag kan ta med några påsar bullar från byn som vi kan dela ut då vi har out reach och fått ansvaret för uppföljningen av dem som kommer att ta emot Jesus under nästa vecka. Nästa vecka kommer att förvandla Stockholm. Nästa vecka ska vi inta vår stad med evangeliet och få hjälp av bibelskoleklassen från USA som landar på måndagmorgon. Det var meningen att en tjej från den klassen, eller till och med två, skulle ha sovit hos mig men det slutade med att det inte alls blev så. De har försökt få ihop så många som möjligt på samma ställe, och då slutade det med att jag inte fick ta emot någon. Lite tråkigt, men jag överlever. Jag kommer att få hänga med dem hela dagarna iallafall, så jag ska inte klaga.

Det är lite extra skönt att det är helg den här veckan. Dels för att jag får sova ut nu efter att ha varit helt galet trött under veckan till stor del på grund av att jag inte har sovit så mycket som jag brukar göra. Jag ska skärpa mig med det, fast det får bli efter praktiken eftersom det kommer att bli tidiga mornar och sena kvällar under nästa vecka. Vi har visserligen sovmorgon till tio på måndag och sen har jag hört att det blir lite sovmorgon under helgen, men rent generellt så blir det inte speciellt mycket sömn under nästa vecka. Och om jag bestämmer mig för att följa med och möta amerikanarna på Arlanda så blir måndagen den tidigaste morgonen av dem alla. Men det kommer att bli en grym vecka och jag ser fram emot den. Förresten; ifall inte någon fortfarande inte har förstått det så kommer jag inte att blogga under hela nästa vecka. Jag kommer inte att ha tid. Eventuellt så blir det ett tidsinställt Veckans Citat som kommer att publiceras precis då praktiken börjar eftersom citatet kommer att handla om det som praktiken handlar om. Men det är ingenting jag lovar. Vi får se helt enkelt. Men efter praktiken är jag tillbaka som vanligt igen, så oroa er inte. :)


Top 10 för vecka 17.

Den här veckan är det sex(!) helt nya låtar med på listan. Detta beror på att jag under veckan som har gått har börjat lyssna på två nya skivor. Fem av dem nya låtarna är från en lovsångsskiva med olika artister och en av de, Promises, är från en skiva med Joel Auge.

Fetstil
betyder att låten är ny på listan och ett plus eller minus efter låten visar hur många placeringar låten eventuellt har gått upp eller ner på listan.




Mark Schultz - Love Has Come

1. Mark Schultz – Love Has Come

2. Francesca Battistelli – Beautiful, Beautiful

3. Sara Hart – Better Than a Hallelujah

4. Joel Auge - Promises

5. Robbie Seay Band – Song Of Hope (Heaven Come Down) (- 2)

6. MarcyMe – I Can Only Imagine (- 5)

7. Gateway Worship – The More I Seek You (- 2)

8. Nathaniel Rinehart – Something Beautiful

9. Jason Ingram – Can Anybody Hear Me

10. Casting Crowns – Who Am I (- 4)


Jag älskar söndagar, och jag känner mig närmare Gud än någonsin förr.

Igår var det söndag och det visade sig bli en helt fantastisk dag. Jag åkte till kyrkan och hängde med min underbara SOS-familj på eftermiddagen. Jag älskar söndagar och att få komma till kyrkan då är lite av veckans höjdpunkt. Jag kände en sån glädje över att få vara i kyrkan igår. Jag njöt med varje liten del av mig, jag ärade Gud, jag hoppade och sjöng till lovsången, blev inspirerad av Johannes predikan om tro och jag kände att om jag bara får vara nära Gud så har jag allt som jag behöver. Jag känner Guds glädje och frid över mitt liv. Det finns inte tillräckligt många ord för att beskriva hur mycket jag älskar Honom. Han är min fader, min himmelska pappa, mitt allt. Jag känner mig närmare Honom än någonsin förr nu. Det känns lite som att något har hänt som har fört mig ännu närmare Gud, fast jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. Men det spelar egentligen ingen roll. Det viktiga är att Gud är det viktigaste i mitt liv. Jag vill spendera mycket tid med Honom. Han är det mest dyrbara jag har.

En kul grej som hände igår var förresten att jag såg en tjej på raden framför mig i kyrkan som jag tyckte att jag kände igen från någonstans. Först kunde jag inte komma på var jag hade sett henne någonstans innan, men jag visste att det inte var i kyrkan. Tillslut kom jag på att det är tjejen som brukar stå vid min busshållplats ibland på morgonen. Jag pratade med henne en stund efter mötet och det var tjejen från busshållplatsen. Jag träffade henne och hennes lillasyster imorse och då fick jag veta att hela deras familj brukar gå till Filadelfia. Det var första gången hon var i SOS Church igår. Men hon gillade det. Jag förstår varför.



Det är en ny vecka nu och påsklovet är officiellt slut. Vi bibelskole- och ledarskoleelever njuter av detta vilket man tydligt kan se på facebook. Den här veckan är lite som vanligt men samtidigt inte. Förberedelserna för missionspraktiken är igång och vi träffas i våra team, tränar och förbereder oss så bra som vi bara kan. Detta innebär att det är lite mer att göra den här veckan än det är annars. En sak som vi ska göra är att förbereda en kort predikan och ett vittnesbörd som vi kan ta på en av de många out reach som vi ska ha nästa vecka. Det kommer att bli så kul, och jag har redan en grym idé till min lilla predikan som jag hoppas kommer att förvandla någons liv

Det med att Rebecka skulle flytta in igår blev inte riktigt av. Hon kände att det var lite annat som hon ville göra just nu, och det förstår jag. Men hon säger att hon fortfarande vill flytta hit och tänker göra det senast i juni, men kanske redan nu i maj. Så vi får se när hon kommer. Men då kan jag lova att det blir ett fett stort kramparty.

(Dagens Bibelord är Sak 4:6.)


Maj 2011.

Nu har det hunnit bli maj, våren är fantastisk och jag fortsätter att njuta av livet här i Stockholm. Jag tror också att den här månaden kommer att bli väldigt speciell och snart kommer ni att förstå varför, men först en liten tillbakablick på april

• Under april har jag fortsatt att ha det underbart i skolan och precis som jag skrev så njuter jag av livet här i Stockholm. Jag älskar min vardag här.
• Jag åkte hem till byn en helg i början på månaden och pussade på katterna.
• Jag har hängt med några underbara människor och haft det bra.
• Vi fick veta att bara ett litet team kommer att åka till Pakistan på grund av problem med visumen för en så stor grupp. Så missionspraktiken kommer att vara här i Stockholm och vi kommer att få vara tillsammans med teamet från USA. Jag tror att det kommer att bli riktigt grymt.
• Mormor och morfar kom aldrig hit, men jag åkte till dem och stannade i byn i drygt en vecka. Jag hade det riktigt bra och hann med allt från en fotopromenad på två timmar till att bara vila ut riktigt ordentligt.
• Jag har fått veta att mormor är sjuk och ska opereras i början på maj. Jag tänker extra mycket på henne men är också övertygad om att allt kommer att bli bra eftersom min Gud är större än alla sjukdomar i hela världen
• Den sista helgen på månaden spenderade jag fredagkvällen med att vara på bönenatten i min underbara kyrka. Som vanligt då det har varit bönenatt så var det utan tvekan en av månadens höjdpunkter.



Missionspraktiken kommer att vara den andra veckan i maj och den veckan kommer inget att vara som det brukar vara. Redan nu har förberedelserna börjat, och måndag till söndag den veckan händer det saker hela tiden och jag kommer i princip bara hinna åka hem för att sova några timmar, för annars är det fullt upp och Stockholm kommer aldrig att vara detsamma igen efter den veckan
• …och i samband med det kommer det också hit ett helt gäng med amerikaner. Jag tycker att det ska bli fantastiskt kul. Efter praktiken kommer vi att ha några lediga dagar då vi kan hänga med dem.
• Vi kommer också att ha lektioner som vanligt under den här månaden. Och jag kommer att hinna med vanliga vardagssaker som t.ex. husförsamling, söndagar i kyrkan, dejter med några vänner och en och annan lugn dag.
• Jag har två helger i byn inplanerade; en i början på månaden och en i slutet på månaden.
• Mormor opereras nästa vecka. Jag tror, som jag redan skrivit, att allt kommer att bli bra.
Rebecka vill flytta hit och det har varit planer på att hon skulle göra det redan nu, och hon kanske gör det under den här månaden eller så kanske hon kommer i juni. We'll see what happens.
• För flera månader sen skickade jag in min ansökan till ledarskolan, och snart kommer jag att få prata med rektorn och antagligen får jag veta om jag har kommit in någon gång i slutet på den här månaden. Jag vill gå där av hela mitt hjärta och försöker att tro och hoppas på det bästa.
• Något mer som jag hoppas på är att få sommarkänslor snart. Tänk att kunna gå omkring i linne och shorts ute, that would be wonderful


I am your promise. I am your strength. Have no fear; the king of love is here.

Nu tycker jag att det är dags för ett nytt Veckans Citat igen. Den här gången har jag valt att ta citatet från låten Promises med Joel Auge.

Veckans Citat:
I am your promise. I am your strength. Have no fear; the king of love is here.

Då vi har valt att leva ett liv nära Jesus behöver vi aldrig vara rädda. Aldrig. Gud är the king of love. Han är vårt löfte, vår styrka och allt vi behöver. Då vi har Honom i vårt liv behöver vi inte något annat eftersom Han redan ger oss allt som vi behöver. Hans löften är tillräckliga och Hans styrka är tillräcklig. Den håller genom allt


Promises



RSS 2.0