En vardag med bland annat nåd, en teamsamling och en hel pizza…

I måndags kom jag hem och sen dess har livet varit mer eller mindre som vanligt. Vardagen har gripit tag i mig, och jag kan avslöja att jag har haft väldigt roligt de senaste dagarna. Det är kul att vara hemma igen och det blev många kära återseenden och kramar.

I skolan har vi ledarskolselever något nervöst förberett att undervisa våra självstudiearbeten från i höstas för varandra i 20 minuter var. Jag skrev om nåd och inser mer och mer hur fantastisk Guds nåd verkligen är. Jag har även valt att läsa om boken som jag läste i samband med arbetet. Jag älskar den boken. På onsdag är det min tur att undervisa och jag hoppas att det blir bra.


Jag är helt förälskad i Guds nåd!

I torsdags var jag in till jobbet och skrev under papper på att jag säger upp mig. Det kanske kommer som en chock för er, men det är något jag har tänkt igenom ett tag och jag kände att jag behöver en paus och få lägga ner all min energi på andra saker. Jag får komma tillbaka till jobbet när jag vill och behöver inte gå utbildning eller så igen, så jag ska ringa till min chef då vi kommer hem från Tanzania och börja jobba igen då. Jag tror att det här var rätt beslut för mig just nu och det kändes bra då jag gick därifrån.

I fredags åkte jag och Katti in till Tensta och pratade med ungdomar som vi bjöd in till kvällens talangtävling som kyrkans ungdomsgrupp anordnade. Jag kunde dock inte vara med under kvällen eftersom jag istället skulle hem till Annelie på husförsamling där vi lagade tapas tillsammans, min vän Helga och hennes kompis hängde också med dit och det blev en minst sagt lyckad kväll.

Igår hade vi teamsamling inför Tanzania och det börjar verkligen kännas nu att vi åker snart. Den 9:e juni klockan 21:00 lyfter planet och efter en mellanlandning i Etiopien är vi framme i Dar es Salaam. Äventyr väntar och tiotusentals människor kommer att få sina liv förvandlade av Jesus. Blinda kommer att se, lama kommer att gå och mirakel kommer inte att vara något ovanligt under våra festivalkvällar. Äntligen får jag åka ut på festival med Mission SOS!

Senare den dagen satt jag och Helena och åt mat till vi blev lite för mätta. Eller åtminstone blev jag det. Jag åt nästan en hel pizza själv, vilket är något som händer väldigt sällan. Vi satt inne på restaurangen helt galet länge för att sedan gå omkring genom Stockholm och tillslut hamna på ett fik där vi stannade ända till de började släcka ner för att stänga. Då jag kom hem var jag helt galet trött och somnade tidigare än vad jag hade tänkt mig. Jag sov länge inatt och imorse kände jag mig utvilad. Jag älskar den känslan. Nu har jag hunnit vara hemma en stund efter kyrkan och sitter här och berättar om hur de senaste dagarna har sett ut


white flag.

It's sad, but it's beautiful.


Dido - White Flag


Taken.

Idag har jag sett Taken som är en amerikansk actionthriller från 2008 med bl.a. Liam Neeson, Maggie Grace och Famke Janssen i rollerna.

Filmen handlar om Bryan Mills som är en pensionerad CIA-agent som nu har flyttat till Kalifornien för att försöka bättra på sin relation med sin dotter Kim som precis har fyllt 17 år. Kim i sin tur försöker övertala honom om att låta henne åka till Paris tillsammans med en vän och får tillslut sin vilja fram. Då de kommer fram delar de en taxi med en främling som på så vis får veta var de bor och att de är där själva. Den informationen används sedan av albanska människohandlare för att kidnappa tjejerna. Precis då det händer pratar Kim med sin pappa i telefonen och hinner berätta vad som händer, och han är inte sen med att ta nästa plan till Paris…

Den här filmen är bra och den tar upp ett seriöst ämne - människohandel. Den är intressant och erbjuder mycket action, kanske till och med lite för mycket action för min smak då Bryan verkar slå ner och döda människor lite överallt. Det blir lite för overkligt, helt enkelt. Sen hade jag helst velat se saker även ur Kims synvinkel. Men annars har jag ingenting att klaga på. En bra film, som sagt.

Betyg: 6/10


Idag tar jag hand om djuren.

Fem filmrecensioner i rad. Man skulle kunna tro att min blogg har förvandlats till en filmblogg. Men riktigt så är det inte. Däremot så har jag känt för att se lite mer film än vanligt de senaste dagarna samtidigt som jag inte har haft lust att skriva så mycket, och därav alla filmrecensioner. :p

Nu verkar livet återgå lite mer till det vanliga igen. Eller åtminstone så har jag den där känslan inom mig som säger att det kommer att ske riktigt snart. Imorgon åker jag hem. Hem. Jag kommer knappt ihåg hur det känns att vara hemma längre. Jag har bara svaga minnen av det. Hur var det nu igen? Tunnelbanor, många människor, ett ställe på Kungsholmen som förändrar liv. Det väntar på mig hemma. Fast egentligen är jag hemma nu med. Jag åker från ett hem till ett annat, kan man väl säga.
___Egentligen skulle jag ha åkt idag. Men det blev inte så. Istället gick jag något deppig, lite halvt förvirrad och med minnet av en konstig dröm i huvudet ner till vår pannkaksfrukost. Jag hade precis gått upp ur sängen. Jag kom ner i gråa långkalsonger och ett gammalt slitet linne som jag hade sovit i. Sen orkade jag inte stressa för att hinna, och idag var också just den dagen då mormor och morfar har planer. De har åkt nu. De kommer att vara borta hela dagen. Så jag åker imorgon istället. Det blir enklast så. De erbjöd sig visserligen att strunta i den första grejen de tänkt göra idag och köra mig till ett senare tåg istället, men jag ville inte det. Jag vet hur mycket mormor längtat. Så därför sitter jag här nu, och senare ska jag ta med hunden på en liten promenad. För då de slutat tycka synd om mig, sitt stackars förvirrade barnbarn, så passade de på att fråga om jag kunde ta hand om djuren idag. Nu då jag ändå var kvar här…


Idag får jag gå ut med vår "gurka"


Sagan om konungens återkomst.

Igår såg jag Sagan om konungens återkomst (original titel: The Lord of the Rings: The Return of the King) som är ett amerikanskt fantasyäventyr från 2003 med bl.a. Elijah Wood, Viggo Mortensen och Ian McKellen i rollerna.

Det här är den sista filmen i Sagan om ringen-triologin och den tar vid där den andra filmen slutade. Frodo, Sam och Gollum är på väg för att förstöra ringen medan Gollum har sina egna avsikter. Resten av gänget kämpar i kriget för att hålla stånd mot Saurons ondska i väntan på att Frodo ska slutföra sitt uppdrag och besegra honom en gång för alla…

Jag har tyckt om att se den här triologin och jag gillar hur den här filmen avslutar serien, förutom att det är lite för mycket krigsscener för min smak. Jag har en förmåga att bli uttråkad då det blir så. Men förutom det har jag ingenting att klaga på. Helt klart en bra film. Jag kan förstå varför många höjer upp de här filmerna över skyarna, även om jag måste erkänna att jag aldrig riktigt fastnade för de så mycket som jag hade trott att jag skulle göra.

Betyg: 6/10


Sagan om de två tornen.

Igår såg jag Sagan om de två tornen (original titel: The Lord of the Rings: The Two Towers) som är ett amerikanskt fantasyäventyr från 2002 med bl.a. Elijah Wood, Ian McKellen och Viggo Mortensen i rollerna.

Filmen är en fortsättning på Sagan om ringen: Härskarringen och tar vid där den slutade. Frodo och Sam är nu på egen hand och är på väg mot Mordor för att förstöra ringen och får hjälp från ett något oväntat håll av Gollum. Aragorn och de andra hjälper till i kriget som nu har dragit igång mot Saurun och Saruman medan Merry och Pippin hamnar i en minst sagt udda situation…

Äventyret fortsätter med mer action och en kamp mellan gott och ont. Det är minst lika bra som i den förra filmen och det faktum att det inte alls är svårt att hålla kvar intresset i tre och en halv timme säger en hel del. Jag måste också få berätta att jag tycker att Gollum är väldigt söt, in a creepy kind of way.

Betyg: 7/10


Sagan om ringen: Härskarringen.

Idag har jag sett Sagan om ringen: Härskarringen (original titel: The Lord of the Rings: The Fellowship of the Ring) som är ett amerikanskt fantasyäventyr från 2001 med bl.a. Elijah Wood, Ian McKellen och Orlando Bloom i rollerna.

Filmen handlar om en ring som en gång skapades av en ond härskare, Sauron, för att ha makt över alla riken på jorden. Han blev besegrad, men på grund av maktlystnad förstördes aldrig ringen som långt senare hittas av en äventyrlig hobbit vid namn Bilbo Baggins. Då det kommer fram att det är den ringen får Frodo, Bilbos brorson, i uppdrag att ta den bort därifrån och tillsist blir han ringbärare för ett sällskap av olika personer som tillsammans ska ta ringen till det enda stället där den kan förstöras en gång för alla…

Jag gillar hur den här filmen är som ett enda stort äventyr. Det är en kamp mellan gott och ont, om att göra det som är rätt och om vänskap. Det är hobbits, människor, dvärgar, älvor och självklart en del mindre mysiga figurer. Den är absolut en film värd att se trots att den är väldigt lång.

Betyg: 7/10


Wanted.

Idag såg jag Wanted som är en amerikansk actionfilm från 2008 med bl.a. James McAvoy, Morgan Freeman, Angelina Jolie, Terence Stamp och Thomas Kretschmann.

Filmen handlar om Wesley som är en ganska alldaglig kille. Han jobbar inom ekonomi och hatar sin chef. Hans bästa vän ligger med hans flickvän. Han bryr sig inte om något längre. Till en dag då en kvinna tar kontakt med honom i affären och säger att hon kände hans pappa som var en lönnmördare i ett brödraskap. Wesley får veta att hans pappa hade speciella egenskaper som gjorde honom så bra på att döda och att han har samma egenskaper…

Det går inte att klaga på skådespelarna eller hur filmen är gjord med sina många specialeffekter. Det är riktigt snyggt. Då man börjar få svar på frågor om varför saker är som de är fastnar man för filmen och kan inte låta bli att hänga med hela vägen till slutet.

Betyg: 7/10


Freedom Writers.

Idag har jag sett Freedom Writers som är ett drama från 2007 med bl.a. Hilary Swank, Patrick Dempsey, Scott Glenn, Imelda Staunton och April L. Hernandez i rollerna.

Den här filmen är baserad på en verklig historia och handlar om en lärare, Erin Gruwell, som börjar arbeta på en skola som numera är känd för att vara strulig. Många av eleverna som går där är med i gäng och det är egentligen ingen som har något hopp för deras framtid. Men Erin ser på dem med andra ögon och går långt mer än vad som krävs av henne som lärare för att se en förändring ske i deras liv…

Jag gillar den här typen av filmer. Det var inspirerande att se hur en människa kan få betyda så mycket för andra och hur man faktiskt kan göra något för att förändra.

Betyg: 8/10



Han sätter den fångne fri.

Imorse då jag vaknade värkte det i ett av öronen igen, halsen var öm på en sida och jag orkade inte bry mig om något. Jag funderar på att åka in till vårdcentralen imorgon, eller distriktssköterska som vi går till här ute i bushen. Fast jag vet inte. Jag slipper helst det. Jag mår trots allt bättre än förra veckan åtminstone. Fast det var inte direkt en pigg och glad Erica som vaknade imorse, om ni förstår vad jag menar. Jag var sur på livet och lyssnade på den där lilla rösten någonstans långt inom mig som ville somna om. Vilken bra start på dagen, eller hur!?

Det har inte varit så bra med mig den senaste tiden. Förutom förkylningar som löser av varandra så är det något annat som liksom har legat och skavt på insidan. Något som gör ont och som irriterar som ett skavsår, fast vid hjärtat. Bildligt talat alltså. Men det tänker jag inte berätta mer om här. Men det jag vill berätta är att jag behöver vara nära Gud. Han förändrar saker och bryter ner portar av brons och järnbommar. Han sätter den fångne fri. That's my God…


Ps 107:16.


En historia om ett tidigare kapitel i livet.

Igårkväll sysselsatte jag mig med att bland annat lägga in musik i min nya mobil, och då jag kollade igenom alla mappar med musik för att se efter vad som fanns i datorn var det en tanke som slog mig. Det är så mycket musik som man en gång lyssnade på nästan hela tiden och som nu känns gammal och nostalgisk. Oavsett om det var bra musik eller inte så bra musik så är det som att man inte kan lyssna på den på samma sätt igen bara för att den känsla man får då man lyssnar berättar en historia om ett tidigare kapitel i livet. Det är ganska intressant hur man kan koppla musik med en period i sitt liv och sen varje gång man hör den musiken efter det, kanske många år senare, så tänker man på den där perioden.

Jag har flera låtar med Carola som är så för mig. Jag har lovsånger som är så; lovsånger som jag lyssnade sönder för flera år sen. Då jag hör To Live Is Christ, till exempel, kan jag praktiskt taget se mig själv ta en promenad i mitt bostadsområde i Gävle och jag får en glimt av hur jag levde då. Och nu då vi går så långt så att vi tar specifika låtar som exempel så kan jag berätta att jag gled så långt tillbaka som till födelsedagsfester på låg/mellanstadiet där vi lyssnade på Barbie Girl med Aqua. Vilka minnen…


Aqua - Barbie Girl


Jag har sökt till sjuksköterskeprogrammet!

Idag skickade jag in min anmälan till hösten. Jag har sökt till sjuksköterskeprogrammet på alla skolor som ger den utbildningen i Stockholm. Jag lyckades, efter en del funderande och tips från andra, lista ut vilken skola jag helst vill gå på och i vilken ordning jag ville ha de olika skolorna i min anmälan. Om ni har bra syn så kan ni se på bilden här nedanför att jag helst vill gå på Röda korsets högskola, men glad blir jag om jag kommer in på någon av skolorna överhuvudtaget. Som jag har förstått så är det svårast att komma in i Stockholm, men jag tänker inte flytta ifrån SOS så antingen så pluggar jag i Stockholm eller inte alls. Det får bära eller brista, helt enkelt. Fast jag borde komma in på någon av skolorna iallafall, jag har ändå 19,13 om man räknar in meritpoängen. Så hoppas.



Nu tänker jag ta det lugnt resten av kvällen. Eller okej. Ta det lugnt är i princip det enda jag har gjort den senaste tiden. Jag börjar till och med bli lite trött på det nu. Men har man nån form av dum infektion i kroppen så är det väl inte så mycket att göra åt. Sen får jag gå ut och springa hur mycket jag vill… :p


Förbi ormar, genom en djungel och fram till ett onått folk…

Inatt drömde jag om ormar, mörka människor och ett sunkigt hotell vid en sandstrand. Jag och teamet gick längs en ganska bred stig och bland det första vi såg var en stor orm som någon dödade. Någon drog efter andan, men vi fortsatte att gå. Det var inte den första ormen vi såg, men dem andra var åtminstone mindre och inte riktigt lika uppseendeväckande. Efter ett tag kom vi fram till vår destination. Vi var vid en sandstrand. Inte en sådan där vacker strand som man ser i olika resemagasin, utan en ganska ordinär sandstrand där det fanns mörka människor som intresserat iakttog oss. Vi hälsade på dem och blev varmt välkomnade, och fick våra rum på ett sunkigt hotell som var precis där vid stranden. Några i ett rum bredvid verkade vara några äventyrare som var där på någon form av semester. Men inte vi. Vi var där för att nå ett folk med evangeliet. Jag vet inte hur länge vi planerade att stanna, men jag har känslan av att det var början på ett stort äventyr. Ett missionsäventyr som skulle fortsätta genom livet…



Det var ett tag sen jag drömde om mission nu. Men det är alltid lika spännande att göra det. Spännande inte bara för att det var en cool dröm om som jag gick omkring och var lite sådär halvt hög på resten av dagen, utan spännande för att jag kan stå där i verkligheten en dag. I det här fallet ta mig förbi ormar, genom en djungel och fram till en strand där ett onått folk står och väntar. Man vet aldrig. Vi kommer inte att bo ute i bushen i juni då vi ska till Tanzania eftersom festivalen kommer att hållas i huvudstaden, men kanske får vi ta oss igenom en liten djungel med några ormar på väg till en out reach en dag. I Indien gick vi faktiskt förbi en stor orm som en kvinna höll i mitt inne i en stad, så det skulle inte vara en helt ny upplevelse, ha ha…


Jag är ensam med mina tankar en stund.

Jag vill skriva men samtidigt vill jag inte berätta. Jag vill vara kryptisk och onåbar ett tag. Sådär som man kan vara då man har mobilen avstängd och bestämmer sig för att bara vara stilla en stund. Då man är någonstans som på ett sätt verkar vara ljusår från där man annars är, om inte avståndsmässigt så åtminstone miljömässigt. På ett sådant ställe är jag nu, för tillfället ensam med mina tankar, och här tänker jag stanna till allt blir bra. Tror jag. Till stormen har lagt sig, till taggtråden är borta, till jag vet att jag kan komma hem som den jag ska vara och till jag kan sova natten igenom igen. Till dess får jag dricka lakritsmedicin, låta det rosa och vackra vänta och glömma den där bilden som etsade sig fast i mitt huvud fast den aldrig fick någon tillåtelse att göra det. Misstag efter misstag och ord efter ord. Lögn efter lögn. Då jag tänker tillbaka på mitt liv försöker jag förstå mer och mer hur ljuvlig Guds nåd är. Jag läser om den igen nu, i en bok jag en gång fick, för att repetera och undervisa på ledarskolan inom en snar framtid. Och norska ska jag praktisera mer. Jag är den där språknörden som faktiskt njuter av att kunna säga något till någon på deras modersmål. Hali, knuffel og klem till exempel.



Nu har jag skrivit av mig lite och det innebär att det är dags för något annat. Just nu lutar det åt att jag ska ta reda på vad som händer sen i den där historien om Samson. Han var förresten mer kryptisk än vad jag kan komma på att vara, för vem kan tänka tanken att det finns nåt sött som honung att hämta hos det starka lejonet…


Positiva känslor, 50 000 ord och en ny mobil som väntar på mig…

Jag fortsättar att lyssna på At Your Feet om och om igen, och jag njuter av livet. Det som är positivt i mitt liv är alltid mer än det som för tillfället är negativt, och bara det är en anledning till att le sådär stort så att man nästan ser lite dum ut. Men bara nästan. Att halsen fortfarande gör ont och att jag känner mig seg i hela kroppen är ingenting i jämförelse med att jag är frälst. Jag är älskad och förlåten av kungarnas kung. Jag har världens sötaste katter. Och som jag skrev till en kille på facebook idag så om man nu ska vara sjuk så är det bekvämast att vara det hemma hos sin familj, i mitt fall hemma i byn.


Jag älskar den här bilden tillsammans med just den här delen av texten. Det strålar av kärlek till Gud och av frihet.

Jag måste förresten få berätta att jag nu har skrivit 50 000 ord i min bok. Jag tänkte inte ens på det förrän då jag satt och skrev och helt plötsligt la märke till att jag bara var några ord från 50 000. Tänk vad långt jag har kommit sen jag började i somras. Det är ungefär 80 A4-sidor nu. Och tänk vad bra det har blivit. Jag började skriva den som en kul grej. Jag fick en idé till en bok och jag tänkte att det skulle vara kul att någon gång i livet faktiskt ha skrivit en hel bok, speciellt eftersom jag älskar att skriva. Men ju mer tid som går ju mer undrar jag om jag kanske ska försöka få den publicerad. Det är inte något som jag har haft som mål, men jag måste erkänna att det skulle vara väldigt kul. Och tänk om jag kunde tjäna pengar på det. Who knows…

En till kul grej är att det just nu ligger en ny mobil och väntar på mig där man hämtar ut paket om man bor här i byn. Jag vet inte om morfar orkar åka och hämta den ikväll, men jag får den någon gång snart iallafall. En impulsiv känsla för en vecka sen att det är dags för en ny mobil ledde till det här. Handsfreen till min gamla är trasig och jag har haft lite problem med sms och så med, plus att jag har haft den gamla i två och ett halvt år. Jag är inte typen som skaffar en ny mobil hela tiden, och faktum är att jag inte bryr mig så himla mycket om prylar egentligen. Men ibland erkänner jag att det är kul med något nytt.


Casting Crowns - At Your Feet

Jag lyssnar mycket på Casting Crowns nu, och speciellt på den här låten. Jag har spelat den om och om igen medan jag låg i soffan och läste Bibeln nu på morgonen. Bland annat så läste jag om Gideon i Domarboken om då han skulle besegra midianiterna. De var 135 000 män i deras armé (Dom 8:10) och Gideon kommer först med en armé på 32 000 män (Dom 7:3), men trots det säger Gud att han har för många män och det slutar med att de tillslut bara är 300(!) personer (Dom 7:7) som går till attack mot det midianitiska lägret och folket flyr då de kommer. Gud ville ge Israel segern och befria de från folket som förtryckt dem och han ville att det skulle vara tydligt att de inte gjorde det i sin egen kraft. Om man går med 300 personer för att attackera 135 000 krigare så kan man verkligen säga att man har lagt ner sitt liv vid Guds fötter

Here at Your feet I lay my past down
My wonderings, all my mistakes down
And I am free

Here at Your feet I lay my future down
All of my dreams I give to You now
And I find peace

Here at Your feet I lay my life down
For You my King, You're all I want now
And my soul sings
Jesus, Jesus, at Your feet
Oh, to dwell and neve leave


Casting Crowns - At Your Feet


Yes Man.

Idag har jag sett Yes Man som är en romantisk komedi från 2008 med bl.a. Jim Carrey, Zooey Deschanel och Bradley Cooper i rollerna.

Filmen handlar om Carl som efter sin skilsmässa har börjat dra sig undan och i princip aldrig vill hitta på något. Han har en negativ attityd och säger nej till nästan allt. Till en dag då en av hans vänner får med honom på ett seminarium där han utmanas att säga ja - till allt. En helt ny värld öppnas upp för honom och hans liv tar en vändning som till största delen är positiv. Fast frågan är nu bara om det verkligen fungerar att leva på det sättet i längden…

Jag gillar den här filmen. Ibland var den i och för sig lite för mycket, men det är något som man får räkna med i en Jim Carrey-komedi. Kanske är vi fler personer som borde säga ja till mer saker i livet. Det var en av sakerna som jag tänkte på under filmen. Just say yes, typ.

Betyg: 6/10


Jag gör andra saker istället.

Idag går jag omkring i mysbyxor och har håret uppsatt i en halvfin knut. Idag accepterar jag att jag inte gör det som jag egentligen hade tänkt göra; åka med mormor och morfar till den där kyrkan i Tierp dit de brukar gå ibland och sätta på mig mina running shoes för att sen kunna bocka av ännu ett träningspass på det där schemat jag har. Idag gör jag andra saker istället. Saker som inte är alltför ansträngande trots att näsan rinner lite, halsen gör ont och hostan tar över lite då och då. Idag väljer jag att ha en bra dag trots att jag vaknade helt täppt i näsan och grinig imorse då klockan ringde. Jag är ju trots allt i min älskade by. Jag är hemma hos mina katter och blir sådär gulligt bortskämd av mina morföräldrar igen. Det kunde ha varit värre


Det här söta ansiktet kan få mig att le oavsett hur jag mår.


Nu är påsklovet här och äntligen är jag tillbaka i min by…

Nu har det äntligen blivit påsklov. Jag har längtat. Igår ungefär vid tre klev jag av tåget vid Tierp där mormor och morfar väntade på mig med bilen. Det var en något sliten Erica som gick av det där tåget. Sliten för att det hade blivit sena kvällar under veckan och för att jag praktiskt taget gått omkring och varit övertrött i några dagar. Sådär trött så att man börjar göra konstiga saker, som till exempel att öppna lådan med bestick och nästan lägga in leverpastejen där på morgonen. Ont i halsen hade jag också, igen. Det har jag förresten fortfarande, men annars mår jag bra förutom att jag känner mig seg. Det är lite tråkigt eftersom jag inte vill träna då jag har nån form av infektion i kroppen och mina träningsskor med en touch av rosa bara står inne i garderoben och ser söta ut. Fast jag är ändå ledig från jobbet nästa vecka så om jag nu ska ha ont i halsen så är väl det här den rätta tiden för det, om ni förstår vad jag menar.

Det blev förresten ingen klippning den här veckan eftersom det inte riktigt fungerade för Andrei, som ska klippa mig, då han var ganska stressad. Men vi bestämde att han ska klippa mig efter påsklovet istället. Så den nya frisyren får vänta lite till.
___Tandläkaren däremot var jag hos och fick en grön babytandborste till en av mina visdomständer som håller på att växa ut och som jag har svårt att komma åt med min vanliga tandborste. Jag har även börjat med munskölj, dock inte på grund av något som tandläkaren sa utan på grund av att jag har blivit inspirerad av Ulla som använder det.

Hur som helst så blir det drygt en veckas häng och lugna dagar här ute i byn nu. Det blir inga måsten eller tider att passa på ett tag. Det blir inga överdrivet tidiga mornar eller annat sådant. Istället blir det sköna dagar och kattkramar. Det blir fler roliga saker att le åt som till exempel igårkväll då jag skulle hämta in ved och körde Petrus i skottkärran en bit. Det blir mer godis. Det blir mer av mycket. Jag ska njuta nu, speciellt eftersom jag inte ens kan komma på nästa gång som jag har tid att vara här tio dagar i sträck. Äntligen är jag tillbaka i min by igen, tillbaka till utsikten av skogen utanför sovrumsfönstret, tillbaka till katterna och tillbaka till en efterlängtad ledighet


En av de största granarna jag vet är bara ett stenkast bort.


April 2012.

Idag är det dagen då man får se upp för alla mer eller mindre seriösa aprilskämt, men det är också dagen som innebär att en ny månadsupdate dyker upp här på bloggen…

• Mars började med lov och härliga dagar ute i byn.
• Veckan efter kom vardagen tillbaka med skola, jobb, vårkänslor och allt annat som en vardag i mars innebär för mig. I slutet av månaden började det även innebära skinnjacka och vårskor.
• Min församling, SOS Church, har tittat på nya lokaler och är i förhandlingar om att köpa Salemkyrkan vid Medborgarplatsen. Vi ber, hoppas och drömmer tillsammans.
• Morfar blev ett år äldre och är numera en glad och pigg 84-åring.
• Veckan efter födelsedagsfirandet var det bönenatt i kyrkan och jag stornjöt. Enligt mig är bönenätter i SOS Church verkligen bland det bästa som finns.
• Jag var i byn två helger och pussade på de sötaste katterna jag vet.
Förberedelser inför Tanzania har tagit plats i form av en teamsamling med information och bön, tre fastedagar och ett bönedygn där alla är med och ber en timme.
• Jag är numera ägare av ett par löparskor från Stadium och har nyligen påbörjat ett träningsschema. Snart kommer jag att kunna säga att jag är ute och joggar regelbundet.
Jag förbereder mig för att söka till sjuksköterskeprogrammet i höst och vissa saker klarnar mer och mer medan jag fortfarande inte är helt hundra på vilken skola jag helst vill gå på.



April blir månaden då jag tar tag i det här med mitt hår; jag ska nämligen klippa mig imorgon och få både lite kortare hår och en ny frisyr.
• På tisdag ska jag till tandläkaren och försöka säga hejdå till det där som kallas tandläkarskräck.
• Bara två dagar senare börjar påsklovet och jag har planerat att spendera hela lovet i min fantastiska hemby i norra Uppland. Jag tänker njuta till tusen.
• Efter lovet blir det vanlig vardag resten av månaden med en stark touch av vår.
Ansökan till sjuksköterskeprogrammet ska in och sen är det bara att vänta och se. Men jag vågar nog tro att jag kommer in på åtminstone nån skola här i Stockholm.
• Vi borde få veta någon gång under april om vi får köpa den kyrka som vi vill ha och flytta ut ur källaren. Kanske SOS Church goes Medborgarplatsen i sommar
• Jag ska till byn en helg i slutet på månaden och njuta vårlivet ute på landet.
• Det blir en till teamsamling inför Tanzania och innan det antagligen andra förberedelser som till exempel vaccinationer, inköp av olika nödvändigheter inför resan o.s.v.
• Förhoppningsvis tycker jag att det blir mindre och mindre jobbigt att jogga ju mer tid som går och ser stora framsteg i min kondition under veckorna som ligger framför mig.



RSS 2.0