my world has been spinning.

Tiden bara tickar på så galet fort och det var inte förrän tidigare idag som jag verkligen insåg hur längesen det var som jag skrev här. Det har hunnit gå en vecka och på ett sätt har jag hunnit med väldigt mycket samtidigt som jag på ett annat sätt känner att jag nästan inte har hunnit med något alls. Om jag ska ge min teori på det hela så skulle jag nog säga att det beror dels på att jag fortfarande inte har hunnit komma in i att studera på en högskola helt och dels på att jag har mått ganska dåligt. Helgen präglades av mensvärk som var mycket värre än vad den vanligtvis är och de senaste dagarna har jag känt mig yr, orkeslös och lite som att jag håller på att bli förkyld trots att det inte har blivit så. Igår hade jag en obligatorisk föreläsning som jag var på under eftermiddagen, men annars har jag valt att försöka vila mycket. Då T-Centralen nästan börjar snurra litegrann är allt uppenbarligen inte som det ska. Jag trodde först att det var bättre idag, till jag för en stund sen gick in till Helena i köket och kände den där yrseln igen. Jag blir nästan aldrig yr annars, så det känns ganska obehagligt att det bara kommer så här från ingenstans.
 
Jag vill inte. Vill inte. Vill inte vara yr.
 
Men det har såklart funnits roliga stunder också. Varken jag eller Helena orkade åka in till stan för att grilla med församlingen i lördags; jag hade haft så ont och hon hade jobbat natt. Men vi köpte pizza och hade en picknick här i närheten och sen blev det filmkväll med både kladdkaka och naturgodis. Ibland har lovsången fyllt rummet. Ibland har livet nästan känts lite perfekt en stund, trots allt. Ikväll följde jag med på Helenas husförsamling en trappa upp. Och allt det där som jag vill hinna med kommer jag att hinna med tillslut. Jag måste bara börja komma in i rutiner, ta tag i diciplinen igen och bli av med yrseln. Det blir säkert bra…
 

ibland behöver man andas lite.

Idag hinner jag stanna upp för att andas. De senaste dagarna har varit intensiva och kanske har de mest varit det för att det har varit så mycket ny information att ta in. Då det är mycket nytt på en gång blir man lätt lite trött. Lite sliten, liksom. Hjärnan blir överfull av saker att komma ihåg, jakten på att få tag på kurslitteratur - helst så billig som möjligt - startar och ett liv som man inte har levt förut börjar. Livet som elev på en högskola. Jag måste få säga att jag trivs fantastiskt bra och att jag verkligen tror att jag kommer att klara det här utmärkt. Om tre år är jag sjuksköterska. Eller, om vi ska vara petiga, om mindre än tre år är jag sjuksköterska. Om två år och tio månader är jag sjuksköterska.
 
På tre dagar har jag redan hunnit lära mig saker som kommer att hjälpa mig att vara en så bra sjuksköterska som möjligt. Speciellt det om mötet med patienten/människan/den närstående. Idag och imorgon behöver jag inte vara i skolan, men det betyder för den sakens skull inte att jag kan slänga upp fötterna på bordet och glo på filmer hela dagen. Jag har kurslitteratur att läsa så att jag slipper sitta på föreläsningen på måndag och känna mig dum. Jag tänkte snart börja med det. För nu har jag hunnit andas en stund och gjort saker som jag har velat göra, och jag har fått sova ut litegrann, för om jag inte tar mig tid för det så kommer jag att vara utbränd inom en månad.
 
Kalender, anteckningar och lite böcker som jag hunnit köpa.
 
Helena har jobbat natt flera nätter i rad nu och har två nätter kvar. Vi har knappt träffats. Bara en halvtimme igår då jag faktiskt hann hem innan hon gick. Jag börjar vänja mig vid det. Men det är ändå roligare att ha henne här, såklart. Jag har andra vänner som jag också vill hinna se. Men mitt huvud har varit så fullt så jag har missat att svara på flera sms. I'm sorry, guys. Men det blir bättre. Jag behöver bara få komma in i allt det nya.
 

What are you doing today to be who you want to be tomorrow?

Nu kommer ett till citat som jag har sett på facebook för ett tag sen och sen skrivit ner. Jag vet inte vem som ursprungligen sa det, men det är väldigt bra. Det är tänkvärt.
 
Veckans Citat: What are you doing today to be who you want to be tomorrow?
 
Vad vi gör idag kommer att påverka hur vår morgondag ser ut. Vilka beslut vi tar nu kommer att påverka hur vår våra liv ser ut om ett år och hur vår framtid kommer att bli. Man kan inte enbart sitta och drömma och fantisera om det liv man vill leva och hur man önskar att det en gång ska bli. För då kommer din dröm att förbli just det; en dröm. Det är inte alltid lätt att gå mot ett mål eller att förändra något, men om man inte gör något eller ens försöker så är chansen väldigt stor att ingenting någonsin kommer att hända. Om du vill få bättre kondition och känna dig mer vältränad så kan du inte bara sitta hemma i soffan och klaga på att din kropp inte är som du vill, du måste sätta på dig träningsskorna och göra något åt det. Om du vill kunna åka på missionsresor eller kanske till och med bo ute i världen bland ett onått folk som aldrig har hört om Jesus kan du inte bara fantisera om hur underbart det skulle vara, du måste börja spara pengar och kolla upp vilka möjligheter som finns. Om du skulle vilja bli sjuksköterska kan du inte bara sitta kvar på ditt gamla jobb och tänka på hur du skulle älska att jobba på ett sjukhus istället, du måste söka till sjuksköterskeprogrammet och sen plugga i tre år. Med de flesta saker är det så att du själv måste ta tag i ditt liv för att bli den du vill vara imorgon, ha det jobbet du vill ha imorgon, kunna göra det du alltid drömt om att göra o.s.v. De exempel jag har tagit upp här nu är exempel från mitt eget liv och saker som jag vill göra i framtiden. Om du tänker efter så vet du säkert vilka saker det är som du behöver göra…
 
Idag börjar jag på sjuksköterskeprogrammet på Röda Korsets Högskola.
 

Mio min Mio.

Ikväll har jag sett Mio min Mio som är ett svenskt äventyrsdrama från 1987 med bl.a. Nick Pickard, Christian Bale, Timothy Bottoms, Susannah York och Cristopher Lee i rollerna.
 
Filmen handlar om Bosse som bor i Stockholm och bor hos fosterföräldrar. Hans mamma dog då han föddes och ingen vet vem hans pappa är. Han känner sig inte älskad hemma och önskar att han kunde hitta sin pappa och att allt skulle bli bra. En dag får han ett äpple som visar sig vara ett förtrollat äpple av guld och det tar honom till ett land långt borta där hans pappa är kung. Snart inser han att det är hans öde som kungason att besegra den onde Kato och ger sig därför iväg på sin häst Miramis tillsammans med sin bästa vän Jum-Jum
 
Jag såg den här filmen en gång då jag var liten och kom ihåg att jag älskade den, och därför var jag tvungen att se den en gång till. Jag tyckte att början av filmen var väldigt bra, men sen började jag tröttna mer och mer. Det är en fantastisk historia och jag älskar musiken till filmen, men det är lite tråkigt att jag inte tyckte lika mycket om den som jag gjorde förut.
 
Betyg: 5/10
 
 

Hemma igen.

Nu har jag kommit tillbaka hem igen efter några mysiga dagar i den där lilla byn som jag kommer från. Mormor blev glad för presenterna, morfar går numera omkring med sin käpp och är allmänt söt precis som katterna. Helena jobbar inatt och lägenheten känns en aning tom och väldigt tyst. Jag sitter här själv och försöker fördriva tiden med ett något segt Internet och har precis smakat lingonbröd som Helena bakat. Fantastiskt gott.
 
Här är två bilder som jag tog då vi hade brunch-picknick i måndags innan jag åkte till byn.
 
 

Nåd, del 11: Du kan ge nåden vidare till andra.

Då vi delar evangeliet med andra människor ger vi Guds nåd vidare till dem så att de också kan välja att leva i den nåd som räddar liv. I Apg 20:24 säger Paulus att allt han vill är att fullborda sitt lopp och den uppgift som han har fått av Jesus; att vittna om Guds nåderika evangelium. Vi har fått samma uppgift att vittna om evangeliet. Vi ska gå till alla folk och göra dem till lärjungar. Vi ska döpa dem och lära dem att hålla allt som Jesus har befallt oss. (Matt 28:18-20)
 
Missionsbefallningen.
 
En annan del i att ge nåden vidare är att visa andra människor nåd då de har gjort något fel mot oss. Många gånger kan vi tacksamt ta emot nåden som Gud ger oss och bli tveksamma då någon vill att vi visar honom/henne nåd. Det är alltid lättare att ta emot nåd än att ge nåd. Om vi går tillbaka till Jona som jag skrev om i början så får vi ett perfekt exempel på detta. Han ville inte att Gud skulle ge staden nåd och gjorde allt i sin makt för att slippa vara en del i att få folket att inse allvaret och vända om, men då han själv var i behov av nåd så tyckte han att han skulle få det. I Jona 2 kan vi läsa om då han bad om Guds hjälp och också fick den, trots att han förtjänade det lika lite som folket i Nineve gjorde.
     Du kanske tänker att Jona var en tjurig idiot. Du kanske tänker att om du hade varit Jona så hade du minsann packat väskan och åkt i rätt riktning då Gud kallade. Men frågan blir då vilka som är nineviterna i ditt liv och hur villig du är att visa dem nåd? Hur villig skulle du vara att gå och predika för dem om Gud skulle välja ut dig till att vara den som får berätta för dem om Guds nåd och frälsning? Tänk på det en stund. För den fantastiska nåd som jag har skrivit om här gäller inte bara dig. Den gäller andra människor också. Den gäller alla människor
 
Det här var den sista delen i undervisningsserien om nåd. Jag hoppas att ni har fått ut något av det.
 

Intensivt och spontant.

De senaste dagarna har varit intensiva men roliga. Jag har skrattat, skrikit och gått omkring mellan alla de olika attraktionerna på Grönan tillsammans med Diana. Jag insåg då jag var där att jag nog borde åka dit åtminstone en gång om året, för det är ju så roligt. Speciellt då man ser den där bilden från bergochdalbanan där Diana ser så rolig ut så att hon nästan funderade att köpa den. Speciellt då killarna som har hand om Katapulten sent på kvällen är så roliga så att vi nästan inte kan sluta skratta. Speciellt då vädret är helt fantastiskt nästan hela dagen. Speciellt då man tvingar sig själv att åka saker som man kanske inte hade vågat om man hade tänkt efter för mycket och sen inser att man vill åka det igen och igen och igen.
 
Söndagen blev också en sån där extra fantastisk dag. En dag fylld med spontana saker och en dag där jag trots att jag var trött och varje muskel i hela kroppen vittnade om vad jag gjort dagen innan hann göra så mycket roligt. Jag skulle "bara" åka in till kyrkan på eftermiddagen och sen åka hem igen. Men det blev inte så. Jag var till och med på väg hem tillsammans med Helena då vi hamnade på donken på Centralstationen. Sen började vi prata om bio. Igen. Vi hade båda tänkt samma sak. Så jag kollade i mobilen om Hunger Games skulle gå vid nio på Sergel och det gjorde den, så vi gick dit och inom en timme satt vi i biosalongen
 
 
Igår fick jag ett mail med information från skolan. Så sen igårmorse har jag hunnit förregistrera mig, läst igenom allt och insett att jag faktiskt börjar snart. Snart som i nästa måndag. Då sitter jag klockan nio tillsammans med ett stort gäng andra blivande sjuksköterskor och är antagligen en aning nervös men samtidigt väldigt glad. Innan jag åkte till byn för att spendera några dagar här och bland annat pussa på katterna och gratulera mormor som fyller år snart hann jag ha en till picknick med Helena. Hon hade plockat hallon och blåbär på sin joggingrunda. Mys.
 

The Hunger Games.

Igårkväll var jag på bio igen och den här gången såg vi The Hunger Games. Det är en amerikansk science fiction/actionfilm från 2012 med bl.a. Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson och Liam Hemsworth i rollerna.
 
Filmen utspelar sig i en framtid där huvudstaden Capitol en gång om året ordnar hungerspelen för att fira och upprätthålla en fred som nu har pågått i över 70 år. Hungerspelen går ut på att man väljer ut en tjej och en kille i åldern 12 till 18 år från varje distrikt och de får sedan kämpa mot varandra tills det bara finns en överlevande kvar. Det här året väljs Katniss syster ut, och för att rädda henne anmäler sig Katniss som frivillig och får tillsammans med Peeta representera distrikt 12. De får kämpa för sina liv medan hela världen intresserat följer vad som händer
 
Jag tycker att den här filmen är bra. Den är spännande och ganska annorlunda. Hungerspelen påminner på ett sätt om gladiatorerna och hur människor såg det som underhållande. Dock så måste jag erkänna att jag inte förstod hur de tänkte hela tiden, men jag väljer att inte gå in mer på det för att inte avslöja för mycket för er som inte har sett filmen än. Jag har inte läst böckerna som filmen är baserad på, men funderar på att göra det.
 
Betyg: 6/10
 
 

Mysigt. Perfekt.

Idag är en sån där mysig latdag. En sån där dag då man tycker att det känns som en bra idé att sova till tio och sen ligga kvar i sängen till halv tolv bara för att det är så skönt. En sån där dag då min roomie på väg hem från affären skickar ett sms och frågar om vi kan ha picknick istället för att sitta hemma vid köksbordet och äta brunch. En sån där dag då man kommer fram till att man egentligen inte behöver eller tänker göra något speciellt. En sån där vilodag. Det enda jag stör mig lite på är att jag inte har fått det där brevet från högskolan som skulle komma i slutet på den här veckan, men jag har mailat till dem så det ordnar sig säkert. Men annars är det här en sån där dag som liksom är lite perfekt och så tänkte jag att den skulle få fortsätta vara. Planen är att ha lugn myskväll med kanske någon serie eller film och några gamla Kalle Anka-tidningar som Helena hittade någonstans. Jag prenumererade på såna då jag var en liten plutt så det här är nostalgi på hög nivå.
 
Utanför vårt fönster finns ett stort körsbärsträd. En av de första mornarna här satte sig Helena på fönsterkarmen och plockade några.
 
Imorgon ska jag till Grönan med Diana. Jag har inte varit där på flera år nu så det ska bli riktigt roligt. Vi ska åka karuseller hela dagen och sen se Sommarkrysset på kvällen. Jag kommer ihåg då jag var 15 och började åka hit på somrarna för att gå på Grönan. Den där första dagen då vi inte hittade nånstans, kände oss som riktiga turister och tyckte att allt var så stort blev jag kär i den här staden. Jag kommer ihåg att jag frågade mamma om jag kunde få bo här själv i en lägenhet. Så blev det inte. Men nu bor jag här. Nu lever jag början på det som är mitt drömliv. Trots att det har gått två år så kan en del av mig fortfarande inte riktigt förstå fullt ut hur mycket det betyder för mig. Ibland slår det mig med full kraft och jag känner mig som ett barn på julafton. Precis så kände jag igårkväll. Jag tänkte för mig själv: Här sitter jag på en bio i Stockholm, och jag bor här nu…
 

Total Recall.

Ikväll var jag på bio och såg Total Recall. Det är en amerikansk science fiction/actionfilm från 2012 med bl.a. Colin Farrell, Kate Beckinsale och Jessica Biel i rollerna.
 
Filmen utspelar sig i en framtid där en stor del av jorden har blivit obeboelig. Två stormakter finns kvar; United Federation of Britain (UFB) och The Colony. Människorna reser mellan dessa ställen genom fallet som går genom jordens kärna. UFB blir attackerade av motståndsrörelsen. I allt det här lever Douglas Quaid som är en fabriksarbetare. Han är lyckligt gift, har mardrömmar och lever ett ganska monotont liv och blir intresserad av Rekall där man kan implantera minnen som man aldrig har haft. Han valde att få minnen av att ha varit spion implanterade, problemet var bara att man inte kan plantera in minnen som har något med verkligheten att göra och då Douglas gör ett snabbt test innan framkommer det att är en spion. På riktigt. Poliser kommer och Douglas dödar dem alla. Utan att förstå vad som händer tvingas han fly…
 
Jag älskar den här typen av filmer. Det är något speciellt med sci fi. Det är lite som att kliva in i en annan värld. En värld där allt är helt annorlunda från vad jag är van vid. Den här filmen är spännande från början till slut och det är en film som man fastnar för på en gång. Det är en fantastisk historia. En historia om att upptäcka vem man faktiskt är, en historia om att kämpa för det som man tror på och en historia om att leva.
 
Betyg: 9/10
 
 

Nåd, del 10: Falla ur nåden och växa i nåden.

Det är dock möjligt att gå miste om nåden om vi väljer att vi inte vill ta emot Guds gåva utan hellre förtjänar det som vi vill få från Gud. Paulus skriver om detta i galaterbrevet där några återigen har blivit slavar under lagen. Till dem skriver han: Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden. (5:4) Gud vill inte att detta ska hända, men som vi redan har lärt oss så är det inte längre nåd om vi försöker göra oss förtjänt av något.
     Motsatsen till att falla ur nåden är att växa i den. I 2 Pet 3:18a skriver Petrus: Väx i stället till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Guds nåd är alltid lika stor, den förändras inte, men däremot kan vi välja hur mycket nåd vi vill ta emot från Gud. Att växa i nåd innebär helt enkelt att ta emot mer och mer av det som vi inte förtjänar, och att lita mer och mer på vad Gud kan göra genom oss än vad vi i egen kraft kan klara av. Att växa i nåd är att bli mer beroende av Gud.
 
Väx i Guds nåd och ta emot av allt det som han vill välsigna dig med!
 

Lycka till hos käftis!

Nu sitter jag i tights, något som ska föreställa ett nattlinne eftersom de kläder jag brukar sova i fortfarande ligger i någon bananlåda och glasögon. Linserna är uttagna. Sminket är borttvättat. Jag känner mig sliten och seg. Jag har varit ganska seg de senaste kvällarna, och sen har jag piggnat till och skrattat sent in på natten. Det måste vi ändra på…
 
Glasögon-Erica. Hon som inte syns lika ofta som lins-Erica.
 
Imorse däremot var jag pigg och glad. Det blev en lång och helt fantastisk bibelstund på köksgolvet med nån överstrykningspenna liggande på mattan och solsken som lyste in genom fönstret. På förmiddagen åkte jag in till stan för att uträtta några ärenden. Jag beställde nya linser för ett halvår, var hos tandläkaren (eller tandhygienisten om vi ska vara petiga), köpte en present åt mormor och till sist några C-vitaminer och tandtråd på apoteket. Så vi kan inte säga att jag har varit seg hela dagen iallafall. Jag har fått saker gjort. Och jag gjorde det jag aldrig trodde att jag skulle göra; nästan börjat gapflabba medan jag något nervöst väntade på min tur hos tandläkaren. Historien bakom det är att Helena hade skickat ett sms som jag såg precis då där hon hade skrivit bland annat: Lycka till hos käftis! Det var så roligt i mina ögon så att jag fortfarande tänkte på det då jag satt i tandläkarstolen. Jag flinade stort inombords. Jag mindes hur vi badade den sista lediga dagen i Tanzania och hur kul vi hade. Jag tänkte lite kort på min bok som jag blev så inspirerad av att skriva på då jag berättade om den för Helena sent inatt. Det var bara inspiration all over the place då jag pratade om min bok. Jag har aldrig varit så avslappnad under ett tandläkarbesök tidigare. Jag hade säkert kunnat somna. Och allt började med det där sms:et…
 
Jag påminner mig själv om att jag måste passa på att njuta av den sista lediga tiden innan skolstarten. Imorgon kanske jag ska äta glass i Kungsträdgården med Annika om hon kan, och på kvällen kanske det blir bio med Helena och hennes kompis. På torsdag ska jag hänga med Nour. På lördag ska jag till Grönan med Diana. Jag ska till byn och gratulera mormor i några dagar under nästa vecka. Så hur jag ska njuta är redan helt utstuderat i mina ögon. Och såklart måste jag ju börja packa upp grejer också. Helena har börjat göra mer plats åt mig nu, så snart finns det ingen ursäkt längre. ;p
 

Jag bor här nu. Hos Helena.

I lördagskväll kom jag tillbaka till Stockholm igen och jag kände mig så ovan vid att vara i en stor stad. Alla människor. Alla gatlampor utanför fönstret då jag satt på pendeln på väg till mitt nya hem. Se upp för avståndet mellan vagn och plattform när du stiger av. Jag kände mig som den lantis jag egentligen är. Nästan som om jag för en stund glömde bort att jag hade bott här två år redan. En del av mig kände det som om jag skulle hit i en vecka för att hälsa på min vän Helena. Fast så var det ju inte riktigt. Jag bor här nu. Jag bor i södra Stockholm i en etta med Helena. Jag gillar att bo med henne.
 
Den här låg vid min kudde då jag kom den där första kvällen.
 
Sen jag kom tillbaka har jag hunnit vara i kyrkan och träffa fina människor igen. Kära återseenden. Lovsång och den där predikan av Johannes som var så grym. Jag har hunnit se Johnny English och ätit pizza med Helena, några grannar som går till samma kyrka och några fler. Jag har varit ute i solen och tagit en powerwalk ner till badplatsen här i närheten där jag och Helena satt med fötterna i vattnet en stund och bara njöt av livet. Jag har legat i soffan och kollat på roliga klipp från youtube. Nu har Helena precis poppat popcorn och vad resten av kvällen har att erbjuda återstår att se…
 

Nu har jag äntligen gjort en ny header!

Jag har tänkt i ungefär en veckas tid nu att det verkligen är på tiden att jag byter ut min header, men jag har bara inte orkat ta tag i det. Trots att den var nästan ett år gammal, trots att det står att jag pluggar på SOS Ledarskola då jag faktiskt tog examen i juni och trots att jag har tröttnat på den för längesen. Men idag tog jag tag i det. Jag tänkte först att jag åtminstone kunde göra något som såg helt okej ut och sen ändra det senare, bara jag slapp den där gamla. Men då jag väl hade kommit igång och fått någon sorts idé på hur jag ville att det skulle se ut så blev det faktiskt ganska bra. Det som jag känner att jag kanske skulle vilja ändra på är bilden på mig. Det är en bra bild, men den känns lite sorgsen. Den är från då jag fotade mig själv under det temat. Jag ville inte ta en gammal bild och sanningen är den att jag inte har tagit så många bilder på mig själv det senaste året. Jag får helt enkelt ändra på det. Dock inte idag. Jag kompenserar för det med en glad fotobild här till vänster där jag också uppdaterade texten som är under.
 
 
Idag känns det lite ensamt här. Mormor och morfar åkte till Uppsala tidigt imorse eftersom mormor skulle ta en av sina sista behandlingar. Så det har bara varit jag och djuren idag. Nu borde de dock komma hem ganska snart. Jag vill hinna umgås med de lite innan jag åker hem imorgonkväll. Jag vill äta glass med dem, fråga de hur dagen har varit och sen självklart se Alias med mormor ikväll. Och äta popcorn.
 

There's so many words to play. And to say.

Jag skulle bara ta fram kameran för att ta en eller två bilder, men då inspirationen väl infinner sig så är det svårt att sluta. Det här är några av bilderna som jag tog på wordfeud som jag har fastnat för. Jag spelar inte lika mycket nu som jag gjorde de första dagarna, men det är fortfarande väldigt roligt.
 
 
Förutom att lägga några ord i wordfeud tänkte jag att jag skulle ha något av en latdag med inslag av en lång promenad tillsammans med mormor. Om vädret fortsätter att vara på min sida skulle jag gärna sitta ute på balkongen lite senare och se Days-avsnitt och andas in så mycket sommarluft som jag bara kan innan hösten kommer. Jag ser redan alltför många höstvarningar i mitt liv. Eller egentligen inte. Det var nog bara jag som var lite fryssen. Jag satte på mig långkalsonger under byxorna då jag gick upp imorse. Och sen tog jag på mig två tröjor. Inte speciellt somrigt…
 

Nåd, del 9: Frälst av nåd.

Frälsningen som vi kan ta emot genom Jesus får vi enbart av nåd. I Apg 15:11 säger Petrus: Nej, vi tror att vi på samma sätt som de blir frälsta genom Herren Jesu nåd. Och i Ef 2:8-9 skriver Paulus så här: Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig.
     Det är till och med nåd att vi tror. Även det är en del av nåden som Gud ger oss. Tycker du att jag går för långt nu? Tycker du att du faktiskt har valt att tro och att jag överdriver då jag säger att även det är nåd? I Apg 18:27b berättar Lukas om då Apollos kom till Akaja. Han skriver: Han kom dit och blev till stor hjälp för dem som genom Guds nåd hade kommit till tro.
     I Ords 8:35 kan vi läsa om visheten och hur visheten säger: Ty den som finner mig finner livet och får nåd från HERREN. Redan från första början har den kristna traditionen sett Jesus som visheten som vi kan läsa om här, vilket också innebär att den som finner Jesus får nåd från Gud. Vi är inte bara frälsta av nåd, utan nåden fortsätter att verka i våra liv under hela vår livstid. Guds gåva i form av nåd är något som aldrig tar slut. I frälsningen finns det liv och nåd i överflöd.
 
Vi kan bli frälsta för att han tog vårt straff. Inte för att vi förtjänade det, utan enbart av nåd.
 

Augusti 2012.

Den senaste tiden har gått ganska snabbt och nu har det redan hunnit bli augusti. Det kommer att vara sommar ett tag till och jag ska passa på att njuta så mycket som möjligt av det. Men först en månadsupdate.
 
• Hela juli spenderades ute i byn i vad vi kan kalla för en gigantisk semester med morföräldrarna och djuren. Det var en underbar månad, även om jag måste erkänna att jag aldrig badade. En enda gång.
Jag har skrivit ganska mycket. Hela resan till Tanzania finns nu nedskriven i dagboksform med fokus på mission och jag har självklart också skrivit mer på min bok som jag började skriva på för drygt ett år sen. Den är över 100 A4-sidor lång nu.
• Jag kom igång med träningen och älskade det. Några hinder på vägen uppstod (ömt knä) men jag kommer att fortsätta snart.
• Jag fick veta att jag har kommit in på sjuksköterskeprogrammet på Röda Korsets Högskola i Stockholm. Jag ska bli sjuksköterska.
• Den 28:e fyllde jag 24 och känner mig nu lite mer vuxen. Eller inte. Men tårtan var god. ;p
 
 
• Jag stannar i byn i några dagar till och kommer sen tillbaka i mitten på månaden för att gratulera en mormor som tänker fylla 67 år.
• Resten av tiden kommer att spenderas i Stockholm där jag faktiskt bor egentligen även om det inte har märkts så mycket den senaste månaden. Och på tal om det så flyttar jag in i Helenas söta lägenhet då jag kommer hem. Jag tror att vi kommer att ha väldigt kul tillsammans.
• Det kommer att bli många kära återseenden då jag kommer hem. Jag ser fram emot att få hänga med alla finingar som jag inte har träffat på så länge.
• Den 7:e ska jag sitta i tandläkarstolen en stund.
• Fyra dagar senare tar Diana med mig till Grönan för en karuselldag som avslutas med Sommarkrysset på kvällen. Snälla Gud, ge mig soool den dagen.
• Den 20:e börjar jag plugga igen. På sjuksköterskeprogrammet. Det ska bli spännande, roligt, intressant och en aning nervöst på samma gång. Men om tre år planerar jag att vara en grym sjuksköterska.
• Den 25:e ska församlingen grilla tillsammans i Rålis. En dag med SOS Church känns inte helt fel, och det blir en riktigt bra avslutning på sommaren.
 


RSS 2.0