2012 som varit och 2013 som kommer…

Nu är det dags för en sån där årsupdate igen, vilket innebär ett inlägg där jag ser tillbaka på de största händelserna under året som har gått och även lyfter fram vad jag tror att 2013 har att komma med för min del. Då jag sitter här nu slår en tanke emot mig; det här året har känts som ett långt år.
 
2012 kanske jag kan säga har varit segt på vissa sätt. Det har hunnit hända mycket, många bra saker har hänt, men det har som sagt känts som ett långt år. Kanske beror det på att jag, som jag lyfte fram lite redan i citatet i inlägget innan det här, inte är där jag känner att jag vill vara än. Om vi bortser från alla stora händelser som jag har varit med om och som utan tvekan har haft en stor påverkan i mitt liv så har jag nog stått och stampat på samma ställe litegrann.
 
Jag började läsa Bibeln på engelska vilket jag gillar. Dock så har jag de senaste månaderna slarvat med läsningsplanen på grund av mycket annat att göra, men jag är ändå nöjd. Det viktigaste är trots allt att läsa regelbundet och inte att läsa ett visst antal kapitel per dag.
Lösenordsskyddet från bloggen togs bort i januari efter ett år och trots att jag inte längre kan kontrollera vilka som kan läsa den känns det väldigt befriande.
Jag sa upp mig från mitt jobb på mySafety i slutet på april främst på grund av att jag kände att jag inte hann med det då alla förberedelser inför Tanzania tog upp mycket av min tid. Det var meningen att jag skulle komma tillbaka till sommaren, men jag valde att inte göra det.
• Jag tog examen från SOS Ledarskola i juni.
• Jag var på min första festival med Mission SOS vilken också var missionspraktiken för ledarskolan. I mitten på juni åkte vi till Dar-es-Salaam i Tanzania där tiotusentals människors liv blev förvandlade av Jesus.
I början på augusti flyttade jag igen. Den här gången till min vän Helena i södra Stockholm.
• Jag kom in på sjuksköterskeprogrammet på Röda Korsets Högskola, och därmed fortsatte studierna…
Bokskrivandet avtog i slutet på året och stod tillslut helt stilla. Jag är nu uppe i 110 A4-sidor och drygt halva boken är skriven.
Det där med att motionera rann ännu en gång ut i sanden. Jag har tappat räkningen på hur många gånger det har blivit så nu. :/
• Jag har spenderat ovanligt mycket tid i byn med morföräldrar och katter det här året.
• Under november blev jag väldigt stressad över skolan vilket resulterade i att jag mådde dåligt under en period.
Mormor är helt frisk från cancern och har nu avslutat alla behandlingarna.
Jag har inte kommit så långt som jag skulle ha velat. Vissa saker har inte alls blivit av och andra saker har gått åt fel håll. Tyvärr.
 
En del av alla de bilder som har tagits under året:
 
 
2013 kommer med en ny början ännu en gång. Är det något som är speciellt med nyår så är det nog det. En ny början behöver vi alla någon gång ibland.
 
• Jag planerar att fortsätta blogga under 2013 och går in i mitt femte år som bloggare. Bloggen har blivit en del av mig och jag älskar det lika mycket nu som då jag först började om inte ännu mer.
• Listan som jag har med 50 saker som jag vill göra innan jag dör vill jag bocka av åtminstone en eller två saker till på under det kommande året.
• Jag hinner med att börja både andra och tredje terminen av sjuksköterskeprogrammet och då året går mot sitt slut har jag gått ungefär halva utbildningen och även haft en hel del VFU.
• Jag satsar på att få ett sommarjobb inom vården i sommar och funderar även på att eventuellt jobba lite extra beroende på hur det ser ut med skolan, hur jag känner med stressnivån o.s.v.
• Jag vill komma igång med bokskrivandet igen så att boken blir klar någon gång, och under 2013 hoppas jag att jag åtminstone har skrivit 50 A4-sidor till. Det sätter inte alltför stor tidspress på mig, men samtidigt kommer jag någonvart. Jag sätter som mål att bli klar med boken senast under 2014.
• Då det gäller motion vill jag inte heller här sätta för mycket press på mig själv. Det ultimata tror jag vore ett gymkort och kanske en PT, men det får bli ett framtida projekt då jag har mer pengar. För 2013 sätter jag som mål att åtminstone komma ut och röra på mig regelbundet. Powerwalks kan vara ett bra alternativ.
• Som vanligt säger jag också att jag vill utvecklas under det kommande året. Jag har skrivit ner lite saker i ett dokument, och det jag känner att jag vill dela mer er av det är att jag måste bli bättre på att be om hjälp då jag behöver det. Vi har alla våra svaga sidor, och detta är utan tvekan en av mina.
 

I may not be where I need to be, but I thank God I am not where I used to be.

Idag, så här på årets sista dag, är det dags för ett nytt Veckans Citat. Det är ett citat av Joyce Meyer som jag, ända sen jag såg det första gången för inte så längesen, har tänkt på ganska mycket.
 
Veckans Citat: I may not be where I need to be, but I thank God I am not where I used to be.
 
Jag har känt den senaste tiden då jag ser tillbaka på året och på hur mitt liv ser ut att jag inte riktigt är där jag behöver vara. Där jag vill vara. Men istället för att bli negativ över det och låta perfektionisten Erica säga sin mening väljer jag att istället fokusera på att jag faktiskt har kommit ganska långt ändå. Jag är inte där jag brukade vara. Och det om något är värt ett leende. En high five, till och med…
 
 

Revelation.

Idag har jag sett Revelation som är en amerikansk dramathriller från 1999 med bl.a. Jeff Fahey, Tony Nappo, Carol Alt, Leigh Lewis och Nick Mancuso i rollerna.
 
Thorald Stone förlorade sin fru och dotter tre månader tidigare då miljontals människor spårlöst försvann från jordens yta. Han tror inte på det kristna budskapet som de gjorde, men inte heller på den nya Messias som påstår sig ha räddat världen. Han är skeptisk till det mesta. Hans jobb är nu att ta reda på mer om vad som har hänt i samband med bombningen av en skolbuss som man tror att hatarna, som de kristna nu kallas, ligger bakom. På platsen där bomben detonerats hålls en gudstjänst och de kristna arresteras, men inte innan en av dem hinner ge Thorald en CD från O.N.E. - One Nation Earth. Sedan upptäcker Thorald män i byggnaden som inte är kristna och som uppenbarligen ligger bakom bombningen. Han blir nästan dödad, men lyckas komma undan och går med CD:n till en datorprogrammerare. Tillsammans försöker de ta reda på vad the Day of Wonders som Franco Macalousso, världens nya Messias, planerar egentligen innebär…
 
Det här är uppföljaren till Apocalypse som jag såg för några dagar sen, och det jag hade hört om att den här filmen skulle vara bättre stämde. Det här är en film som jag fastnar för i princip på en gång och vars spänning håller i sig ända till slutet. Budskapet i filmen är baserat på Bibeln, och då speciellt på Uppenbarelseboken, vilket jag gillar. Jag tänker se de två återstående filmerna i den här serien också.
 
Betyg: 8/10
 
 

Better is one day…

Den senaste veckan har den här låten spelats många gånger på youtube. Hemma, här i byn, på pendeln och så vidare. You get the picture. Den har fastnat lite extra i mitt hjärta.
 
My heart and flesh cry out, to you the living God, your spirit's water to my soul.
 


I byn igen efter två händelserika och roliga dagar.

De två senaste dagarna har varit händelserika - och roliga. Igår begav jag mig till Södertälje för en sleep-over hos min kära vän Diana. Vi gav hos ut på äventyr och handlade in lite ingredienser till både middag och efterrätt. Korvstroganoff och ris plus en hemmagjord hallonpaj, blev det. Två filmer blev det också, varav jag lyckades somna under den sista. Men då var klockan ändå väldigt mycket, så jag skäms inte så dant för det. (Ser ni vad som händer nu? Jag börjar prata mer och mer östgötska bara för att jag bor med en östgöte…) Enligt Diana missade jag också bara den mindre bra delen av filmen som jag för övrigt sett tidigare, så ingen skada skedd. Hon har också vant sig vid att jag somnar förr eller senare under våra filmkvällar. Hon är en första klassens nattuggla medan jag inte riktigt är lagd på samma sätt, åtminstone inte om jag ska sitta stilla framför en film vid småtimmarna utan en Red Bull i kroppen. Jag la mig tillslut vid tre och kan avslöja att gästsängen kändes väldigt bekväm då klockan ringde imorse. Men upp skulle vi tillslut. Diana hade ärenden inne i stan och jag skulle hänga med Nour. Det slutade med matkoma efter en lunch på donken där jag återigen lyckades prata så mycket så att det kommer kommentarer om hur sakta jag äter. Detta borde gå att lösa på något sätt, haha. Vi gled omkring ett tag i de olika affärerna som skyltade med rean. Ingen av oss köpte nånting. Men jag fick en idé till nästa år åtminstone. Då ska jag ha sparat ihop en liten shoppa-på-mellandagsrean-kassa. Kanske det kan trigga igång shoppingskillsen lite mer. Säkert åker jag hit till byn igen under nästa jullov. Men let's face it - ska man vara hemma åtminstone en del av lovet så är mellandagarna en stor hit. Många är lediga som annars jobbar, det är rea, man njuter fortfarande av juldekorationerna and so on. Och Stockholms juldekorationer, mina vänner, de är fantastiskt fina.
 
Instagrambild från ikväll.
 
Fast jodå. Nu är jag tillbaka igen. I byn. Jag vill njuta av att ta tillvara på pluggfri tid här. Det är liksom något speciellt med att resa hem till sina rötter och inte spendera en mer eller mindre stor del av tiden med att sitta med näsan i böcker eller framför någon form av hemtenta. Så trots att jag har varit här ovanligt mycket den senaste tiden så är det ändå lite extra roligt just nu. Kanske är det därför som jag åkte hem, köpte en biljett, slängde ner det sista i resväskan som aldrig ens blev ordentligt uppackad och sen åkte in till centralen för andra gången idag. Och på tal om att resa så har jag fått upp ögonen för SJ Prio. Det är bra grejer det. Och bibelappen där man kan lyssna på vissa översättningar, som till exempel NIV, är också bra grejer. Jag lyssnade på sista halvan av Romarbrevet under min resa vilket liksom gjorde resan ännu bättre.
 

Sömnighet och julledighet.

Sen jag kom hem har jag varit en riktig sömntuta. Av någon anledning blir det lätt så just den här tiden på året, och så även i år. Jag funderade på att göra något vettigt igår, men istället blev det bara en rejäl latdag. Normalt gillar jag inte alls att sova/ligga kvar i sängen för länge. Men uppenbarligen finns det undantag. Igår och idag har varit sådana undantag. Och igår blev ju trots allt en ganska mysig dag, om än möjligtvis något tråkig.
 
En gammal sängbild från då jag bodde i byn.
 
Jag sitter fortfarande i sovkläder och gårdagens frisyr. Men snart ska jag ta tag i dagen lite bättre så att jag inte längre ser ut som någon som precis har gått upp ur sängen. Senare i eftermiddag ska jag hem till Diana och sova över och imorgon ska jag hänga med Nour inne i stan. Då kanske jag hittar något på rean. Har egentligen inga planer på att köpa massa, men man vet ju aldrig. Jag gillar hela den här jullovsgrejen som jag får njuta av i en och en halv vecka till. Visserligen erkänner jag att jag sen jag kom hem har tänkt tanken att eventuellt plugga lite, men jag har låtit bli. Jag vet att jag behöver det här lovet och den här ledigheten. Och jag lovade ju faktiskt. Sen är det lite komiskt hur jag nu då jag skriver om jullov samtidigt lyckas tänka på gröna knoppar på träden utanför fönstret och en vacker dag en Helena som plockar körsbär direkt från vardagsrummet. Men det blir då och nu är nu. Idag njuter jag faktiskt av vintern, tro det eller ej. Framtiden kommer få sin tid sen ändå.
 

Apocalypse.

Jag har spenderat eftermiddagen med att se Apocalypse som är en kanadensisk dramathriller från 1998 med bl.a. Leigh Lewis, Richard Nester och Sam Bornstein i rollerna.
 
Filmens huvudpersoner är två nyhetsreportrar, Helen och Bronson, som bevakar kriget som har brutit ut i mellanöstern. Det blir snabbt värre och snart man pratar om att det skulle kunna utvecklas till tredje världskriget. Mitt i allt detta försvinner människor över hela världen. Det är som om de går upp i rök och kvar finns endast deras kläder. Detta tros till en början bero på ett nytt vapen, men det dröjer inte länge förrän EU:s president tar på sig ansvaret för vad som har hänt. Han påstår sig vara Messias och säger att han tog bort de människor som är skadliga för mänskligheten samtidigt som han i ett andetag fick kriget att ta slut. Hemma hos sin försvunne mormor hittar dock Helen något som leder henne till att tro att denne "Messias" inte är så god som han utger sig för att vara, utan snarare tvärtom så verkar han vara den som Bibeln talar om som Antikrist…
 
Det märks tydligt att den här filmen är av den äldre varianten, men om man bortser från det och från att budgeten antagligen inte var så stor så är den inte så förskräckligt dålig trots allt. Jag erkänner att jag i början var lite skeptisk till den, men om man ger den en chans och ser till budskapet så är den faktiskt bra. Även om allt går lite för snabbt fram. Fast jag hörde att uppföljaren ska vara ännu bättre.
 
Betyg: 6/10
 
 

Som ett barn på julafton.

Nu har jag för drygt två timmar sedan kommit hem från mitt julfirande i världens bästa by. Jag sitter ihopkrupen i soffan hemma i Stockholm med en guldig och varm tröja, lite grejer på bordet framför mig, datorn i knät och lyssnar på en spellista med Kutless på youtube. Jag har vattnat Helenas törstande blommor, sagt åt mormor att hon ska ge katterna av godiset som fanns i en julklapp och bestämt mig för att sitta uppe ett tag till. Jag kan inte låta bli att le lite åt att jag fortfarande blir lycklig som ett barn på julafton då jag mitt i vardagen stannar upp och påminner mig själv om att jag numera bor i den här fantastiska staden. Efter nästan två och ett halvt år känner jag ibland samma barnsliga glädje som jag en gång gjorde då jag först packade ihop några väskor och ett hjärta fullt av drömmar för att flytta till huvudstaden. Samma sak gäller frälsningen. Nio år har gått, men ibland stannar jag upp mitt i vardagen och bara njuter av att Gud drog upp mig ur mörkret som sakta skulle ha tagit livet av mig.
 
En bild från flyttpackandet i augusti 2010. Här snackar vi glädje!
 
Min julafton var mysig och härlig på så många sätt. Jag fick spendera den med de bästa. Julklapparna som öppnades på morgonen innehöll den coolaste pennan jag någonsin ägt och godis till mina fyrbenta små galningar. Mormor hade gjort en sån där julmiddag som är så god och består av allt det där som jag vill äta på julen, och på kvällen låg det paket under granen i vardagsrummet. Jag fick varma vantar, ett litet hjärta, skumtomtar och chokladask, pengar till mobilen och pengar in på kontot som först och främst ska användas till att minimera eventuella lån under studietiden. Tror jag fick med allt nu. Nästan allt jag önskade mig fanns under den där granen igårkväll. Lite juliga känslor finns kvar och då jag har hängt med lite sötnosar här hemma och kanske kollat in mellandagsrean lite får jag åka tillbaka till byn och fota granen. Mästerverket.
 
What is Christmas if there never was a savior wrapped in a manger?
 

Oh Jesus, born on this day, he is our light and salvation.

Eftersom det är julafton idag har jag valt att ta ett juligt citat för den här veckan. Och vad är då mer passande än att ta det ur en jullåt som jag har gått omkring och nynnat på lite då och då de senaste veckorna…
 
Veckans Citat: Oh Jesus, born on this day, he is our light and salvation.
 
Jesus är anledningen till att vi firar jul. Advent är en nedräkning till hans ankomst, och själva julen handlar om hans födelse i ett litet stall i Betlehem. Gud sände sin son till jorden för att, genom honom, ge människan frid och förlåtelse. Tänk lite extra på det just idag. Just den här veckan.
 
 

We'll find our place in time, a place in time to call our own…

Serien som jag och mormor började se igårkväll har ett så otroligt vackert intro. Det är från den första säsongen som består av fem avsnitt. Fem avsnitt som vi i vår galna serietakt redan hunnit se. Serien heter The 4400 och är en science fiction-serie på fyra säsonger bestående av sammanlagt 44 avsnitt. Jag såg att den fanns på days.nu och kom då på att det skulle vara kul att se den tillsammans med mormor. Jag såg något avsnitt ur första säsongen då den gick på tv förut och hade för mig då att jag tyckte att det var en bra serie. Det är det. Det är den fjärde serien som jag och mormor ser på tillsammans efter att tidigare ha sett Flashforward, Lost och Alias.
 
 
Mormor har hunnit krypa ner i sängen nu. Min vän och min älskade mormor. Hon förgyller mitt liv på så otroligt många sätt och jag älskar henne till universums ände och tillbaka igen. Jag ska snart följa hennes exempel och gå och lägga mig. Imorgon ska vi ha en mysig julaftonsfrukost och med tanke på att jag har börjat känna mig förkyld så behöver jag lite extra vila.


Dagen före julafton.

Det är dagen före julafton och jag har nog inte riktigt förstått det helt än. Inne i garderoben ligger en påse med julklappar som väntar på att imorgon få människor att le lite extra. Jag ser fram emot att få se mormor och morfars miner då de öppnar julklapparna från mig. Jag ser fram emot att få äta julmiddag med dem, att få höra julevangeliet och att få stoppa lite extra julskinka i katternas munnar. Tyvärr verkar det endast bli lite Kalle Anka på youtube på grund av krångel med vissa kanaler på tv:n här. Men jag intalar mig att det inte är hela världen. Jag får dra upp mormor, och kanske morfar om han är intresserad, hit till datorn istället. Det blir nog trots allt en ganska vanlig julafton. Förutom att jag får öppna julklappar på morgonen också. Jag och Helena bestämde att vi ska öppna varandras julklappar på morgonen. Det blir annorlunda och lite speciellt.
 
Det finns inga fler julförberedelser att slutföra utan kvällen kommer nog bara att spenderas med de vanliga kvällssysslorna här i byn. Fika och serietittande med mormor, det vill säga. That's our thing.
 
 
I samma trakt uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta. Men ängeln sade: "Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty idag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.
(Luk 2:8-11.)
 

But I do do feel that I do do will miss you much, miss you much…

Ikväll fastnade jag litegrann för en gammal låt som spelades varm då jag var liten. Jag har hört inte hört den på åratal, och då jag hör den ikväll påminns jag om hur fin den verkligen är. Då jag var liten förstod jag nog dock aldrig riktigt vad den egentligen handlade om.
 
 
En trappa ner har granen precis blivit klädd och jag hjälpte till på ett hörn med det och visade även upp granen för katten Tarzan. Snart ska vi fika och senare blir det nog seriemys med mormor om jag orkar det. Sanningen är den att jag är väldigt trött ikväll. Det blev sent igår eftersom inspirationen flödade och jag då inte var trött överhuvudtaget. Tyvärr fick jag inte sova så länge som jag hade tänkt imorse på grund av högljudda morföräldrar. Morfar hör dåligt så det blir lätt hög ljudnivå en trappa ner, och uppenbarligen hade de något att banka på just den här morgonen. Jag får sova mer inatt, helt enkelt.
 
En del av eftermiddagen spenderades på tal om något annat med att göra en ny mailadress. Förutom skolmailen, SOS-mailen och gmailen till mobilens Google-konto har jag en annan mail som är mer privat. Jag har haft den i åratal. Säkert sju år, skulle jag gissa på. Problemet är bara att den har lyckats bli dränkt i skräppost och reklammail och till slut rinner bägare över, som man brukar säga. Inte för att jag mailar så mycket, men det är inte kul att ha en mail som är så. Så det blev en ny med allt vad det innebär. Byta mail på facebook och andra ställen har gjorts. Det blir lite som en ny början nu då det snart är ett nytt år. Eller nåt. :p


Nummer 99.

Den näst sista saken på min lista med saker som jag vill göra innan jag dör är ingen stor grej. Men det var något jag ville göra och något som jag tänkte på då jag skrev listan i somras. Och nu är det gjort.
 
99. Ha sett alla säsonger av Alias en gång till.
Jag såg den här serien på tv som tonåring och var helt fast. Jag vet inte hur många kvällar jag spenderade med att sitta fastklistrad framför TV4 på tisdagar klockan nio. Jag kan ha missat något avsnitt nån gång på grund av olika omständigheter, men annars såg jag serien från början till slut. Och det var något som jag bestämde att jag ville göra igen med tanke på hur bra jag tyckte att den var. Jag älskar att förlora mig själv i en bra historia för en stund. Jag tycker om att läsa i perioder. Men jag älskar att se serier och filmer. Den här gången missade jag inte ett enda avsnitt och lyckades även introducera mormor till CIA-agenten Sydney Bristows liv. Att se Alias blev något som vi gjorde tillsammans då vi någon gång förra året började se serier tillsammans då jag kom hit. I år började vi se Alias och ikväll såg vi det sista avsnittet. Efter 105 avsnitt tog det slut, and we sure did enjoy the ride…
 
 

Nu är det ledighet som gäller!

För några timmar sen svängde morfars silvriga bil upp till vårt hus här i byn. Nu är jag tillbaka igen. Tillbaka på platsen där jag en gång växte upp. Tillbaka hos morföräldrarna och katterna. Vid det här laget har väskan blivit uppackad, vi har fikat, en extra julklapp har blivit inslagen och magen har fått två skinkmackor. Jag börjar bli mer och mer trött, men innan jag kryper ner i sängen hos katterna tänkte jag skriva lite till.
 
Julen ska firas med dessa två sötnosar plus kissarna.
 
Skolan har jag från och med igår tagit jullov från. Jag har lovat mig själv att inte plugga nånting igen förrän den sjunde januari då vi börjar igen efter jul. Jag behöver det här lovet. Jag behöver få en chans att släppa allt helt för ett tag och bara få vara. Seminariet i tisdags gick helt okej och jag blev godkänd, så jag är nöjd med det. De sista föreläsningarna nu innan jul skippade jag och trots att jag ligger lite efter med läsande i kurslitteratur så känns det bra ändå. Bara jag har hunnit läsa ikapp till grupptentan i januari. Nu är det ledighet som gäller, and that's the end of that
 
På grund av förändringar i lokaltrafiken valde jag, främst på grund av priser, att resa med SJ ikväll. Trots tågkrångel och en halvtimmes försening är jag ändå nöjd med själva upplevelsen. Det var väldigt länge sen jag bokade biljetter, tog ut de på centralen och fick stå vid de där stora tavlorna och kolla på avgående tåg. Det är liksom en upplevelse i sig, och har man inte gjort det så ofta så känns det faktiskt ganska roligt.
 

Argo.

Ikväll såg jag och Helena Argo på bio. Det är en amerikansk dramathriller från 2012 med bl.a. Ben Affleck, Bryan Cranston och John Goodman i rollerna.
 
Filmen är baserad på en sann historia och utspelar sig 1979 när den amerikanska ambassaden i Iran blev invaderad och flera amerikaner tagna som gisslan. Sex av dem lyckas fly och får stanna hos den kanadensiska ambassadören utan iraniernas vetskap. CIA tar sig an uppdraget att få ut de ur landet och tar hjälp av Tony Mendez som är expert på fritagningar. Hans plan är att skapa ett falskt filmprojekt och på så vis smuggla ut amerikanarna som delaktiga i produktionen. Irianierna är de dock på spåren då sanningen börjar uppdagas för dem
 
Jag tycker att den här filmen var väldigt bra. Det är en stark historia och jag fastnade för den ganska snabbt. Jag tycker rent generellt att det är spännande med den här typen av filmer och att se vad CIA gör o.s.v.
 
Betyg: 8/10
 
 

En julshow och en väldigt rolig kväll!

Igår någon gång strax före fyra tog jag helg på riktigt. Plugget plockades undan och jag påminde mig själv glatt om att det underbara jullovet närmar sig med stormsteg. Det byttes kläder till ett par svarta strumpbyxor, ett vit liten kjol och en söt svart tröja. Lite smink kastades på och efter en inte alltför lång stund var det dags för mig och Helena att pulsa iväg till busshållplatsen. Vid Polstjärnan ett stenkast från tunnelbanestationen Odenplan var det dags för SOS Church's årliga julshow och självklart hade vi skaffat oss biljetter.
 
En av pastorernas instagrambild från igårkväll.
 
Kvällen blev fantastisk och julshowen var den bästa jag har sett i den kategorin. Det var riktigt proffsigt gjord och det är vid sådana tillfällen svårt att låta bli att tänka på hur många talanger vi har i vår kyrka. Vi var där med Susanne och Christer och då de sista applåderna hade tystnat och vintermunderingen var på igen begav vi oss ut i Stockholmsnatten. Några av oss hade inte ätit någon riktig middag tidigare på dagen. En av oss hade några kokade ägg i väskan och knäckte ett på pendeln på väg in mot stan och stoppade i sig. En annan hade lagt en måltidsersättningsbar med smak av apelsinchoklad i väskan och tog några tuggor precis innan showen skulle börja. Vi var i behov av mat, helt enkelt. Detta ledde till att vi hamnade på en libanesisk restaurang vid Hötorget med fantastisk god mat där jag äntligen fick min efterlängdade cola. Det skrattades mycket. Det skämtades om att jag åt så sakta så att det var en himla tur att de inte skulle stänga förrän tidigt på morgonen. Jag och Susanne, som är en före detta sjuksköterskestudent, pratade om sjuksköterskeplugg och skrattande fortsatte vi sedan in mot centralen där 75 % av oss klev på en pendel som skulle ta oss söderut…
 
Då vi hade kommit hem dröjde det inte länge förrän jag och Helena bestämde oss för att se ett Doktor Quinn-avsnitt. Och sen ännu ett. Klockan blev mycket innan vi låg nerbäddade i våra sängar, men det hindrade oss inte från att ligga och prata om allt möjligt till efter två. Att det blev ett sent uppvaknande för oss idag är därför inte alltför konstigt. Faktum är att det inte har ätits en ordentlig frukost än. Men det ska väl snart hinnas med. Då Helena kommer hem från sin promenad tänkte vi tända det tredje ljuset och ha mysfrukost. Eller mysbrunch eller lunch eller vad vi nu ska kalla det.
 

En onsdag och en torsdag.

Igår blev det en någorlunda slö hemmadag där inte så väldigt mycket hände förutom en kort och något misslyckad ansträngning för att hitta en vetenskaplig artikel som handlar om penicillin och filmjölk. Days-avsnitt, choklad, falafel och Doktor Quinn med Helena blev istället det som tog upp det mesta av tiden.
 
Den här serien har jag och Helena spenderat många kvällar med att se och så verkar det fortsätta.
 
Idag däremot har sett helt annorlunda ut och det är just nu en ganska trött Ericish som sitter här och skriver. Det blev en tidig morgon och dagen spenderades med att lyssna på en föreläsning om mikrobiologi, infektioner och diagnoser och en om feber. Nu har jag äntligen hämtat de där böckerna som jag behöver också. Det är slut på ursäkter. Fast nja, jag läser lite och tar det lite lugnt. Snart är det jul iallafall. Typ. Då jag kom hem hann jag precis packa ur väskan, äta en banan och värma fötterna innan affären liksom kallade på mig. Sen var Emelie och Leon här och hängde. Vi skrattade. Massor. Det är skönt att inte begrava sig i plugg. Jag fortsätter så här till efter jul. Inte för att jag ska begrava mig i plugg då. Nej, nej. Men ett slut på slöandet måste det bli iallafall.
 
Sängen ser lockande ut, men innan jag kryper ner i den tänker jag erbjuda magen en macka och kanske lite yoghurt. Eller kanske båda. Och kanske ett avsnitt av Doktor Quinn också, om det går att slita miss H från limmet och den trasiga julkrubban… ;p
 

Gurkor som delar sig i luften och ett jullov som närmar sig.

De senaste dagarna har kantats med huvudvärk och mensvärk. Det är sånt som händer ibland och det är inte så väldigt mycket man kan göra åt det. Av denna anledning har dock dagarna varit mer eller mindre händelselösa. Jag har nästan inte pluggat nånting, slöat mycket och ikväll fikat hos grannarna från kyrkan en trappa upp. Höjdpunkten var då Helena precis i samma sekund som jag kom in i köket ropade hayaaa! och delade den nyinköpta gurkan i luften med en kökskniv. Det såg så hysteriskt roligt ut.
 
 
Julstämningen infinner sig mer och mer på flera olika sätt. Jullovet närmar sig och jag gläder mig över det. En paus från allt pluggande känns otroligt skönt. Jag har, om vi ska vara ärliga, redan börjat slöa till lite. Jag tänkte att jag imorgon eventuellt pluggar litegrann och sen skyller jag på att de böckerna jag egentligen behöver nu är i skolan. Jag tänkte hämta de i samband med föreläsningen på torsdag. Fokuset får nu ligga på att klara seminariet nästa vecka och resten kan jag alltid ta itu med bättre efter lovet…
 

Igår blev det en myskväll i Stockholm.

Igår packade jag min resväska och begav mig mot Stockholm. Resan gick inte helt felfritt om vi räknar in att morfar körde fast med bilen i snön innan vi ens hade tagit oss ut på landsvägen och sen inte kunde komma loss på ett bra tag. Det slutade med att grannen fick köra mig till tåget istället. Men fram kom jag åtminstone. Hemma bjöd Helena mig på en god fiskgryta med ris och kvällen spenderades med att göra pepparkakor och ha lite myskväll. Just nu ligger delarna till ett pepparkakshus och väntar på att bli ihopsatta.
 
 
Att jag imorse vaknade upp och kände mig helt mörbultad är en annan historia. En muskel är öm, hela kroppen är seg och jag känner mig lite som om jag skulle ha levt lite vildare igår än vad jag faktiskt gjorde…
 

Fireworks high up in the sky…

Ikväll tog vi oss iväg på en julmarknad som avslutades med fyrverkerier. Det var inte så väldigt många fyrverkerier och det gick ganska snabbt, men jag fick chansen att leka lite med inställningarna i kameran. Det blev en mysig kväll med morföräldrarna, och jag kände till och med för en gång skull att vintern är riktigt mysig.
 
 

Because of you…

Idag känns det bättre. Trots att jag måste erkänna att jag återigen sitter med tårar i ögonen, det vackra glaset till hälften fullt med cola och förlorar mig i en låt. Men jag vet att jag tar mig upp igen. Jag vet att jag antagligen om bara några dagar har glömt allt det här och skrattar som vanligt igen i en vardag full av galna upptåg och tokryck. Den vetskapen gör mig trygg. Den vetskapen gör så att jag för en liten stund till kan lyssna på de här vackra orden som påminner mig alltför väl om allt jag en gång gick igenom. Om allt det där som fortfarande ibland kan få mig att känna mig som en liten sårbar flicka som nästan är gjord av glas. Om allt det där som fortfarande vid vissa tillfällen gör det svårt för mig att låta människor komma nära. Det där som man liksom inte pratar om så mycket. Det som mer och mer bleknar bort, till det en dag inte längre finns kvar. Då kan jag säga att jag har gått vidare på riktigt. Till den dagen är här planerar jag att fortsätta skratta vid varje tillfälle jag får, fortsätta göra galna saker ibland och fortsätta kämpa för att en dag bli hel. För den dagen kommer. Det vet jag. Ibland är allt så bra så att jag till och med lyckas intala mig att den redan är här, och det är väl inte fy skam. Jag har kommit långt. Oavsett vad som från början skapar en svacka så tar jag mig alltid upp igen. Oavsett om det är minnen, rädsla att förlora de bästa som liksom nästan är de enda jag har, stress eller den svagaste delen av mig som inte är helt stadig än. Det blir bra. Jag lovar.
 
Kelly Clarkson - Because of You
 
Because of you I'll never stray too far from the sidewalk. Because of You I learned to play on the safe side so I don't get hurt. Because of you I find it hard to trust, not only me, but everyone around me. Because of you I am afraid…
 
Idag känner jag mig lite positiv igen. Tentan gjordes inte idag, men då jag väl gör den kommer det att gå bra. Jag får väl se lite fyrverkerier som tröst för att det inte blev av idag. Det finns för mycket bra i livet för att jag ska gräva ner mig över en missat tenta, helt enkelt.


Rock'n'Roll, kanske några tårar och lite läskeblask på det då…

Jag är trött. Trött ända in på djupet. Trött på så väldigt mycket. Jag sov nio timmar inatt, flera timmar under eftermiddagen och ändå har ögonen redan börjat gå i kors. Trots det har jag lust att sitta uppe hela natten och fortsätta lyssna på musik och glömma alla världens problem. Jag har inte tagit mig hem till tentan och egentligen är det inte hela världen. Det är inte så mycket som händer förutom att man får en ny chans senare. Jag är väl bara på riktigt dåligt humör idag, helt enkelt. Men imorgon är det en ny dag och på måndag är det en ny vecka. Snart är det ett nytt år, också. Det blir bättre. Men just nu erkänner jag att jag inte orkar le eller säga något klämkäckt. I princip hela hösten har varit jobbig av olika anledningar som jag inte tror att jag vill skriva här. Vi har alla våra svackor, och det borde jag veta alltför väl med tanke på min uppväxt från helvetet. Så just nu vill jag bara lyssna på Rock'n'Roll, kanske gråta en skvätt och dricka ur läskeblasken ur det fina glaset med fot. Something sweet or something strong, seems like love no longer can turn me on
 

The Sounds - Rock'n'Roll
 
Det känns som om jag borde skriva något positivt här på slutet. Men kan vi ta det en annan dag? Så länge jag lovar att den dagen kommer…


Skitväder…

Det blev ändrade planer. Jag kommer inte hem idag på grund av vädret. Det är kaos i trafiken och det både snöar och blåser för fullt. Om det är bättre till imorgon vet jag inte, men det finns en chans att jag till och med kommer att missa tentan. Blir det så känns det riktigt surt med tanke på hur mycket jag har pluggat och att nästa datum för att göra den är i februari. Jag har pratat med Helena och försökt se det från den ljusa sidan. Jag får extra tid här vilket jag normalt hade jublat över. Men nu vill jag istället bara säga ord som bajs och skit. Nån bio blir det inte heller.
 
Just nu sitter jag och tröstar mig själv med en påse juleskum…
 
Då jag har svullat klart med skumgodiset kanske jag går och lägger mig nånstans och drar nåt gammalt över mig. Eller kanske inte. Kanske har jag lugnat ner mig lite till dess.
 

Repetition, en kommande paus i ordets rätta bemärkelse och en planerad biokväll kvällen innan tentan.

Det handlar om allt från hjärtat till temperaturregleringen till hur en stor del av primärurinet absorberas i det tubulära systemet i njurarna till en hel massa annat. Dagarna handlar nu ganska mycket om att repetera instuderingsfrågorna till på fredag. Fast som tur är så handlar dagarna om andra saker också, allt för att bevara mig själv från att försöka rabbla skelettets ben på latin då någon frågar hur det är med mig. Jag bestämde igår, då jag insåg att jag fortfarande inte riktigt kunde fokusera helt på pluggandet, att jag ändrar taktik för resterande dagar. Istället för att plugga en viss tid med kortare pauser och sen bli klar för dagen så pluggar jag lite från och till istället. Då får jag göra andra saker emellan och liksom "vila" från allt om så bara för en liten stund. Jag tror också att det är vad som funkar bäst då det enda jag har kvar att göra är att repetera. Sen får det bli som det blir, helt enkelt. Och oavsett vad som händer så är det över om mindre än tre dygn. Då är tentan inlämnad…
 
En del av er har påpekat att jag verkar behöva en paus, en semester, ett break från allt. Jag tror att ni har rätt. Jag får bita ihop till jullovet och då är planen att inte plugga överhuvudtaget under två veckor. En ordentlig paus i ordets rätta bemärkelse, med andra ord. Två veckor helt ledigt. Och mellan tentan och jullovet är det i princip bara ett seminarium på 1 hp och en del föreläsningar. Jag kanske inte direkt kan slänga upp fötterna på ett bord och dra en mössa över huvudet, men jag borde kunna känna mindre stress och ta det lite lugnare än vad jag har gjort den senaste tiden åtminstone. Och sen kommer det efterlängdade jullovet.
 
En bild från vintern 2009 som demonstrerar hur snön just nu täcker varje liten gren.
 
Jag inser mer och mer att det enorma snöfallet den senaste tiden har gjort mig lite deppig. Kylan nästan förlamar mig. Fast bara då jag öppnar dörren eller tittar ut genom fönstret. Fast vackert är det åtminstone. Jag skämtade med mormor idag och sa att jag inte vill åka hem imorgon eftersom jag inte vill gå ut. Kul. Fast hem ska jag. Kvällen innan tentan, torsdagkväll, är planerad så att jag ska slippa sitta hemma och panikslaget tänka på tentan. Istället ska jag gå på bio med Helena och Susanne. Jag tänkte plugga lite på dagen på torsdag, men sen lägga undan instuderingsfrågorna på eftermiddagen och tänka att det blir bra ändå. Att sitta kvällen innan en tenta och plugga är inget som jag planerar att göra. Någonsin. Istället får jag göra det här till en tradition. Kvällen innan varje salstenta ska jag se till att jag inte panikslaget begraver mig själv i sista-minuten-plugg. End of story.
 

No matter how far you've traveled on the wrong road, you can always turn back!

Jag har många citat uppskrivna som väntar på att få väljas ut till Veckans Citat och nu har det blivit dags för ett citat som jag har sett någonstans och fastnat för. Dock kommer jag inte ihåg var jag såg det eftersom det var ett tag sen, men det viktigaste är att det är fint och väldigt tänkvärt.
 
Veckans Citat: No matter how far you've traveled on the wrong road, you can always turn back!
 
Det är aldrig försent att vända om. Så istället för att tycka synd om oss själva och deppa över hur fel våra liv blev så kan vi vända tillbaka och välja en annan väg. En bättre väg.
 
 

I ett vakuum med konstiga drömmar och tillbakablickar.

Idag fortsätter snön att falla från himlen och jag befinner mig fortfarande i något sorts vakuum. Jag känner mig inte riktigt som mig själv och är både okocentrerad och odiciplinerad. Då jag vaknade imorse somnade jag om flera gånger och upp kom jag inte förrän efter tio. Försöket att lära mig något genom att läsa igenom instuderingsfrågorna som jag har svarat på gavs upp efter stund. Jag märker ändå att inte mycket fastnar just nu. Egentligen vill jag bara krypa tillbaks ner under täcket, eller åtminstone ägna mig åt något som inte kräver speciellt mycket hjärnkapacitet. Jag tar helg nu, och nya tag får tas på måndag. Förhoppningsvis mår jag bättre då och orkar engagera mig lite mer. Går det åt helvete på tentan så får det bli så. Då provar jag igen. Men så illa kan det nog inte gå. Okej om jag inte blir godkänd, men en total blackout där jag glömt allt jag faktiskt redan har lärt mig borde jag väl åtminstone inte få.
 
Igår på eftermiddagen la jag mig och sov en stund. Jag kände mig helt slut både i kroppen och i huvudet. Medan jag sov drömde jag så konstigt. Jag drömde att jag snart skulle ner till mormor och morfar och äta middag och att mormor ropade att jag skulle komma. Jag svarade att jag skulle vara där om en minut och hörde hur hon gick upp för trappstegen mot mitt rum. Jag skrek att jag skulle komma snart. Det var vinter och jag skulle överraska de med att komma från ett annat håll. I ljusa ballerinaskor skulle jag genom grenar och en labyrint. Helt normalt då man är på väg till matbordet, liksom. På väg ut höll jag på att glömma mobilen och sprang tillbaka och tog den. Allt var så märkligt. I verkligheten ropade mormor till en sovande Erica att maten var klar. Tydligen hade jag svarat att jag skulle komma om en minut. En halvtimme senare gick hon upp och kollade vad jag höll på med eftersom jag vanligtvis inte brukar hoppa över middagen. Då väckte hon mig och jag insåg att jag inte bara hade drömt om att hon ropade på mig.…
 
 
På den här bilden tror jag att jag är mellan 17 och 19 år. Det är en gammal bild som jag en gång tog som påminner mig om att jag tar alldeles för lite bilder på mig själv numera. Men det har ni nog hört förut. Nu då vi ändå går tillbaka i tiden till mina yngre dagar så vill jag tipsa om det här blogginlägget som jag skrev i april 2010. Jag hamnade där idag då jag kollade igenom gamla blogginlägg och det jag tänkte då är precis lika intressant att tänka på nu. Något så litet kan förändra så mycket.
 

December 2012.

Julpynt börjar mer och mer dekorera våra hem och snön ligger utanför fönstret som ett tjockt vitt täcke över marken. De kallar den här månaden för december. För julmånaden. Så jag antar att jag gör samma sak.
 
• Under november har jag pluggat anatomi för fullt. Jag har läst om allt från njurar till immunförsvar och försökt att inte bli alltför vettskrämd inför den kommande tentan.
I byn har jag i princip tagit boning. Det var ingenting som jag planerade att göra. Det bara blev så. Jag åkte först hit över en långhelg som blev till nästan en vecka, var hemma i några dagar och åkte tillbaka igen. 83 % av november har spenderats i denna lilla by.
Stressen över anatomitentan tog över ganska rejält ett tag och månaden kantades därför av bland annat ångest över att hinna och klara av allt, ett tryck över bröstet och ett besök på Tierps akutmottagning. Det blev bättre tillslut, som tur är.
Den första snön för den här vintern landade på marken och jag kämpar för att intala mig själv att vintern faktiskt är helt okej. Trots kylan.
Inte mycket blev som planerat för november och om jag hade fått bestämma hade det sett ganska mycket annorlunda ut. Det kunde också ha varit värre, men det var det inte.
 

Bilderna i de här inläggen kommer nu att ändras till egna kattbilder. Allt från favoriter, bilder som passar in i årstiden eller en ny bild. Den här månaden får ni se mormors katt Snuttan i en av mina favoritbilder.
 
Då december tar sin början är jag fortfarande kvar i byn och tillbaka kommer jag i samband med ett välbehövligt jullov då jag får extra tid med älsklingarna utan att förhoppningsvis ens ha en tanke på plugg.
• Om ungefär en vecka är det dags för den där stora anatomitentan och jag kan inte helt förklara med ord hur skönt det kommer att kännas att bara få det gjort. Sen hoppas jag såklart att det går bra också.
• Lite tid hemma ska jag ha också. Nån form av vardag kanske.
Julmys och olika typer av julförberedelser som bland annat att inhandla en del julklappar väntar på mig. Jag hoppas att det blir en bra jul i år med mycket kärlek och glädje.
2012 går mot sitt slut och det blir dags att köpa kalender, sammanfatta året som varit och ta nya tag in i 2013 som har nya upplevelser att erbjuda…
 


RSS 2.0