If life was a song…

Imorse kändes livet lite som en sång. Jag fick låt efter låt i huvudet och på något sätt så passade de ihop riktigt bra. Ungefär så här lät det i mitt huvud:

I am my own worst enemy, can somebody save me from myself? … He sets the captives free.
Jesus, the lover of my soul, Jesus, I will never let you go. Can you show me how far the east is from the west; one scarred hand to the other. Thank you, Jesus, thank you, Lord, I will praise you forever more. … If life was a song, would you sing it, sing it with me?

Man kan säga att det var en ovanligt musikalisk morgon. Men det var kul så länge det varade. Det var också väldigt kul att bli väckt av en av katterna, Sessan, då jag hade somnat om efter att ha stängt av väckarklockan. Det är så här ett lov ska vara. Fullt av glädje, och gärna små promenader med mormor. Vi ska gå på en om bara en liten stund.



Jag fick förresten en känsla imorse av att det kanske inte skulle bli något seminarium i kyrkan på lördag ändå. Jag tänkte på en gång tidigare då det blivit inställt och kände att jag var tvungen att kolla på hemsidan för att vara säker, speciellt eftersom jag tänkte åka hem på fredag enbart för att jag ville gå på seminariet på lördag. Och det visade sig att det är inställt! Så jag stannar i byn till på lördag eller söndag. Jag skämtar inte då jag säger att jag nästan dansade ut i vardagsrummet lyfte upp Tirsah och berättade att jag stannar lite längre. Hon spann och livet kändes sådär extra underbart. Visst ville jag gå på seminariet, men det får jag ju fortfarande göra fast på en annan dag. Det är alltså inte helt inställt.


Ledighetskänsla och livsnjutning ute på en åker.

De tre senaste inläggen har varit filmrecensioner så jag antar att jag inte behöver berätta att jag har sett en del filmer sen jag kom hit till byn för två dagar sen. Jag älskar film, och då jag är ledig och har vad som känns som all tid i världen så älskar jag att se filmer. Speciellt på dagarna. Det är något speciellt med att se film på dagen, och gärna på förmiddagen. Jag vet inte hur det är med er, men för mig ger det en ledighetskänsla.

Jag har också hunnit krama katterna sen jag kom hit. Jag har sett på några avsnitt av LOST tillsammans med mormor, njutit av att vara tillbaka och att bara kunna ta dagarna som de kommer, läst mer i Bibeln än vad jag brukar ta mig tid för annars, gått omkring med ett leende på läpparna bara för att jag ser hur våren håller på att ta över och idag var mormor och morfar i Uppsala hela dagen så jag har tagit hand om djuren själv. Solen sken då jag och vovven var ute på våra små promenader idag. Snön smälte i princip under våra fötter och ett tag stod jag bara ute på åkern och njöt av allt. Jag, Gusten och Petrus stod där. En människa, en hund och en katt på en åker. En helt vanlig syn här ute på landet.


Jag lägger så sällan upp bilder på Gusten, så här får ni en bild på honom från januari i år.

Jag stängde förresten av mobilen igår. Det är något speciellt med att göra det ibland. Det ger mig också en ledighetskänsla, åtminstone då jag är här ute. Här spelar det ändå ingen roll om någon skulle vilja hitta på nånting, för jag är för många mil bort iallafall. :p


Final Destination 5.

Idag har jag sett Final Destination 5 som är en rysare från 2011 med bl.a. Nicholas D' Agosto, Emma Bell, Miles Fisher och Arlen Escarpeta i rollerna.

Ett företag har en retreat för sina anställda över en helg. På bussen på väg dit får en av de medverkande, Sam, en vision där han ser hur hela bron som de åker över kollapsar och människor dör. Han får panik och rusar ut ur bussen tillsammans med en av tjejerna, några andra följer efter för att försöka hämta dem och då ser de hur bron börjar falla isär. Efter det börjar de dö en efter en i samma ordning som Sam hade sett de dö i sin vision…

Efter att ha sett den förra filmen i den här serien och upptäckt att den inte var så bra valde jag att ändå se den här eftersom den hade bättre recensioner på IMDb, och den var bra. I den här filmen byggs spänningen upp på ett bra sätt, man fastnar för karaktärerna och allt är inte riktigt som i de tidigare filmerna eftersom de överlevande här får veta att det finns något som de kan göra för att få leva som vi inte har hört om tidigare. Det är också en intressant twist i slutet av filmen…

Betyg: 6/10


The Final Destination 3D.

Idag har jag sett The Final Destination 3D som är en rysare från 2009 med bl.a. Bobby Campo, Shantel VanSanten, Nick Zano, Haley Webb och Mykelti Williamson i rollerna.

Nick och hans vänner är på en speedway-bana och helt plötsligt ser Nick en vision om en katastrofal olycka som resulterar i många människors död. Han får panik och springer ut tillsammans med sina vänner och några till, och sen dröjer det inte länge förrän olyckan är framme. Efter detta börjar människor, som undkom döden på speedway-banan, att dö en efter en…

Det här är den fjärde filmen i Final Destination-serien och tyvärr så blir filmerna bara sämre och sämre. De två första var riktigt bra, den tredje var bra och sen kom den här som är ganska dålig. Trots att själva konceptet med att Döden är ute efter människor är helt absurt så har jag ändå fastnat för de här filmerna, men nu börjar det bli lite tråkigt. Det känns som att den här filmen inte tillför något nytt alls, förutom att man kan se den i 3D, och jag märkte till och med att ett av dödsfallen var identiskt med ett i den första filmen. En del scener kändes helt onödiga, och sen gör det inte saken bättre att jag inte fastnade för karaktärerna överhuvudtaget…

Betyg: 3/10


In the Blink of an Eye.

Idag har jag sett In the Blink of an Eye som är en thriller från 2009 med bl.a. David A.R. White, Logan White, Eric Roberts, Lonnie Colón och Anise Fuller i rollerna.

David och Larry jobbar inom polisen och då de räddar en popstjärna som blivit kidnappad leder det till att de och deras fruar får en semester på en yatch i Mexico. Ingenting blir dock som David tänkt sig då han börjar drömma konstiga drömmar om att hans vänner och hans fru försvinner som är alltför verkliga för att bara vara vanliga drömmar…

I början tyckte jag att den här filmen inte var så bra, men ju mer tid som går ju mer tycker jag om den. Då jag lär känna karaktärerna och förstår vad som verkligen är på gång så blir filmen intressant och spännande, även om det känns ganska osannolikt att något liknande skulle kunna hända i verkligheten. Men en film är en film, och framför allt så gillar jag hur den här filmen tar upp viktiga saker som exempelvis vikten av att inte vänta för länge med att ge sitt liv till Jesus.

Betyg: 6/10


Imorse vaknade jag tidigt, till och med in...

foto_0116 (MMS)

Imorse vaknade jag tidigt, till och med innan klockan ringde, med en otrolig glädjekänsla. Idag är dagen då jag åker hem till byn, våren är på gång och solen lyser. Igårkväll var det en kul fest i kyrkan och nu är jag ledig i en vecka. Att vakna och se en packad väska vänta på mig var glädje för mig. En till sak som är glädje för mig är att känna att jag har två hem. Jag satt på tunnelbanan nu på morgonen och tänkte på hur jag älskar att bo i mitt älskade Stockholm och på hur jag älskar att åka till min älskade by ibland. Jag har ett hjärta men två hem. <3


Tarzan i ett spel, och så var det lov nu…

Det har hunnit bli fredagkväll och nu är det bara två dagar kvar till jag får träffa mina fina älsklingar. Saknaden har varit helt okej den senaste veckan och värst var det då jag var sjuk och seg hela tiden. Nu njuter jag av livet som vanligt igen och även om jag saknar dem så blir det inte på ett jobbigt sätt, fast jag är ändå glad över att få åka dit snart och tycker att jag ser Tarzan i ett spel på Neopets. Själva ansiktsuttrycket liknar hans så väldigt mycket. Kolla här så förstår du vad jag menar.



Nu har jag förresten äntligen gjort det där slutprovet i Naturkunskap B och är klar med den kursen. Provet gick helt okej, men tyvärr inte lika bra som jag hade tänkt mig. Det enda som jag kände att jag inte kunde alls var det flera frågor om och vissa saker som jag kunde hur bra som helst var det knappt nåt alls om. Sen är jag rent allmänt bättre på inlämningsuppgifter, tror jag. Men jag är säker på att jag har klarat kursen åtminstone. Så nu kan jag söka till sjuksköterskeprogrammet till hösten. Jag har inte bestämt mig helt säkert att jag ska plugga i höst, men det lutar åt det så jag söker och sen bestämmer jag mig i sommar. Jag har väldigt många tankar kring just det där och jag har tänkt skriva om det länge nu, men det har bara inte blivit av än. Men det kommer säkert snart. Faktum är att det är många saker som jag har tänkt skriva om som inte har blivit av än. Men förr eller senare kommer de. Det är såna där genomtänkta, och oftast lite längre, inlägg jag pratar om nu. Inlägg som handlar om något specifikt och som jag fick en idé om att skriva om förut men där tiden inte riktigt räckte till just då

Det känns skönt att ha lov nu. På ett sätt kommer jag att sakna skolan, men samtidigt ska en helt ledig vecka bli riktigt skönt. Jag kommer inte att jobba under nästa vecka utan det blir istället fem dagar ute i min älskade by. Och jag tror även att min hals uppskattar uppehållet, om jag ska vara ärlig. Jag jobbade i måndags och kände mig helt frisk, men efter tre timmars pratande började jag få ont i halsen och då jag slutade en timme senare kändes det inte alls bra. Jag var envis nog att stanna hela passet, fast det var nog inte det smartaste. Är fortfarande lite hes efter det. Men det går över snart och annars mår jag bra.


Casting Crowns - East To West. ♥

Jag lyssnar väldigt mycket på lovsånger på YouTube numera, och den som jag nog har fastnat mest för är den här. Jag lyssnar på den om och om igen varje dag. Den är baserad på Ps 103:12 där det står: Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss.

Cause You know just how far the east is from the west; one scarred hand to the other.


Casting Crowns - East To West


We need Your presence more than anything.

Jag har inte haft någon inspiration alls för Veckans Citat de senaste veckorna, men nu har den börjat komma tillbaka igen och då passar det ju bra med ett nytt citat för den här veckan. Den här gången har jag tagit citatet från Where The Spirit Of The Lord Is med Chris Tomlin och Christy Nockels.

Veckans Citat: We need Your presence more than anything.

Då vi är i Guds närvaro och kärlek bleknar allt annat. Alla våra problem och allt som vi går omkring och bär på känns inte lika stort längre, så det som vi egentligen behöver mer än allt annat då det stormar omkring oss (och även då det inte gör det!) är Guds närvaro…


Chris Tomlin & Christy Nockels - Where The Spirit Of The Lord Is


Tröttdag.

Idag har varit en otrolig tröttdag. Efter ungefär tio timmars sömn vaknade jag imorse och kände mig sådär lagomt seg, åt frukost med tjejerna och fixade lite innan jag hade en lugn stund med Gud. Sen väntade en 30-årsfest för Annelie hemma hos Zunigas. Jag och Ulla åkte dit tillsammans och kom fram efter två timmar eftersom vi råkade ta bussen åt fel håll först. Det blev en ganska annorlunda resa, om vi säger så. Men det är en sån där grej som man skrattar åt i efterhand. Sen blev jag trött igen. Efter lite mat, tårta, häng med sköna människor och en joggingtur till bussen orkade jag knappt hålla mig vaken på vägen hem. Hemma tog jag en powernap, och nu sitter jag och undrar hur länge jag orkar vara uppe ikväll. Förhoppningsvis beror allt det här bara på att hela den här veckan har varit seg i och med att jag har varit sjuk. Nästa vecka blir mer normal. Jobbpass väntar, pluggande, intressanta dagar i skolan, ett stort prov, en riktig latinofest i kyrkan och sen på söndag sitter jag på ett tåg på väg ut till byn. Det måste jag ju orka med. Det blir roligt. Snart får det vara slutsegat


Erica och energi börjar ju trots allt på samma bokstav.


Precis som israeliterna i öknen…

Pluggande först med researcharbetet och sen med naturkunskap, slökollande på tv:n med en tallrik pyttipanna och dammsugande har den här dagen bland annat bestått av. Och så får vi ju inte glömma de där timmarna då jag la mig under täcket igen och sov, egentligen bara för att jag hoppades att allt skulle kännas lite bättre då jag vaknade. Fast det gjorde det inte. Jag fick istället försöka göra det bättre själv. Idag var inte riktigt min dag, om ni förstår vad jag menar. Jag vaknade imorse och kände mig seg och sur, och att jag hade ont i huvudet och att mensvärken började komma gjorde absolut inte saken bättre. Det var så frestande att stanna i sängen imorse, fast då jag sen satt där i skolan och böneskolan precis hade slutat insåg jag hur skönt det hade känts att be tillsammans med de andra på skolan. Det kändes inte så medan vi bad, för jag var fortfarande så grinig över allt, men jag bad ändå bara för att vi skulle göra det och det vände hela min dag. Till jag lät det där hemska humöret ta över lite senare. Det där mensmonstret djupt inom mig som bara ville ställa sig och skrika rakt ut för att allt var så störande just idag. Jag glömde vad som hade hjälpt bara en stund innan och förlorade mig själv i allt dåligt igen. Precis som israeliterna i öknen som hade fått så mycket men som ändå klagade. Men nu börjar jag komma tillbaka till något bra igen. Jag är inte på out reachen i Tensta, magen har inte riktigt slutat tjaffsa med mig än och dagen blev inte alls som jag hade tänkt. Men jag tänker inte vara ett offer längre. Jag tänker inte klaga mer och tycka synd om mig själv då jag istället kan krypa ihop med min bibel vid ett varmt element och lyssna på lovsånger. Då jag kan be oavsett om jag känner för det eller inte. Då jag kan ha en bra kväll tillsammans med Jesus trots allt


I will choose the smile



Det var precis vad jag behövde ikväll.

Dagarna går in lite i varandra då man är sjuk, och det var inte riktigt förrän jag tänkte att det är måndag imorgon som jag insåg det. Jag mår mycket bättre nu, visserligen känner jag mig fortfarande ganska orkeslös, men jag mår tillräckligt bra för att göra comeback i skolan imorgon. Vilket får det att kännas som måndag. En måndag efter en lång och utdragen helg. Men oavsett om det känns som måndag eller torsdag så ska det bli skönt att komma tillbaka och börja ha ett någorlunda normalt liv igen. Det är ganska lustigt egentligen. Då jag är ledig stornjuter jag och livet känns underbart givande och roligt även om jag har några lata dagar och inte gör så mycket, men om jag är sjuk så blir jag lätt uttråkad. Jag kan känna att jag vill göra tusen saker men att jag inte orkar. Men snart är den tiden över. Det ska bli skönt.

Idag fick jag flipp på pluggandet efter ett tag. Jag hade varit kreativ och skrivit på min bok och pluggat en stund. Jag hade tänkt plugga ännu mer till provet eftersom jag tänkte att jag ändå inte gjorde så mycket produktivt idag, men tillslut fick jag den där känslan att jag inte orkade mer. Jag kunde inte fokusera och tänkte på hur skönt det skulle vara att ligga och sova middag. Så långt gick det inte, men jag la undan allt plugg och ringde till mormor och flummade. Sen lagade jag lite mat och såg Legally Blonde, och till efterrätt blev det glass. Det var precis vad jag behövde.får man göra då man inte mår så bra. Då får man skita i alla måsten och istället lägga sig i sängen och se en film. Just den filmen gör mig förresten så taggad på att plugga. Kanske är det jag som börjar på universitetet i höst. Kanske börjar jag på sjuksköterskeprogrammet på Karolinska. Man vet aldrig…


Klicka på bilden för att lyssna.

Nu ska jag fortsätta förlora mig själv i vackra lovsånger till Jesus, kanske skriva lite på boken och kanske plugga lite. Vi får se vad som händer. Men jag ska absolut hänga lite med Ulla och Kevin och äta lite mer mat med dem. Det kan jag inte säga nej till.


Casting Crowns - Blinded Eyes.

Har suttit och lyssnat på lite musik på youtube medan jag har skrivit på boken och pluggat naturkunskap idag och den här låten fastnade liksom lite extra så jag delar den med er…


Casting Crowns - Blinded Eyes


Salt.

Idag har jag sett Salt som är en actionfilm från 2010 med bl.a. Angelina Jolie, Liev Schreiber och Chiwetel Ejiofor i rollerna.

Filmen handlar om CIA-agenten Evelyn Salt vars liv vänds upp och ner då en rysk spion en dag kommer in på huvudkontoret och erbjuder de viktig information. Han säger att det finns planer på att mörda Rysslands president under ett besök i USA där han ska gå på vicepresidentens begravning, och han säger också att spionen som ska göra detta heter Salt. Evelyn Salt. Det första Salt gör är att fly, och enligt henne själv är det för att hon måste rädda sin man som hon nu tror är i stor fara. Men är det den verkliga anledningen till hennes flykt? Eller är hon egentligen en rysk spion?

Det jag gillar mest med den här filmen är att det inte bara är ännu en spännande actionfilm som är kul att se, utan det är också en film där man får tänka till litegrann. Man börjar undra vem Salt verkligen är…

Betyg: 7/10


Intensivt, sen febrigt och nu längtar jag efter den där glassen…

Jag insåg precis att det var väldigt längesen jag bloggade nu. Över en vecka sen, faktiskt. Det var mycket att göra förra veckan och jag var hemma mindre än vanligt. Jag sov till och med mindre än vanligt och skyllde på det då jag vaknade hur trött och seg som helst i lördags då det var ledardag i kyrkan. Dock så berodde det uppenbarligen inte bara på att jag behövde sova ut ordentligt, för sen kom febern… :\

Jag hade en rolig och intensiv vecka förra veckan, och jag missade inte ledardagen och kyrkan i söndags. Men sen tog det stopp. Jag orkade inte mer. Igår hade jag som mest 39,2°C. Jag orkade inte så mycket och ett tag kände jag mig nästan lite snurrig i huvudet. Som tur är så slapp jag hålla på med mat och så. Ulla och Kevin kom på kvällen och då fick jag äta med dem. Varma mackor först och sen fruktsallad med glass. Perfekt då jag inte alls hade lust att ställa mig vid spisen själv. Jag är så tacksam för alla underbara människor som bryr sig om mig.

Idag är febern inte alls lika hög och jag tror att livet blir mer eller mindre som vanligt igen snart. Jag är fett seg fortfarande och försöker övertyga mig själv om att det är en bra idé att vila. Jag försöker övertyga mig själv om att disken kan vänta och att jag inte behöver sitta och plugga till det där naturkunskapsprovet nästa torsdag alltför länge just idag. Det skulle vara väldigt skönt att bara ligga i sängen och se en film, nåt avsnitt av Biggest Loser och äta den där glassen som Ulla köpte hem åt mig igår. Tror att jag ska göra det, om en liten stund. Jag ska bara plugga lite till först och lyssna mer på det här


En full sån här väntar på mig i frysen.


Det känns ungefär som det brukar göra, och en längtan efter sommaren.

Nu sitter jag här igen. Ännu en gång. I en grön gammal soffa med tre sittplatser och med ett brunt bord framför mig. På bordet står datorn och bredvid mig ligger Loka på en blå filt med röda jordgubbar på. Det är söndag och om bara en liten stund blir det lunch en trappa ner, pannkakor igen, och strax efter ett är det dags att kliva in i morfars silvriga ford och åka mot tågstationen i Tierp. Det känns tråkigt att åka härifrån, men samtidigt är det roliga saker som väntar på mig i huvudstaden. Det känns ungefär som det brukar göra, med andra ord. Jag tänker på roliga saker som ligger framför mig och försöker låta bli att vara alltför ledsen för att helgen snart är över samtidigt som jag ser fram emot att om 21 dagar (ja, jag håller räkningen) få komma tillbaka hit och stanna lite längre på grund av ett sånt där härligt lov. Om jag får ledigt från jobbet, det vill säga. Fast det brukar inte vara några problem.


En bild på Loka då han låg på den där filten i en annan soffa en gång.

Idag ska Johannes predika i kyrkan och senare ikväll då jag kommer hem hinner jag förhoppningsvis kolla på ett eller två avsnitt av Biggest Loser innan jag lägger mig. Då man har rest i flera timmar, åkt direkt till kyrkan och släpat på två extra väskor känns det skönt att ta det lugnt en stund sen. Rent allmänt så gillar jag nog inte att komma hem och behöva lägga mig direkt. Jag borde dock göra det ibland, då jag jobbar till exempel. Ibland gör jag det och ibland inte. Det kanske därför jag är så trött vissa dagar.

Det är förresten inte bara lovet och mer tid i byn jag längtar efter, om vi ska tänka på saker som ligger en bit fram i tiden, utan jag längtar efter sommaren också. Jag längtar efter jeansshorts, ballerinaskor och solglasögon. Jag längtar efter att ligga i en solstol ute på gården här i byn och se katterna springa omkring och leka. Jag längtar efter att vara i byn mycket och bada i havet och gå ut på stenarna vid Gudinge. Jag funderar på att jobba kvar på mySafety i sommar bara för att det är så flexibelt och kan ge mig mycket tid i byn. Jag längtar efter solstrålar som värmer. Jag längtar efter svett och den där känslan som säger att det är för varmt och jag vet att den enda anledningen till att jag inte klagar är för att jag en gång tog ett beslut att inte klaga över värme då jag avskyr kyla så mycket. Och självklart längtar jag också efter det som början på sommaren kommer att innebära för mig: festival i Tanzania med Mission SOS. Sommar, sommar, sommar - hur jag längtar efter dig!


The Butterfly Effect 3: Revelations.

Idag har jag sett The Butterfly Effect 3: Revelations som är ett kriminaldrama/science fiction från 2009 med bl.a. Chris Carmack, Rachel Miner, Kevin Yon och Lynch R. Travis i rollerna.

Filmen handlar om Sam som har förmågan att resa tillbaka i tiden. Detta använder han för att hjälpa polisen att ta fast mördare genom att observera vad som hände. En dag får han besök av sin mördade flickväns syster som berättar att hon har hittat flickvännens gamla dagbok som avslöjar att den man som snart ska avrättas för mordet är oskyldig. Sam reser tillbaka i tiden, fast detta är för personligt för att han bara ska kunna observera vad som händer utan att gripa in och detta leder till att hela framtiden förändras…

Det är en bra handling i filmen, men trots det känner jag att jag inte riktigt fastnar för den. Jag kan också säga att jag tycker att vissa scener är väldigt onödiga.

Betyg: 4/10


Glittrande dagar med fantasi och skratt.

De senaste dagarna har varit så underbart härligt glittrande på ett alldeles speciellt sätt. Det har hänt så många små roliga saker som har förgyllt vardagen

I onsdags gick jag till Annelie och Emelies husförsamling tillsammans med Ulla som är med där. De hade förberett dopundervisning för några tjejer, men eftersom de inte kom av någon anledning så satt vi bara och hängde. Vi åt äggmackor, godis och lyssnade på missionshistorier som Annelie och Emelie hade från tiden i Bulgarien. Det handlade mycket om mat och jag blev återigen påmind om att jag måste jobba på hela jag-har-svårt-att-äta-det-som-ser-konstigt-ut-eller-som-luktar-konstigt-grejen. Så nästa fredag fick Annelie idén att vi ska äta lunch med husförsamlingen på fredagen. Då ska jag smaka sushi för första gången. Rå fisk. Kan jag få i mig det så kan jag säkert få i mig vad som helst sen. Missionsträningen börjar, haha.

På vägen dit hade jag förresten också väldigt kul. Fantasin gick på högvarv och kände jag mig alldeles hög efter att ha umgåtts med Gud och drömt om alla möjliga saker. Det slutade med att jag köpte en smoothie på ett café och gick och drack den genom stan medan snöflingorna föll ner över mig. Det var helt underbart.



Igår var minst lika rolig. Jag var trött efter att ha lagt mig sent kvällen innan och då man är trött, speciellt övertrött, så blir allt så mycket roligare än vanligt. Efter att ha sovit i två timmar i kyrkan och ätit en pizza åkte jag till jobbet tillsammans med en Red Bull. Då det var dåligt med svar ett tag gled fantasin iväg och jag började tänka på vad molnen utanför fönstret såg ut som. Jag kom fram till att ett såg ut som en skrikande antilop. Tydligen var det så komiskt så att jag satt och flinade för mig själv. Och då jag kom hem den kvällen var jag och Ulla övertrötta tillsammans. Hysteriskt roligt. Vi skrattade som Långben, dansade omkring och kunde inte låta bli att tänka på vad Sanna hade tänkt om hon hade kommit hem just då. Vi skrattade så att det gjorde ont.

Nu har allt lugnat ner sig litegrann och jag sitter här i byn och tänker tillbaka på de senaste dagarna med ett leende på läpparna. Jag kunde förresten komma hit tidigare idag eftersom jag skulle jobba med mitt researcharbete, och det gick det ju bra att göra på tåget på vägen hit. Och det gick inte bara bra, det var väldigt mysigt också.


Februari 2012.

Det har nu blivit den första februari, och ute ligger snön över marken som ett tjockt täcke. Som vanligt längtar jag efter varmare tider och tröstar mig litegrann med att februari är den sista vintermånaden. Nu får vi bara hoppas att vädret förstår det också. Och så är det såklart dags för en sån där månadsupdate igen…

Januari började för mig med ledighet. Det var en underbar ledighet som spenderades ute i byn.
Sen kom vardagen och tog över igen, så som bara den kan göra. I min värld innebär det tidiga mornar på den bästa skolan, spännande out reach, pluggande på först och främst naturkunskap och ett researcharbete om en onådd folkgrupp, jobbande och allt det där andra som man brukar göra. Det blev en ganska seg start, men det är väl så det kan bli då man nästan undrar om man har varit ledig lite för länge.
• Jag spenderade en hel helg hos Diana i Södertälje tillsammans med väldigt mycket fika.
• En annan helg åkte jag iväg till byn igen där jag och mormor hade fått för oss att börja se på den underbara serien LOST från början. Lite som en grej som vi kan göra tillsammans, bara vi två.
• Någonstans på vägen, i samband med att jag var sjuk så länge, kom jag av mig med att ta powerwalks och allt det där nyttiga och braiga. Har nu planerat att jag ska köpa joggingskor och börja jogga regelbundet istället, fast vi får se när det blir
• I Ledarskolan har vi nyligen börjat förbereda missionspraktiken till Tanzania som vi ska åka på i juni. Jag längtar. Mycket.



• I februari kommer jag att börja gå i en husförsamling igen. Jag skulle byta husförsamling, men sen blev jag sjuk och reste bort över lovet så det blev aldrig av. Tänkte följa med Ulla till hennes och antagligen kommer jag att stanna kvar i den sen.
• Jag ska tillbaka till byn en helg nu i början på månaden för att träffa alla mina älskade sötnosar där.
Vardagen och livet i allmänhet kommer att rulla på ungefär som vanligt. Jag funderar på att söka några sommarjobb om jag hittar några intressanta, men egentligen tror jag att jag ändå vill jobba på mySafety i sommar. Jag funderar även på att boka en tandläkartid, bara för att liksom, trots att jag avskyr att gå till tandläkaren.
Den 11:e har vi en ledardag i kyrkan där två amerikanska pastorer kommer att undervisa oss. Det blir spännande. Jag gillar våra ledardagar.
• Den 23:e är det dags för mig att skriva det stora slutprovet i Naturkunskap B, och sen slipper jag den kursen. Det ska bli skönt att bli klar.
Ett All Nations Café med latinotema hinner vi med i slutet på månaden också, den 25:e.
• Och för att avsluta månaden på ett lugnt och skönt sätt kommer ett lov som för mig kommer att innebära att spendera en del tid i byn igen, hos alla de där som jag älskar så väldigt mycket.



RSS 2.0