Gamla kommentarer från december 2010.

Jag loggade in på bloggen för en stund sen för att skriva en tidsinställd månadsupdate som kommer att dyka upp här imorgon, och rätt som det var så halkade jag in bland kommentarerna och hittade flera sidor med obesvarade gamla kommentarer från december 2010. Det var månaden innan bloggen blev lösenordsskyddad och det senare också blev mindre och mindre tid över till att sitta och läsa och kommentera andras bloggar. Men idag klickade jag mig in till några av de som kommenterat. Jag fastnade liksom litegrann.


Kommentarerna var lika gamla som den här bilden. Från december 2010.

Nu tänkte jag njuta av en lat hemmakväll, den enda lata hemmakvällen den här veckan. Jag älskar vardagslatishemmamys mitt i veckan, det gör liksom så att man får mer glädjande energi för allt som händer. Eller så får man bara gotta sig en stund med Biggest Loser, en bra bok, häng med Gud och annat skoj bara för att man är värd det efter en dag av förberedelser inför en missionspraktik, fixande med nästa månadsbudget i en liten ekonomibok, pluggande, lite städande och fixande och annat sånt…


En vardag med två hem…

En trappa ner åt vi pannkakor med sylt och grädde för bara en liten stund sen. Det är en vanlig söndag hemma i byn. En sån där dag då jag brukar ta mina väskor och åka tillbaka till den stora staden en bit söderut. Då äter vi nästan alltid pannkakor till lunch. Det har gått så lång tid nu så att jag inte ens kommer ihåg varför vi startade den lilla traditionen. Ute lyser solen och jag kan inte låta bli att tänka på sommaren. Tankarna har sprungit iväg ganska mycket idag. Jag tänker på allt möjligt. På sommaren, på hösten och hur det kommer att vara då, på jobb och på hur underbart det ska bli att komma tillbaka hit på fredag. Det blir två helger i rad den här gången…


Den lilla övergivna stugan på skogsvägen…

Jag och mormor har varsin liten lapp med siffrorna ett till fem. Varje dag stryker vi över den största siffran. Det är en nedräkning till hur många dagar det är kvar till jag kommer tillbaka hem (till byn) igen. Det ska bli kul att komma hem (till Stockholm) idag. Klockan fyra är det party i vår underjordiska kyrka igen. Under veckan som kommer blir det förberedelser för missionspraktiken till Tanzania, jag ska med till Ullas husförsamling, det blir nån form av spännande out reach och det kanske är nån norsk som är lite extra rolig att prata med på jobbet. Det blir säkert kul. Fast ändå räknar jag ner dagarna till jag ska tillbaka hit. För jag har två hem. Är jag här för länge så längtar jag säkert tillbaka till Stockholm och är jag där för länge så vill jag tillbaka hit. Ibland undrar jag om jag ens vet själv var jag trivs bäst. Fast jag tror att det är här. Fast samtidigt så är det inte alls så. För hur skulle det kunna vara det då jag vet att jag inte skulle vilja bo här permanent igen!? Jag vill bo i Stockholm! Men jag älskar byn och alla mina sötnosar här. Jag kan nog vara lite kluven ibland. Fast bara lite. Stockholm är min drömstad, men de människor som betyder mest för mig finns här i ett litet paradis som jag alltid kommer att älska. Som tur är har jag församlingen i Stockholm som också betyder väldigt mycket för mig, annars hade jag nog seriöst funderat på att flytta min lilla by till utkanten av Stockholm och det projektet hade tagit alldeles för lång tid…


Tillbaka på platsen som jag alltid lyckas längta tillbaka till.

Under veckan som har gått har jag jobbat, latat mig, pluggat, suttit på Waynes med Evelien och njutit av livet, varit på ett möte för mötesvärdar i kyrkan och tänkt på att jag faktiskt ska köpa joggingskor. Livet fortsätter och jag tänker fortfarande på våren då jag behöver få fram ett litet leende mitt i den kalla, vita snön.

Igår kom jag tillbaka till min älskade by igen, till Barknåre. Nu är jag äntligen hos mina katter igen, hos mormor och morfars katter och deras hund. Hos mormor och morfar. Det här är min familj och platsen som jag alltid lyckas längta tillbaka till var jag än hamnar i livet. Jag njuter av att vara tillbaka. Jag och mormor har börjat se Lost tillsammans nu, och det har blivit något som vi kan göra bara vi två. Vi såg de två första avsnitten igårkväll. Nu ligger Lukas här bredvid mig och är söt på sitt eget speciella sätt, och bara för att katterna är så underbara så lägger jag upp tre bilder på Tarzan som jag tog sist jag var här…





Scream 4.

Idag har jag sett Scream 4 som är en rysare från 2011 med bl.a. Neve Campbell, Courteney Cox, David Arquette och Emma Roberts i rollerna.

Filmen utspelar sig i den lilla staden Woodsboro där allt en gång började. Dewey och Gale , som nu är gifta, har flyttat tillbaka dit och Dewey arbetar som stadens sheriff. Sidney har nyligen gett ut en bok och kommer tillbaka till sin hemstad som är det sista stoppet på hennes bokturné. I samband med detta börjar människor mördas igen, precis som för tio år sedan…

Då jag var yngre var skräckfilmer min favoritgenre och Scream-triologin var bland de bästa filmerna jag visste, så även om jag inte alls är speciellt förtjust i skräck längre så ville jag ändå se den nya Scream-filmen som kom förra året. Tyvärr så måste jag säga att den var ganska dålig. Jag tycker inte att den är så skrämmande och de nya karaktärerna är inte några som jag kan säga att jag fastnade för. Det enda som jag gillar med filmen är att det var kul att återse Sidney, Dewey och Gale från de första filmerna.

Betyg: 3/10


Den lilla sjöjungfrun.

Idag har jag sett Den lilla sjöjungfrun (original titel: The Little Mermaid) som är en tecknad romantisk film från 1989.

Filmen handlar om 16-åriga Ariel som är en sjöjungfru som längtar efter livet på land. Hennes pappa är kung över havet och anser att alla människor är hemska fiskätare, så då Ariel blir kär i en människa väljer hon att dölja det och skriva ett kontrakt med sjöhäxan…

Jag tycker att det är mysigt att se gamla disneyfilmer ibland, och jag gillar allt det drömmande och romantiska i den här filmen. Jag gillar också alla söta sånger och allt annat sött. En mysig film att se en eftermiddag innan det är dags att släpa sig iväg till jobbet…

Betyg: 7/10


En snövit himmel…

Jag, Kevin och Ulla satt i soffan och såg en film. Det var en helt vanlig söndagskväll, eller åtminstone så trodde vi det tills jag såg ut genom fönstret och såg en snövit himmel. Mina ögon fastnade. Det borde vara mörkt ute. Fast ändå är det inte det. Det är så vackert. Så otroligt vackert.





Bättre sent än aldrig.

Livet rullar på mer eller mindre som vanligt. Dagarna rör sig framåt med vad som ibland känns som ljusets hastighet och ibland som om sekundvisaren går lite långsammare än vanligt. Jag går till skolan på vardagarna, skrattar åt alla möjliga saker, känner saknad, pluggar och lever i en vardag som är ganska så underbar egentligen. Jag läser bibeln på engelska och njuter av hur mycket det ger mig. Allt jag behövde var en bra översättning som inte är så svår att förstå, och nu undrar jag varför jag väntade så länge. Förra helgen var jag hemma hos Diana och fikade, såg filmer, köpte hela städer och skrattade åt YouTube-klipp. På väg till och från platser, om jag inte sitter och pratar med någon, så läser jag första boken i Lämnad kvar-serien igen. Jag vet inte varför jag inte har skrivit på så länge. Sist jag skrev ett vanligt vardagsinlägg var nästan två veckor sen. Men det är väl som man brukar säga; bättre sent än aldrig. Jag insåg precis att det låter lite som en klyscha, samtidigt som det är väldigt starka ord som verkligen har ett budskap. Oavsett vad det handlar om så brukar det vara bättre att göra något sent än att aldrig göra det. Vad behöver du ta tag i idag? Vad drömmer du om som håller på att rinna ut i sanden?


En gammal bloggbild.

En sak som jag ska göra, så snart jag har skrivit klart det här, är att ta bort lösenordsskyddet på min blogg. Jag har haft lösenord i ungefär ett år nu och det har känts bra. Efter det som hände så var det nog rätt sak att göra för mig. Annars kanske jag hade slutat skriva bara för att jag inte ville öppna mitt hjärta på samma sätt längre. Inte för att jag brukar skriva så väldigt privata saker egentligen, men då jag skriver här full av inspiration och fingrarna nästan rör sig av sig själv över tangentbordet så är det ändå något väldigt personligt över det. Ni som älskar att skriva kanske förstår vad jag menar. Men nu känner jag att det är tid att ta bort lösenordet och försöka nå ut mer igen. Livet som jag berättar om och Honom som har förändrat det är för bra för att hålla för sig själv


I needed life, You gave me Yours.

Nu är det dags för ett nytt Veckans Citat, och den här gången kommer det från låten Trust You med Brandon Heath.

Veckans Citat:
I needed life, You gave me Yours.

Då jag behövde liv gav Jesus mig sitt liv. Då det inte fanns något hopp för mig och då jag trodde att allt var kört fick jag nytt liv av Honom. Han tog bort min synd och all den skuld som jag hade, och istället fick jag vara rättfärdig genom Honom. Han gav mig allt som jag behövde. Han vill göra samma ska för dig, så kämpa inte emot längre…


Brandon Heath - Trust You


Tillbaka i Stockholm och vardagen igen…

Jag är tillbaka i Stockholm igen nu. Jag kom igår på dagen och hann hem och städa lite i mitt rum, packa upp och bryta ihop helt och hållet på golvet i tvättstugan innan jag skulle vidare till stan igen. Jag kände en så stark saknad över alla i byn, trots att jag precis hade kommit därifrån och trots att jag har en möjlighet att åka dit ganska ofta. Jag kan egentligen inte förklara det förutom att det brukar kunna kännas extra jobbigt då jag har varit där en längre period. Av någon anledning är det alltid svårare att åka då och saknaden kan bli enorm. Jag storgrät så att jag blev helt svart under ögonen av mascaran och kunde inte sluta på ett bra tag. På ett sätt förvånade det mig eftersom jag, trots att jag är en väldigt känslosam människa, kan ha ganska svårt för att gråta och bara släppa ut allt. Men igår gjorde jag det, och det riktigt ordentligt…

Men trots att det blev en ganska omtumlande upplevelse att komma tillbaka så känns det bra att vara här igen. Jag får träffa mina vänner igen och idag började skolan. Den första dagen på vårterminen var det idag.


Så här ser schemat för januari ut.

Jag ska komma tillbaka till jobbet den här veckan med, så nu kan man verkligen säga att vardagen har slagit sig in genom dörren igen. Den här terminen kommer jag att, som det verkar nu, jobba olika dagar olika veckor. Jag tror att det kommer att fungera bäst. Den här veckan har jag till exempel valt att jobba onsdag och torsdag. Jag hoppas att min hals inte ger mig några problem på onsdag bara. Jag blev ju frisk efter att ha tagit antibiotikan, men jag har lite från och till ändå haft lite ont i halsen ibland. Inte alls mycket, men litegrann, liksom. Någon i skolan idag sa att jag lät hes. Fast det är säkert ingen fara. Jag har ju trots allt nyss varit dunderförkyld. Fast jag måste erkänna att jag blev lite orolig då jag börjar känna mig trött och seg igen, fast det kan ju såklart bero på att jag har tagit det lugnt i flera veckor och sen igår hade jag fullt upp hela dagen med resor och kyrkan. Det känns säkert bättre imorgon…

Resten av kvällen ska jag bara ta det lugnt. För det första så orkar jag inget annat och för det andra så kan det vara skönt med en lugn kväll…


Mitt Barknåre, min by…

Idag var jag och mormor ute och gick igen, på den där skogsvägen som vi tycker så mycket om, och den här gången tog jag med mig kameran för att fota en del av min vackra by.








Tomorrow, When the War Began.

Idag har jag sett Tomorrow, When the War Began som är ett australiensiskt action/äventyrsdrama från 2010 med bl.a. Caitlin Stasey, Rachel Hurd-Wood, Lincoln Lewis, Deniz Akdeniz, Phoebe Tonkin, Chris Pang, Ashleigh Cummings och Andrew Ryan i rollerna.

Filmen är baserad på den första boken i en bokserie av John Marsden och handlar om sju ungdomar från en småstad som åker ut för att campa i vildmarken över en helg. De ser flygplan som flyger lågt en natt och skämtar om att det kanske har blivit krig. Då de kommer tillbaka hem upptäcker de att det är precis vad som har hänt. Deras famliljer är borta och det är fullt med soldater i hela staden. Nu kan de välja mellan att gömma sig eller kämpa och göra en skillnad…

Jag läste alla de här böckerna då jag var yngre, och jag älskade dem. Jag älskar filmen också, även om det som vanligt är så att boken är bättre än filmen. Men för att vara en film så är den helt fantastisk och jag känner igen väldigt mycket från boken. Den får mig att börja tänka på hur snabbt allt kan vända. Livet kan förändras på ett ögonblick och helt plötsligt kanske du behöver vara starkare än vad du någonsin har varit tidigare…

Betyg: 10/10


A neverending story…

Jag gillar verkligen Edets reklamer på tv. Antagligen är det låten som gör det så bra eftersom den känns så drömmande med sin neverending story. Nästa gång jag köper toapapper ska jag kolla efter Edet, bara för att se om det är lika mjukt och neverending som reklamen säger…




Ett vanligt litet beslut kan påverka så mycket…

Den här morgonen har varit så fantastisk. Det har varit en sån där underbar morgon som man inte kan låta bli att älska, och allt bara för att jag valde att inte lägga mig i sängen igen då klockan ringde. Tänk så mycket ett helt vanligt litet beslut kan påverka hela ens morgon och kanske till och med hela dagen. Istället för att somna om en stund bad jag i några minuter och läste sedan två kapitel i Bibeln, hann duscha innan frukosten och har sedan suttit ihopkrupen vid fönstret och myst med mer bibelläsning i skenet av en adventsljusstake. Det är mornar som den här som verkligen påminner mig om varför jag inte tycker om att snooza trots att det kan kännas som det skönaste i hela världen ibland. Och en annan sak som jag har blivit påmind om är hur mycket jag tycker om att läsa i Första Moseboken…


Att somna om och sova för länge då man är ledig är inte så kul som det kan låta, enligt mig.

För resten av dagen är planerna inte så många. Ledigheten fortsätter i några dagar till och jag kan inte låta bli att bara vilja fortsätta njuta av allt det underbara som det innebär. Jag behöver inte vakna fem-sex på morgonen, jag kan göra precis vad som faller mig in hela dagen och on top of that kan jag få vara riktigt bortskämd här ute i byn. Hemma måste man tänka på att städa, tvätta, laga mat och alla såna vardagssysslor. Här har jag inte behövt göra det på flera veckor nu. Ledigheter i byn är fantastiska, helt enkelt.
___Jag har dock tänkt skriva lite på boken idag, fast ärligt talat känner jag mig inte så motiverad för det just nu och har inte gjort det på några veckor. Men jag kanske skriver lite ändå och hoppas på att jag får lust att vara lite mer produktiv då vardagen kommer igång igen. Just nu är det något speciellt med att vara onåbar och göra vad som faller mig in. Mobilen är avstängd sen flera dagar tillbaka och jag loggar knappt in på facebook nånting. Ibland är det bara så skönt att göra en sån sak. Mobilen behöver inte vara på jämt och man behöver inte alltid kolla läget på facebook varje dag. Däremot har jag börjat kolla läget på Days-forumet varje dag. Jag fick en sån lust att börja vara aktiv där igen, bara sådär…


Juno.

Ikväll har jag sett Juno. Det är en amerikansk dramakomedi från 2007 med bl.a. Ellen Page, Michael Cera, Jennifer Garner, Jason Bateman, Allison Janney och J.K. Simmons i rollerna.

Filmen handlar om den 16-åriga Juno som blir gravid. Hennes första tanke är att göra abort, men då hon sitter i väntrummet ångrar hon sig och springer därifrån. Det är då hon får idén att hon ska adoptera bort barnet, och i en tidning hittar hon en annons från ett par som vill adoptera…

I början kändes det här inte riktigt som min typ av film, men efter ett tag fastnade jag ändå för den. Den är charmig och har humor samtidigt som den tar upp ett allvarligt ämne. Om man som tonåring blir gravid är det ganska sannolikt att man inte är redo för att bli en förälder. Då finns det faktiskt andra alternativ än att göra en abort, och jag älskar att den här filmen handlar om precis det.

Betyg: 7/10


En mörk dag med vackra tankar.

Det är mörkt ute idag. Det är nästan lite som om solen valde att aldrig gå upp ovanför horisonten. Som om dagen hoppades över och istället gick direkt till skymningen. Det blev liksom aldrig riktigt ljust ute idag. Fast det gör ingenting. Vissa dagar är det bara mysigt att sitta inne med lampor tända mitt på dagen och mysa. Vissa dagar får det vara så, ljusa dagar kommer senare iallafall. Våren kommer senare.

Idag tänker jag på hur fantastiskt mitt nygamla Veckans Citat är och på hur mycket jag älskar slutet i filmen Vanilla Sky. Jag tänker på att jag är så priveligierad som får ha ett andra hem i den här underbara byn. Jag tänker på att det kanske skulle vara kul att läsa om böckerna i Lämnad kvar-serien. Jag tänker på hur det kommer att kännas att sitta på det där planet på väg till Tanzania om drygt fem månader. Jag tänker på kärlek, på drömmar och på hur vacker vardagen kan vara…


Slutet på Vanilla Sky.


Januari 2012.

Det har hunnit bli den första månaden på det nya året och det är än en gång dags för en månadsupdate. Ute är det kallt och jag kan inte låta bli att hoppas att snön som har fallit ner på marken idag ska vara borta riktigt snart. Men det återstår att se om januari kommer att bli en mestadels snöfri månad eller inte, så istället för att tänka mer på det ska jag berätta lite om hur december var…

• Det blev bara några skoldagar och inget jobbande under månaden som gick. Vardagen var dock åtminstone till en början ganska normal med ledarskola och naturkunskapspluggande.
• Jag var med Diana en helg och fikade, skrattade, såg filmer och shoppade. En annan helg hängde jag med Ulla och Kevin, och sen sov Helena över. Så det har varit en del roliga helger.
• Och sen blev jag sjuk. Riktigt sjuk. Jag hade feber i över en vecka och började inte må bättre förrän jag åkte in till akuten och fick antibiotika. Tydligen hade jag öroninflammation. Tyvärr så innebar detta också att jag missade några dagar i skolan, julshowen och julfesten.
• De två sista veckorna spenderade jag i byn där jag också firade jul och nyår.



• Januari börjar med ungefär en veckas ledighet som till den största delen kommer att spenderas i byn.
• Sen börjar vardagen komma igång igen (efter sammanlagt fyra veckor av att ha varit först sjuk och sen ledig!) med skola och jobb samt naturkunskapen som jag inte kom så långt som jag hade tänkt med innan jul eftersom jag var sjuk så länge.
• Jag planerar att åka till byn över en helg mot slutet av månaden, men annars händer det nog inte så mycket vad jag vet nu åtminstone.


Och nu är det 2012…

Jag hade en så mysig nyårsafton här i byn igårkväll. Till middag åt vi potatisgratäng och kycklingfilé som mormor hade gjort iordning, och senare under kvällen blev det chips med dip till en av mina favoritfilmer; Left Behind. Jag och mormor hann också se två avsnitt av Flashforward som jag fick den briljanta idén för två dagar sen att vi skulle se tillsammans. Sen läste jag några bibelord, och på tolvslaget bad vi tillsammans med morfar och sen skålade vi med cider. Det var en underbar kväll. Och nu är det 2012…

Det här året kommer jag att läsa Bibeln på engelska, vilket jag redan tjuvstartade med lite under förra året. Jag har tänkt göra det i flera år nu, men det har aldrig blivit av främst på grund av att jag inte hade en översättning som jag kände att jag förstod så bra. Men nu har jag det. Jag reflekterade imorse över vilken styrka det verkligen är i Guds ord och hur man aldrig tröttnar på det. Jag har läst hela Bibeln flera gånger nu, men trots det så kan jag fortfarande, precis som jag gjorde imorse, läsa något och förundras över hur bra det är. Jag läste samma psalm fyra-fem gånger bara för att jag inte kunde få nog av den. Guds ord är levande och verksamt, och det förändrar liv.



Det är en vecka kvar av lovet nu och jag njuter av långledigheten. Jag njuter av att kunna vara ute i byn så här länge även om jag samtidigt har börjat tänka lite på hur kul det kommer att bli i Stockholm sen. Jag tror att en del av mig saknar tunnelbanorna, den underjordiska kyrkan på Kungsholmen och några söta personer. Fast åker jag härifrån så saknar jag byn istället. Så jag stannar nog här så länge som möjligt eftersom jag ändå bor i Stockholm och får vara där nästan hela tiden sen. På tal om tunnelbanor så hörde morfar fel igår och trodde att jag sa att folk brukar bajsa(!) på tunnelbanan. Han sa det flera gånger och gjorde värsta grejen av det, och lite kul var det faktiskt. Liksom, vad tror han om stockholmare egentligen… :p

En till sak som är lite kul, men dock sant, är att jag verkligen är kass på att träffa saker. Jag och mormor var ute och gick igen igår, och då vi gick förbi ån försökte jag med hjälp av stenar att kasta hål på isen. Jag tänkte att om jag kastar på samma ställe upprepade gånger så kanske det går, men att träffa samma ställe gick däremot inte alls. Jag får göra ett nytt försök idag, helt enkelt…



RSS 2.0