Nåd, del 1: Vad är nåd?

I ledarskolan fick vi i uppgift att studera ett ämne ur Bibeln och sedan skriva om det. Jag valde att skriva om nåd, och nu har jag bestämt mig för att låta er ta del av det. Jag delar upp det i flera delar utifrån de rubriker jag har och hoppas att ni kommer att gilla det.





Nåd är ett av huvudbegreppen i Bibeln och vi kan hitta ordet nåd redan i 1 Mos 6 där det står att Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon. Vi kan sedan återfinna det här begreppet genom hela Bibeln; från Första Moseboken till Uppenbarelseboken.
___Det hebreiska ordet för nåd, som återfinns i gamla testamentet, är chén som betyder nåd/välvilja. Chén beskriver då någon visar eller ber om ensidig gunst utan att tjäna något på det eller att det är några förpliktelser inblandade. På grekiska används ordet cháris för nåd och man pratar då om Guds nådiga sinnelag, ynnest, välbehag och välvilja och hur Gud bevisar detta för oss.

Nåd är det som vi behöver då vår skuld är uppenbarad inför Gud, vilket innebär att vi ständigt behöver leva i Guds nåd. Varje dag. Faktum är att hela vår relation till Gud bygger på nåd. Det är ingenting som vi kan förtjäna. Att säga att någon förtjänar nåd är en av de största motsägelserna som finns. Det är som att säga att du blir överraskad då du öppnar din födelsedagspresent då du fyller år, trots att det var du själv som köpte den och slog in den. Det är alltså omöjligt att förtjäna nåd, och om du trots allt tycker att du har förtjänat det så är det inte länge nåd som du har fått. Då är det något helt annat. I Rom 4:4 skriver Paulus att den som har gärningar att peka på är en person som får sin lön och då är det inte längre nåd utan något som han har förtjänat. Nåd däremot är en gåva. Det är det som du inte förtjänar och aldrig kan förtjäna ens om du skulle spendera varje vaken minut med att försöka göra dig själv värdig av att ta emot Guds nåd. Nåd är det som helt och fullt erkänner vår synd men ändå inte fördömer oss. Nåd är något underbart. Det är något som Gud har gett oss innan vi ens föddes. I 2 Tim 1:9 står det att han har frälst oss inte på grund av vad vi har uträttat utan i kraft av sitt beslut och sin nåd som han har gett oss från evighet.


En vit tå.

Jag älskar den här tjejens vita tå.


Mattes fina Tirsah Miriam Therese.


Men nu har jag semester.

Halsen gör fortfarande ont och igår bestämde jag mig för att sluta prata tills det känns bättre. Med andra ord så är det en väldigt tyst Erica som sitter här just nu. Men tro det eller ej så är det på ett sätt faktiskt ganska skönt att bara vara tyst ett tag. Åtminstone då det finns tillgång till papper och penna och det känns som att någon kört ner taggtråd i halsen.

Annars så har jag upptäckt att Internet har blivit förskräckligt segt och krångligt här i byn. Det har varit så i flera dagar nu, men utomhus är det lika bra som det brukar vara, som tur är. Så min nya myshörna är nu ute på balkongen under en filt, eftersom man av naturliga skäl inte ser ett skit på datorn då solen lyser. Det är faktiskt ganska mysigt här ute. Det ser säkert lite barnsligt ut, men det spelar mindre roll. Det är ganska perfekt att sitta här med eftersom jag kan ha strömmen ikopplad till datorn och inte behöver tänka på att batteriet tar slut, och jag kan ladda Days-avsnitt och fortsätta kolla på min favoritserie som jag inte har haft tid att se i princip nånting av den senaste tiden. Jag är på avsnitten från mars nu. Det säger allt. Det finns viktigare saker i livet, helt enkelt. Men nu har jag semester. Det enda jag behöver tänka på nu är att ta mig tid för att skriva i missionsdagboken och på min roman nu då jag har så mycket tid, kolla om mormor och morfar behöver hjälp med något och sen kan jag bara göra vad som faller mig in. I fem veckor. Det här är lyx. Att bättra på konditionen ska jag göra också, men det väntar jag med tills jag är frisk


Sessan ville gärna vara med på ett hörn i bilden.


Nummer 2, 46, 47 och 73.

Det var längesen jag skapade en ny kategori här på bloggen. Men det är som man säger i den där reklamen: Plötsligt händer det

Här kommer jag att skriva om mina 50 saker som jag vill göra innan jag dör i takt med att jag gör dem. Så då jag har gjort något som är med på listan så kommer jag att skriva här och berätta om det. Varje sak har ett nummer, men ordningen var lite svår att sätta på vissa ställen så den får ni inte ta alltför seriöst alla gånger. Listan har jag skrivit ut och har nu lagt i min bibel.


Tanzanias flagga.

Jag hann göra fyra av mina 50 saker medan jag var i Tanzania så jag berättar om dem i samma inlägg.

2. Åka på en festival med Mission SOS.
Dar es Salaam, Tanzania. 13:e - 17:e juni i år. Det var min första festival med Mission SOS och trots att jag visste lite om hur det brukar vara så kunde ingenting ha förberett mig på känslan av att se alla de där människorna rusa fram då Johannes gjorde frälsningsinbjudan. Jag kunde inte ha förberett mig på glädjen i kvinnans ögon då jag hade bett att Gud skulle hela henne från HIV. Jag kunde inte ha förberett mig på kraften i massandedopet som skedde den sista kvällen. Fem festivalkvällar på ett stort fält i Dar es Salaam. Fem festivalkvällar som förändrade tusentals människors liv för alltid

46. Sitta under en palm och njuta av livet.
Den 18:e juni i år satt jag under en palm på en vit sandstrand i Dar es Salaam och njöt av livet tillsammans med min vän Ulla.

47. Beachwalk på en vit sandstrand med palmer.
Samma dag, den 18:e juni, gick jag och Ulla på en beachwalk precis vid vattnet. Vi var på en sån där strand som man ser på bilder i resemagasin. En perfekt strand. Vi skrev saker i sanden, plockade snäckor och stornjöt av livet.
 
73. Ha varit med i ett drama på en out reach.
Jag var med i drama på en out reach flera gånger i samband med festivalen i Tanzania. Det är mäktigt att kunna predika för människor genom drama. Jag spelade en av vakterna som korsfäste Jesus och som i slutet av dramat blev frälst.


Sometimes when you sleep your mind make up stories that's called dreams.

Det är väldigt sällan som jag kommer ihåg vad jag drömmer då jag sover, fast sen jag kom hem från Tanzania har jag upptäckt att jag kommer ihåg väldigt mycket. De senaste dagarna har jag drömt allt från lite halvhemska mardrömmar till helt fantastiska drömmar. Ofta har jag vaknat efter en stunds sömn och förvirrat insett att jag drömt något igen.


Sometimes when you sleep your mind make up stories that's called dreams.

En dröm som var lite som en mardröm var då jag drömde att jag precis hade gift mig. På festen efteråt försökte jag desperat få hjälp från någon i kyrkan eftersom jag inte förstod varför jag hade gift mig. Jag och min nyblivna man kände knappt varandra. Vi hade aldrig varit på en dejt, aldrig sagt att vi älskar varandra och jag var som i en dimma. Det var såklart meningen att jag skulle flytta in hos honom, och jag kommer ihåg att jag förtvivlat sa att jag hellre ville bo med Helena
___En dröm som var lite roligare var då jag drömde att jag var här i byn och var ute och sprang på landsvägen. Min kondition var perfekt och det var helt underbart att springa. En dag kommer det förhoppningsvis att vara så på riktigt

Men nu får det räcka med drömprat för den här gången. Lite komiskt dock att jag tog en tupplur här i soffan medan jag skrev det här inlägget och drömde nåt igen, men det är en annan historia. Det är väl lite så det är då man är trött och förkyld. Speciellt då man låg vaken och hostade mitt i natten, och då mår jag ändå bättre idag än igår. :p


Min by kommer att agera som hemma i fem veckor.

Jag har varit tillbaka i Sverige i fem dagar nu, men på grund av att jag har haft en del att göra plus att jag blev riktigt förkyld så har jag inte riktigt landat än. Den första dagen spenderade jag i princip med att sova. Jag kom hem och däckade på sängen inom några minuter. Ärligt talat så kunde jag inte ens hålla mig vaken på pendeln mellan Märsta och Tumba utan sov nästan hela vägen halvliggande på sätet. I fredags sov jag och lyckades ta mig samman lagom i tid till att träffa Nour inne i stan för en glassdejt. Vi blev halvt vettskrämda av ett skott då vi närmade oss plattan som jag fortfarande inte vet vad det var och jag tog mycket tid på mig att berätta om hur underbar min Gud är. Sen hamnade jag på en grillfest i några minuter innan jag däckade på sängen hemma igen. Att jag har nån form av förkylning i kroppen kan ha bidragit till allt det här sovandet som jag egentligen inte hade tid med. I lördags packade jag och vilade och igår fixade jag med det sista innan jag lämnade Alby-huset med fyra väskor som höll på att döda mig på väg till tunnelbanan. Det blev ett planerat stopp i SOS Church i några timmar med lovsång, Tanzania-storys, en predikan och fett mycket fika. Sen hamnade jag på ett tåg och nu sitter jag här i byn. Jag har inget giltigt SL-kort för tillfället, jag har flyttat ut från Alby och nu är det min by som kommer att agera som hemma i fem veckor. Jag har nog inte fattat att jag ska vara här så länge än. Packningen vittnar om det i och för sig, och sen får vi ju inte glömma den där nostalgiska känslan av att jag kommer att sakna Stockholm som jag kände då jag åkte från kyrkan igår. Normalt är jag bara glad då jag ska till byn, men den här gången var det blandade känslor. Fast jag kommer att få besök från världens bästa stad under de här veckorna och fem veckor med älsklingarna uppskattas då det är osäkert hur mycket jag hinner åka hit under hösten.



Så vad har jag gjort idag förutom att lägga till den här underbara bilden som bakgrundsbild på datorn? Ärligt talat så har jag inte gjort mycket alls. Jag har liksom inte orkat. Mina ögon som har varit röda som tomater och runnit känns bättre, men istället är det nu halsen som gör helt förskräckligt ont. Näsan rinner och jag sov inte så bra inatt. Internet har varit segt som knäck på julafton och att ligga i sängen med Bibeln har tagit upp en stor del av dagen. Jag hoppas att imorgon har lite mer energi att dela med sig av


Casting Crowns - Glorious Day (Living He Loved Me)

Idag har jag packat och förberett för att flytta ut från Alby imorgon och mitt i allt så har jag lyssnat på den här låten om och om igen. Jag älskar den.

Living He loved me, dying He saved me, buried He carried my sins far away


Casting Crowns - Glorious Day (Living He Loved Me)


Det finns så mycket att berätta från Tanzania.

Tidigt imorse landade jag på svensk mark efter att ha varit på resande fot i nästan två veckor. Det känns skönt att vara hemma igen och antagligen så kommer det att ta ett tag innan jag faktiskt förstår vad som har hänt under de här veckorna. Jag har dansat under den afrikanska solen, varit med i drama ute på gatorna, bett för sjuka, svettats något så otroligt mycket och njutit av festivalen som under den sista kvällen bestod av en publik på ungefär 65.000 människor. Det finns så mycket att berätta från Tanzania. Jag kommer ihåg den första festivalkvällen då jag bad för en kvinna som hade HIV. Av naturliga skäl kunde jag inte testa hennes helande då, men jag sa åt henne att gå till läkaren och få det bekräftat att hon nu är frisk. Jag tror att Jesus helade henne. Om jag åkte till Tanzania bara för att be för henne så var det värt allt. Jag kommer ihåg känslan av att se alla människor rusa fram på frälsningsinbjudan, speciellt på festivalkvällarna men även då vi hade out reach på olika platser under dagarna. Jag kommer ihåg hur jag då vi satt på bussen från flygplatsen på väg till vårt hotell den första dagen i Dar es Salaam älskade svetten och hur ansiktet kändes alldeles fett bara för att det på något sätt har blivit en del av missionsresor för mig. Jag älskar det här livet.

Dar es Salaam: Festival Update #4 from Mission SOS on Vimeo.



Det här är en video från Mission SOS hemsida om festivalen. Hoppas att den fungerar här på bloggen bara. Den får avsluta det här inlägget för jag orkar inte skriva mer nu. Jag är väldigt trött idag efter en hel natt på planet. Ärligt talat så har jag inte ens orkat packa upp allt än. Men då jag har skrivit om resan i min missionsdagbok (än så länge har jag bara lite kladd i ett block) så ska jag berätta lite mer.


Rastlös innan det är dags att åka till Arlanda…

Snart är det dags att åka ut i världen på en missionsresa igen. Om mindre än en timme ska jag och min roomie Evelien gå hemifrån för att börja ta oss till Arlanda. På vägen möter vi upp både Helena och Gisela, och på flygplatsen ett helt gäng av ännu fler vänner. Tillsammans ska vi ta Dar es Salaam för Jesus.

Då det är så här nära att gå hemifrån blir jag lätt rastlös. Allt är nerpackat förutom mobil och nycklar. Det finns ingenting mer som jag behöver göra innan jag går och jag har svårt att sätta mig ner och koncentrera mig på något, och då kom jag på att jag kan sitta och skriva här. Ord efter ord och mening efter mening. Kanske kan jag skriva ur mig rastlösheten. Annars försvinner den så fort vi kommer utanför dörren, så det är ingen fara.

Äntligen får jag åka på en festival med Mission SOS. Med min familj. Hos dem stannar jag för resten av mitt liv. SOS är en familj som är starkare än blodsband. Johannes brukar skämta om att vi är tajtare än maffian, och jag tror att det är sant. I love them forever! ♥



I Dar es Salaam kommer människor att bli frälsta, helade och upprättade. Blinda kommer att se, döva kommer att höra, lama kommer att resa sig upp ur sina rullstolar och kasta ifrån sig sina kryckor, tumörer kommer att försvinna och AIDS-sjuka kommer att bli fullkomligt botade. Hallelujah. This is what the gospel is like…


Gud har tagit mig så långt.

Den här veckan har jag haft mina sista lektioner på skolan och det har varit bland de bästa dagarna sen jag började där för snart två år sen. Och de här två åren har i sin tur varit de bästa två åren i mitt liv hittills. Jag får tårar i ögonen då jag tänker på hur långt Gud har tagit mig. Jag var en gång en deprimerad tonåring utan något hopp för framtiden, men Han frälste mig och upprättade mig. Han kallade mig att nå onådda folkgrupper med evangeliet och gav mig en stor familj i Mission SOS och SOS Church. Imorgon åker jag till Arlanda för att flyga till Tanzania på missionspraktik. Jag ska dansa och spela drama på gatorna i Dar es Salaam. Jag ska be för sjuka. Jag ska få se tiotusentals människor be sin första bön till Jesus som kommer att förvandla deras liv precis som Han förvandlade mitt. Det här är bara början


Mitt diplom och betyg från SOS Ledarskola.


A big balloon passed by…

Förra söndagen på väg hem från kyrkan på kvällen, bara ett stenkast från där jag bor, fylldes stora luftballonger med luft för att göra sig redo för att åka högt upp i luften. Jag blev med ens drömmande, tårögd, överfull av känslor och fotograferande. Allt på samma gång.

Förra sommaren såg vi ofta luftballonger från fönstret på jobbet och jag gillade alltid att se dem. Faktum är att jag gillade det så mycket så att en dröm föddes någonstans långt inom mig; en dag skulle jag åka luftballong över Stockholm. Över en av världens vackraste städer. Det är med på min lista över saker jag vill göra innan jag dör. En dag är det jag som åker omkring däruppe






Den sista bilden är tagen bara några meter från min ytterdör och de andra inte så mycket längre bort. Så nära var de. Så nära, men ändå så långt borta.


Juni 2012.

Igår var det den första juni, och trots att jag egentligen visste det så blev jag på ett sätt chockad över det på tunnelbanan på väg till skolan. Det är så det kan bli då tiden verkar rusa fram och man egentligen inte har tid att stanna upp och tänka efter. Men nu har jag åtminstone kunnat stanna upp och tänka efter tillräckligt mycket för att inse att det är dags för en månadsupdate igen

• Teamsamling, fastedagar, bönedygn, drama- och dansövningar, shopping och en hel drös med förberedelser inför Tanzania har mer eller mindre blivit en del av min vardag. Om en vecka den här tiden sitter vi på planet.
• Jag var i byn två helger och kramade mina sötnosar där.
• I slutet på månaden hade vi en bönenatt i kyrkan och det var lika underbart som det brukar vara.
• Jag har tagit tag i matlagning och har lagat mat från ett nytt recept, något som det är meningen att jag ska göra regelbundet nu.
• Det har också varit skola, husförsamling, dagdrömmande på tunnelbanan och allt det där som vi brukar kalla vardag samtidigt som livet på ett sätt har varit väldigt annorlunda under maj bara för att det är så mycket som är på gång. Jag kan fortfarande knappt förstå att allt händer snart. Och det tar oss in i juni



• Det är fortfarande en hel del förberedelser kvar. Packningar ska packas, lite mer saker ska köpas in och det behöver fortfarande övas en del drama och dans.
• Jag planerar att bli klar med ett projekt inom några dagar. 50 saker jag vill göra innan jag dör. Det kommer att bestå av en numrerad lista som jag ska skriva ut, lägga i min bibel och sen bocka av saker i och med att jag gör det jag drömmer om.
• Den sjunde har vi skolavslutning och jag tar examen från SOS Ledarskola. Två års pluggande på SOS has come to an end.
• Den nionde ska jag till Arlanda för att därifrån flyga vidare mot Tanzania för missionspraktik och kommer hem igen den tjugoförsta. Det blir min första festival med Mission SOS, och som jag har längtat
• Efter praktiken är jag hemma i Stockholm i några dagar för att hinna andas och träffa vänner innan det är dags att åka vidare en bit norrut.
• Den sista veckan i månaden spenderas i byn där jag då inte har varit på över en månad, och det är bara en början på vad som kommer att bli en längre semester ute på landet



RSS 2.0