Igår var minsann en annorlunda dag.

Det var en helt vanlig fredag till en början. Men bara till en början, för sen började det hända en del annorlunda saker som på löpande band. Vissa saker var roliga och andra mindre roliga.

Till exempel så var det hur kul som helst då roliga Maria såg till så att Daniyels vittnesbörd blev extra roligt, och sen att alla skrattade då han använde ordet minsann gjorde bara saken ännu bättre. Skrattsalvorna ekade och skoldagen blev väldigt annorlunda med en missionärs memoarer och en extra bönetimme för ett möte som vår pastor var på just då. Ett möte som har att göra med den nya kyrkan på Medborgarplatsen som vi vill köpa.

Efter skolan handlade jag och Evelien lite saker till pannkakorna som skulle stekas och kladdkakan som skulle göras samma kväll. Med en tung påse i handen åkte jag sedan hem medan hon gick till jobbet. Då jag hade gått av tunnelbanan såg jag att bussen inte skulle gå förrän om 25 minuter så jag bestämde mig för att gå eftersom man gör det på en kvart. En halv minut från busshållplatsen började det duggregna, för att senare övergå i ett mer ihållande regn som tillsist slutade i hagel som slog ner mot mig där jag gick i  vad som efter en stund var dyngsura skor. Senare då jag skulle göra det första passet på mitt träningsschema som innebar 20 minuter rask promenad så regnade det inte då jag kom ut. Efter ungefär en halv minut började det duggregna, för att sedan övergå i ett mer ihållande regn som gjorde mig blöt där jag gick fram i en takt som hela tiden inom mig lät ett-två, ett-två, ett-två, ett-två…


Bland annat gick jag förbi den här platsen.

Kladdkakan blev en chokladkaka istället efter att ha varit i ugnen lite för länge och jag blev mätt sådär nästan äckligt snabbt efter att ha ätit vad som måste ha varit för mycket första dagen efter en tre dagars fasta. Efter att ha gått upp mitt i natten för att be med resten av tjejerna för missionspraktiken (vi har ett bönedygn där alla har varsin timme) hade jag ont i magen och kunde inte sova på ett tag så istället låg jag i sängen med mobilen under täcket för att inte väcka Evelien och spelade ett spel med bergochdalbanor. Lite ironiskt med tanke på att min mage inte mådde bra.

Så man skulle kunna säga att gårdagen kan sammanfattas med att det minsann var en annorlunda dag. Men det var då, och nu verkar allt vara ungefär som vanligt igen. Det är en vanlig lördag. Jag sov visserligen länge på grund av att natten blev så annorlunda, men annars är allt tillbaka till det normala. Jag har hängt här hemma med tjejerna plus Kevin som gjorde kinesisk mat åt oss idag, hemmalagad kinesisk mat. Några ska på bio ikväll medan jag och Evelien tänker stanna hemma och mysa med film och kladdkaka…


Hängig till tusen!

Sen jag kom hem från byn tidigt i måndags har ingenting riktigt varit som vanligt. Jag har känt mig hängig från och till och inte mått helt bra. Igår och idag var jag hemma från skolan och har vilat en hel del, dock så känner jag mig lika hängig ändå. Sånt här är inte roligt. Det är inte roligt då man känner att man inte orkar göra saker. Dock så tvingade jag iväg mig själv till jobbet igårkväll och satt där med vattenflaska, halstabletter, strepsils och en filt om mig. Jag är glad att jag orkade med det eftersom jag behöver pengarna. Dock så var jag helt slut då jag kom hem, men det är en annan historia.


Den här vattenflaskan brukar vara med mig på jobbet på mySafety.

Imorgon tänkte jag släpa iväg mig själv till skolan igen. Det är en sak att vara hemma då vi har praktik och man faktiskt kan göra det man skulle ha gjort en annan dag och då vi har research och jag ändå skulle ha åkt hem och pluggat efter böneskolan och en annan sak då vi har lektioner som man helt och hållet missar om man inte är där. Vi har Emma på ledarskolan imorgon och ska prata om att träna lärjungar, om follow up-arbetet som vi har i kyrkan och om att vara husförsamlingsledare.

Jag har också funderat på om jag ska ta ett extrapass på jobbet imorgon. Det behövs ju nu då jag ska plugga i höst utan att ta studielån, fast å andra sidan är det faktiskt väldigt skönt att ha det lite lugnt då man känner att man knappt orkar med saker. Förhoppningsvis går det här över snart…

Resten av kvällen tänker jag iallafall bara spendera med att lata mig och sen lägga mig någorlunda tidigt. Det gäller att passa på då man kan. Jag skulle egentligen ha varit på husförsamling ikväll, men det blev inställt. Så nu funderar jag på om jag ska se en film eller några Days-avsnitt eller nåt annat mysigt. Det är i princip det jag känner att jag orkar just nu.


Intressanta saker, roliga saker och en del komiska hjärnsläpp.

Det har hunnit bli fredag igen och jag är tillbaka i byn. Vardagarna som nu ligger bakom mig har varit intressanta, roliga och jag har även varit med om en del komiska hjärnsläpp där kroppen har varit på ett ställe och tankarna på ett annat…

I måndags hade vi storstädning hemma och det var jag, Ulla och Evelien som städade tillsammans, och jag måste säga att jag aldrig har haft så roligt då jag har städat tidigare. Det är något speciellt då man gör det tillsammans och samtidigt kan flumma runt litegrann. Det roligaste var definitivt då vi skulle gå ut med soporna och hittade en tom kundvagn på vägen. Den kom till användning då vi skulle frakta en hel drös med sopor till återvinningsstationen sen, och på vägen dit hittade vi en till som Ulla körde mig i nedför en backe. Det var en väldigt rolig kväll.

Jag har kommit långt med mitt researcharbete och är nästan klar nu. Det har blivit några dagar under veckan då jag först varit på böneskolan och sen åkt hem och pluggat hemifrån för att sen åka till jobbet på eftermiddagen. Jag fick förresten be för en tjej på mitt jobb, Chanda, på vägen hem i tisdags. Jag bad bland annat att det skulle gå bra på jobbet och dagen efter går det väldigt bra för henne, bättre än vad det någonsin gjort tidigare, och jag var inte sen med att påminna henne om varför. Det är något speciellt med att få be för någon som inte ens tror på Gud och sen få ett så konkret bönesvar.

Och igår var dagen då hjärnan verkade ha tagit semester och lämnat kroppen kvar i de mest komiska situationer. Såna situationer som lätt uppstår då tankarna inte riktigt hänger med. Redan på morgonen började det gå helt fel och senare under dagen hann jag inte packa eller äta trots att jag borde ha hunnit det. Jag tog en ny väg till husförsamlingen bara för att jag kände för att åka buss. Jag visste bara att jag skulle gå på bussen i Fittja och kliva av vid Högdalen, och med mina geografikunskaper visste jag inte alls vad som låg emellan och då vi åkte förbi både Huddinge sjukhus och bland annat Karolinska Institutet kände jag mig så väldigt träffad med tanke på mina sjuksköterskeplaner. Då jag klev av i Högdalen blev det korv med bröd från Pressbyrån till middag och sen råkade jag gå på fel tunnelbana och åka åt helt fel håll. Då jag sen åkte tillbaka fick jag verkligen påminna mig själv om var jag skulle gå av eftersom jag var helt inne i mina egna drömmar och tankar. Men jag kom fram tillslut, och det är ju det viktigaste…


En härligt glad bild från 2010.

Annars går jag förresten gärna omkring i vårskor, skinnjacka och solglasögon numera. Det kan bli lite kallt om man ska hem sent på kvällen, men det funkar. Jag älskar allt som har med våren att göra. Jag älskar att vi är på väg mot sommar och värme och strålar gärna av glädje ikapp med solstrålarna på morgonen. This is how life should be…


I'm in the race, but I've already wun.

Den här veckan väljer jag att starta med ett väldigt positivt och peppande Veckans Citat. Det kommer från Perfect Day med Hoku och ni känner säkert igen den från filmen Legally Blonde.

Veckans Citat: I'm in the race, but I've already wun.

Ibland händer det att jag hör en låt som ytligt sett inte alls har något med min tro att göra, men det är ändå ganska vanligt att jag automatiskt kopplar vissa delar till den. Det här är ett perfekt exempel på det. I'm in the race, but I've already wun. Som kristen vet jag att jag redan har vunnit. Jag är en vinnare för att Jesus har tagit hem segern åt mig, och därför kan jag gå in med inställningen att jag redan är en vinnare. Jag har redan vunnit. Det är redan klart. Segern är min…


Hoku - Perfect Day


En vecka med ny motivation, research, fika, skor och en bönenatt…

Även den här veckan blev intensiv och jag har inte hunnit vara hemma så mycket. Åtminstone inte så att jag har haft tid för att bara göra saker som till exempel att skriva här. Men det har varit en bra vecka. Jag har haft roligt och varit med om intressanta saker, och trots att det har blivit mestadels sena kvällar och jag inte har fått så mycket sömn som jag egentligen vill ha så klagar jag inte utan väljer att le istället.

Jag har jobbat två pass och gläder mig åt den nya motivationen som jag har för jobbet. Jag bestämde mig förra onsdagen för att jag ska plugga i höst. Jag ska bli sjuksköterska. Jag vill verkligen det. Jag vill det inte lika mycket som jag vill vara missionär på en missionsbas, det kommer alltid att vara nummer ett för mig, men jag vill det tillräckligt mycket för att vilja satsa på det. Mission SOS kommer inte att starta en ny bas just nu. Jag vet inte hur lång tid det kommer att ta, men några år kanske. Mitt problem har varit att jag vill vara med från början och inte "vara fast" i något annat då det händer och därför har jag inte vetat om jag vågar börja plugga och ge allt för det. Men en av mina husförsamlingsledare, Annelie, fick alla mina komplicerade tankar att inte vara så komplicerade längre. Och nu då jag känner så här och fortfarande är fast besluten om att inte ta studielån med tanke på att det känns osmart då jag inte vill vara skyldig pengar sen då jag är missionär så måste jag klara mig på studiebidrag och på pengar jag jobbar ihop själv. Därför är motivationen hög att jobba nu och spara ihop så att jag inte behöver jobba ihjäl mig i höst.

Jag har också suttit hemma och jobbat med research då vi har haft researchdagar på ledarskolan där vi får skriva på våra arbeten. Just nu håller jag på att skriva om hur vi kan nå den folkgrupp som jag har valt med evangeliet. Jag skriver, jag drömmer och jag hoppas att jag en gång kan få stå i Algeriet och dela evangeliet med shawiyafolket.


Hallonsmoothie på Waynes.

I måndags fikade jag med Miia och i onsdags med Helga. Jag älskar att sitta och fika på mysiga caféer inne i stan. Innan jag och Helga hamnade på ett av Stockholms caféer med äppelpaj, morotskaka och fanta så hamnade vi i gamla stan där det var någon slags skidtävling så här mitt i mars. Och just det. Den dagen var också dagen då jag gick in på Stadium och köpte löparskor. Jag ska börja springa och bättra på min katastrofala kondition. Ulla har en tidning där det finns ett träningsschema som jag ska skriva av och så ska jag börja träna utifrån det nästa vecka.

Igår var det bönenatt i kyrkan och jag njöt mer än ett barn på julafton. Jag orkade inte gå upp förrän vid halv ett idag. Men det var det värt. Det är en helt underbar känsla att få be och lovsjunga Gud tillsammans med sin församling, att få drömma och ta tid med Gud tillsammans.

Idag har jag min vilodag
och sitter just nu och njuter av lite cola och apelsinchoklad. Idag får jag slappna av hur sjukt mycket jag vill. Idag får jag ladda batterierna och le åt hur härligt det kändes att sitta och sega vid brunchen tillsammans med Ulla och sen ta tid med Gud utan att ha någon tid att passa efteråt. Ikväll ska jag hem till Helena och sova där och imorgon blir det praiseparty i kyrkan igen med lovsång, lyfta händer, bön, predikan och häng med sköna människor. Jag är tacksam för att jag får leva det här livet.


Idag har vi ett födelsedagsbarn i huset.

Idag är det morfars födelsedag. Han fyller 84 år och jag och mormor firade honom imorse genom att sjunga en liten födelsedagssång, ge honom presenter och en blomma plus såklart en stor jordgubbstårta som vi fixade iordning igår.







Lite senare ska vi äta lunch tillsammans och kanske slinker det ner lite mer tårta då, och sen ska jag packa ihop mina grejer och åka hem igen. I eftermiddag ska jag till kyrkan och sen börjar det en ny vecka ganska snart som jag hoppas blir riktigt bra. Trots att jag inte är här hela dagen idag och pussar på födelsedagsbarnet så är jag ändå glad att jag kunde vara här överhuvudtaget. Jag är glad att den 11:e var just på en söndag


En plats som jag inte visste fanns…

Nu tänkte jag att jag skulle visa er bilderna som jag tog på min fotopromenad i måndags. Det var den första dagen tillbaka i verkligheten efter lovet och verkligheten slog emot mig lite hårdare än vad jag hade förväntat mig. Ibland då man känner sig bekväm och tänker att man har allt som man behöver så kan verkligheten visa sig bli ett hårt uppvaknande. Ett Jag måste prata med dig kan skaka hela din värld för en stund. Det var efter det jag bestämde mig för att ta en fotopromenad hemma i Alby. Det var då jag fick tid för mig själv att tänka, fota och känna att allt faktiskt kommer att bli bra för att jag har en Gud som är större än allt annat. Jag har en Gud som kommer att ge mig något ännu bättre. Och mitt i allt det här hittade jag en plats som jag inte visste fanns. En plats där det känns precis som att staden möter landet. En plats där höghusen och en känsla av att vara ute på landet kan få mötas i samma bild









Efter en intensiv vecka sitter jag på tåget på väg ut till byn igen…

Veckan som har gått har varit intensiv och det har inte blivit så mycket sömn på nätterna, men det har ändå varit en rolig vecka. Det blev en fotopromenad hemma i Alby i måndags, mer missionsinspiration på husförsamlingen och Annelie gav mig så bra råd om saker som jag har tänkt då det gäller att plugga i höst och igår var hela församlingen inbjuden att kolla på nya lokaler som vi är intresserade av att köpa. Vi växer och känner att vi behöver mer plats. Och sen lovet dog och jag satt på ett tåg på väg hem tidigt på morgonen i måndags har jag delat rum med Evelien som sover hos oss för tillfället. Hon är en så söt roomie. Det är väl det viktigaste som har hänt som jag kommer på så här nu at the top of my head. Hinner inte skriva så mycket just nu men kände ändå att jag ville göra en liten uppdatering här.


Några av bilderna som jag tog med min älskade kamera dyker säkert upp här nån gång under helgen.

Nu sitter jag på upptåget på väg ut till byn igen och har precis skickat in en till del av researcharbetet som jag har jobbat med idag här på tåget. Batteriet kommer att dö snart och om ungefär en kvart är jag framme i Tierp där jag blir hämtad i morfars silvriga ford för en bilresa ut i skogen


Underbara vårtecken! ♥

Jag älskar det faktum att solen skiner utanför mitt fönster trots att klockan snart är halv fem på eftermiddagen. Jag älskar hur man inte behöver klä sig riktigt lika varmt längre. Det behövs inga dubbla vantar, tjocka tröjor under vinterjackan och långkalsonger under byxorna för att inte frysa ihjäl. Jag älskar att mormor och morfars syrénbuskar har börjat få små knoppar. Jag älskar alla underbara vårtecken!





Mars 2012.

Det har nu hunnit bli den första mars och jag njuter av alla vårkänslor som finns i luften, och så var det såklart dags för en månadsupdate

• Under februari har vardagen rullat på ungefär som vanligt med ett mindre avbrott på grund av en förkylning.  Det går bra i skolan, jobbet är ungefär som vanligt och det är fortfarande lika gott med fika. Jag har inte sökt några sommarjobb, men däremot så bokade jag en tandläkartid till den 3:e april.
• Jag har börjat gå i Annelie och Emelies husförsamling, och jag måste få berätta att jag älskar den. Både Annelie och Emelie har varit missionärer i Bulgarien och de har många historier att berätta därifrån.
• Den 11:e hade vi en ledardag i kyrkan med gäster från USA. Otroligt roligt.
• Jag är äntligen klar med Naturkunskap B som jag har läst på distans sen i höstas. Jag fick VG både på slutprovet och på kursen. Det känner jag att jag kan vara nöjd med.
• I lördags hade vi All Nations Café i kyrkan med latinotema och fantastiskt god mat. En bra kväll, helt enkelt.
• Jag var i byn en helg i början på månaden och åkte tillbaka nu då det blev lov i en vecka.
• Februari innebar även att jag började få vårkänslor. Helt underbart!



• Mars börjar med att lovet fortsätter i några dagar till. Underbara lov, vad jag älskar dig!
• Jag är i byn nu och kommer att komma tillbaka hit under två helger.
Vardagen blir väl ungefär som vanligt, antar jag. Lite så som den alltid brukar vara, minus naturkunskapen då, såklart. Det blir skola, jobb, fika, leenden och självklart ännu mer vårkänslor och solsken.
• Den 11:e fyller min fina morfar 84 år, så då blir det tårta och paket!
• Den 16:e har vi årets första bönenatt i SOS Church. Då samlas bönekrigarna i källaren igen
• Nån gång i slutet på månaden ska vi ha den första teamsamlingen inför Tanzania med hela teamet (alltså inte bara de som går på skolan utan alla som ska med!). Då kommer det att kännas ännu mer att det närmar sig. Det är bara drygt tre månader kvar nu; sen åker vi!
• Jag tror att jag ska ta tag i det här med att köpa joggingskor och börja träna igen någon gång under månaden. Det passar ju perfekt att börja jogga nu då våren är här, då vill man ju ändå inte gömma sig inne iallafall.
• En till sak som jag ska göra är att verkligen tänka igenom lite mer vad jag behöver göra i samband med att söka till sjuksköterskeprogrammet till hösten, och om jag verkligen är helt säker på vilken skola jag helst vill gå på.



RSS 2.0