Inför Tanzania och gamla kattbilder som ger nostalgi på hög nivå.

Idag hade vi församlingspraktik i skolan och jag har fått en hel del att göra på kontoret i kyrkan nu innan Tanzania, så en dag med församlingspraktik passade mig perfekt. Efter skolan åkte jag in till stan för att shoppa lite mer inför Tanzania. Väldigt mycket i mitt liv är inför Tanzania just nu. Jag har känt mig ganska stressad över allt som ska hinnas med, speciellt eftersom det nu är bestämt att jag åka till byn några dagar efter att vi har kommit tillbaka och stanna där i ungefär fem veckor och sen då jag kommer tillbaka till Stockholm flyttar jag in hos min vän Helena. Det här innebär att jag vill ha tre packningar klara innan vi åker - en till Tanzania, en till byn och sen ett gäng med bananlådor till flytten. Då jag sitter på planet vill jag njuta av resan och kriga för Jesus, och de dagarna jag spenderar hemma sen vill jag träffa vänner på och inte sitta bland massa lådor och stressa eftersom jag inte vill fylla på mitt SL-kort med så många dagar (det går ut samma dag som vi kommer hem). Men idag löste allt sig - jag har gjort en planering där jag gör lite nästan varje dag och sen är jag klar. Nu är jag mycket mer avslappnad och kunde njuta litegrann av att laga fem portioner med mat. Jag har blivit utmanad av mina husförsamlingsledare att laga mat från ett nytt recept varje vecka eftersom jag inte äter så nyttigt. Så nu har jag precis bjudit Ulla på mat och choklad plus fixat varsin matlåda till oss och en till Evelien. Livet känns bra och jag har suttit och kollat på kattbilder från då Tindrah, Tirsah och Petrus var små som jag har på en skiva. Och för en stund sen insåg jag att jag har en del tid nu. Så jag ska skriva på min bok och innan jag lägger mig ska jag umgås med Jesus. Jag ska sova sju timmar och inte känna mig halvdöd då jag vaknar imorgon. Det här är värt ett leende.




De här bilderna är nostalgi på hög nivå!


En vinst i Eurovision och lite så…

Nu har jag inte skrivit på länge igen. Det liksom händer så mycket. Ledarskolan åt frukost och hade undervisning hemma hos Emma i torsdags, i fredags var det fotbollsturnering med youth i Vasaparken och sen en Red Bull och en bönenatt på det. Om bönenätterna var lite oftare skulle jag nog vara en ännu lyckligare kvinna, fast fyra gånger om året är väl åtminstone bättre än ingenting. Igår var jag med på en möhippa på dagen, försökte dansa breakdance inför en liten publik tillsammans med Evelien vid plattan och sen åkte jag till Södertälje där Diana väntade med chokladbollar in the making. Kvällen spenderades med att se Loreen vinna Eurovision med kvällens absolut bästa låt, och vi fick även besök av Per från kyrkan som lyckades göra en rysare till verklighet. Han ringde på dörren utan att veta portkoden och vilken våning Diana bor på, vilket resulterade i att jag och Diana förskräckt kollade på varandra innan hon snabbt tände lampan i köket och undrade om jag vågade gå och kolla i kikhålet om det var han. Hysteriskt roligt… Det var egentligen meningen att han skulle ringa till mig då han var framme så skulle nån gå ner och öppna, men jag måste väl erkänna att det var lite roligare så här. Åtminstone efteråt. :p


En av de många pressbilderna på Loreen.


Lejonkungen.

Idag har jag även sett Lejonkungen (original titel: The Lion King) som är ett amerikanskt tecknat äventyrsdrama från 1994.

Filmen handlar om det lilla lejonet Simba som växer upp och får höra om hur han en dag ska bli kung och få ta över sin pappas rike. Han har inga bekymmer utan spenderar ofta dagarna med att leka med sin bästa vän Nala. Men på grund av sin elaka farbror Scar utlöses en serie händelser som inte bara dödar hans pappa utan som också driver Simba att på grund av skuld lämna allt han någonsin känt till samt sin framtid som kung…

Det här är nog den bästa tecknade filmen jag vet. Den får mig att gråta, skratta och drömma. Det är en fantastisk historia från den afrikanska vildmarken där livet kan vara både vackert och fyllt av faror.

Betyg: 10/10


Älska mig igen.

Idag har jag sett Älska mig igen (original titel: The Vow) som är ett romantiskt drama från 2012 med bl.a. Rachel McAdams, Channing Tatum och Sam Neill i rollerna.

Filmen handlar om Paige och Leo som är lyckligt gifta. Hon är konstnär och jobbar med sina skulturer i egen studio och han äger en skivstudio. En kväll är de med om en bilolycka vilket leder till att Paige slår i huvudet och tappar flera år av sitt minne. Hon kommer inte ihåg att hon är gift med Leo. Faktum är att hon inte kommer ihåg honom överhuvudtaget. Så vitt hon vett studerar hon lag, är förlovad med Jeremy och har fortfarande en nära relation med sin familj. Hennes minnesförlust blir svår att hantera för dem båda och Leo inser att han måste få henne att bli kär i honom all over again…

Jag älskar den här filmen! Jag tycker om karaktärerna och det är intressant att se hur en minnesförlust kan påverka två liv så otroligt mycket. Det är verkligen sant att våra minnen och upplevelser är det som avgör vilken person vi har blivit och om vi förlorar de minnena så kan vi inte längre vara samma person. Vår bakgrund formar oss, så vad händer egentligen om vi skulle vakna en dag och ha glömt de senaste åren av vårt liv?

Betyg: 9/10


Svar, minnen och planer.

Nu sitter jag i den där slitna gröna soffan i mitt rum i byn igen. Utanför fönstret lyser solen och medan jag försöker komma på varför jag inte har skrivit på så länge hör jag hur fåglarna kvittrar. Snart får jag dra ner persiennerna för att undvika att det blir för varmt härinne, för det är konsekvensen av att ha sitt rum på den sidan av huset där solen lyser hela eftermiddagen och kvällen. Speciellt eftersom gul plåt omsluter byggnaden. På frågan jag ställde till mig själv, den om varför jag inte har skrivit, kommer jag inte på något vidare bra svar. Så vi släpper det. Alla frågor har kanske inget svar. Åtminstone så kan det kännas så många gånger. En fråga kräver ett svar, men svaret finns inte alltid där och även om det gör det får vi ibland vänta på det. Jag väntar på ett svar nu, angående en helt annan fråga. En stor fråga. Tankar har inte heller alltid några svar. Till exempel som då man tänker på något som säkert hundra gånger flugit genom huvudet och som sen får utlopp i en film som man inte ens skrivit manuset till själv. Jag såg nyss The Vow. En film om minnesförlust och att inte komma ihåg de senaste åren i sitt liv. Jag har så många gånger tänkt på hur det skulle vara om jag förlorade minnet. Om jag liksom skulle tappa allt som jag varit med om de senaste åren. Om jag inte skulle veta hur det är att vara med i SOS. Om jag inte skulle veta hur det känns att sitta på tunnelbanan en vardagmorgon då alla läser Metro. Om jag inte skulle veta hur det känns att lyfta mina händer i en lovsång till Gud. Om jag inte skulle veta hur det är att vara frälst. Då jag tänker så lämnar det mig med en sådan tacksamhet. En tacksamhet för att jag vet hur det är att vakna och ha frid på insidan. Att tappa minnet skulle vara, på ett sätt, som om det aldrig hänt. Våra minnen och upplevelser formar den person vi har blivit idag och utan dem skulle vi fortfarande vara den vi tidigare var. Det kan bli lite invecklat i mitt huvud då jag tänker så här, så jag ska sluta nu.


Petrus är en av grabbarna som jag tar hand om idag.

Mormor är just nu i Uppsala och jag är här och tar hand om djuren. En katt ligger i sängen, några är någon annanstans i huset och några är ute. Imorgon eller på söndag åker jag hem igen och då kommer jag antagligen inte tillbaka hit på många veckor. En månad ungefär. Så jag försöker att njuta lite extra mycket av livet på landet idag. Hemma väntar förberedelser, en skolavslutning och sen åker jag iväg till andra sidan jorden. Till Tanzania. Då jag kommer hem är jag eventuellt hemma nån dag och sen åker jag hit igen. Då kanske jag är här hela juli. Jag hoppas att jag är det. Jag har så många planer. Jag hoppas att sommaren och hösten kommer att se ut så som jag vill och jag hoppas att allt mitt hjärta hoppas liksom vävs ihop på ett vackert sätt. Då skulle jag le.


Human Trafficking.

Idag har jag sett Human Trafficking som är ett amerikanskt kriminaldrama från 2005 med bl.a. Mira Sorvino, Donald Sutherland och Robert Carlyle i rollerna.

Den här filmen handlar om människohandel. Om unga tjejer över hela världen som köps och säljs för att andra ska tjäna pengar, för att en efterfrågan finns och för att slavhandeln som vi tänker tog slut på 1800-talet fortfarande pågår i vårt moderna samhälle. Här får vi följa några unga kvinnors öde samtidigt som Kate som arbetar som en ICE-agent gör allt hon kan för att få fast mannen som ligger bakom bordeller över hela världen och kanske speciellt i USA…

Jag tycker att den här filmen är väldigt bra. Den lyfter fram något i vårt samhälle som många inte tänker på och kanske inte vill tänka på. Här får man se vad som verkligen händer i världen varje dag. Det är en hemsk verklighet som det är jobbigt att se, men det som gör den här filmen så bra är att den inte bara visar något hemskt och lämnar dig deprimerad och utan hopp om att kunna göra något åt det. Den visar också den andra sidan - sidan där människor kämpar för att faktiskt göra något åt det.

Betyg: 8/10


Marriage Retreat.

Ikväll har jag sett Marriage Retreat som är en amerikansk dramakomedi från 2011 med bl.a. Jeff Fahey, David A.R. White och Anna Zielinski i rollerna.

Den här filmen handlar om tre unga par som alla har problem i sina äktenskap. Mark och Claire är inte överens om de ska skaffa barn eller inte, Bobby och Melody har problem på grund av att Bobby spelar poker och James och Donnas problem är att James är en känd skådespelare vilket gör Donna svartsjuk och därför vill hon kontrollera honom. En söndag i kyrkan är Craig och Katrina där för att bjuda in gifta par till deras äktenskapsresort, och de här tre paren bestämmer sig för att åka…

Det här är en ganska underhållande film om att försöka hålla ihop ett äktenskap. Ibland blir det lite too much, men som helhet tycker jag ändå att filmen är bra och jag gillar budskapet om att om man kommer nära Gud så blir det lättare att komma nära varandra.

Betyg: 6/10


En segare helg än vanligt i byn.

Den här helgen i byn är lite segare än en vanlig helg i byn. Sanningen är den att jag känner mig krasslig. Det började kvällen efter att jag vaccinerade mig, så jag tror att det beror på gula febern-vaccinationen. Men det borde gå över snart. Jag är orkeslös och har nog lite feber. Vid det här laget är jag riktigt trött på att känna mig sjuk - jag har varit förkyld flera gånger sen i julas - och är därför glad att jag kan skylla det på vaccinationen. För då borde det inte vara något allvarligt fel på mitt immunförsvar. Då borde det säkert vara slut med förkylningssymptom och feber efter det här. Så jag väljer att tro så. Jag tror så och tar det lugnt. Jag har vilat, sett filmer, sett LOST-avsnitt med mormor och läst i den där boken om Guds nåd. That's about it. Det händer inte mycket. Men ibland är det okej att det är så. För imorgon väntar en annan verklighet. Imorgon åker jag till Stockholm igen och då hoppas jag att det är en glad och pigg Erica som vaknar på morgonen.


Jag njuter av att umgås med min älskade mormor den här helgen.


Lilja 4-ever.

Idag har jag sett Lilja 4-ever som är ett svenskt kriminaldrama från 2002 med bl.a. Oksana Akinshina, Artyom Boguscharskiy och Pavel Ponomaryov i rollerna.

Filmen handlar om 16-åriga Lilja som lever i vad som en gång var Sovjetunionen. Hennes liv är tufft och det enda hon har att glädja sig åt är att hennes mamma har lovat att ta med henne till USA, dock så är det ett löfte som kommer att blekna allt mer. Hennes enda verkliga vän är Volodya som är en ung pojke som också har det svårt. Det är inte förrän Lilja träffar Andrei som erbjuder henne ett bättre liv i Sverige som saker börjar ljusna. Fast bara för en kort stund. För allt är inte alltid så som det verkar

Jag kan förstå varför många tycker att den är filmen är riktigt bra. Den är bra gjord, har bra skådespelare och tar upp ett allvarligt problem i dagens samhälle. Men mitt problem med filmen är att den helt enkelt är för deprimerande. Det finns inget positivt alls, och då man tänker att det är hemskt så blir det ändå värre. Om och om igen. Självklart är det inte menat att vara en positiv film, men det finns andra filmer som inte är riktigt lika deprimerande och där man också får se att någon jobbar emot det som händer. Det här är för deprimerande för att jag ska tycka bättre om det, och jag kan inte låta bli att tänka på hur jag hade velat hitta Lilja och Volodya då de låg i det övergivna huset och pratade om vad som händer efter döden och berätta för dem att det finns något mer. Något bättre. En frälsning som räddar liv.

Betyg: 5/10


Aladdin.

Den här morgonen har jag sett Aladdin som är ett amerikansk tecknat familjeäventyr från 1992.

Filmen utspelar sig i den arabiska staden Agrabah där Aladdin lever tillsammans med sin apa Abu. Han är en fattig kille som tvingas stjäla för att överleva och som drömmer om något mer. Något bättre. En dag rymmer prinsessan Jasmine från palatset, trött på att alla säger åt henne hur hon ska leva, och träffar Aladdin. De blir förälskade och då han kort därefter får veta att hon är prinsessan blir han ledsen eftersom hon endast kan gifta sig med en prins. Efter det tar en del märkliga händelser plats som bland annat innefattar en magisk lampa och en flygande matta, och frågan är om anden kan hjälpa Aladdin

Jag gillar den här magiska sagan och tycker att det är kul att se om gamla Disney filmer som jag såg på som liten. Det här är en romantisk och fin historia som även lyfter fram att man inte ska försöka vara någon som man inte är utan istället vara nöjd med sig själv. Det var kul att se andens vänskap med Aladdin, även om jag måste erkänna att den blåa snubben nog var lite för fjantig för min smak.

Betyg: 6/10


Maj 2012.

Tiden går fort och det är mycket som händer, vilket i det här fallet innebär en något sen månadsupdate. Men bättre en sen än ingen alls. Jag börjar med att berätta om hur april till stor del inte blev riktigt som jag hade tänkt mig

Ett besök hos tandläkaren resulterade i noll hål och en liten babytandborste till en av mina visdomständer som håller på att växa ut.
Klippningen och den nya frisyren blev uppskjutet och får bli av senare istället.
• Jag hade ett långt och skönt påsklov i byn.
• Jag blev sjuk - igen - och stannade kvar i byn en vecka extra på grund av det. Det var nån jobbig förkylning som gick där bland annat ögonen rann och öronen gjorde ont.
• Eftersom jag blev sjuk så fick träningsschemat en lång paus och konditionen är tyvärr inte mycket bättre alls.
• Jag skickade in en ansökan till sjuksköterskeprogrammet till hösten - till alla skolor som har utbildningen i Stockholm.
• Vi hade ännu en teamsamling inför Tanzania, men däremot så hann jag inte riktigt med vaccinationer och olika inköp. Vilken tur att man inte har bråttom.
• Vi fick veta för ett tag sen att vi inte får köpa den där byggnaden på Medborgarplatsen som vi ville ha som vår nya kyrklokal. De kommer att sälja till någon annan. Så nu fortsätter vi leta byggnader
Jag sa upp mig från jobbet och tar en paus för att fokusera mer på andra saker.
Våren är här för att stanna även om det "råkade" bli en del snö och kalla dagar också.



• Den här månaden kommer att genomsyras med förberedelser inför Tanzania. Jag har vaccinerat mig nu, ska köpa en del saker och sen blir det även en till teamsamling, några fastedagar och ett bönedygn. Snart åker vi!
• Det blir två helger i byn - den här helgen och en långhelg om två veckor.
• I slutet på månaden blir det en bönenatt i kyrkan.
En del vardag hinns det också med innan sommaren tar över i juni


Jag vill berätta om hur…

Jag har verkligen saker som jag behöver hinna med idag, men ändå dras jag hit. Jag behöver nog få blogga lite innan jag tar itu med allt det där andra. Jag vill berätta om hur jag älskar livet och hur livet med Jesus är helt underbart. Om hur mina armar är ömma efter sprutorna jag tog idag, men nu är jag vaccinerad mot gula febern och tyfus - so it was all worth it. Om hur nice det ska bli att (om vädret vill) sitta ute med ledarskolan i en park imorgon för att senare träffa Teresa och sen se film med Ulla på kvällen. Om hur det kändes som lördag igår bara för att vi var lediga från skolan. Om hur väl omhändertagen jag blev hos Elena då jag sov där i måndags. Om hur jag tänkte lite på vad jag behöver köpa inför Tanzania då jag var på stan med Ben och Kristina idag. Om killen som jag satt och pratade med inne på Svea Vaccin idag och om hur jag fick berätta för honom om hur jag blev en troende och vad vi ska göra i Tanzania om drygt en månad. Om hur mycket jag älskar min nya mobil och om hur jag fortfarande inte är helt säker på i vilken ordning siffrorna i mitt nya mobilnummer egentligen kommer i…



Om hur I'm feeling gooooood. Om hur jag fortfarande inte har skrivit en månadsupdate för den här våriga och soliga månaden men hur det förhoppningsvis hinns med ikväll. Om hur jag tänker skriva en lista med hundra saker som jag vill göra innan jag dör och ha med mig den genom livet och kryssa för punkt efter punkt. Om hur bra det gick att undervisa om nåd i skolan idag. Om hur goda mackorna på Mandy's Corner är. Om hur glass i Kungsträdgården är bland det bästa som finns. Om hur mycket jag älskar min husförsamling och om hur mina husförsamlingsledare Annelie och Emelie påverkar och inspirerar mig på alla möjliga sätt. Om hur livet bara verkar bli bättre och bättre. Om hur min synd är förlåten. Om hur att åka på en festival med Mission SOS om drygt en månad is a dream coming true.



RSS 2.0