When the trees turn golden…

Nu lägger jag upp tre av bilderna som jag tog igår från fönstret i mitt vardagsrum. Vackra gula höstlöv.
 
 

Husförsamling i Sockenplan och en clown i kris.

Då jag låste upp dörren till lägenheten idag möttes jag av en glad överraskning. Helena hade gjort det jättefint medan jag var borta. Väggarna är vita, vissa möbler står på andra ställen än tidigare och som om inte det hade räckt för att få mig att le så hade hon lagat min vita vas som mormor gav mig för många år sen. Den gick i två delar någon gång före sommaren och då jag flyttade måste den ha hamnat i en av flyttlådorna. Igårkväll berättade jag om den på telefonen då vi kom in på att min rosa plastros som jag fick till den vasen såg lite konstig ut i glasvasen som den hamnat i. Då vi lagt på hade Helena, helt random, hittat min vas då hon fixade om med grejer i garderoberna och lagat den. Så då jag kom hem idag stod vasen med rosen i framme i vardagsrummet. Det betyder så mycket för mig.
 
 
Snart ska jag ge magen lite mat, antagligen en Billys pizza som micron får värma åt mig, innan jag åker iväg till Sockenplan. På gröna linjen mot Hagsätra finns den här tunnelbanestationen. Ett stenkast därifrån bor Annelie och där träffas vi för husförsamling en gång i veckan. Ikväll är det dags igen och jag ser fram emot det. Morfar visste detta då han körde mig till tåget idag och frågade därför om jag skulle på husförhör. Det var roligt. Jag älskar den gamle mannen och allt kul han kläcker fram.
 
Jag fick förresten lite utlopp för fotoinspirationen jag kände igår. På väg från busshållplatsen till lägenheten såg jag alla löv som fallit på marken och tänkte först att jag kanske skulle lämna väskan och sen ta med mig kameran ut. Jag vill ju egentligen fota mer än vad jag gör i dagsläget. Då jag kom innanför dörren glömde jag bort det och tog av mig ytterkläderna och blev fascinerad över lägenhetens nya utseende. Sen såg jag ut genom fönstret där löven sitter gula på de stora träden. Så då Helena kom ut från badrummet för att ge mig en kram stod jag med halva kroppen utanför fönstret och kameran i högsta hugg. Bilderna får ni säkert se snart. Kanske imorgon.

Till sist vill jag tipsa om er en radiostation som Helena hittade ganska nyligen. Det är en kristen radiostation som jag numera har lagt till som favorit i mobilen. 88,4. Lyssna.
 
Ett till till sist får det bli. Jag sa nyss till Helena att hon kommer att märka bilden som hon är taggad i på facebook då hon loggar in där. Då frågade hon direkt om det var "bajsnödiga clown-bilden". För ja, jag tyckte hon såg ut som en bajsnödig clown på den bilden. Eller som Helena säger: En clown i kris. Så roligt. Det var det absolut inte. Det var en annan bild. Hehe.
 

Det är den sista kvällen i byn och jag skriver random saker.

Det är sista kvällen i byn för den här gången och jag dröjer mig kvar vid datorn för att få utlopp för skrivarlusten som precis dök upp. För inte så längesen låg jag i sängen pratandes i mobilen och insåg att jag efter en och en halv timmes pratande hade blivit lite sömnig trots allt, sen satte jag mig upp för att dricka upp colan som stod på bordet och klickade runt lite. Och nu är jag här. Jag är fortfarande lite sömnig och sängen ser lockande ut, speciellt med tanke på att jag åker härifrån redan på förmiddagen imorgon och därför inte kan sova hur länge som helst. Men först vill jag skriva några random saker från den här dagen. Bara för att, liksom.
 
Jag får så galna fotoidéer ibland. Idéer som kräver modeller som ställer upp på udda saker. Saker som ingen människa här i närheten (läs: mormor) vill ställa upp på. Jag tänker att jag ibland vill dela mig i två delar och låta en del stanna här medan den andra åker tillbaka till Stockholm. På så vis slipper jag både saknaden som jag kan känna av att åka härifrån och hemlängtan efter det som finns hemma. Jag undrar om jag ska flytta över en eller två katter till till sängen nu så att jag får somna med flera katter i sängen precis som igår. Eller så får det bara bli jag och Tarzan inatt. Helt plötsligt verkar allt hända på fredag. Det blir säkert en kul dag. Och så tänkte jag på hur kul det skulle vara om ni som läser här har lust att bara skriva hej i en kommentar. Alltså ni som vanligtvis inte gör det. Det skulle vara kul att veta vilka ni är. Typ namn, ålder, var ni bor och vad ni gillar med bloggen som gör att ni fortsätter komma tillbaka. Jag hoppas att resan blir mysig imorgon. 40 minuter i en bil, drygt en timme i ett tåg, nästan en timme på en pendel och sen fem minuter på bussen. Sen är jag hemma igen. Hemma i den vita lägenheten där målarfärgsburkar har regerat medan jag varit borta. Helena försäkrade mig idag om att det fortfarande finns saker i lägenheten som inte är vita, och jag tror henne.
 
Och till sist undrar jag om jag kanske ska göra en sån här liten fläta imorgon. Det var ju så längesen nu…
 

Höstlovskänsla och lantisliv.

Jag har just nu något som liknar en höstlovskänsla. Idag läste jag igenom bägge hemtentorna och förberedde lite för utvärderingen av kursen på fredag. Jag har inget mer plugg att göra just nu. Även om jag skulle bestämma mig för att vara ambitiös och vilja börja på nästa grej så går inte det. Det här är nästan bättre än en höstlovskänsla, till och med. Förrän jag får anatomiboken i mina händer någon gång under veckan (förhoppningsvis, eftersom anatomikursen börjar nästa måndag!) så finns det inget jag kan göra. Nada. Noll. Zip. Och just nu är det helt galet skönt. Speciellt eftersom jag är i byn och får mer tid att umgås med mitt glada gäng med katter och morföräldrar.
 
Min kära mormor som jag skrattat mycket tillsammans med under mitt 24-åriga liv.
 
Idag har jag hunnit med att se två filmer, ta en promenad med mormor och Petrus där min kära Petrus fick nöjet att få skjuts i skottkärran en bit, läst Jakobsbrevet i Bibeln, mumsat choklad och njutit lantisliv. Jag har också tänkt på att jag verkligen borde ta tag i mitt bokskrivande igen under den här veckan. Jag har inte skrivit på nästan två månader nu. Överhuvudtaget. Trots att det har varit mycket med skolan så måste jag försökta prioritera det här. Om jag nu inte vill ha en halvfärdig bok och ett oräkneligt antal timmar som jag ägnat åt den helt i onödan. Men nu ska jag först och främst hitta fram till sängen innan ögonen börjar gå i kors på riktigt…
 

Shutter Island.

Ikväll har jag sysselsatt mig med att se Shutter Island som är en amerikansk thriller från 2010 med bl.a. Leonardo DiCaprio, Emily Mortimer och Mark Ruffalo i rollerna.
 
Året är 1954 och polisen Teddy ska tillsammans med en kollega undersöka en kvinnas försvinnande på ett mentalsjukhus för kriminella beläget på en ö. Det dröjer inte länge förrän han inser att allt inte är som det ska. Vad gör sjukhuspersonalen egentligen med sina patienter och var det mer än en slump att just han fick det här uppdraget?
 
Jag tycker att filmen började bra, blev alltför förvirrande för min smak någonstans i mitten och sen blev bättre igen mot slutet. Eftersom jag tappade intresset ett tag så sjunker betyget något på grund av det. Det blev helt enkelt för komplicerat för att jag skulle orka hänga med…
 
Betyg: 5/10
 
 

Bilder från då Helena var i byn för några veckor sen.

Jag skrev förut, för flera veckor sedan, att jag skulle lägga upp bilder som jag tog då Helena var här i byn och jag tog med kameran ut på vår promenad med Petrus. Det blev inte av. Men så tänkte jag nu att det är bättre sent än aldrig, som man brukar säga. Eller så här i tentatider kan man ju såklart också säga att det är bättre att bli klar tidig än att bli klar i sista minuten. Idag skrev jag klart bägge hemtentorna och det känns så skönt. Jag ska bara läsa igenom dem och kolla så att allt ser bra ut och förbereda en liten utvärderingsgrej till på fredag. Den här kommande veckan kommer att bli den lugnaste veckan sen utbildningen började den 20:e augusti. Och allt för att jag blev klar tidigt. Men nu tillbaka till bilderna från en lite mer varm och solig by än vad vi har nu…
 
 
Jag känner mig för övrigt lite kluven just nu. Det är väldigt sällan jag har hemlängtan då jag är i byn. Men jag har det nu. Litegrann. En del av mig njuter lantisliv här ute i min by. En annan del börjar längta efter pendeltåg, alla människor på T-centralen, SOS, Helena och hennes vita målarfärg och alla efterrätter och en del andra saker som Stockholm har att bjuda på. Och om sanningen ska fram så längtar jag efter Helenas massage just nu. Nackdelen av att bo med en utbildad massör är att man (och man får man absolut inte använda i en hemtenta för då kommer läraren att undra vem man är, haha!) inte uppskattar andras massage lika mycket längre. Jag är fett öm i en av axlarna och trots att mormor försökte massera så blev det inte bättre. Fördelen av att bo med en utbildad massör är att det blir bättre då hon masserar, även om det har hänt att det gör så ont så att jag nästan börjar gråta av smärta. Men hur som helst så vet jag inte när jag kommer tillbaka hit nästa gång. Det kan hända att det dröjer en månad, så jag funderar på att stanna nån dag till och åka hem lagom till husförsamlingen på onsdag.
 

I byn på obestämd tid, och en sån där vilodag…

Jag är tillbaka i byn igen och känner mig lite allmänt seg. Jag har varit det de senaste dagarna. Seg alltså. Kanske är jag hösttrött, jag vet inte. Hur som helst så känns det bra att vara tillbaka här igen. På obestämd tid. Jag kom i torsdags och vet fortfarande inte när jag sätter mig på tåget och åker hem igen. Jag har med mig nästan alla mina skolböcker och hemtentaskrivandet går framåt om vi bortser från alla powernaps som egentligen inte kan kallas powernaps eftersom de är för långa för det. En hemtenta är snart klar och den andra borde bli klar om några dagar. Jag har bestämt mig för att inte sitta i sista minuten och skriva. Då börjar jag hellre plugga anatomi någon dag i förväg, eller varför inte ta lite ledigt från pluggandet. Jag har trots allt pluggat sex dagar i veckan, mer eller mindre, ända sen i augusti. Varje dag förutom på vilodagarna. Idag är en sån dag, förresten. En vilodag. En dag då jag låg i sängen nästan ända till elva bara för att jag kunde, slöade med Bibeln kapitel efter kapitel, gjorde upp planer, var ute i regnet med mormor och Petrus, såg ett avsnitt av Alias på dagen och åt en glass. Och så fortsätter det - njutandet av en ledig dag. Livet. Att göra spontana saker mitt på dagen är ledighet för mig, kom jag fram till någon gång förut. Att göra saker under den tid då man vanligtvis måste plugga är ledighet för mig.
 
Att ligga bredvid den här killen, Tarzan, och läsa är ledighet för mig. Jag tror att det är det jag ska göra då jag har skrivit klart här.
 
Veckan har kanske inte varit den bästa om vi ska se på helheten. Torsdags var värst. I torsdags kändes det bajs en stor del av dagen. Men det är okej. Det känns så ibland. Det går över. Det gick över. Livet går vidare. Trots mörka kläder och död så går livet vidare. Död gånger två, till och med. Trots allt som det påminner om. Trots allt det där som ingen av oss egentligen vill tänka på. Men jag vet att om det finns någon typ av djurhimmel så kommer vi att skratta tillsammans igen. Eller, han skrattar kanske inte. Han får väl skälla istället så står jag för skrattandet. Jag brukar ju vara så bra på det. Att skratta, alltså.
 

Salvation is here, salvation that died just to set me free…

Det är måndag och jag sitter just nu hemma i soffan med några tårar i ögonen efter att ha lyssnat på lovsånger. Lite böcker är utspridda och nästan en helt uppäten chokladkaka ligger bredvid mig. Jag försöker koncentrera mig på att skriva på en av hemtentorna som ska vara klar till fredag nästa vecka, men ärligt talat så har inte koncentrationen varit på topp idag. Är det inte något som Helena vill visa eller wordfeud som lockar så är det något annat. Om jag inte får för mig att jag bara måste ringa till mormor eller skicka det där sms:et så vill jag gå in på facebook eller lägga upp en bild på instagram, eller så börjar jag skriva på ett blogginlägg. Och så vidare. Men jag tänkte att jag skulle skärpa mig nu och fokusera en stund innan jag lägger undan för idag och hittar på något annat. Så nu fortsätter jag lyssna på det här och skriver vidare på stycket om vad en människa är utifrån ett vårdvetenskapligt perspektiv…
 
Hillsong - Salvation Is Here
 

random ord och en random bild.

Nu är jag tillbaka i den lilla by där allt en gång började. Jag kom i torsdags och planen är att stanna till imorgon någon gång efter lunchtid. Då jag sitter här och skriver inser jag att den här veckan har varit ganska konstig. Om inte annat så åtminstone för att händelser från i början på veckan känns som om de utspelade sig för flera veckor sedan eller kanske ännu längre tillbaka. Tiden i mitt huvud verkar inte alls stämma överens med tiden i almanackan och tvärtom. Vid närmare eftertanke känns livet lite udda just nu. Egentligen inte av någon speciell anledning. Det är mer en känsla än något annat. Skolan känns som en avlägsen plats någonstans långt borta. Det går att prata i mobilen utan att det bryts hela tiden trots att jag befinner mig nästan inne i skogen. Internet är snabbare än någonsin. Jag har fortfarande mystiska drömbilder i huvudet av både en flygplanskrasch och en festival i Indien. Inredningsidéer dyker upp i huvudet mot alla odds för att inte nämna hur en cool tatuering skulle kunna se ut. Strumporna åkte av fötterna halvvägs efter att ha gått omkring i lite stora gummistövlar och sen såg fötterna sådär konstigt långa ut. Att ha så långa fötter på riktigt skulle vara ett seriöst problem i den här världen. Inga skor skulle passa. Om inte alltför lång tid är något som börjar kännas lite gammalt över och något nytt kan ta sin början. Så kan det gå…
 
 

Vilse? Följ blodspåren.

Sent igårkväll satt jag på en mysig matta och bläddrade i en av Helenas böcker och då fastnade jag för de ord som nu blir Veckans Citat. Boken heter Under mandelträdet och är skriven av Magnus Malm.
 
Veckans Citat: Vilse? Följ blodspåren.
 
Vi har alla känt oss vilsna någon gång. Då vi känner på det sättet finns det något vi kan göra för att hitta rätt igen, och det är att följa blodspåren till korset där Jesus tog på sig all vår synd och alla våra sjukdomar. Där han dog för oss. Att hitta till korset är att hitta hem till Gud…
 
 

Oktober 2012.

Det ligger vackra löv på marken, det krävs de flesta dagar en varm tröja under skinnjackan för att inte frysa alltför mycket och det blir mörkt ute redan vid sju. Hösten är här på riktigt och det har redan hunnit bli den första oktober…
 
• Under månaden som har gått har jag, precis som jag planerade, kommit i en vardag som jag känner att jag kan leva i då det gäller pluggande. Jag har hittat min studieteknik och är inte en sönderstressad sjuksköterskestudent utan fritid.
• Jag har fikat för typ två månader och plånboken är inte riktigt lika glad som jag över det. Men det var värt det.
En förkylning tog över i några dagar och jag hann nästan bli lite beroende av nässpray.
• Jag tog en långhelg i min mysiga by och skrattade tillsammans med mormor, morfar, katterna, hunden och min fina Helena som var där och hängde med oss.
• Jag träffade en gammal vän från då jag bodde i Gävle och flummade en stund. Vi hade inte setts på säkert fyra år så det var riktigt kul.
• Jag överraskade Helena på Arlanda en kväll då hon slutade och hann drömma mig bort litegrann då jag såg flygplanen på så nära håll…
• Den 22:a var det All Nations Café i kyrkan med temat mellanöstern och det var riktig festkänsla hela kvällen och många galna bilder blev tagna med min vän Ullas mobil.
 
 
• Under oktober planerar jag att komma igång igen med både bokskrivande och nån form av träning.
• På fredag är det äntligen dags för höstens första bönenatt och jag toklängtar.
Helena fyller år snart och det ska firas med pompa och ståt. Jag har redan en del roliga presentplaner som jag tror att hon kommer att uppskatta.
• Den dagen är det också supersunday vilket innebär extra mycket party i SOS Church. Vi har hyrt Polstjärnan som ligger vid Odenplan och hoppas på att många vill titta förbi där då.
En långhelg i byn är också inplanerad eftersom jag behöver min dos av kattgos.
• Det blir ett till All Nations Café i kyrkan, den här gången med temat gipsy.
Omvårdnadskursen som vi läser i skolan tar slut den 26:e och då hoppas jag på att ha lämnat in två briljanta hemtentor som lärarna kommer att älska.
• Och veckan efter börjar vi läsa anatomi vilket ska bli väldigt spännande.
 


RSS 2.0