Hillsong - I Surrender.

Jag sitter hemma och slöar just nu och hittade den här fantastiska låten på youtube som jag tänkte att jag vill dela med er.
 

Hillsong - I Surrender


Jag gör så mycket kul hela tiden och har bestämt mig för att hösten faktiskt är ganska mysig trots allt.

Tiden verkar ticka på ganska fort numera. Åtminstone i min värld. På ett sätt kan jag se det som negativt eftersom jag inte hinner allt som jag önskar att jag skulle hinna, men samtidigt så tror jag att jag har känslan av att tiden går fort just på grund av att jag gör så mycket kul hela tiden. Och det ska man ju absolut inte klaga över.
 
Den senaste veckan har jag förutom att plugga en hel del också fått mig ett skratt på grund av en rolig gäspning på den obligatoriska föreläsningen i onsdags, varit på fätstudier på Karolinska Sjukhuset i Solna, köpt ett halvkilo naturgodis bara för att det var billigare än vanligt och igårkväll var jag och Helena hemma hos en av hennes vänner och såg film och åt en del onyttiga saker. Det är inte ofta man får i sig popcorn, två olika sorters chips, lösgodis och naturgodis på en och samma kväll. Och det är inte heller så ofta som man på en fredagkväll lyssnar på hjärtan och tar blodtrycket på folk bara för att det är kul. Susanne, som vi var hos, pluggar nämligen också till sjuksköterska och ligger en termin före mig. På fältstudierna fick jag lära mig att ta blodtryck och kolla blodsockervärde, så det passade perfekt att få lite repetition kvällen efter. Det jag måste jobba lite på är väl kanske att dölja hur kul jag tycker att det är, annars kan nog mina framtida patienter bli en aning nervösa och se mig som en väldigt sadistisk människa.
 
Att hösten är här är förresten ganska mysigt. Visserligen ogillar jag starkt att frysa och skulle gärna ha värmande solstrålar mot huden och ögonen täckta med solbrillor, men jag väljer att se det mysiga i hösten. Varma tröjor, vackra löv och vaniljdoftande ljus är trots allt inte helt fel det heller…
 
 

For no word from God will ever fail.

Nu har det blivit dags för ett nytt Veckans Citat igen. Det är ett citat som jag skrev upp för några veckor sen då jag satt och läste Bibeln hemma en morgon innan skolan. Det fastnade i mitt hjärta. Det är från den engelska översättningen NIV (New International Version) och kommer från Luk 1:37.
 
Veckans Citat: For no word from God will ever fail.
 
Varje ord som kommer från Gud är ett ord att lita på. Alla löften som han har gett oss i Bibeln kan vi lita på än idag. Löften om helanden, kraft, kärlek, vishet o.s.v. Guds direkta tilltal i våra liv idag är ord att lita på. Gud kommer aldrig att svika oss vad som än händer. Han är vår fasta klippa.
 
 

Jag fick ryck och åkte till Arlanda igårkväll…

Igår var dagen efter mitt allra första seminarium. Jag hade varit en aning nervös, pluggat så mycket som jag kunde utan att plugga för mycket, skrattat med Helena som också skulle in till stan och lyckats bli avslappnad trots att jag visste vad som väntade då jag kom till skolan. Seminariet handlade om etik i omvårdnaden och det gick i mina ögon helt okej. Vi blev alla godkända och det var inte så "farligt" som jag hade tänkt mig att det skulle vara. På kvällen blev det husförsamling, och sen var den där dagen som var dagen efter seminariet. Den där dagen som visade sig bli så väldigt rolig. Det var veckans vilodag och jag kunde göra precis vad jag ville…
 
Jag sov länge och gick upp precis i tid för att åka in till stan och träffa min vän Nour efter ett. Därifrån åkte jag nån timme senare vidare till Fridhemsplan för att hänga med Ulla som nu är hemma från Finland efter många månader. Vi blev erbjudna att prova en ny hamburgare på donken vilket innebar att vi fick gratis mat mot att vi svarade på frågor i några minuter. Vi fick även en värdecheck på en meny vilket innebär ännu mer gratis mat. Då vi lämnade donken strosade vi omkring i en affär en stund och satte oss sedan på en bänk och bara pratade. Ulla skulle sen åka till kyrkan för att förbereda för kvällens ungdomssamling och jag hade vid det laget fått en i mina ögon riktigt briljant idé. Det fanns eventuella nackdelar med den, men jag hoppades på det bästa och åkte till Arlanda med planen att överraska Helena då hon slutade jobbet med att jag var där och skulle bjuda henne på mat eller fika. Hon blev minst sagt chockad, överraskad och glad. Jag älskar den tjejen. Vi satte oss på ett café och fikade samtidigt som vi såg ut genom fönstret på flygplanen och regnet som droppade ner på marken. Resan hem blev väldigt rolig och mannen som satt vid oss på pendeln flinade och kunde inte låta bli att snegla på oss där vi satt och skrattade och pratade östgötska. Väldigt roligt. Precis en sån dag som man behöver då man har varit duktig och pluggat och haft ett seminarium.
 
Foto: Johan Nilsson, Scanpix.
 
Idag har jag kommit tillbaka lite till verkligheten igen och har pluggat i några timmar. Men jag ler fortfarande då jag tänker på hur roligt jag hade igår. Och det behöver ju såklart inte ta slut där. Ikväll blir det fest i kyrkan med temat mellanöstern. Party, party
 

Fotografen i mig dansade av glädje på insidan i söndags…

I söndags då jag och Helena kom hem från byn var vi först i kyrkan, sen på donken och till sist här hemma i lägenheten. Då hände något oväntat. Något som på ett sätt var lite chockerande men som samtidigt var väldigt roligt. Jag hade precis babblat klart i telefonen med min gamla vän Kakan som jag skulle träffa för en fika dagen efter (igår alltså, och vi hade det väldigt trevligt) då Helena får ett ryck som slutar i en photoshoot. Fotografen i mig dansar av glädje på insidan och här är några av bilderna…
 
 
Jag har även en del bilder som jag skulle vilja visa från byn då jag tog med mig kameran ut på en promenad med Helena och Petrus, men det får bli i ett annat inlägg. Så då har ni något att se fram emot.
 

Nu är jag i min lilla by igen…

Igår anlände jag återigen till min lilla by här i norra Uppland och njuter nu livet bland alla katter och granar och allt sånt där som jag gillar härute. Det har blivit en del plugg sen jag kom, men trots det har jag också hunnit med en del roliga saker. Det har till exempel blivit Alias-avsnitt, fika på ett mysigt café inne i Tierp med Helena som kom hit idag, kattgos, promenad i skogen med Helena och Petrus och så har jag insett att hösten verkligen är här på riktigt vare sig jag vill det eller inte. Det där sista var inte så roligt i och för sig, men det ska bli en mysig höst så jag försöker att se det positiva med det. Det var ungefär i samma stund som jag skulle möta Helena vid tåget och stod och frös som jag förstod att sommaren tagit sitt sista andetag för i år. Jag valde till och med att ta en varm choklad (de som känner mig vet att jag väldigt sällan dricker varmt) då vi satt och mös inne på Konditori Royale. Och det var andra gången på bara några dagar. Då vi hade picknick vid Drottningholm med husförsamlingen i onsdags drack jag också varm choklad. Kanske en ny trend hos mig, vem vet…
 
Alias - serien som jag och mormor ser tillsammans nu.
 

I'll catch a grenade for you, throw my hand on a blade for you…

Helgen spenderades helt och hållet här hemma i lägenheten där jag spenderade den mesta av tiden med att vila och försöka bli frisk. En del tid spenderades såklart med näsan i kurslitteratur också. Men nu mår jag mycket bättre och förutom att jag fortfarande sniffar lite nässpray så känns livet riktigt bra. Borde egentligen läsa om etik i omvårdnaden just nu, så jag ska börja sysselsätta mig med det om bara en stund. Först vill jag bara lägga upp den här låten som jag har fastnat litegrann för efter att ha hört den mycket på radion (som jag ofta lyssnar på då jag är ute och reser med vårt kära SL), och kanske läser jag ett kapitel i Bibeln med. Men sen: plugggg!
 
 

Remember Me.

Idag har jag sett Remember Me som är ett amerikanskt romantiskt drama från 2010 med bl.a. Robert Pattinson, Emilie de Ravin, Caitlyn Runt, Pierce Brosnan och Lena Olin i rollerna.
 
Filmen handlar om Tyler och Ally som båda kommer från en trasig bakgrund. Tylers storebror tog sex år tidigare livet av sig och Allys mamma blev mördad framför hennes ögon då hon bara var elva år. De hanterar sina tragedier på olika sätt; Tyler är rebellisk medan Ally väljer att leva livet fullt ut medveten om att varje andetag kan vara det sista. Tillsammans hjälper de varandra att leva vidare…
 
Jag fastnade för den här filmen nästan på en gång och tycker att den är väldigt bra. Karaktärerna känns äkta och intressanta, och ett plus är att det är omöjligt att på förhand kunna ens gissa sig till hur det kommer att sluta. Det är vackert.
 
Betyg: 8/10
 
 

Idag ska jag bara vila.

Jag är inte yr längre nu. Inte alls. Men däremot är jag förkyld. Jag känner mig hängig och snorpappren är ett faktum. Det tråkiga är att jag hade så många roliga planer för den här helgen, men som tur är så är det just helg nu och jag behöver inte missa något mer i skolan. Och som tur är så orkade jag med att vara i skolan hela dagen igår och slita med ett grupparbete. Och förhoppningsvis mår jag bättre igen om bara nån dag. So no major harm done.
 
Idag ska jag bara vila. Jag ska tillåta mig själv att bara vila. Jag tror att jag ska se en film och några Doktor Quinn-avsnitt. Jag ska antagligen äta lite av den där underbart goda jordgubbschokladen. Kanske lägger jag mig och läser en stund. Kanske gör jag något spontant och oväntat. Eller stryk det där sista. Det får vi ta en dag då energin tillåter…
 
Sjukt god choklad!
 

Don't forget to remember that the end of the story has already been written. With God we are on the winning side!

Nu är det dags för ännu ett citat som jag har sett någon skriva på facebook förut. Den här gången är det Christine Caine från Hillsong som ursprungligen har sagt det.
 
Veckans Citat: Don't forget to remember that the end of the story has already been written. With God we are on the winning side!
 
Då vi lever med Jesus som vår Herre kan vi också leva med en klarhet i att slutet på historien redan är skriven och vi är på den vinnande sidan. Det kommer inte alltid att kännas så och omständigheterna i våra liv kommer inte alltid att visa på att det är så, och det är speciellt då som vi behöver veta att det är så. På riktigt. På korset tog Jesus på sig alla våra misstag och sjukdomar. Nu kan vi gå fria. Vi behöver inte leva i rädsla eller oro för framtiden. Istället kan vi leva våra liv med den här vetskapen och en dag gå in i evigheten tillsammans med Honom som dog för oss…
 
 

words to live by.

I maj skrev jag spontant ner några saker som jag kände att jag vill leva efter. Några saker som skulle hjälpa mig att alltid hålla fokus och ge mig styrka då det blev jobbigt. Sen tänkte jag inte så mycket på att jag skrivit ner det och hittade det nu då jag letade efter en annan grej. Fortfarande så sant och så starkt. Fortfarande words to live by.
 
 

September 2012.

September har hunnit smyga sig in i kalendern och hösten kommer nog ganska snart vara här för att stanna. Det innebär såklart också att det är dags för en ny månadsupdate…
 
• Då augusti började var jag fortfarande kvar i byn på det där som jag kallade för min semester. Det blev några dagar då och sen några dagar till i samband med att mormor fyllde 67 och det blev tårta, presenter och kramar.
• Då jag kom tillbaka till Stockholm åkte jag direkt till den lägenheten där jag bor nu tillsammans med Helena, och här trivs jag väldigt bra. Det är kul att vara tillbaka och få träffa alla sötisar igen.
• Jag var på ett ovanligt avslappnande besök hos tandläkaren.
• Min vän Diana och jag var på Grönan en hel dag och hade det helt galet roligt, speciellt på kvällen.
• Det har blivit spontana biobesök och roliga aktiviteter som picknickar för att njuta av det sista av ledigheten och sommaren.
• Den 20:e började mitt nya liv som sjuksköterskestudent på Röda Korsets Högskola.
 
 
• Under september satsar jag på att försöka komma in i någon sorts vardag som jag kan leva i. En balans där jag hittar en bra studieteknik för att läsa kurslitteratur och hinner med det mesta av det jag vill hinna med i övrigt.
• Det blir ett seminarium i kyrkan om ekonomi med Johannes nästa lördag som ska bli intressant.
• Jag planerar att ta en långhelg i byn där jag bland annat kommer att få pussa på mina älskade katter igen. ♥
• Den 22:a har vi All Nations Café i kyrkan med mellanöstern-tema, and that means party.
 


RSS 2.0