Your problems are temporary - God is eternal.

Den här gången har jag fastnat för ett citat som jag såg i en bild någonstans. Antagligen på facebook. Antagligen från gruppen I Bet Jesus Can Break The Record For Most Fans.
 
Veckans Citat: Your problems are temporary - God is eternal.
 
Problem dyker ibland upp i våra liv. Antingen kommer de smygandes in så att vi nästan inte ens märker det först eller så kommer de plötsligt och utan förvarning. Det är så lätt att fokusera på dem, så lätt att grubbla över dem och så lätt att gå omkring och oroa sig för dem och vara ledsen över hur jobbigt allt är på grund av dem. Då de kommer är det viktigt att vi kommer ihåg att de bara är tillfälliga. Ett problem, hur stort och jobbigt det än är, kommer inte att följa dig in i evigheten då du har Gud i ditt liv. En Gud som är evig. En Gud som är världens bästa problemlösare. En Gud som älskar dig mer än du ens kan tänka dig eller förstå. Ge dina problem till Gud. Lägg ner de framför korset. Och då det känns som allra värst - påminn då dig själv om att dina problem är tillfälliga medan Gud är evig…
 
 

Leap Year.

Ikväll har jag sett Leap Year som är en amerikansk romantisk komedi från 2010 med bl.a. Amy Adams, Matthew Goode och Adam Scott i rollerna.
 
Filmen handlar om Anna Brady som nu har varit tillsammans med sin pojkvän Jeremy i fyra år. Eftersom han fortfarande inte har friat till henne bestämmer hon sig för att åka efter honom till Irland där han befinner sig på en affärsresa och fria till honom själv den 29:e februari. För i Irland är det en tradition att en kvinna kan fria till sin pojkvän på skottdagen. Problemet är bara att på grund av en storm landar hennes plan på fel sida av landet och hennes väg till Dublin där pojkvännen befinner sig blir minst sagt ett äventyr. Ett äventyr där hon träffar Declan som hon har betalat för att hjälpa henne dit i tid…
 
Jag tycker att den här filmen är väldigt charmig och rolig. Då du minst anar det kan hela ditt liv förändras på det mest otroliga sättet.
 
Betyg: 7/10
 
 

Latare än vanligt.

Den här helgen har jag varit riktigt lat. Latare än vanligt skulle jag nog till och med säga. Jag har mått lite sådär från och till under veckan och tänkt flera gånger att jag kanske håller på att bli sjuk, men än har det inte hänt så jag hoppas att jag slipper. Under den kommande veckan har jag liksom inte alls tid med att vara sjuk eller inte orka med det som är inplanerat. Grupparbetet ska bli klart och redovisas och de två första introdagarna på nya jobbet is coming up. Fast vid närmare eftertanke så kan vi faktiskt prata om det en annan gång, så nu tillbaka till min lata helg. Jag försov mig och blev lite sen då jag skulle träffa Nour inne i stan i fredags. Inget konstigt med det, tänker ni kanske nu. Fast grejen var att vi skulle ses vid ett och äta lunch. Då jag kom hem framåt kvällen tänkte jag plugga en stund, men efter ett tag låg jag och halvsov med boken över huvudet vilket Helena tyckte var ett perfekt tillfälle för att fota mig på. Igår sov jag länge på morgonen, några timmar på eftermiddagen och lyckades ändå bli trött på kvällen. Jag gjorde inte mycket igår. Inte mycket alls. Idag sov jag också länge, och först nu sitter jag här och skriver om helgen.
 
Ursäkta den dåliga kvalitéen på bilden, men den var så rolig så den fick komma med ändå. :-P
 
Men än är den inte slut. Det är idag, söndag, kvar. Exakt hur dagen kommer att se ut vet jag inte riktigt än, men jag tänker att en frukost kan vara en bra början. Jag har hunnit bli riktigt hungrig vid det här laget…
 

Awake.

Ikväll har jag sett Awake som är en amerikansk thriller från 2007 med bl.a. Hayden Christensen, Jessica Alba, Terrence Howard och Lena Olin i rollerna.
 
Filmen handlar om Clay som är en ung man i behov av en hjärttransplantation. Hans lever ett komplicerat liv där han inte ens kan berätta för sin mamma om sin flickvän och där saker helt enkelt är så mycket mer komplicerade än vad han skulle vilja att de var. Han har blivit god vän med läkaren som, då han får ett hjärta, kommer att utföra transplantationen. Då den dagen tillslut kommer visar det sig dock att han är en av de få patienter som narkosen inte riktigt funkar som den ska på - han är vid fullt medvetande under hela operationen men oförmögen att röra sig eller kommunicera med någon…
 
Jag gillar den här filmen. Den är spännande och precis lagom läskig för min smak. Det är en film där nya saker avslöjas med tiden och där man inte kunde "veta" hur det skulle sluta i förväg.
 
Betyg: 7/10
 
 

Teamsamling inför Mwanza.

Det stora grupparbetet påbörjades den här veckan och det går bra. Det var inte så stort och tidskrävande som jag först hade tänkt mig, utan det känns egentligen ganska soft. Visst måste man lägga ner tid och energi på det, men inte riktigt så mycket som jag först hade trott. Idag var jag och gruppen i skolan och jobbade med det, och för imorgon har vi bestämt att vi tar lite självstudier fredagen till ära. Perfekt då jag var på teamsamling inför Mwanza ikväll och kom hem ganska sent. Det kändes bra att få ses i kyrkan och be, lovsjunga Gud och förbereda oss med information tillsammans. Ikväll fick vi också veta vilka mindre team vi är i och sitta och prata i teamen en stund. Jag tror att vi kommer att ha så kul tillsammans i Tanzania och att Gud kommer att göra så många mirakler. Om mindre än två månader är vi där…
 
Vårt snygga teamhäfte!
 

Djungelboken 2.

Ikväll har jag sett Djungelboken 2 som är ett amerikanskt tecknat familjeäventyr från 2003.
 
Mowgli har nu bott i människobyn ett tag men kan inte riktigt släppa livet i djungeln. Han saknar Baloo och sina andra vänner, och en kväll då Baloo smiter iväg för att hälsa på honom slutar det med att de tillsammans rymmer från byn och ut i djungeln…
 
Den här filmen känns tyvärr inte alls lika bra som den första. Oftast brukar ju inte filmer vara det, men jag hade ändå förväntat mig att den skulle vara lite bättre än vad den faktiskt var. Dock så var det kul att se Mowgli och vännerna igen, och den var inte så dålig så att jag inte orkade hänga med till slutet iallafall. Vi kan säga att den var okej, men inte mer.
 
Betyg: 4/10
 
 

Djungelboken.

Ikväll har jag sett Djungelboken som är ett amerikanskt tecknat familjeäventyr från 1967.
 
Filmen utspelar sig i Indiens djungel där "mansvalpen" Mowgli hittas av pantern Bagheera då han bara är en liten bebis. Bagheera lämnar honom till vargarna som uppfostrar honom och allt går bra ända till den dag då djuren i djungeln får höra att tigern Shere Khaan är på väg tillbaka. Shere Khaan hatar människor och för att rädda Mowgli undan honom bestäms det att Bagheera ska ta honom till människobyn där han kan vara trygg. Mowgli är dock inte alls med på noterna och blir istället vän med björnen Baloo som lovar att lära honom allt han kan…
 
Jag gillar Mowgli och gänget i Djungelboken! Det är en charmig och härlig film på så många olika sätt. Vissa saker är lite konstiga kan jag tycka, men det är en söt film som man blir glad av att se så det gör inte så väldigt mycket.
 
Betyg: 6/10
 
 

Som i en grå skugga…

Efter en pluggfri helg kom en regnig och otroligt lat måndag. Inte riktigt som planerat, med andra ord. Jag kände mig nästan inte levande då klockan ringde vid sex imorse, och huvudet värkte. Så jag bestämde mig för att somna om och skippa föreläsningarna idag. Upp kom jag efter elva, svalde en Alvedon och åt en seg "frukost" tillsammans med Helena innan jag gick in i duschen för att på något sätt försöka få liv i den här dagen. Resultatet blev att jag inte längre känner mig som världens slusk, men det är fortfarande något segt över hela dagen. Det känns som om jag glider omkring i en grå skugga ungefär i samma takt som regndropparna plaskar mot asfalten utanför fönstret. Fast just idag har jag bestämt mig för att det inte gör något. Det är liksom okej att inte vara superpluggisen hela tiden. Idag orkar jag faktiskt inte bry mig, och det är okej att ha såna dagar ibland.
 
Förr eller senare kommer himlen att öppna upp sig igen och ljusa strålar kommer att lysa ner på mig.
 
Idag är jag praktexemplet på hur vädret kan påverka en människa, och imorgon tar jag tag i den här nya och lovande veckan. Ett stort grupparbete ska påbörjas och på torsdagkväll blir det teamsamling inför Tanzania. Men det är då och nu är nu. Idag vill jag göra absolut ingenting. Åtminstone nästan ingenting. Eventuellt kanske jag skriver lite på boken sen eftersom inspirationen numera är uppe i högvarv till skillnad från då inte ett ord blev skrivet på flera månader.
 

Don't use your energy to worry. Use your energy to believe.

Nu är det hög tid för ett nytt Veckans Citat som den här gången kommer från ett inspirerande facebook-inlägg som jag såg i lördags. I Bet Jesus Can Break The Record For Most Fans är en facebookgrupp som brukar lägga upp väldigt mycket bra.
 
Veckans Citat: Don't use your energy to worry. Use your energy to believe.
 
Det är så lätt att fokusera på det som är jobbigt och oroa oss för alla möjliga saker. Små som stora. Men om vi istället lägger vår energi på det som är positivt och på att tro så blir våra liv så mycket lättare. Jesus säger själv i Joh 14:1 att vi inte ska oroa oss utan att vi istället ska tro på Gud och tro på honom. Det är den bästa medicinen mot oro.
 
 

LOL.

Ikväll har jag sett LOL som är en amerikansk romantisk komedi från 2012 med bl.a. Miley Cyrus, Douglas Booth och Demi Moore i rollerna.
 
Filmen handlar om Lola som är en ung tjej med kärleksproblem, om hennes vänner och om hennes familj. Hennes pojkvän Chad har precis visat sig vara något av en idiot och hon blir senare överraskad av sin vän Kyle, som är en lovande musiker, då han avslöjar sina känslor för henne…
 
I början tyckte jag att den här filmen kändes väldigt ytlig, men i och med att jag kommer in i den mer och mer så fastnar jag ändå för den och tycker i slutändan att den faktiskt är ganska så bra ändå. Jag kan säga som en av mina vänner brukar säga: Den är bra för sin genre. Och då tänker vi romantisk komedi i high school-miljö.
 
Betyg: 6/10

 

I sommar kommer mirakel att ske i staden Mwanza i Tanzania.

Den här veckan har det varit lite extra mycket fokus på sommarens missionsresa till staden Mwanza i Tanzania. Teamet som ska åka har tillsammans tagit tre dagars fasta och idag har vi ett bönedygn där alla har blivit tilldelade en timme att be. Så det är nog inte så konstigt att jag just idag sitter och är helt inne i missionsdrömmar. Jag är så förväntansfull på vad Jesus kommer att göra i Tanzania i sommar, och jag längtar efter att se människor rusa fram då Johannes ger frälsningsinbjudan och för alltid få sina liv förvandlade. Jag längtar efter att se sjuka bli friska. Jag vill vara involverad i mission till den dag jag dör. För det här är ett liv värt att leva!
 
I sommar kommer vi att predika och be för sjuka i staden Mwanza som ligger vid Viktoriasjön.
 
Mitt i allt missionstänkande så har jag skrivit på min bok och jag känner en inspiration igen som jag inte har känt på ett tag nu. För er som inte vet så handlar boken kort sagt om en tjej som i framtiden är med och når den allra sista onådda folkgruppen med evangeliet. Det sista folket som aldrig har hört om Jesus
 

Pluggfri helg ahead.

Helgen har anlänt och det känns befriande. Jag skulle inte påstå att jag har haft en jobbigare vecka än vanligt, utan tvärtom så känner jag för säkert första gången sen jag började i höstas att jag har legat lite före i skolan. Det går bra, jag är lite fredagsseg och ser fram emot en helt pluggfri helg. En mysig helg. Allt annat kan snällt få vänta till nästa vecka.
 
En mysbild tagen nån helg förut.
 
Jag fick förresten hem ett anställningsavtal nu i veckan som jag har skrivit på och skickat tillbaka. Så nu är det liksom officiellt med jobbet. Jag är anställd som undersköterska på ett äldreboende och har bokat introduktionsdagar i slutet av månaden. Planerar att jobba extra lite under maj och innan jag åker till Tanzania dels eftersom jag känner att mitt konto skulle uppskatta det. Inga studielån än så länge, och så vill jag fortsätta ha det. Om jag hade börjat först efter Tanzania skulle den första lönen ha kommit i augusti(!) och det kändes väl inte så hett med tanke på att jag inte får något studiebidrag i juni och juli.
 
Jag känner mig så välsignad. Många gånger känner jag konkret hur Gud ger mig favör. Jag har inget perfekt CV att skryta med, har aldrig jobbat inom vården tidigare om vi bortser från praktiken och behöver inte söka mer än ett jobb. Det har alltid löst sig med boende sen jag valde att flytta till Stockholm och för tillfället trivs jag i en mysig lägenhet med en fett kreativ vän som gör allt hon rör så himla vackert. För några år sen höll livet på att gå helt åt skogen och jag var en sån där high-school-drop-out, men Gud tog bort depressionen och har sedan dess sakta men säkert upprättat mig och istället för att bli en förstörd människa utan hopp för framtiden känner jag nu att allt är möjligt. Saker kanske tar tid, men bara jag vill så kan jag göra vad som helst. Så jag pluggar till sjuksköterska, planerar missionsresor, drömmer om alla möjliga roliga och galna saker, försöker få klart den där boken och är väl nästan författare "på riktigt" snart och tycker att jag ibland tar ganska så perfekta foton. Motgångar kommer alltid att komma, men det gäller att le ändå och fokusera på allt det bra i livet. Och i mitt fall är det inte brist på bra grejer, om vi säger så
 

Don't want to lose my sight of you…

 
Don't want to give into the sin, want to stay in You 'til the end, don't want to lose my sight of You, don't want to lose my sight… I want to fly into the sky, turn my back on this whole world, leave it all behind
 

Don't you worry, child…

Jag har tolv kommande Veckans Citat i en anteckning i datorn. Tolv. Så nu hade jag egentligen tänkt sätta mig ner och skriva ett tidsinställt inlägg med ett av dem inför den kommande veckan. Men så kommer det inte att bli, för jag insåg ganska snabbt att jag fortfarande är helt såld på det citatet som jag redan har. Det är så vackert på alla sätt och vis, så jag liksom bara fortsätter att skriva in det i min kalender vecka för vecka. Åtminstone än så länge.
 
Veckans Citat är inte enbart en bloggrej, som ni ser.
 
Helgen har varit lite upp och ner, om jag ska vara ärlig. Jag har haft mycket tid till att vila, men samtidigt har jag känt mig ganska sliten på grund av att jag inte har sovit lika gott som jag brukar göra normalt. Jag brukar inte drömma mardrömmar, men nu har jag sovit lite oroligt två nätter i rad och natten till igår drömde jag om att jag sprang längs en landsväg för att komma ifrån mitt förflutna och allt som det representerar. Jag sprang från en bil parkerad vid en bensinstation. Det regnade, och på mobilen svarade ingen. Jag sprang in i skogen. Livrädd. Jag har många jobbiga minnen från min uppväxt. Minnen som jag inte ens skulle önska min värsta fiende, om jag hade någon sådan. Minnen av ångest och tårar. Smärta och övergivenhet. Till stor del har jag gått vidare och många som känner mig skulle säkert beskriva mig som glad och något galen, för det är väl ungefär så jag är. Jag går inte omkring och grubblar på det som en gång var längre, istället fokuserar jag på vad jag vill få ut av resten av livet och på hur trygg jag faktiskt är hos Gud. Men då jag tänker på vad som har varit, eller då jag blir påmind om det av olika anledningar, så gör det ont och tillsvidare har jag helt enkelt valt att till stor del undvika vissa saker och personer för att slippa den ångest som minnena ger mig. Mardrömmar kan man dock inte göra så mycket åt, förutom att i mitt fall kunna glädja sig åt att de faktiskt kommer så sällan. Den här gången kan det också ha berott på att jag har tänkt mycket på vissa saker under de senaste veckorna, och ni vet ju hur man bearbetar saker då man sover. I think that's my answer right there… Men i framtiden hoppas jag verkligen att jag en dag kan säga att alla sår är läkta. På riktigt. Men jag är inte där än. Fast jag litar på Gud. Jag litar på att jag någon gång i mitt liv ska kunna säga att jag är hel på insidan. Fullkomligt hel.
 
Jag kom hem från kyrkan för snart en timme sen och det var en bra söndag. Vår pastor Walter är rolig, och kanske speciellt då han försöker sjunga. Resten av dagen tänkte jag ägna mig åt att ordna matlåda inför imorgon, plugga en liten stund och sen bara göra vad som faller mig in. Ute har det blivit mulet, grått och trist. Jag såg till och med en och annan snöflinga för en stund sen. Så kanske passar det lite extra perfekt att se några avsnitt av Days eller en film eller så. We'll see.
 

För att jag en gång vågade följa mina drömmar…

Det är en något trött Erica som sitter och skriver nu. En bit ifrån mig sågar Helena brädor till sin nya möbel som hon tänker bygga. Det är fredag, och på bara några dagar har jag lärt mig rätt så mycket om folkhälsa och hunnit med att ha en redovisning. Nu känner jag mig lite sliten. Men glad. Glad för att det är fredag och för att solen har fortsatt att skina i så många dagar. Glad för att jag lever ett grymt liv och för att jag en gång vågade följa mina drömmar. Jag flyttade till Stockholm, började bibelskola, är med i SOS, pluggar till sjuksköterska och ska snart iväg på festival till Afrika igen. Glad för att jag fick prata med katterna Lukas och Loka i mobilen idag, och Loka jamade till och med åt matte. Jag saknar och älskar mina söta små kattlurkar så mycket.
 
Woho! I'm going to be a nurse!, uppdaterade jag Instagram med för nån dag sen.
 
Vad kvällen och resten av helgen har att bjuda på vet jag inte riktigt än, men det blir säkert bra. En hel del slapp kommer det att bli iallafall, och häng i kyrkan förstås…
 

April 2013.

Min kalender säger att det har hunnit bli april och utanför fönstret tar våren över mer och mer för varje dag. Jag njuter av solens värmande strålar och gläder mig över att den långa vintern äntligen är över
 
• Mars inledde jag med en välbehövd ledig dag där jag och Helena såg Cloud Atlas på bio. Jag älskar den filmen. Den är så vacker.
• Sen fortsatte praktiken på Huddinge sjukhus i två veckor till. Jag trivdes med att spendera tid på sjukhuset och lärde mig helt galet mycket under mina fem veckor där.
• En bönenatt var inplanerad och den var fantastisk. Jag kommer fortfarande ihåg att jag hade ett leende på läpparna då jag tillsammans med Helena satt på en nattbuss på väg hem vid tre-tiden.
Morfar blev en 85-åring och grattades över telefonen. Jag älskar den människan.
• Samma dag var jag på en anställningsintervju på ett äldreboende. Det gick bra och det verkar som att jag kommer att jobba där som undersköterska i sommar och kanske även lite extra redan innan sommaren.
Sessan fyllde fyra år, och jag har för mig att jag sa åt mormor att krama henne lite extra från mig.
• I mitten på månaden hade vi en föreläsning om hur man positionerar sig själv för det mirakulösa. Den hölls i kyrkan av vår pastor Johannes Amritzer och var grymt bra.
• Några föreläsningar i skolan hanns med tillsammans med två tentor och nån annan uppgift. Sen avslutades kursen som handlade om äldre och basal omvårdnad.
• För drygt en vecka sen hade vi vår första teamsamling inför Tanzania i sommar.
• Jag har sovit hos Susanne och kollat på tv-serier, plus såklart firat hennes 25-årsdag.
Påskledighet har jag också hunnit njuta av.
 
Vår lilla prinsessa Sessan får förgylla månadens kattbild den här gången.
 
• Imorgon börjar en ny kurs, om folkhälsa och samhälle, i skolan som kommer att pågå den här månaden samt några dagar in i maj.
• Någon gång under månaden, ingen vet exakt när, fyller vår Snuttan sju år. Tänk vad tiden går.
• Lite förberedelser inför Tanzania tar sin början och en till teamsamling is coming up.
• Förhoppningsvis kommer jag att gå mina introdagar på äldreboendet innan april är över.
• Och den 20:e har vi All Nations Café med afrikanskt tema i kyrkan.
 


RSS 2.0