2013 som varit och 2014 som kommer…

Nu är det dags för min årliga årsupdate. Det är ett inlägg som fungerar precis som månadsupdaterna gör med skillnaden att det handlar om ett år istället för om en månad. Jag ser tillbaka på året som har gått och ser fram mot året som kommer.
 
2013 har varit ett helt okej år. Jobbigt, ledsamt, kämpigt och stillastående då det gäller vissa saker. Roligt och utmanande eller åtminstone allmänt bra då det gäller andra saker. Så sammanfattningsvis får jag väl säga att det har varit helt okej åtminstone. Jag skulle ha önskat att det hade varit bättre, men nu blev det som det blev. Vissa saker tar jag upp här och andra får hålla sig till min privata årsupdate.
 
Jag har fortsatt blogga och tycker det är lika roligt som jag har tyckt tidigare och har inga planer på att sluta.
I skolan har det gått fortsatt bra och jag har nu klarat av i princip halva utbildningen. Den tredje terminen av sex slutar den 17:e januari eftersom höstterminen går in lite på det nya året. Det har börjat bli en del praktik nu, och jag har märkt hur jag har utvecklats vilket känns kul. Och jag älskar att sticka folk.
• I juni åkte jag till Mwanza i Tanzania på min andra festival med Mission SOS.
Jag blev timanställd som undersköterska på ett äldreboende i april någon gång och jobbade där främst under juli och augusti.
• Jag har märkt att jag har fotat ännu mindre än vanligt under året, vilket känns lite tråkigt.
• Med bokskrivandet har det varit från och till, men under den sista halvan av året tog jag tag i det igen och är nu uppe i 145 A4-sidor. Jag hade visserligen tänkt att jag skulle ha kommit lite längre, men det känns ändå helt okej med tanke på att då jag väl kom igång igen så skrev jag på bra.
• För ett år sedan skrev jag att jag ville komma ut och röra på mig regelbundet och att promenader kunde vara ett alternativ, det blev inte av alls. Men i slutet av oktober köpte jag ett gymkort och har sen dess tränat någorlunda regelbundet.
På listan med saker som jag vill göra innan jag dör har jag kunnat pricka av två saker; jag har varit på safari i Afrika och fått en guldtrofé i ett spel som jag har spelat från och till i flera år.
• Under 2012 skrev jag att jag hade varit i byn ovanligt mycket. Under 2013 blev det istället ovanligt lite tid i byn relaterat till jobbiga saker som jag inte tänker ta upp här. Detta är en av de sakerna som har varit som mest jobbigt i år.
• Då det gäller personlig utveckling känner jag att det under ett tag gick åt helt fel håll. Det har varit tungt i perioder under det här året. Mer än så vill jag inte säga, förutom att det blev lite bättre nu mot slutet av året.
 
En del av de bilder som har tagits under året:
 
 
2014 kommer med en ny början och nya tag, som man brukar säga vid nyår. Jag hoppas att det här året som nu ligger framför mig bara kommer att bli bättre. Det låter kanske lite som en klyscha att skriva så, men jag menar det verkligen.
 
• Jag kommer att fortsätta blogga precis som vanligt.
Jag vill kunna bocka av åtminstone en sak till på listan med 100 saker som jag vill göra innan jag dör innan året är slut.
Både den fjärde och femte terminen på sjuksköterskeprogrammet kommer jag ha hunnit med. Ännu mer praktik kommer jag att ha hunnit med. Det blir mycket praktik framöver. Då jag skriver nästa årsupdate kommer jag förresten nästan att vara klar med utbildningen…
I sommar vill jag jobba som undersköterska igen, och antingen blir det på äldreboendet eller så kanske jag söker jobb på något sjukhus för att få lite omväxling och ny erfarenhet.
Under 2014 tänker jag skriva klart min bok. Förhoppningsvis hinner jag också börja läsa igenom den, göra små ändringar här och där och kanske be några andra läsa igenom den.
• Då det gäller träningen har jag som mål att i genomsnitt träna två gånger i veckan.
• Jag skulle även vilja komma igång med att fota oftare igen.
• Och som vanligt skulle jag vilja utvecklas "åt rätt håll" under det kommande året. Bland annat vill jag börja tänka och prata mer positivt, och sen har jag lite andra saker som jag väljer att inte skriva här.
 
Gott nytt år!!!
 

A negative mind will never give you a positive life.

Den här veckan har jag valt ut ett citat som jag såg på facebook förut. Det kommer från facebookgruppen fightforlife.
 
Veckans Citat: A negative mind will never give you a positive life.
 
Tidigare i mitt liv har jag varit väldigt negativ och ibland var jag inte ens medveten om det själv. Det liksom bara kom. Idag så skulle jag åtminstone säga själv att jag har blivit mer positiv, dels för att jag blev mer medveten om hur jag hade varit och för att jag började förstå att det vi tänker och säger har en större inverkan på våra liv än vad många kanske tror. Så om du tänker och pratar negativt så kan du inte förvänta dig att ditt liv kommer att vara positivt. I Bibeln står det till och med att tungan har makt över död och liv. Man skulle kunna säga att vi får skörda det vi sår med våra ord. Det kan vara saker som Jag blir alltid sjuk! eller Jag kommer aldrig att klara det här!. Ord påverkar. Så kan du inte säga något bra så är det faktiskt bättre att du inte säger något alls.
 
På onsdag är det den första dagen på det nya året, och då kommer jag att börja läsa i Power Thoughts Devotional av Joyce Meyer. Jag tror att det kommer att hjälpa mig att börja tänka och prata ännu mindre negativt. Så därför tycker jag att det här citatet passar lite extra bra att börja året med.
 
 

Draktränaren.

Igårkväll såg jag och Diana Draktränaren (original titel: How to Train Your Dragon) som är en amerikansk animerad äventyrsfilm från 2010.
 
Filmen handlar om en ung pojke vid namn Hickup som bor i en vikingaby. Det är dock inte vilken vikingaby som helst, utan en plats där det finns drakar. Så länge som man kan minnas har man bekämpat drakarna och de mest respekterade i byn är de som är bäst på att döda drakar. Hickup drömmer om att bli en av dem, men istället får han jobba med att slipa svärd. En kväll, när drakarna attackerar och ingen har tid att lägga märke till det, lyckas hickup slunga iväg en sten mot en Night Fury - en drake som ingen någonsin tidigare lyckats döda. Då han berättar det tror ingen på honom, men nästa dag hittar han draken som nu är skadad. Hickup kan inte förmå sig att döda draken utan blir istället vän med honom och ger honom namnet Toothless. Det blir början på en vänskap som går emot allt som han någonsin lärt sig…
 
Jag tycker att den här filmen är helt fantastisk. Den är fin på så många sätt. Den har även en del väldigt roliga repliker och miner. Den tar upp vänskap, att inte döma andra (som till exempel drakar) på förhand och att allt kanske inte alltid är som man tror. Jag blev helt förälskad i Toothless och skulle inte ha något emot att bli vän med en drake precis som honom. Det enda som jag skulle säga var mindre bra med filmen var att vissa delar av den blev lite för sorgliga stundtals, men annars var det i mina ögon en helt perfekt film. Helt klart en av mina favoriter.
 
Betyg: 10/10
 
 

Tio frågor från Marilén…

Jag har blivit utmanad av min fina bloggvän Marilén. Utmaningen går ut på att jag ska svara på tio frågor och sedan utmana tre nya personer med tio nya frågor. So here goes…
 
Vad har varit det bästa med 2013?
Spontant så vet jag faktiskt inte vad som har varit det allra bästa. Men att be för en döv tjej som började höra igen på missionsresan i Tanzania i somras och be en frälsningsbön med min vän Hanna står högt upp på listan.
 
Vad ser du fram emot inför 2014?
Det har jag inte heller något självklart svar på. Jag har inte tänkt så mycket på det än, men en sak är väl att jag satsar på att äntligen skriva klart min bok.
 
Vad är det bästa med orten du bor i?
Orten i mitt fall är Stockholm, och det bästa är så väldigt mycket. Det är en storstad, det finns människor från alla möjliga delar av världen här, SOS Church finns här, det är en av de vackraste städerna som jag någonsin varit i och det är den stad som jag drömde om att bo i ända sedan jag kom hit över dagen som 15-åring.
 
 
Stockholm. ♥
 
Om du blev kommunalråd i din kommun, vad skulle du ändra på då?
Jag är inte så insatt i politiken varken i stort eller i min kommun. Men spontant tänker jag på barnomsorgen eftersom det är något som Helena har nämnt någon gång. Hon har då sagt att föräldrar, hur många det handlar om har jag ingen aning om så det kanske inte är jättemånga alls egentligen, har flyttat för att de inte varit nöjda med vissa delar av barnomsorgen.
 
Vem har känt dig längst?
Om vi pratar om de som fortfarande känner mig idag så måste det nog vara min vän Diana. Vi lärde känna varandra då jag var 15, så för tio år sen ungefär.
 
Vad var ditt drömyrke som barn?
Jag bytte drömyrke lite från och till. Ett tag, i mellanstadiet tror jag det var, ville jag bli sångerska och gick med i ett kortlivat band som bestod av några tjejer i min klass.
 
Hur kommer ditt liv se ut om fem år?
Om fem år är jag 30. Då hoppas jag att jag har gift mig, har växt mer som människa och är starkare på vissa områden, har jobbat ett tag som sjuksköterska - helst på akuten åtminstone en del av den tiden - och om jag inte redan har flyttat till en missionsbas så att jag åtminstone har planer på att göra det inom en snar framtid. Det där beror delvis på när Mission SOS startar nästa nya bas efter Libanon-basen som startas nästa år eftersom jag helst skulle vilja vara med från början till slut på en bas.
 
Vilken högtid tycker du bäst om?
För mig blir det en något komplicerad fråga eftersom jag har något av en hatkärlek till stora högtider. Jag älskar dem egentligen, men som många andra som haft en jobbig uppväxt så påminner också högtider om dåliga minnen och familjeförhållanden. Så samtidigt som jag känner att det är julen som är favorithögtiden så kanske det på grund av omständigheter egentligen är påsken som jag tycker bättre om, för då är inte familjefokuset riktigt lika stort.
 
Hur många länder har du besökt?
Fyra länder hittills - Finland, Indien, Thailand och Tanzania.
 
Vilket är ditt drömresemål?
Jag har så många drömresemål. Bland de högst upp på listan finns Israel, Hawaii och Australien.
 
Jag utmanar:
Linnea
Thea
Liene
 
Och här kommer mina tio frågor:
- Vad åt/ska du äta till middag idag?
- Skulle du kunna utföra HLR (hjärt- och lungräddning) om det behövdes?
- Senaste filmen du såg?
- Planerar du några resor, och i så fall var, under 2014?
- Brukar du skicka julkort?
- Hur många timmars sömn brukar du behöva för att må som bäst?
- Om det skulle tipsa mig om tre bloggar, vilka skulle du tipsa om då?
- Har du en brandsläckare hemma?
- Vad har du på väggarna hemma?
- Spelar du wordfeud?
 

Dags för det årliga julmyset hemma hos Diana.

Ute är det mörkt, jag tror att det regnar fortfarande och jag kan höra hur bilarna åker förbi nere på gatan. På Spotify lyssnar jag på några grymma låtar med Kutless och ska snart göra mig redo för att åka hem till Diana. Det är en liten jultradition som vi har, skulle man kunna säga. Varje år någon gång vid mellandagarna brukar vi ha nån typ av julmys hemma hos henne. Vi brukar äta nåt gott, spela nåt spel och glo på filmer till sent in på småtimmarna. Jag vet att jag ska få en lussebulle, men resten är fortfarande något oklart. Så vi får se vad som händer, men det brukar vara roligt.
 
Lussebullar. Lussebullar i massor.
 

Ledigheten har gjort mig latare än vanligt…

Nu börjar man mer och mer kunna säga att julen närmar sig sitt slut. Jag har haft en helt okej jul, men det känns ändå skönt att det är över för den här gången. Redan i somras började jag tänka på julen. På var jag skulle vara och om jag eventuellt skulle jobba mig igenom hela firandet. Det gjorde jag inte. Jag blev bjuden både till att åka med till Helenas familj i Linköping och hem till Susanne. Båda de visste nämligen att det inte var en chans att jag skulle palla att vara hemma i byn i jul. Så jag var hos Susanne i två dagar, rullade köttbullar med henne och hennes pappa, åt god julmat, fick julklappar och jag hade det faktiskt bra. So I will just leave it at that. Jag är tacksam för mina vänner.
 
En del av Stockholms juldekorationer.
 
Jag njuter av ledigheten och det är nästan så att jag börjar känna mig lat för att jag inte har gjort så mycket. Livet var så intensivt innan ledigheten kom, så det är en enorm kontrast mellan då och nu. Om man räknar med idag är det 11 lediga dagar kvar. Helt galet egentligen. Igår var det mest ansträngande jag gjorde att springa fram och tillbaka ner till tvättstugan, och idag gör jag ännu mindre. Idag ligger jag i soffan och ser på Days-avsnitt och bredvid mig på bordet står ett glas cola. Senare kanske jag läser lite i Beauty for Ashes av Joyce Meyer, en grymt bra bok som handlar om att ta sig igenom känslomässig smärta, och så kanske det blir en promenad. Mer än så tänker jag inte göra idag. Bara för att jag kan, liksom.
 

Apornas planet: (r)Evolution.

Ikväll har jag sett Apornas planet: (r)Evolution (original titel: Rise of the Planet of the Apes) som är ett amerikanskt action/science fiction drama från 2011 med bl.a. James Franco, Andy Serkins och Freida Pinto i rollerna.
 
Filmen handlar om Will som arbetar med att få fram ett botemedel mot Alzhemiers. Hans pappa har drabbats och hans största mål i livet är därför att hitta ett botemedel. Han jobbar på ett labb där man testar potentiella botemedel på apor. En apa, Bright Eyes, visar tecken på att en substans som de testar faktiskt skulle kunna fungera. Apan visar även tecken på större intelligens efter att ha fått i sig substansen. Hon blir dock aggressiv och substansen förkastas. Det kommer senare fram att hon fått en unge och antagligen reagerade som hon gjorde för att skydda honom. Men apornas öde är redan bestämt - de ska nu avlivas. Will tar dock hem ungen, kallar honom för Caesar och uppfostrar honom samtidigt som han fortsätter sitt arbete för att en dag kunna bota sin pappa. Caesar, som fick i sig den här substansen genom sin mamma, visar även han tecken på stor intelligens och känslor. I takt med att han växer upp verkar detta dock bli mer och mer av ett problem…
 
Jag tycker att den här filmen är fantastiskt bra. Den har bra karaktärer och en spänning som håller i sig genom hela filmen. Det är fascinerande att se hur Caesar utvecklas med tiden, och jag gillar även att se relationen mellan honom och Will.
 
Betyg: 9/10
 
 

Blogaward med lite random fakta och frågor.

Jag fick den här blogawarden av Ellen (tack, Ellen!) och så här ser reglerna ut:
 
# Tacka och uppmärksamma den som har nominerat dig
# Skriv 11 random fakta om dig själv
# Svara på de 11 frågor du fått i awarden
# Välj ut elva bloggar att nominera (du kan inte välja den som nominerat dig)
# Skriv 11 frågor åt de du nominerade
 
11 random fakta om mig:
 
1. Jag har aldrig färgat håret.
2. Som yngre var jag otroligt rädd för getingar.
3. Jag har dansat till lovsång tillsammans med tiotusentals människor på ett stort fält i Afrika.
4. Jag fick min första mobil (en Nokia 3310) då jag var 13 år.
5. Jag älskar engelska.
6. Jag har bloggat i snart sex år.
7. Jag är singel, men har redan bestämt att jag väldigt gärna vill åka till Hawaii på bröllopsresa.
8. Jag klarar inte riktigt av att dyka.
9. Jag åkte till Indien på min första missionsresa då jag var 17 år.
10. Jag tror på allt som står i Bibeln. Allt.
11. Jag har en förkärlek till tv-serier.
 
Jag i Indien sommaren 2006.
 
Svar på mina 11 frågor:
 
1. Vad är de pinsammaste du har varit med om, i de senaste tiden? 
- Ärligt talat så vet jag inte. Kommer spontant inte på något som har varit direkt pinsamt.
2. Vad skulle du göra om du var ett husdjur?
- Om jag var en katt skulle jag ligga någonstans och filosofera över livets mysterier och spinna gott.
3. Din framtidsjobb.. var är det?
- Jag kommer att varva mellan att jobba som missonär inom Mission SOS och att vara sjuksköterska här hemma i Stockholm.
4. Har du ett roligt minne från barndomen?
- Alla somrar i byn med morföräldrarna och katterna. Inget specifikt som jag kommer på just nu.
5. Vad är din allra första film som du såg, när du var liten?
- Ingen aning. Någon från Disney, säkert.
6. Tror du att det finns liv i rymden?
- Liv som i exempelvis någon växt eller så - ja. Liv som oss människor - nja, antagligen inte.
7. Om du bodde i ett planet i vintergatan,, vad skulle det vara då?
- Skulle nog stanna på jorden!?
8. Har du fortfarande kontakt med dina vänner sen små?
- Nope. Jag hade egentligen ingen riktigt nära vän som liten. Mitt liv var allmänt skit då, tyvärr.
9. Julafton eller påsk?
- Julafton, känner jag spontant.
10. När fyller du år?
- 28:e juli.
11. Om du inte bodde i Sverige,, vart skulle du bo då?
- På en missionsbas. Vilket land det skulle bli är nog inte det viktiga egentligen.
 
11 bloggar som jag nominerar:
 
Jag har inte riktigt koll på vilka som fått den här awarden redan förutom några få, så jag kör på bara och har ni redan svarat så kan ni ju hoppa över det den här gången.
1. Annika
2. Marilén
3. Sandra
4. Julia
5. Therese
6. Basebollfrun
7. Nelly
8. enflickasomärstark
9. Johan
10. Mary
11. Amanda
 
11 frågor till dem som jag har nominerat:
 
1. Om du skulle hänga med mig i en dag, vad skulle vi göra då?
2. Vilken är din absolut favorit tv-serie?
3. Om du tänker nostalgiskt, vilken tv-serie från förr skulle du vilja se igen?
4. Vilken av dina julklappar i år blev du gladast för?
5. Vilken bok läser du nu (eller läste sist om du inte läser någon just nu)?
6. Vad stod det i ditt senaste mottagna sms?
7. Vilken är den främsta anledningen till att du bloggar?
8. Finaste färgen?
9. Vad gör du om ditt mål är att bara få slappna av en stund?
10. Var vill du helst bo?
11. Vad skrattade du åt sist?
 

What is Christmas if there never was a savior wrapped in a manger?

Idag är det julafton, så jag tänkte att jag skulle ordna så att det dyker upp en jullåt så här på julaftonsmorgonen. Det är en låt som jag hittade på youtube lite av en slump förra julen och fastnade ganska rejält för. Jag hoppas att ni gillar den också. God jul, allihopa!
 
 
What is Christmas if there never was a savior wrapped in a manger? What is Christmas without Christ?
 

Det är choklad mellan Grönland och Norge…

Igårkväll satt jag i soffan och mumsade på choklad medan jag såg på Skönheten och odjuret. På något sätt hamnade det en bit mörk choklad i soffan som jag inte riktigt märkte, så resultatet blev att jag fick choklad inte bara i soffan utan även bak på byxorna och på Helenas världskartakudde. Oops. Idag då hon ringde så berättade jag det och sa att jag ska tvätta kuddfodralet. Hon berättade då att det redan är en fläck på kudden och ifall det var den jag menade så var det inte mitt fel. Hon sa att den var vid typ Afrika eller Indien. Då började det låta lite komiskt, och värre blev det då jag sa att mina fläckar var vid Afrika och sen var det en mellan Grönland och Norge också. Det är inte varje dag man får förklara för någon att det är choklad mellan Grönland och Norge. Haha.
 
 
Nu ska jag slappa en stund innan jag tar itu med att packa ihop lite grejer som ska få följa med till julfirandet hos familjen Andersson. Jag vet inte ens om jag riktigt har förstått att det är julafton imorgon. Men tydligen så är det så, så vi får väl se om eller när det sjunker in.
 

So if the son sets you free, you will be free indeed.

En ny vecka brukar ofta betyda ett nytt Veckans Citat, och den här veckan är inget undantag. Så här kommer ett citat hittat på facebook där jag såg bilden, men ursprungligen kommer det från Bibeln. Från Joh 8:36.
 
Veckans Citat: So if the son sets you free, you will be free indeed.
 
Jesus har makt att sätta oss fria från synd, från sjukdom och från en hel del annat. Han har redan tagit straffet för våra synder då han dog på korset, och i honom finns därför en frihet helt olik någon annan som vi kan tänka oss eller ens drömma om. Att smaka den frihet som Jesus ger är att smaka verklig frihet.
 
 

Skönheten och odjuret.

Ikväll har jag sett Skönheten och odjuret som är en amerikansk tecknad romantisk fantasyfilm från 1991.
 
Belles pappa Maurice är en uppfinnare som ska åka med sin senaste uppfinning till marknaden när han rider vilse i skogen. Jagad av vargar flyr han till ett gammalt slott mitt ute i ingenstans och blir där tillfångatagen av ett odjur. Slottet är förtrollat. Odjuret är egentligen en odräglig prins som blev förvandlad till ett odjur på grund av hur han betedde sig och alla hans betjänter är nu talande ting i huset som t.ex. en klocka eller en ljusstake. Det enda som kan bryta förtrollelsen är om odjuret lär sig att älska och blir älskad tillbaka, och detta måste ske innan det sista rosenbladet på en magisk ros faller till marken vilket kommer att inträffa då han fyller 21. Belle kommer till slottet för att leta efter sin pappa, hittar honom i en fängelsehåla och erbjuder sig att ta hans plats. Nu tänker både odjuret och betjänterna att Belle kanske kan vara den som kan bryta förtrollelsen…
 
Jag tycker att den här filmen är så fantastiskt fin. I princip handlar den om att även den mest hårda och bittra person kan förändras om man bara visar lite kärlek, om att inte bara se till utsidan och om att offra sig själv för någon annan. Det är vackert och lite sådär Disney-magiskt.
 
Betyg: 8/10
 
 

Utvilad och så några ord direkt från hjärtat.

Idag har jag sovit som en liten törnrosa. Jag bestämde mig för att jag ville sova ut riktigt ordentligt, även om det innebar att eventuellt gå upp senare än vad jag brukar känna mig bekväm med. Jag är nämligen en sådan person som inte alls tycker om att sova längre än till tio om det inte är speciella omständigheter som typ morgonen efter en bönenatt eller nåt. Idag däremot gick jag upp efter tolv och gick omkring i sovkläderna till säkert två. Det behövdes, speciellt efter den här veckan. Nu känner jag mig utvilad.
 
Julstjärnan i köket.
 
Jag har inte gjort speciellt mycket idag utan bara haft världens slappdag. Det börjar fortfarande sjunka in att jag är helt ledig i så väldigt många dagar framöver. Jag behöver inte skriva på någon hemtenta, inte lämna in någon uppgift, inte gå till praktiken eller några andra måsten. Hemma känns det dock lite tomt just nu eftersom Helena åkte till Linköping ikväll och ska vara där över jul. Det är ovanligt tyst. Men det känns helt okej ändå. Det är bara det att jag inte har vant mig än, speciellt eftersom jag stannar i Stockholm över julen. Jag orkar inte med situationen i byn med mina föräldrar som kommer och går så ofta, och det är allt jag tänker skriva om det. Jag vill inte lägga för mycket fokus på det och jag tänker inte tycka synd om mig själv heller. Jag pratar med mormor och morfar (och faktiskt katterna också) varje dag och även fast saknaden ibland biter tag i mig så att det gör ont så överlever jag. Jag skrattar mycket i vardagen här hemma, och jag slipper ångesten som både bryter ner mig och mina kära morföräldrar som inte klarar av att se mig så. Jag slipper minnena och jag slipper paniken. Så nu är det sagt. Nu vet ni. Men en dag kommer jag att vara fullkomligt hel igen. Det kommer, det är bara det att det tar tid. Som Joyce Meyer brukar säga: I'm not where I need to be, but thank God I'm not where I used to be. I'm okay, and I'm on my way. Jag somnade på soffan på eftermiddagen och drömde en mardröm. En mardröm om att jag var i byn och fick en ångestattack för att jag trodde att mina föräldrar skulle komma, minnen sköljde över mig och slängde ihop mina grejer för att på något sätt ta mig därifrån. Jag vaknde och var lite skakig en stund, ringde en vän och sen var det okej igen. Jag är så tacksam för den frid som jag ändå har nu. Det är inte ofta jag har såna mardrömmar, jag kan vara mer öppen om hur jag har växt upp och hur det har påverkat mig, jag mår inte dåligt i flera dagar efter att ha blivit påmind om hur allt en gång var och jag uppfattas nog av åtminstone vissa som en glad tjej som garvar mycket.
 
Det börjar för övrigt bli mer och mer tydligt att mitt dygn är vänt åt fel håll nu. Jag får se vad jag gör åt det. Jag får väl försöka att inte sitta uppe alltför länge så att inte resten av ledigheten består av att vara vaken halva natten och sova till mitt på dagen.
 

Nu har jag 17 lediga dagar framför mig.

Jag har pluggat mycket mer än vanligt de senaste två veckorna, har halvsovit på bussen eller tåget hem trots att jag aldrig gör det annars och befunnit mig på praktiken trots ett litet släng av feber där jag gav både mig och en patient Alvedon. Så nu förtjänar jag att få vara lite ledig, och det får jag också. 17 helt lediga dagar ligger nu framför mig. Jag kommer att njuta av dem. That's for sure.
 
En bild från en tidigare jul.
 

Praktiken fortsätter, och det är så roligt att sticka folk…

Fem veckor av den här VFU-placeringen har gått och det är nu tre veckor kvar. En vecka innan jul och två veckor efter jul. Jag måste säga att jag trivs väldigt bra på gastroavdelningen där jag är. Det är intressant, bra handledare och jag har roligt. Jag lär mig mycket och det är kul att se hur mycket jag har utvecklats sen den förra praktiken i våras. Det som jag har uppskattat mest med praktiken hittills har varit de fyra dagarna förra veckan där jag fick vara på mottagningen. Det var helt nytt för mig och det är väldigt annorlunda från hur det är på en avdelning där patienterna är inlagda. Det är mycket man inte gör på mottagningen som man gör på en avdelning, och det är nog därför som det tyvärr bara blev fyra dagar på mottagningen. På en mottagning delar man inte läkemedel i samma utsträckning till exempel och man får inte samma kontinuitet i omvårdnaden av patienterna, så på en avdelning får vi träna lite mer på alla olika moment än vad man får göra på en mottagning. Men däremot får man sticka folk väldigt mycket på mottagningen! I princip alla som ska dit behöver en PVK (en sån nål som man sätter då någon behöver dropp) vilket innebär att jag har fått öva på det väldigt mycket där. Jag känner mig säkrare på det och tycker att det är bland det roligaste som finns. Jag var två dagar på dagvården dit patienter kommer för att få behandlingar över dagen, de kunde till exempel komma in för leverbiopsi eller för att få ett dropp på en timme. De andra två dagarna var jag på endoskopin där jag fick vara med på både gastroskopier (där man går ner med en slang i halsen för att kolla med en liten kamera på bland annat matstrupe och magsäck) och koloskopi (där man går in med en slang genom ändtarmen för att kolla med en liten kamera på tjocktarmen). Dagarna på endoskopin har varit de roligaste dagarna på praktiken hittills. Det var väldigt kul att vara med på undersökningarna och följa med på skärmen hur det såg ut inne i tarmen och speciellt då de tog vävnadsprover. Då jag var där hade jag även en av de bästa handledarna som jag har haft hittills, Monita, och sen att min huvuduppgift var att sätta PVK:er och sen ta bort de då undersökningen var klar gjorde allt så fantastiskt kul. Det var också kul att få hämta patienten i väntrummet och förbereda de för undersökningen. Men nu är jag alltså tillbaka på avdelningen och om jag ska lyfta fram något speciellt positivt med att vara på en avdelning så är det nog att man får träffa samma patienter på ett helt annat sätt och följa all omvårdnad av dem och inte bara ha hand om dem i nån timme. Man får liksom "sina" patienter som man får lära känna och ha hand om.
 
Så här ser en PVK (perifer venkateter) ut. Det är en tunn liten kateter som ligger inne i en ven och som man kan ge dropp, blodtransfusioner eller injektioner intravenöst genom.
 
På tal om praktik så har jag förresten fått veta att jag kommer att vara på BB fyra veckor med början i slutet av januari då vi har VFU med inriktning på kvinnor och barn, och efter den praktiken har vi inriktning på psykiatri och då ska jag vara på en allmänpsykiatrisk avdelning. I princip blir det praktik, förutom en vecka teori då och då, fram till början av maj. Den sista praktiken nästa termin är inom akutsjukvård och jag hoppas med allt vad jag är att jag får vara på akutmottagningen två veckor då. Vi borde få veta det ganska snart.
 
Och annars är allt bra. Jag är lite sliten bara, men snart ska jag avnjuta ett jullov helt utan praktik och plugg. Ett välförtjänat jullov. Jag tränade min gång med PT idag (den som jag fick då jag skaffade gymkort) och nu har jag träningsvärk i hela benen och kunde knappt gå nerför trapporna till omklädningsrummet då jag hade tränat klart. Men det är väl bara att klistra på ett leende och gå omkring på avdelningen precis som vanligt imorgonkväll. Jag kan ju säga att PT:n tyckte det var positivt att jag fick gå så mycket på praktiken, haha.
 

When you feel like quitting, remember why you started.

Den här veckan har jag valt ut ett citat som jag har sett på facebook. Det är ett citat som jag tycker ger inspiration och kraft, så jag vill dela det med er.
 
Veckans Citat: When you feel like quitting, remember why you started.
 
Ofta då vi börjar med något känner vi att det ska bli kul, att vi är peppade och vi tvivlar kanske inte för en sekund på att vi kommer att slutföra det vi har påbörjat. Men många gånger är det inte lika enkelt hela vägen. Det känns kanske inte alltid kul och helt plötsligt får vi lust att bara strunta i hela grejen, vad det nu än kan vara. Några exempel på det här i mitt eget liv har varit min bok som jag skriver på, träningen och åtminstone delvis sjuksköterskeutbildningen. Jag har inte alltid inspiration till boken eller känner att det är världens roligaste att hålla igång skrivandet och försöka skriva åtminstone varje vecka. Ibland känns det bara segt att behöva åka till gymmet, speciellt då knäna har krånglat och jag vet att jag borde hålla mig borta från löpbandet ett tag fast det är det jag gillar mest där. Då plugget står mig upp över öronen eller då det lockar att ta mitt pick och pack och flytta till den kommande missionsbasen i Libanon är inte skolan det som känns som det roligaste i världen. Men det gäller att komma ihåg varför man började. Jag ska skriva en bok och kanske till och med kunna ge ut den, jag ska inte vara en soffpotatis utan ska en dag kunna springa en halvtimme utan att stanna och jag ska bli en sjuksköterska. Vad är det som du behöver komma ihåg varför du började med det? Ge inte upp nu…
 
 

The Hunger Games: Catching Fire.

Ikväll har jag sett The Hunger Games: Catching Fire på bio. Det är en amerikansk science fiction/actionfilm från 2013 med bl.a. Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson och Liam Hemsworth i rollerna.
 
Det har gått ett år sen Katniss och Peeta vann de senaste hungerspelen och nu måste de åka på en segrartour till alla distrikt. Innan de åker besöker president Snow Katniss och hotar med att om hon inte gör allt hon kan för att släcka det hopp som nu har uppstått hos folket så kommer hennes familj att vara i fara. Hon klarar dock inte av att göra det vilket leder till att Snow bestämmer sig för att nästa hungerspel kommer att bestå av tidigare vinnare som får kämpa mot varandra. Så än en gång befinner sig Katniss och Peeta som deltagare i hungerspelen…
 
Jag tycker att den här filmen var ännu bättre än den första. Jag gillar karaktärerna och tycker att den bygger bra på den första filmen. Det är spännande genom hela filmen och jag ser redan fram emot nästa film som kommer om ungefär ett år.
 
Betyg: 8/10
 
 

Idag är det tio år sen jag blev kristen!

Livet fortsätter att vara riktigt intensivt under en liten period till och snart ska jag iväg till sjukhuset för ännu ett pass på praktiken. Jag har kul där och ska skriva lite mer om praktiken nån dag snart. Jag lovar. Inte nu dock. För nu tar jag en kort paus i hemtentaskrivandet för att lyfta fram att idag är en väldigt speciell dag för mig. Den 13:e december har de senaste tio åren varit min andliga födelsedag. Kvällen den 13:e december 2003, för tio år sen, blev jag kristen.
 
 
Livet med Jesus har förändrat mitt liv på så många sätt och då jag ser tillbaka på de senaste tio åren är jag så väldigt tacksam för allt som Gud har gjort i mitt liv. Han har helat mig, upprättat mig, gett mig styrka på så många olika sätt och gett mig en frid som jag innan inte visste fanns.
 

En inramad Erica…

I lördags blev det lite flum med kameran och en av Helenas ramar. Så jag tänkte att idag är ett perfekt tillfälle att visa upp några av de bilderna i ett tidsinställt inlägg eftersom jag misstänker att jag har ganska fullt upp idag och inte hinner skriva något.
 
 

I can do whatever I need to do in life through Christ who strengthens me.

Den här veckan har jag valt ut ett citat av Joyce Meyer som hon har undervisat om som en power thought. Det här citatet har följt mig ganska mycket den senaste månaden, så det är väl på tiden att det dyker upp här med. Jag har sett det på facebook, hört det i hennes tv-program och det står på en liten lapp som jag har för att påminna mig om det här och ett annat citat.
 
Veckans Citat: I can do whatever I need to do in life through Christ who strengthens me.
 
I Fil 4:13 i Bibeln står det att vi förmår allt i honom som ger oss kraft, och det är därifrån det här citatet har blivit utformat. Vad det än är som vi behöver göra i livet så kan vi göra det genom den kraft vi får i Jesus. Det kan handla om allt från att orka med ännu en intensiv vecka i skolan eller på jobbet till att våga stå upp för Jesus i vardagen. Vad det än är som du behöver göra i ditt liv så kan du lita på att om du kommer till Jesus och ber honom om styrka så kommer han att vara med dig och ge dig den styrka du behöver för varje dag.
 
När vi inte orkar hålla oss uppe av egen kraft lyfter han oss och ger oss förnyad styrka.
 

Power Thoughts Devotional med Joyce Meyer.

För drygt en månad sen såg jag att Joyce Meyer har gett ut en ny bok. En sån med devotionals där man läser en varje dag i ett år. Temat på den nya är Power Thoughts. Efter att ha sett undervisning om just power thoughts i hennes tv-program som man kan se på hemsidan kände jag direkt att det här var en bok som jag ville ha. Det handlar helt enkelt om att få ett bibelord, en kort undervisning och sen en power thought varje dag. Man lär sig att tänka rätt och inte vara negativ. En power thought är något som man tänker medvetet, gärna talar ut högt och som man låter bli en del av en själv och hur man tänker. Några power thoughts som togs upp i avsnitten jag såg som handlade om det här är:
 
- I can do whatever I need to do in life through Christ who strengthens me.
- I trust God completly. There is no need to worry.
- I will not live in fear.
 
 
Om du också vill läsa den här boken under nästa år kan du beställa den här. Så vitt jag vet finns den bara på engelska än så länge och bor du i Sverige skickas den från England. Det är gratis frakt och för mig tog det bara en vecka innan den kom fram. Så om du beställer den nu så hinner du definitivt få den innan det nya året börjar.
 

Det har varit en intensiv vecka…

Nu ligger jag här i soffan med datorn i knät och planen för idag är att inte göra så mycket annat än att bara slappna av och njuta av en vilodag. En välförtjänt sådan. Den här veckan har varit intensiv, och efter att ha sovit dåligt en natt åtminstone delvis på grund av värkande knän så har jag känt mig ganska så trött den här veckan. De värkande och ömmande knäna tog över för en vecka sen och än en gång kan jag konstatera att mina knän inte verkar gilla då jag har joggat "för mycket". Så jag har låtit mina ben vila från gymmet lite och nu börjar det kännas åtminstone lite bättre. Men jag har inte varit sysslolös för det. Jag har varit på sjukhuset och tagit hand om mina fina patienter, jag har hängt med husförsamlingen och jag har börjat skriva lite på hemtentan som jag vill ha kommit långt med till jul bara för att det ska kännas bra att ta ledigt hela jullovet och lägga allt plugg åt sidan i drygt två veckor. Tiden har gått snabbt och min tidsuppfattning har inte alltid varit helt normal. I torsdags kändes det lite som söndag och jag får ofta lust att säga godmorgon då jag kommer till sjukhuset för ett kvällspass. Men trots lite trötthet och galen förvirring så har jag haft kul. Det finns ändå mycket att le åt. Mycket att skratta åt, speciellt om man som jag har lätt för att skratta.
 
I vårt köksfönster finns fina orkidéer som den här från för nån månad sen, men också några lila och en hyacint som Helenas mamma bidrog med.
 
Ute har det dock blivit bitande kallt och det ligger till och med kvar snö på marken här i Stockholm, så inga blommor där. Men idag behöver jag inte sätta foten utanför dörren, och då är det ju bara mysigt med det där vita och kalla på marken. Jag har till och med frågat Helena om vi ska göra en snögubbe sen nån gång, så jag är väl inte helt emot snön ändå trots att jag är en av dem som gärna inte vill ha så värst mycket snö under vintern. Till någras förskräckelse…
 

Top 10 vecka 49 2013.

Den senaste veckan har jag lyssnat mycket på en av mina Spotify-listor, On the road, där jag har de lovsånger som jag gillar mest just nu. Det har blivit många resor fram och tillbaka till sjukhuset med den i öronen, vilket syns på veckans lista…
 
 
1. Michael W. Smith - Here I Am
 
2. Fuzed Worship - He Is God
 
3. Hillsong Live - To Be Like You
 
4. Shawn McDonald - Don't Give Up
 
5. Hillsong Live - Beneath The Waters (I Will Rise)
 
6. Fuzed Worship - Sweet Little Child
 
7. Hillsong Live - Always Will
 
8. Hillsong Live - Cornerstone
 
9. Carl Cartee - Sing the Gospel
 
10. Shawn McDonald - Hope
 

If you're thanking God for what you do have, you won't have time to focus on what you don't have.

Den här veckan har jag valt ut ett citat av Joel Osteen som är pastor i Lakewood Church i Houston, Texas. Från början såg jag det på facebook, som så mycket annat.
 
Veckans Citat: If you're thanking God for what you do have, you won't have time to focus on what you don't have.
 
Det är så lätt att fokusera på vad vi inte har och haka upp oss på det. Men om vi istället börjar fokusera mer på vad vi faktiskt har och tackar Gud för det så finns det helt enkelt inte lika mycket tid att fokusera på vad vi inte har, och vi kommer att vara gladare människor. Nu menar jag inte att vi inte ska sträva efter att få det vi vill ha, utan jag menar bara att vi inte ska glömma bort det vi har och vara bittra för att vi inte har allt som vi vill ha just nu.
 
Hittade den här bilden då jag googlade på thanking God.
 

December 2013.

Nu har det hunnit bli december. Tiden har rusat fram och vi är redan inne i julmånaden. Nu börjar julmyset med ljusstakar, mer tända ljus, adventskalendrar och lite längre fram julfirande med julevangelium, julklappar, god mat och lite ledighet för de flesta av oss.
 
Detta har hänt i november:
• Månaden började med ett vackert bröllop med en tillhörande bröllopsfest där jag blev så mätt så att jag nästan rullade därifrån sen.
• I kyrkan har jag varit på ett seminarium om familj och på en fantastisk bönenatt, förutom de vanliga söndagsmötena och husförsamlingshänget.
• I skolan har vi börjat på en ny kurs; Omvårdnad inom somatisk vård. Så nu har det varit praktik som gäller. Det är mer intensivt än vanligt, men samtidigt är det roligt att få vara ute på ett sjukhus igen.
Vardagen har rullat på ungefär som vanligt. Jag skriver på boken, skrattar mycket och har tränat en del på gymmet…
 
Månadens kattbild är på min söta Petrus. Kanske är han på jakt efter en blivande julgran?
 
Detta kommer att hända i december:
• Den första halvan av månaden kommer vardagen att se ut ungefär som vanligt fast kanske lite mysigare med allt det där juliga och så.
• Den 15:e är det julshow i kyrkan. Det ska bli mysigt!
• Och från och med 15:30 den 20:e är jag ledig i två och en halv vecka, och då har jag bestämt mig för att jag inte ska plugga något alls. Jag ska bara njuta av ledighet.
• Det blir julfirande, och jag ska fokusera på Jesu födelse och inte på allt det där med högtider som får mig att känna mig deppig.
Och sen blir det nyår och 2014…
 


RSS 2.0