Snart är det första advent…

Nu på söndag är det första advent. Vi börjar räkna ner veckorna som är kvar till julen, köper julklappar åt våra nära och kära, pyntar våra hem med ljusstakar och annat fint, börjar lyssna på julmusik och kommer in i julstämningen
 
Bild från en tidigare jul.
 
Men vad innebär advent egentligen? Vad betyder det? Varför firar vi advent innan julen kommer?
Advent betyder ankomst. Att fira advent innebär att minnas väntan på Messias vars födelse vi firar på julafton. Messias som kom att förändra en hel värld och som kan ge oss frid. Riktig frid. Messias som föddes som ett litet barn i ett stall för att en dag dö för all vår synd så att vi kan bli förlåtna genom honom…
 

Det har blivit en hel del skratt.

Dagarna rusar förbi snabbt och jag ser till att hinna med det viktigaste så får resten vänta. Jag hänger på sjukhuset mycket. Jag har roligt och njuter av livet. Jag skrattar mycket. Speciellt igår då jag hade kvällspass på sjukhuset blev det en hel del skratt. Det var en lugn kväll på avdelningen, en patient som var nöjd med vården hade gett oss tre(!) tårtor, någon hade köpt en chokladask och alla var lite roligare än vanligt. Det är såna kvällar man kommer ihåg. Kvällar då någon säger att en av våra handledare har varit danslärare i norska Let's Dance och man inte ens tror på det förrän någon visar en video
 
Det är gött att få skratta, dude!
 
Idag har jag varit hemma och fått lite fix gjort. Jag har tvättat, pluggat lite och senare tänkte jag att jag ska hinna skriva lite på min bok. Men först ska jag ner och hämta den sista tvätten som hänger i ett av torkrummen och fixa en matlåda till imorgon
 

Top 10 vecka 48 2013.

Den här veckan är det en artist med på listan som jag har fastnat väldigt mycket för under veckan som har gått. Hon heter Julie David och var en av lovsångsledarna i kyrkan som jag gick i då jag bodde i Gävle. Vi gick även i samma gymnasieskola ett tag och var med i samma kristna skolgrupp. Jag skulle inte säga att jag känner henne, men jag vet vem hon är och då jag såg att hon släppt några av sina egna låtar och att de finns på Spotify kunde jag inte låta bli att lyssna. Och sen är det lite annan skön musik med på listan också, så lyssna.
 
Tyvärr finns inte Boats på youtube, så jag lägger upp en bild på skivomslaget istället. Ni som inte har Spotify kan dock söka på No Better Day och lyssna på den på youtube om ni vill höra något med henne.
 
1. Julie David - Boats
 
2. Julie David - Winterland
 
3. Julie David - No Better Day
 
4. Julie David - Complete
 
5. Ylvis - The Fox
 
6. The Hit Co. - Life Will Go On
 
7. Fuzed Worship - He Is God
 
8. Michael W. Smith - Here I Am
 
9. Fuzed Worship - Revolving Love
 
10. Shawn McDonald - Don't Give Up
 

Lay down your burdens at the foot of the cross.

Den här gången har jag tagit ett citat från den här bilden som jag såg på facebook förut. Som vanligt bjuder de olika sidorna som jag brukar följa där på många bra citat.
 
Veckans Citat: Lay down your burdens at the foot of the cross.
 
Då vi har saker som tynger oss, oavsett vad det är för något, kan vi alltid komma till Gud med det. Vi kan välja att lägga ner det vid korset och lämna det där, för Jesus har redan tagit alla våra bördor på sig då han dog för oss. All vår sjukdom, all vår skam, all vår synd och allt som får oss att må dåligt. Vi kan gå fria idag…
 
 

Helgen, och en längtan till jullovet och ledigheten.

Det har varit en rolig helg och jag sitter nu och stoppar in lite god mat i munnen medan jag tänker tillbaka på den, och än är den ju i och för sig inte slut. Om bara en liten stund ska jag ta mig till tåget som i sin tur ska ta mig in till stan där jag ska till SOS Church. Det blir en perfekt avslutning på både helgen och veckan. I fredags hade vi bönenatt i kyrkan och innan det hade jag hunnit med både gymet och ett ungdomsmöte i Södermalmskyrkan tillsammans med husförsamlingen. En minst sagt rolig kväll även om det blev lite stressande för att hinna in till stan i tid. Att vara tidsoptimist är inte alltid en bra egenskap. Igår var jag av naturliga skäl väldigt trött och gjorde inte så mycket mer än att se en film, läsa lite, gosa med en varm vetekatt som dämpade mensvärken och hänga med min fina roomie Helena. Och idag har jag skrivit lite på boken, gjort matlåda till imorgon och lite annat fix. Då jag tänker efter har helgen gått ganska snabbt.
 
På tal om att gå snabbt så hoppas jag lite på att tiden fram till jul går ganska snabbt också. Jag har börjat känna nyligen att jag verkligen längtar till jullovet och ledigheten som den kommer att föra med sig. Det ska bli så skönt att vara ledig i en halv månad. Det är vid tillfällen som dessa som jag uppskattar extra mycket att min skola börjar lite tidigare på hösten och slutar lite senare vid sommaren bara för att vi ska ha ett riktigt jullov. Ett jullov där man faktiskt inte behöver plugga. Sen börjar jag se fram lite emot julpynt, julevangelium, julshow och andra juliga saker också. Det gläder mig. Speciellt eftersom jag ofta har känt att högtider inte är något jag gillar med tanke på uppväxt, dåliga minnen och annat sånt. Men allt jag egentligen behöver på julen är ju Jesus och att få vara glad över att han kom till den här världen för min skull, så jag väljer att fokusera på det istället. På Jesus. Min frälsare. Idag är det för övrigt exakt en månad kvar till julafton…
 
Josef, Maria och lilla Jesus. En typisk julbild.
 
Imorse tänkte jag tillbaka på gamla lovsånger som jag alltid lyssnade på för många år sen. Lovsånger som jag nu inte har hört på säkert flera år. De tog mig tillbaka till en annan tid för en stund. Musik kan nästan vara lite som en tidsmaskin ibland. Bara en tanke. En tanke som liksom dök upp från ingenstans och stannade kvar för en stund.
 
Imorgon ska jag ha dagpass på sjukhuset. Det första riktiga dagpasset på den här praktiken. Jag får ta nattbussen hemifrån. Så tidigt ska jag åka. Vid halv sex på morgonen ungefär. En del av mig känner mig nästan avskräckt bara för att det är så tidigt, men samtidigt tror jag att det kan bli en mysig morgon hemma och en mysig resa och sen en rolig dag. Det blir vad man gör det till. Som så mycket annat. Jag får bara se till att jag lägger mig tidigt ikväll.
 

Going the Distance.

Idag har jag sett Going the Distance som är en amerikansk romantisk komedi från 2010 med bl.a. Drew Barrymore, Justin Long och Ron Livingstone i rollerna.
 
Den här filmen handlar om Erin och Garrett som träffas vid ett arkadspel och snabbt blir kära i varandra. Problemet är bara att Erin endast är i New York över sommaren där hon har en praktikplats på en tidningsredaktion, och då den är slut måste hon åka tillbaka till San Francisco och avsluta sina studier. Paret bestämmer sig för att ha ett långdistansförhållande och försöker hålla kärleken vid liv medan de åker fram och tillbaka mellan New York och San Francisco…
 
Jag gillar den här filmen. Den är rolig, charmig och romantisk. Ibland blir det dock lite too much av vissa saker, men jag skulle ändå säga att det är en bra film i sin helhet.
 
Betyg: 7/10
 
 

Läkemedelstenta, en frälsningsbön och praktikprat…

Den här veckan har gått fort. Så fort så att jag tidigare idag innan jag skulle åka till skolan och skriva tentan i läkemedelsberäkning kände att det på ett sätt var lite overkligt. Nästan som att jag var i en dröm där jag hade åkt fram i tiden. Men jag kom ändå till skolan glad och utan den berömda tentaångesten. Jag vet nu mer än någonsin tidigare att Guds frid som det står om i Bibeln verkligen är motsatsen till all oro och ångest. Tentan gick bra, kändes det som. Det var visserligen lite pirrigt att veta att det krävs 100 % rätt för att bli godkänd, men det var ganska enkel matte och jag kollade igenom alla tal lite extra innan jag lämnade in tentan. Så jag tror att jag kan ha blivit godkänd. Nu är det bara att vänta och se.
 
Efter tentan var planen att åka hemåt, handla på vägen och sen hoppas på att kunna slänga in en maskin med tvätt nere i tvättstugan. Men istället valde jag att spontant fika med Hanna och Jewan, och så fick jag äntligen i mig min älskade hallonpaj som jag blev sugen på efter att ha sett bussen som går mot Hallonbergen. Vi hade en jättemysig kväll som slutade med att vi stod utanför en kyrka vid Odenplan där jag hjälpte Hanna att be en frälsningsbön för att ta emot Jesus i sitt liv, bad för både henne och Jewan och nu förväntar vi oss att se hur Gud gör mirakler i deras liv. Utan tvekan en fantastisk kväll. Har för mig att jag bad imorse att Gud skulle använda mig idag, så här snackar vi bönesvar.
 
Flummig instagrambild från nu i veckan!
 
Och praktiken då!? Jo, den går bra. Det har varit många lugna kvällar på avdelningen hittills, men det har varit lite mer att göra den här veckan än förra åtminstone. Jag börjar känna mig mer hemma där och det känns kul. Jag trivs på avdelningen och med handledarna. I tisdags försökte jag sätta min första PVK (perifer venkateter; sån som man får dropp genom) och trots att det inte gick helt bra så var det roligt att få prova. Nästa gång går det säkert bättre. Jag behöver nog bara öva in tekniken. Det är i alla fall väldigt roligt att sticka folk. Det är något som jag känner att jag vill bli riktigt bra på. Nästa vecka går jag mitt första dagpass, vilket kommer att bli lite annorlunda från kvällspass. Det händer mer på dagarna. Jag har lyckats missa mina inbokade dagpass hittills på grund av KTC, tenta och lite så. Men på måndag blir det dags. Bright and early…
 

Top 10 vecka 47 2013.

Den här veckan syns det tydligt på listan att jag har fått ett nytt favoritband - Fuzed Worship. Förutom låtarna med dem är det även med några andra favoriter som jag brukar lyssna på. Fokuset den här veckan ligger på lovsång. So check it out.
 
 
1. Fuzed Worship - Revolving Love
 
2. Fuzed Worship - He Is God
 
3. Fuzed Worship - Sweet Little Child
 
4. Fuzed Worship - Here We Are
 
5. Hillsong Live - Always Will
 
6. Carl Cartee - Tender Love
 
7. Carl Cartee - Heal My Heart
 
8. Carl Cartee - Sing The Gospel
 
9. Hillsong Live - Beneath The Waters (I Will Rise)
 
10. DecembeRadio - Deeper Well
 

Och så var det där med mitt dåliga lokalsinne…

Jag har fått ett önskemål om att skriva ner några av mina många roliga historier som jag har tack vare mitt dåliga lokalsinne. Så här har jag valt ut tre historier som enligt mig är bland de roligaste och som har bjudit på många roliga skratt. Jag kan inte låta bli att delvis gilla mitt dåliga lokalsinne just på grund av hur många roliga historier jag får att berätta enbart på grund av det. Det känns som att det i mitt fall är något ganska charmigt, och så länge som jag inte hamnar i några större problem på grund av det tänker jag inte jobba för att förbättra det. Istället tänker jag fortsätta skratta.
 
 
2004 var jag i Linköping tillsammans med min vän Diana för att gå på en julkonsert med Carola. Vi hade checkat in på vårt hotell innan vi begav oss av mot stället där konserten skulle äga rum. Det låg på gångavstånd. Efter konserten gick vi omkring lite och pratade om kvällen och bara utforskade stället närmast omkring där konserten hade varit. Då vi senare skulle gå tillbaka till hotellet insåg vi att vi inte hittade tillbaka. Så Diana kom på idén, då vi såg ett annat hotell, att vi skulle gå in dit och fråga efter vägen till vårt hotell. Killen i receptionen skrattade och jag tror att han misstänkte att vi var fulla trots att ingen av oss hade druckit en droppe alkohol. Själva skrattade vi också. Vi var trötta och rejält flummiga vid det laget. Han gav oss en karta och förklarade för oss hur vi skulle gå, och kommenterade även att vi vid bron skulle gå över den eftersom det skulle bli blött annars. Sedan hittade vi tillbaka till vårt hotell, och Diana stod för övrigt kartläsandet på vägen tillbaka och det var nog tur…
 
Jag och Diana har haft många roliga stunder tillsammans. Nästa historia utspelade sig för några år sedan då jag och Diana var i en stor mataffär en bit från där hon bor i Södertälje. Då vi hade kommit fram till kassan kom vi på att vi hade glömt chipsen, så Diana förklarade för mig hur jag skulle gå för att komma till dem och skickade iväg mig för att hämta en påse. Då jag hade gått en bit från kassan kände jag mig helt vilse, men som tur var fanns det någon som jobbade där som jag kunde fråga. Så jag hittade sedan chipsen och skulle gå tillbaka till kassan igen där Diana väntade. Problemet var bara att jag inte hittade tillbaka till kassan. Tillslut ringde Diana och frågade var jag hade tagit vägen. Då stod hon redo att betala, med folk i kön bakom henne, och väntade bara på de där chipsen. Som tur är hittade jag ganska snabbt rätt, annars hade vi nog fått ställa oss i kö igen med chipsen…
 
En annan rolig historia är från då jag var i Göteborg för första gången för en hel del år sedan. Jag och en vän skulle på en missionskonferens och var tidiga till staden, så vi bestämde oss för att gå omkring lite och kolla i affärer. Spontant kommer vi sedan på att vi kan gå på bio, så vi gör det och efteråt går vi tillbaka mot samma håll som vi kom från. Fast jag fattar inte det och kläcker därför ur mig kvällens roligaste kommentar med att säga att jag tycker att jag känner igen mig. Min kompis säger då att vi befinner oss på samma ställe som vi började på…
 

At any given moment you have the power to say: This is not how the story is going to end.

Den här veckan har jag valt ut ett citat som jag såg på facebook för någon vecka sedan. Facebook-sidan Fight For Life la upp det och jag fastnade direkt.
 
Veckans Citat: At any given moment you have the power to say: This is not how the story is going to end.
 
Då vi inte är nöjda med något i våra liv är det enkelt att tänka negativt, prata negativt och tycka synd om oss själva för att det inte är så som vi skulle önska. Men istället för att göra det kan vi istället, när vi vill, bestämma oss för att säga att det inte är så här vår historia kommer att sluta. Vi har makten att själva bestämma över våra liv; vilka val vi ska göra i olika situationer, hur vi ska tänka, hur vi ska välja att se på saker och hur vår historia kommer att sluta.
 
 

Läkemedelsberäkning, och så lite vila också…

Just nu sitter jag här och bloggar för att jag verkligen behöver en paus från läkemedelsberäkningen. Irritationen har spridit sig genom hela kroppen och jag vill inte se ett nytt mattetal på minst en halvtimme för då tror jag på riktigt att jag kommer att skrika rakt ut. Det är inte svår matte egentligen, utan i det här fallet handlar det nog mer om att min hjärna behöver en paus för att få tänka på något annat en liten stund. På det senaste talet krånglade jag till något som egentligen var busenkelt bara för att jag inte riktigt orkade tänka. Jag ska dock försöka förmå mig själv att räkna lite till innan det är dags att åka till kyrkan. Tentan är på torsdag.
 
 
Något lite mer positivt är att jag har kunnat vila mycket i helgen. Med tanke på hur trött jag var när jag kom hem i fredags så har det varit lite extra skönt. Det har hur som helst varit en bra första vecka på praktiken. Vi har börjat lugnt, och i KTC i fredags övade vi på en del nya moment som jag förhoppningsvis kommer få chansen att prova på en del under de återstående sju veckorna på praktiken. Bland annat har jag lärt mig hur man sätter en PVK (perifer venkateter) som man använder då patienten ska få exempelvis dropp. Jag har insett mer och mer hur kul det verkligen är att sticka folk.
 
En kul grej som hände i torsdags då jag var på väg till sjukhuset och satt för mig själv på pendeln med musik i öronen och en Joyce Meyer-bok i handen var att en kille som satte sig bredvid mig började prata då han såg vad jag läste. Det visade sig att han var från Frankrike, pluggade en termin i Sverige och också är kristen. Han kände igen Joyce Meyer. Vi satt sen och pratade ett bra tag om allt från hur kulturen är i Sverige med att börja prata med främlingar till missionsresor och bibelskola. Det är kul då oväntade saker händer i vardagen, och att prata med främlingar på tåget kan vara väldigt kul ibland.
 

The Host.

Ikväll har jag och Helena sett The Host som är ett amerikanskt romantiskt science fiction-äventyr från 2013 med bl.a. Saoirse Ronan, Max Irons och Jake Abel i rollerna.
 
Den här filmen utspelar sig i en framtid där jorden har blivit invaderad av utomjordingar bestående av själar som tar över människornas kroppar. Vid det här laget styr dessa själar världen och är på jakt efter de sista människorna som försöker fly. Bland dem finns Melanie som är tillsammans med sin lillebror Jamie och sin pojkvän Jared. Då hon blir upptäckt försöker hon ta livet av sig bara för att slippa bli övertagen av utomjordingarna. Hon överlever dock och själen Wanderer tar över hennes kropp. Melanie kämpar sedan emot med allt vad hon är då Wanderer får i uppgift att gå in i hennes minnen för att kunna hitta svaret på var de andra befinner sig…
 
Jag tycker att det här är en väldigt bra film. Jag fastnar för den redan i början. Det är en fängslande och spännande historia som jag även skulle säga är vacker på så många sätt.
 
Betyg: 8/10
 
 

100 saker jag vill göra innan jag dör!

Från början tänkte jag att jag ville ha en lista med 100 saker, men då jag skulle skriva den kunde jag inte ens komma på 50 så jag ändrade till 50 och lämnade några platser tomma med tanke att fylla i de i framtiden. "Problemet" blev att de fylldes i ganska snabbt och att jag fortsatte att komma på fler saker. Så nu har jag ändrat listan så att det finns 100 platser. Jag har nu 60 saker och 40 tomma platser som jag under livets gång kommer att fylla med nya saker. Så jag har ändrat i inläggen jag redan skrivit i den här kategorin och såklart ändrat kategorins namn till 100 istället för 50. Den nya listan är utskriven och har nu tagit sin plats i min bibel.
 
Jag har medvetet tagit bilden så att inte så många saker ska komma med. Men nummer två är redan avbockad och att min största dröm i livet är att bo på en missionsbas bör inte komma som en överraskning. Det har jag pratat om förut.
 

Top 10 vecka 46 2013.

Idag kör jag veckans lista med mina mest lyssnade låtar på Spotify. Den här gången ser listan minst sagt annorlunda ut från sist. Det är blandad musik den här gången, så jag hoppas att ni kan hitta något som ni gillar.
 
 
1. Ylvis - The Fox
 
2. The Hit Co. - Life Will Go On
 
3. Carola - När Löven Faller - Albumversion
 
4. Aaron Shust - Wondrous Love - Acoustic
 
5. Avicii - Wake Me Up - Radio Edit
 
6. Hillsong Live - I Surrender
 
7. Hillsong Live - Cornerstone
 
8. Ellie Goulding - Burn
 
9. Hillsong Live - Beneath The Waters (I Will Rise)
 
10. Hillsong Live - Endless Light
 

En godsvagn med bajs kommer lastad…

Igår blev en rolig dag på så många sätt, och jag är så glad för att jag inte lät omständigheter förstöra mitt humör. Jag såg på SL-appen mindre än två timmar innan jag skulle iväg igår att det var stopp i trafiken på grund av en olycka, vilket innebar att det skulle ta betydligt längre tid för mig att ta mig till sjukhuset. Det brukar kunna vara ganska kaotiskt ibland då något i SL inte fungerar som det ska. Det brukar kunna vara människor överallt, vissa mer irriterade än andra, och allt tar mycket längre tid. Men eftersom jag såg detta i ganska god tid hann jag skynda mig lite och åka hemifrån en halvtimme tidigare och kom faktiskt i tid till avdelningen. Resan blev ganska mysig trots sina många byten. Jag hade musik i öronen, en Joyce Meyer-bok och en banan att äta. No complaints there. De första timmarna på avdelningen kände jag mig ganska trött, men det gick över sen och det blev en bra kväll. Jag och Kalle gick med en av handledarna som vi har, Cecilia, och hon förklarade allt väldigt grundligt. Det kändes tryggt. Vi började ganska lugnt med att få läsa på om patienterna i journalerna, träffa de, ta några kontroller som till exempel blodtryck. Det var kul. Jag kan erkänna att det är lite nervöst då man inte har gjort det på ett tag, men det går ganska snabbt att komma in i det igen. Det var en lugn kväll på avdelningen och en rolig grej var att jag läste ett sms från Helena då jag satt inne på expeditionen. Hon hade skrivit att hon hade hört någon säga att en godsvagn med bajs(!) spårat ur och att det måste ha varit gödsel. Jag fnissade till lite, Kalle kollade på mig och jag berättade vad Helena skrivit. Då börjar han skratta och sen är det en sjuksköterska som sitter där som också börjar skratta, och allt blir helt plötsligt väldigt roligt. Mindre roligt var det såklart för de resenärer som med pendel åkte förbi vid Stockholms Södra igårmorse och såg godståget spåra ur. Ingen skadades, men jag läste att det tog en timme innan tåget sakta kunde backa tillbaka och släppa av resenärerna.
 
En bild från sverigesradio.
 
Då vi slutade vid halv tio kunde jag ta tåget hem som vanligt. Kalle skulle åt samma håll och det blev mer skratt då jag berättade några historier om mitt dåliga lokalsinne. Jag vet att det är något som jag kan förbättra, men helt ärligt så tycker jag att det är charmigt och jag har så många roliga historier just på grund av det så jag klagar inte. Jag är glad för de historierna och de har bjudit på många skratt genom åren.
 
Idag har jag varit ledig, eller om vi ska vara petiga så har jag haft självstudier idag. Vilket behövdes. Jag har pluggat på inför KTC på fredag där vi ska träna praktiskt på lite nya moment som vi ska lära oss under den här praktiken, sen blev det lite läkemedelsberäkning också. Pluggade till jag blev helt trött i huvudet och fastnade på ett tal, och nu har jag en lugn och skön kväll med lite mer skratt. Imorgon blir det ännu ett kvällspass på sjukhuset. Det är kul med praktik.
 

The moon behind the trees.

Introduktionsdagen på praktiken igår var informativ och rolig. Huvudet kändes lite fullt då jag gick därifrån. Men det var inte en lång dag, så jag var ändå inte alltför trött då jag kom hem vilket kändes skönt. Vi bytte aldrig om till sjukhuskläder och träffade inte några patienter, utan den biten börjar idag. Vi kommer att jobba i studentsalar och ha samma patienter så länge de är där. Så var det inte på den förra praktiken, men jag tycker att det verkar vara bra att ha så som student eftersom man då kan fokusera enbart på de patienterna. I den salen som vi har är det tre patienter som vi ska ta hand om. Det här känns kul. Jag tror att jag kommer att trivas på avdelningen.
 
 
Igår tog jag tag i det faktum att jag har varit så dålig på att ta nya bilder den senaste tiden. Så jag fotade vår vackra måne bakom ett träd. Den kanske jag får se ikväll då jag är på väg hem från sjukhuset, för det blir kvällspass för min del idag. Sen kommer jag nog att däcka i sängen, för det verkar lite som att tröttheten kommer så här dagen efter. För nu känner jag mig lite sliten, men sånt är livet. Det kommer ändå att bli en bra kväll. För det har jag bestämt mig för att det ska bli.
 

Do not dare not to dare.

Den här veckan har jag valt ett citat som jag såg på facebook förut, men som ursprungligen kommer från lejonet Aslan i Narnia (eller C.S. Lewis som har skrivit Narnia om vi ska vara lite petiga).
 
Veckans Citat: Do not dare not to dare.
 
Många gånger när vi väljer att inte göra eller säga något för att vi inte riktigt vågar går vi miste om saker. Det kan vara allt från små saker som vi kanske egentligen inte saknar speciellt mycket till större saker som hade kunnat förändra våra liv. Så den här veckan vill jag lyfta fram det här citatet för att uppmana er, och mig själv, att våga och inte gå miste om saker. Ofta då vi inte vågar göra eller säga något är det inte så farligt ändå. Ofta handlar det bara om att kliva ur sin komfortzon och gå ett steg längre. Ofta känns det väldigt bra då man väl har gjort det och man utvecklas som människa. Så våga inte missa det som du hade kunnat ha om du bara hade vågat; do not dare not to dare…
 
 

Imorgon börjar en praktik på åtta veckor!

Jag har nu packat ner lite saker som jag kommer att behöva ha med mig till sjukhuset imorgon. Det är allt från ett par skor till två små block att anteckna saker i. Imorgon börjar det. Imorgon börjar min nästa VFU-period (verksamhetsförlagd utbildning; praktik). Jag kommer att spendera sammanlagt åtta veckor på en gastromedicinsk/kirurgisk avdelning på Karolinska universitetssjukhuset i Solna.
 
Bild från min förra praktik som var fem veckor i februari-mars.
 
Det känns roligt att få komma ut på praktik igen och träffa patienter. Det är verkligen helt annorlunda från att sitta på föreläsningar eller plugga till tentor. Jag skulle säga att det är mycket mer intensivt att vara ute på praktik, och jag kommer ihåg hur jag förra gången var väldigt trött speciellt i början. Dels tror jag att det blir så eftersom det blir heldagar, vilket man inte alltid har i skolan, och det samtidigt är mycket nytt. Sen hjälper det inte att man under praktiken har inlämningsuppgifter och såna saker också. Den här gången kommer jag att ha bland annat en salstenta, en hemtenta och några seminarier. Allt vi gör nu kommer dock att vara kopplat till praktiken och det brukar inte vara några större grejer, så jag förväntar mig att det kommer att gå precis lika bra som det gjorde sist.
 
Jag måste erkänna att det känns lite overkligt fortfarande. Det var ju ett tag sen jag sprang omkring i ett sjukhus och tog blodprover och allt sånt där roligt. En del av mig har nog inte riktigt förstått än att det faktiskt börjar imorgon. Men det gör det. Och lite nervös är jag nog också, fast mest på ett bra sätt, och jag tror att det släpper då jag kommer dit imorgon.
 
Jag hoppas att jag kommer att trivas på den här praktikplatsen. Men jag har hittills fått ett bra intryck av den, så jag tror att det kommer att vara bra där. Jag fick ett väldigt informerande välkomstbrev för nån vecka sen tillsammans med mitt schema för de två första veckorna. Jag kommer att gå en hel del kvällar nu i början, men det känns helt okej och det jämnar kanske ut sig senare. Jag fick även veta att första dagen, imorgon alltså, ska jag och mina tre klasskompisar som ska vara på samma avdelning få en introduktionsdag. Det verkar vara väldigt organiserat med hur de tar hand om studenter på den här avdelningen om jag jämför med den jag var på sist. Fast jag trivdes ändå ganska bra där, visserligen hade jag ingenting att jämföra med, men ändå. Då fick jag inte schema förrän jag hade börjat, det kändes lite rörigt ibland och speciellt nu i efterhand tänker jag att det hade kunnat vara bättre. Det var nog så att jag var lite snurrig själv ibland då också och inte riktigt visste vad jag skulle förvänta mig av en praktikplats. Men jag har en känsla av att det kommer att bli bättre den här gången…
 

Mission SOS delar evangeliet med de onådda i Moshi, Tanzania.

Just nu är det ett litet gäng från kyrkan som befinner sig i staden Moshi, Tanzania. Moshi ligger vid berget Kilimanjaro som är Afrikas högsta berg. Där har Mission SOS nu det här årets tredje festival. En festival som handlar om att ta evangeliet om Jesus Kristus till onådda folk. Till människor som aldrig har hört.
 
Bild från festivalens första kväll i onsdags då omkring 700 människor tog emot Jesus i sina liv.
 
Förutom frälsningsunder så har sjuka blivit friska. Bland annat började en kvinna som var helt blind på båda ögonen se klart och tydligt. Många har blivit befriade från onda andar och för varje festivalkväll som går blir allt fler människors liv helt förvandlade av Jesu mirakelkraft.
 
Det är nu två festivalkvällar kvar; ikväll och imorgon. Om du vill ha fler uppdateringar om festivalen så finns det att läsa på Mission SOS hemsida och på Johannes blogg. Och var gärna med och be för att ännu fler människor ska komma till festivalen och att vädret ska vara på vår sida. Dina böner kan vara med och göra en skillnad.
 
Missionärslivet är något underbart, och jag längtar efter mer av det. Jag har hittills varit på två såna här festivaler, båda i Tanzania. Dar es Salaam förra året och Mwanza i somras. Nästa år tar Mission SOS med team till Pakistan, Tanzania och Burundi. Om du är kristen och vill dela evangeliet med de som aldrig har hört kanske du ska börja spara ihop pengar nu och hänga med på en av festivalerna? Kanske vi ses i Afrika nästa sommar!?
 

Vila, vila och vila har jag gjort.

Jag har börjat känna mig lite piggare nu och imorse var första dagen den här veckan då jag inte gick direkt från sängen till nässprayen och alvedonpaketet inne i badrummet. Jag är dock fortfarande ganska seg och energin är inte tillbaka på topp än. Men det kommer, och jag fortsätter att le åt allt som är bra med livet. Om jag hade fått välja hade jag såklart inte blivit sjuk alls, men det känns bra att det kom nu och inte längre fram då jag ska ha praktik. Nu har jag kunnat ligga hemma utan att behöva tänka på att jag får ta igen saker sen. Jag har missat föreläsningar, men ingenting obligatoriskt. Under de här dagarna har jag inte pluggat något utan bara vilat. Det har varit så skönt. Precis i början på en kurs brukar det liksom inte vara så mycket som man måste göra just då. Idag funderar jag dock på om jag borde plugga lite eller om jag bara ska bestämma mig för att skjuta fram allt vad pluggande heter till nästa vecka. Just nu lutar det åt att jag kanske pluggar en liten stund bara för att stilla det dåliga samvetet som annars kan komma krypande och sen tar helg
 
Letade efter en bild som jag skulle kunna koppla till vila och hittade den här på Petrus. Jag saknar min lilla skrutt med hela hjärtat. Två och en halv månad sen vi kramades nu.
 
Det får bli en lugn helg så att jag förhoppningsvis kan vara pigg och glad till på måndag då praktiken börjar. Susanne frågade om jag ville komma till henne vilket jag vill egentligen, men jag valde att lyssna på kroppen som verkar vilja behöva lite mer hemmatid att vila upp sig på. Så det blir en hemmahelg. Imorgonkväll är jag och Helena dock bjudna på en grannfest en trappa upp, så eventuellt hänger jag med dit en stund åtminstone. Det skulle vara kul och orkar jag inte mer så är jag bokstavligt talat hemma igen på fem sekunder. Sen hoppas jag att jag är up for kyrkan på söndag. Så okej då. Det blir nästan en hemmahelg.
 

Enjoying Everyday Life med Joyce Meyer.

Joyce Meyer är en känd amerikansk predikant som har en tjänst som sträcker sig över hela världen. Den senaste tiden har jag börjat kolla på hennes TV-program Enjoying Everyday Life väldigt mycket. Jag har gillat Joyce sen innan, men inte mer än att jag har följt henne på facebook och ni har säkert sett något Veckans Citat där jag har citerat henne. Nu då jag tänker efter har jag även läst någon bok av henne som jag fick i present nån gång flera år tillbaka innan jag visste vem hon var. Men som jag skrev så har jag nu börjat kolla på hennes TV-program också. Jag såg några avsnitt där hon undervisade om power thoughts, om att börja tänka annorlunda på flit, som jag kände att jag behöver lära mig att göra, och sen fastnade jag. Så därför vill jag nu tipsa om detta fantastiska program som du kan se på hennes hemsida, www.joycemeyer.org, om du klickar dig vidare till broadcast. Det är ett nytt avsnitt på en halvtimme varje dag förutom på lördagar och det är möjligt att se avsnitt från flera månader tillbaka och även en vecka framåt om du skulle vilja det. Hon undervisar om olika ämnen utifrån Bibeln och någon gång har det även varit specialavsnitt där man får se vad hennes missionsorganisation Hand of Hope gör. Detta är helt klart ett av mina nya favoritprogram.
 
 

Top 10 för vecka 44 2013.

Det blir fortsatt mycket Aaron Shust på listan även den här veckan, så jag hoppas att ni gillar honom lika mycket som jag gör.
 
 
1. Aaron Shust - Mighty Fortress
 
2. Aaron Shust - Never Been A Greater Love
 
3. Aaron Shust - Wondrous Love - Acoustic
 
4. Aaron Shust - My Hope Is In You - Acoustic
 
5. Aaron Shust - Risen Today
 
6. DecembeRadio - Deeper Well
 
7. Aaron Shust - Satisfy
 
8. Aaron Shust - Jesus Only - Bonustrack
 
9. Aaron Shust - More Wonderful
 
10. Aaron Shust - Change The Way
 

Jag är sjuk, men också tacksam för så mycket.

I söndags började jag känna mig ganska så hängig, eller egentligen redan i lördagskväll om vi ska vara riktigt petiga. Fast då tänkte jag att jag bara var trött efter en intensiv helg. Men det var nog mer än så. För nu ligger jag hemma med feber och har inte ork för så väldigt mycket mer än att ligga i soffan. Ligga i soffan och läsa Bibeln. Ligga i soffan och spela wordfeud. Ligga i soffan och kolla på en film eller tv-serie. Ligga i soffan och blogga. You get the picture. Men trots det är jag så tacksam för så mycket. Det är en tacksamhet som jag inte kan skaka av mig. Som jag inte vill skaka av mig. Jag är tacksam för att jag orkade släpa mig till kursstarten igårmorse trots att jag var lite febrig redan då. Jag är tacksam för att det blev en spontanfika med lussebullar bara för att Pressbyrån börjar sälja dem så tidigt. Jag är tacksam för att jag halvt tvingade mig själv att handla efter skolan så att jag har både Ben & Jerry's och Coca Cola att smaska på nu. Jag är tacksam för att jag faktiskt har möjligheten att ens vara hemma och vila då jag är sjuk. För många av oss är det en självklarhet, men det finns platser i världen där det inte alls är så. Platser där du tvingas jobba trots feber för att kunna ge din familj mat. Men mest av allt är jag nog tacksam för att jag har fått lära känna Gud. För att jag kan börja varje dag tillsammans med honom, och hur kroppen än mår faktiskt vara glad och känna en frid som många inte känner hur friska de än är eller hur mycket de än har. Så ja, jag är sjuk. Jag vaknade med en täppt näsa, vad som kändes som ganska hög feber och min hals gör lite ont. Men jag är glad. Jag känner frid. Jag kommer att bli frisk snart.
 
 

You loved a world that nailed you to a tree.

Den här veckan har jag valt ett citat från en av mina favoritlåtar just nu. Jag pratar om Wondrous Love med Aaron Shust och Kari Jobe som ni som följer bloggen säkert har sett i min musiklista Top 10 förra veckan.
 
Veckans Citat: You loved a world that nailed you to a tree.
 
Jesus älskar oss med en gränslös kärlek. Han gav allt för oss för att vi skulle bli upprättade, förlåtna och få frid genom honom. Kort sagt så tog han straffet för vår synd då han blev uppspikad på ett kors. Smärtan som han gick igenom gick han igenom för oss. För dig och mig. Han lever idag och älskar oss. Han älskar varje människa. Han älskade till och med de som slog spikarna genom hans händer och fötter. Allt vi behöver göra är att släppa in honom i våra liv så kan vi ta emot allt som han vill ge oss; förlåtelse från synd, frid, kärlek, befrielse, helande från sjukdom och smärta och alla andra löften som vi kan läsa om i Bibeln. Om du inte har tagit emot Jesus i ditt liv och vill göra det men inte vet hur eller hur du går vidare sen så är du välkommen att kontakta mig genom en kommentar så ska jag hjälpa dig vidare.
 
 

Full rulle, sockerchock och galet mycket skratt!

Nu är det en något sliten Erica som kom hem för drygt en timme sen. Det har varit full rulle sen igår, och nu känns det skönt att ha kommit hem och veta att jag bara kan slappa resten av kvällen. Jag har dock haft väldigt roligt, så jag klagar absolut inte. Igår var jag och Helena på bröllop tillsammans med bland annat en hel drös av härliga människor från kyrkan. Det var en otroligt vacker vigsel och på festen efteråt åt jag mig så mätt så att jag nästan trodde att jag skulle rulla hem sen. Först åt vi buffé, sen fick vi frukt och lite nötter och senare blev det tårta. Hela festen var som en stor buffé där alla gästerna hade i uppgift att ta med sig något till buffén. Detta gällde även tårtan, så det fanns många olika tårtor och självklart ville man smaka lite av flera olika tårtor. Det var längesen jag åt mig så mätt. Sådär nästan för mätt så att man bara vill lägga sig ner en liten stund
 
En tårtbild från i somras då vi firade min födelsedag, på tal om tårtor.
 
Då vi åkte hem hade jag fått i mig väldigt mycket socker och skrattade nästan hela vägen. Jag och Helena träffade Carlos och Magda från kyrkan då vi väntade på pendeln, och vi hade minst sagt helt galet roligt hela vägen. Det var till och med två killar som satt nära oss som började flina och titta på oss. Jag skrattade så att jag till och med fick lite ont i halsen efteråt. Då snackar vi sockerchock och megaflum.
 
Idag åkte jag in till gymmet på morgonen och hängde med löpbandet och några andra trevliga maskiner (inte för att jag åt mycket igår, utan för att det helt enkelt passade bäst att ta veckans träningspass nummer två idag) innan det var dags att dra vidare till kyrkan för ett seminarium. En av våra pastorer, Johannes Amritzer, undervisade om familjen. Det var väldigt bra, och sen hamnade jag och Helena på donken med glass/fika eftersom vi missade pendeln. En bra dag, helt enkelt.
 

November 2013.

Det är den första november idag. Det är inte många löv kvar på träden, det blir mörkare och mörkare ute och jag gissar på att allt fler av oss vill stanna kvar i sängen på morgonen. Men istället för att följa Tirsahs exempel i månadens kattbild så tycker jag att vi ska gå upp med ett leende. Den här tiden på året kan trots allt vara väldigt mysig. Så tänd ett ljus och njut av livet…
 
Detta har hänt i oktober:
• I skolan har kursen i Global Health tagit slut och jag har även fått reda på att jag fick VG på tentan i patofysiologikursen. Så det går bra, kan man säga.
• Det har inte blivit något jobb, helt enkelt eftersom de inte har hört av sig. Fast jag har haft skolarbete och saker att göra så det är inget jag har tänkt för mycket på även om lite extra pengar såklart hade varit kul att få.
• Helena har blivit ett år äldre och vi hade lite födelsedagsmys den dagen.
• Mer firande blev det på ett finskt-afrikanskt bröllop.
• Jag har kommit ur en svacka som jag var i, så nu ler jag lite extra mycket igen.
• Jag gjorde slag i saken och köpte ett gymkort på fitness24seven och har nu kommit igång med träningen.
 
Månadens kattbild är på Tirsah. Hon brukar inte se så här sur ut vanligtvis, men här var hon så sur så att hon nästan blev lite extra söt.

Detta kommer att hända i november:
• Idag ska jag på bröllop igen, så dagen går lite extra i kärlekens tecken och slutar med fest.
• Imorgon har vi ett seminarium i kyrkan som handlar om familj som jag tänkte gå på.
• På måndag börjar en ny kurs i skolan som heter Omvårdnad inom somatisk vård. Först har vi en vecka teori och sen börjar en praktik på åtta veckor (med uppehåll över jul). Jag ska vara på en gastromedicinsk/kirurgisk avdelning på Karolinska universitetssjukhuset i Solna.
• I slutet på månaden blir det en bönenatt i kyrkan.
• Annars kommer nog vardagen att rulla på som vanligt. Det blir träning, bokskrivande, fikande och annat smått och gott…
 


RSS 2.0