Top 10 för vecka 18 2014.

Även den här veckan är det mycket blandad musik med på min Spotify-baserade topplista. Majoriteten av låtarna är lovsånger (kristen musik) den här veckan och i övrigt hänger både A Thousand Years och Limbo No More kvar på listan. I toppen ligger Desert Song som är en fantastisk lovsång av Hillsong som jag har gått omkring och nynnat på mer eller mindre i flera veckor nu.
 
Fetstil betyder att låten är ny på listan och ett plus eller minus efter låten visar hur många placeringar låten eventuellt har gått upp eller ner på listan.
 

 
 
1. Hillsong Chapel - Desert Song - Live (+ 2)
 
2. Third Day - I See Love (+ 5)
 
3. TobyMac - Speak Life (+ 1)
 
4. Christina Perri - A Thousand Years (- 3)
 
5. Hillsong Live - Beneath the Waters (I Will Rise) [Live]
 
6. Kutless - Hero
 
7. Avril Lavigne - I'm With You
 
8. Kutless - Even If
 
9. Kutless - This Is Love
 
10. Alanis Morissette - Limbo No More (+/- 0)
 

God knows what's best for you.

Nu har det återigen blivit dags för ett nytt Veckans Citat. Den här gången har jag valt ut ett citat som jag såg på facebook för ett tag sen. Det var någon grupp som hade lagt upp den här vackra bilden som är baserad på Jesaja 55:9 där det står: Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar.
 
Veckans Citat: God knows what's best for you.
 
Gud har all kunskap och känner oss dessutom bättre än vad någon annan gör och någonsin kommer att göra. Han vet allt om oss. Han är också god och kärleksfull och vill vårt bästa. Så vilken mer anledning behöver man då för att följa det som han har sagt i sitt ord (i Bibeln)
 
 

Tentaplugg, praktikprat och vårväder.

Det har redan blivit söndag, och min helg har förutom under vilodagen igår varit ganska fylld av tentaplugg. På tisdag är det tenta i akutsjukvård och idag är sista dagen som jag verkligen kan ta mig tid att plugga på. Imorgon efter praktiken och en sväng till gymmet blir det lite repetition och sen på tisdagmorgon är det dags att slå sig ner i tentasalen ännu en gång. Jag vet att det är flervalsfrågor på den här tentan och jag har hört av andra grupper i klassen som redan har skrivit den att det är "en snäll tenta", så jag hoppas på det bästa. Men jag tror faktiskt att det kommer att gå bra. Som Helena brukar påminna mig om så brukar det ju göra det, så varför skulle den här gången vara ett undantag.
 
På praktiken var det väldigt lugnt innan helgen kom och jag hoppas att det händer lite mer under mina två sista dagar där. När det är lungt där känns det på vissa sätt som en helt vanlig vårdavdelning, åtminstone om man bortser från att alla patienter är uppkopplade till hjärtövervakning samt att varje sjuksköterska bara har en eller två patienter. Men i fredags fick jag i alla fall vara med på en coronar angiografi där man gör en typ av röntgen av hjärtats kranskärl. Då jag var med var det dock ingenting som de åtgärdade, utan de konstaterade mest att patienten hade något förträngda kranskärl på ett ställe men att det inte var så illa. Det var förresten första gången som jag fick ha blykläder på mig då jag tidigare har fått gå in i rummet bredvid just under själva röntgen och ändå kunnat se. Det är tunga kläder det där, kan jag säga. Kunde inte låta bli att tänka på min vän Susanne då eftersom hon pluggar till röntgensjuksköterska.
 
Underbara vårtecken!
 
Annars så njuter jag för fullt av det vackra vädret och älskar det faktum att jag kan springa omkring i skinnjacka numera, om jag nu överhuvudtaget behöver en jacka alls. På morgonen och kvällen brukar det dock vara lite kallare, och i fredagsmorse var det till och med minusgrader(!) när jag skulle gå hemifrån på morgonen. Då erkänner jag att vinterjackan åkte fram igen, men vi bestämmer att det var ett undantagsfall speciellt eftersom den fick hänga på armen på vägen hem sen
 

Top 10 för vecka 17 2014.

Det fortsätter att vara blandat på listan med A Thousand Years i topp. Lyssna och njut.

Fetstil betyder att låten är ny på listan och ett plus eller minus efter låten visar hur många placeringar låten eventuellt har gått upp eller ner på listan


 
 
1. Christina Perri - A Thousand Years (+/- 0)
 
2. Avril Lavigne - Hush hush (+ 5)
 
3. Hillsong Chapel - Desert Song - Live
 
4. TobyMac - Speak Life
 
5. JAY Z - Empire State Of Mind [Jay-Z + Alicia Keys]
 
6. TobyMac - Me Without You (+/- 0)
 
7. Third Day - I See Love
 
8. Alanis Morissette - Not As We (+/-0)
 
9. Melissa Horn - Om du vill vara med mig (- 7)
 
10. Alanis Morissette - Limbo No More (- 7)
 

Väldigt galet trött, och de första dagarna på hjärtintensiven.

De konstiga drömmarna som kom och gick under helgen lämnade mig ganska trött, och när jag igårmorse både först hade insomnia och sen vaknade från och till under natten på grund av ännu mer knasiga drömmar var jag helt slut. Men på något sätt klarade jag mig igenom den första dagen på nya praktiken. På vägen hem satt jag dock och halvsov på bussen, och när jag väl kom hem däckade jag i sängen ganska omgående. Helena fick skjuts hem från Linköping av sina föräldrar och när de kom hem väckte Helena mig och så åt vi en ganska sen middag tillsammans innan jag återvände till sängen vid nio. Det var längesen jag var så väldigt galet trött. Men jag klarade som sagt dagen ändå och inatt fick jag sova bättre och känner mig någorlunda pigg trots allt.
 
En vilande Erica under en rast på sjukhuset.
 
Nu har jag gått två dagar sammanlagt på hjärtintensiven och jag trivs där. Jag känner mig lite säkrare på nu att om jag inte börjar jobba direkt på akuten så vill jag gärna jobba på en avdelning där det finns patienter med hjärtproblem. Kanske till och med jobbar en sväng på just hjärtintensiven i framtiden. Hörde av min handledare idag att han inte har någon specialistutbildning i intensivsjukvård, så det är inget måste för att jobba där. Just nu lutar det nog förresten åt att jag inte börjar på akuten förrän längre fram då jag känner mig lite mer säker i sjuksköterskerollen. Den handledare som jag kommer att gå mest med, Fredrik, är jättebra. Han förklarar väldigt mycket och det märks att han vill att jag ska få chansen att vara med på så mycket som möjligt. Exempelvis skulle han försöka ordna så att jag kanske kan få vara med på en angiografi imorgon och se när man gör en röntgen på en patients kärl och vid behov åtgärdar eventuella stopp i hjärtats kranskärl. I övrigt så har jag märkt väldigt tydligt vilken skillnad det kan vara på avdelningen. Ena stunden kan det vara hur lugnt som helst och i nästa kan ett larm gå och en patient har plötsligt blivit jättedålig. Men i jämförelse med akuten är det lugnt åtminstone för det mesta, men sen är ju såklart alla dagar olika. Jag hörde att en dag hade de haft två hjärtstopp på samma dag, fast det var tydligen inte alls vanligt. Men jag hoppas att jag får möjlighet att se mycket under den korta tid som jag kommer att vara där. Går mitt sista pass nästa tisdag på kvällen, direkt efter tentan. Sen blir det ledighet i fem dagar.
 

Nu är påskledigheten snart slut för mig.

Så har det blivit söndag och påskledigheten är snart slut för mig. Till skillnad från många andra är jag inte ledig imorgon utan börjar istället på nästa praktik, hjärtintensiven, där jag ska gå sju pass sammanlagt. Det känns både trist och skönt att ledigheten är över. Tyvärr har min helg inte enbart varit mysig och underbar. Stora högtider är till viss del jobbiga för mig på grund av olika omständigheter som jag har skrivit om tidigare. Så tyvärr har det blivit tårar, konstiga drömmar, en mardröm och jobbiga stunder. Men det har också blivit ägg, godis, chips, mysiga stunder och ett träningspass mitt uppe i allt annat. Så det har inte bara varit dåligt, och det är väl det som det är bäst att fokusera på. Tyvärr måste jag erkänna att jag även lyckades vända på dygnet litegrann. Men jag försökte behärska mig igår och gick och la mig runt ett-halv två. Så förhoppningsvis blir det inga problem med att vara pigg, glad och redo att möta patienter vid sju-tiden imorgonbitti.
 
Resten av dagen tänkte jag att jag skulle tvinga mig själv att plugga lite, göra en matlåda till imorgon och sen om några timmar tänkte jag bara försöka njuta lite av den sista ledigheten. Inget plugg och inga måsten utan bara få vara och göra det jag känner för.
 
Kollage av mig och Helena från i somras när vi var på Grönan.
 
Vill avsluta med att säga att jag är tacksam för att jag har en vän som Helena. Innan hon åkte i torsdags sa hon att jag inte skulle deppa i påsk och att jag skulle sysselsätta mig med saker istället. Jag behövde inte säga något. Hon visste ändå, och hon visste vad hon skulle säga för att jag skulle må lite bättre. Det är vänner som hon som gör livet lite bättre än vad det annars skulle vara.
 

Glad påsk!

Jag har märkt hur påskhälsningarna ploppar upp lite här och där i olika bloggar. Många gånger med en söt bild på ett färgglatt ägg eller en gullig kyckling. Folk skriver om påskgodis, om att vara ledig tillsammans med familjen och någon nämnde till och med blåkulla. Jag gick själv loss riktigt ordentligt i affären för några dagar sen och köpte nästan ett kilo lösgodis. Så mycket så att jag fortfarande undrar om det någonsin kommer att bli slut. På väggen sitter ett gulligt äggformat kort med kycklingar som mormor och morfar skickade, och jag som inte brukar äta så mycket ägg har redan ätit mer än ett. Men det slog mig när jag började tänka på att så många påskhälsningar inte ens har ett uns av Jesus i sig att det faktiskt gjorde mig lite ledsen. Ja, kycklingar är söta och godis är gott. För att inte tala om hur skönt det är med lite helgdagar. Men vi firar inte påsk för att små feta påskkärringar åker kvast till blåkulla eller för att vi ska måla ägg i världens alla färger. Inte heller firar vi påsk för att påskharen kommer eller ens för barnens skull. Vi firar påsk för att Jesus dog för våra synder. För att han blev piskad med piskor som säkert varken du eller jag tycker borde ha fått finnas. Piskor med vassa och hårda saker längst ut för att göra så mycket skada som möjligt på kroppen. Vi firar påsk för att Jesus blev uppspikad på ett kors och led mer än vi kan ana. Jag skulle kunna skriva mer utförligt vad som hände i hans kropp och hur han fick kämpa för varje andetag och tillslut praktiskt taget kvävdes av en respiratorisk acidos. Men jag lägger sjuksköterskesnacket åt sidan just nu. Istället vill jag bara berätta att vi firar påsk på grund av det Jesus gjorde för oss. För dig. Jag vill säga att framför allt firar vi påsk för att han uppstod och övervann synd och död. För utan uppståndelsen skulle vi inte ha mycket att hurra för. Vi firar påsk för att han offrade sig själv i vårt ställe. Du får självklart tro på precis vad du vill, äta ditt godis utan en tanke på vad påsken egentligen handlar om och tänka på fluffiga små kycklingar som får dig att le. Men jag vill be dig om en sak. Bara en enda sak. Jag vill be dig som läser det här om att, åtminstone för en kort stund, tänka på vad det skulle kunna innebära för dig om det jag har skrivit om här verkligen hände. Om han verkligen dog på ett kors och uppstod igen. För dina synder. För att erbjuda dig liv.
 
 
Och sen vill jag såklart också önska er en glad påsk! Dock med en lite annorlunda bild. En bild som du inte kommer att hitta på så många andra bloggar. En bild som jag skulle säga också är en påskbild minst lika mycket som alla hundratals bilder på ägg och kycklingar. Eller jag tar tillbaka det där. En bild som är en påskbild mer än allt det där andra. Och har du några frågor om Jesus och om ett liv med honom så är du välkommen att skriva i kommentarsfältet.
 

The Twilight Saga: Breaking Dawn - Part 2.

Jag såg även The Twilight Saga: Breaking Dawn - Part 2 ikväll. Det är ett amerikanskt fantasy/äventyrsdrama från 2012 med bl.a. Kristen Stewart, Robert Pattinson och Taylor Lautner i rollerna.
 
Så var det dags för den sista filmen i Twilight-serien. Bella har precis blivit både vampyr och mamma och hennes dotter Renesmee visar sig vara ett väldigt speciellt barn. Omständigheter gör så att ett missförstånd sker och någon berättar för Volturi om Renesmee och påstår att hon är en odödlig, vilket skulle innebära att ett brott har begåtts eftersom sådana barn är förbjudna då de inte kan kontrollera sin törst för blod. Därför börjar Cullens kamp för att hitta tillräckligt många vittnen för att övertyga Vulturi om att så inte är fallet
 
Jag tycker att det här var den bästa av Twilight-filmerna. Det var något med den som gjorde den mer fängslande än de andra. Något gjorde så att jag fastnade så mycket mer. Ett perfekt avslut på sagan, skulle man väl kunna säga.
 
Betyg: 9/10
 
 

The Twilight Saga: Breaking Dawn - Part 1.

Ikväll har jag sett The Twilight Saga: Breaking Dawn - Part 1 som är ett amerikanskt fantasy/äventyrsdrama från 2011 med bl.a. Kristen Stewart, Robert Pattinson och Taylor Lautner i rollerna.
 
Detta är den fjärde Twilight-filmen och Bella och Edward gifter sig och åker sedan iväg på smekmånad. Allt går dock inte helt som de hade tänkt sig när det visar sig efter bara två veckors äktenskap att Bella är gravid. Varken Bella eller Edward trodde att det skulle vara möjligt med tanke på att hon fortfarande är människa och han är en vampyr. För att komplicera saken ytterligare är det allt annat än en vanlig graviditet. Barnet växer snabbt i Bellas mage och det dröjer inte länge förrän hon blir sjuk. Att få barn med en vampyr är uppenbarligen inte helt ofarligt, och speciellt inte när varulvarna ser det som ett hot mot dem
 
Jag såg de tre första filmerna för ganska längesen nu, och det blev aldrig riktigt av att jag fortsatte kolla efter det även om jag tänkte att jag någon gång skulle göra det. Men nu blev jag tillslut påverkad dels av att ha fastnat för A Thousand Years som är en av låtarna till den här filmen och dels av all reklam som det har varit för Twilight här på blogg.se den senaste veckan i och med att alla filmerna visas på TV nu över påsken. Och jag gillar fortsättningen. Jag tycker fortfarande att det här är en fascinerande historia och det är intressant att se hur Bella och Edwards liv som gifta är och hur de hanterar de oförutsedda komplikationer som uppstår.
 
Betyg: 7/10
 
 

Så blev jag påskledig då…

Nu är min praktik på akutmottagningen slut, och jag kan konstatera att den första veckan av någon anledning var roligare än de sista dagarna. Jag tror att det berodde ganska mycket på att jag var väldigt sliten de sista dagarna och lite på att det känns som att det var mer som hände förra veckan. Sista dagen, igår, var det visserligen flera akutlarm men ute på själva mottagningen var det betydligt lugnare än vad det hade varit de andra dagarna. Sju av åtta pass var jag på medicinakuten och det andra passet blev på neurologakuten. Men trivdes väldigt bra på medicinakuten, så jag såg det mest som roligt att få vara mest där. Igår fick jag skriva en liten utvärdering innan jag gick, och så fick jag frågan om jag tycker om massage och blev erbjuden att sitta i en massagestol som finns i ett relaxrum för personalen. Så jag satt där i över en halvtimme. Ren lyx var det.
 
Något annat som var lyx var att käka på Subway med Barbro i tisdags. Måste bara få säga att mackorna där är så fantastiskt goda. Lite roligt att jag tycker det trots att mitt första Subway-minne var otroligt dåligt. Nu snackar vi magsjuka, Indien och en kort period när precis allt smakade bäver. Vi blev bjudna på Subway av flygbolaget eftersom flyget hem var flera timmar försenat, men jag var sjuk och tyckte att maten vi fick smakade illa. Det enda jag ville ha var cola, och efter det spydde jag. Mysigt, liksom. Men som tur är var det många år sen nu.
 
En av Instagram-bilderna från igår.
 
Nu är jag hur som helst påskledig i fyra hela dagar. Ända till nästa praktik börjar på måndag nästa vecka. Som jag har nämnt förut måste jag tyvärr plugga lite under de här dagarna, men jag har pluggat på så bra igårkväll och under dagen idag så jag har bestämt att jag ska ge mig själv två(!) pluggfria dagar. Jag tror inte att tentan står och faller på det. Som ni ser på bilden fick jag ett paket på posten. Det var från min söta familj hemma i byn. Mormor, morfar och katterna. De skickade strumpor, godis och choklad. Jag är så tacksam för att de finns i mitt liv, även om det gör ont att jag inte har träffat de på så länge. Och som vanligt känns det lite extra tufft nu då det är en stor högtid. Nu då så många andra åker hem till sina familjer. Helena håller till exempel på att packa just nu för att åka hem till Linköping i några dagar. Dummapissångest. Men jag ska göra vad jag kan för att få en mysig påsk. Det blir säkert bra. Jag ska ladda upp med filmer, tv-serier, godis, chips, glass, god mat, mysiga filtar och kuddar, choklad, några ägg, kanske ett träningspass och lite annat bra. Jag har Jesus och jag ska försöka att inte fokusera på det som gör ont. Snart är det över ändå. Om några dagar är allt som vanligt igen. Än en gång.
 

Top 10 för vecka 16 2014.

Det fortsätter att vara rätt så blandat på listan även den här veckan, och A Thousand Years ligger kvar i toppen. Jag tror på riktigt att jag vill ha den låten i mitt framtida bröllop på något sätt
 
Fetstil betyder att låten är ny på listan och ett plus eller minus efter låten visar hur många placeringar låten eventuellt har gått upp eller ner på listan.
 

 
 
1. Christina Perri - A Thousand Years
 
2. Melissa Horn - Om du vill vara med mig
 
3. Alanis Morissette - Limbo No More
 
4. Laleh - Some Die Young
 
5. Alanis Morissette - Head Over Feet
 
6. TobyMac - Me Without You
 
7. Avril Lavigne - Hush Hush
 
8. Alanis Morissette - Not As We
 
9. Alanis Morissette - Madness (- 4)
 
10. Stiftelsen - Vart jag än går
 

Looking back over a lifetime, you see that love was the answer to everything.

För den här veckan har jag valt ut ett Veckans Citat som jag såg på facebook förut. Det är ganska många grupper på facebook som lägger upp såna här citat varje dag, och där hittar jag mycket inspiration.
 
Veckans Citat: Looking back over a lifetime, you see that love was the answer to everything.
 
När vi är mitt uppe i livet kan olika saker för tillfället verka vara det allra viktigaste. Men jag tror att det här citatet verkligen stämmer; att då vi en dag ser tillbaka över vårt liv så kommer vi att se att kärlek var svaret till allt. Inte jobbet, inte pengar, inte något annat…
 
 

En skön helg, lite som ett påsklov och ett spännande patientfall.

Den här helgen var verkligen välbehövd. Jag har sovit och vilat som bara den. Det har varit en skön helg och nu känner jag mig åtminstone lite mer utvilad än vad jag var innan, redo för tre pass till på akutmottagningen. Det ska bli roligt att få vara där några pass till, men det ska också bli roligt att få vara ledig i fyra dagar efter de passen. Det känns nästan som att jag ska få påsklov. Visserligen måste jag plugga en del till den kommande tentan under de lediga dagarna, men det känns ändå riktigt gött. Det skulle kännas ännu mer gött om jag hade kunnat få krama mina små pluttar också, men man får inte alltid som man vill. Men någon gång ska jag få hålla de i min famn igen. Det tror jag på.
 
Tirsah och Tarzan som ser ut att ha det lika vilosamt som jag haft det i helgen. Saknar mina pluttar.
 
I fredags fick jag förresten följa med en patient som hade kommit in akut med en misstänkt stroke när hon skulle till röntgen. Jag har varit med på en röntgen en gång tidigare, men den här gången var det lite annorlunda så jag fick ändå se något nytt. Patienten fick göra en CT (datortomografi där man åker in i ett rör, kallas även DT) på huvudet för att se om det fanns någon propp eller blödning och när de inte kunde se något gjordes en angiografi där man sprutade in kontrast i patienten för att kunna se blodkärlen bättre och om det ändå fanns en påbörjad blödning. Man hittade inget då heller och eftersom symtomen varit något diffusa tror jag att nästan frågeställning blev om det kunde vara en hjärnhinneinflammation. Ännu ett spännande patientfall. Jag vet dock inte hur det gick eftersom patienten kom till neurologakuten efter själva akutlarmet och jag var på medicinakuten. Det kan kännas lite trist ibland att inte få veta hur det går för patienterna sen. Men att få vara med på akuten väger nog ändå tyngre. Här snackar vi spännande.
 

The Chamber.

Idag har jag sett The Chamber som är en amerikansk dramathriller från 1996 med bl.a. Chris O'Donnell, Gene Hackman och Faye Dunaway i rollerna.
 
Filmen handlar om Adam Halls kamp att rädda sin farfar från dödsstraff. Hans farfar Sam, en Ku Klux Klan-medlem är fängslad och dömd till döden efter att ha planterat en bomb som dödade två judiska pojkar ungefär 30 år tidigare. Adam arbetar som advokat och har aldrig tidigare träffat sin farfar som är något av familjens svarta får. Faktum är att han inte ens fick veta att han fanns och vad han hade gjort förrän på sin pappas begravning när han var tio år gammal. Nu gör han allt han kan för att finna nya bevis eller förmildrande omständigheter för att rädda sin farfars liv…
 
Jag tycker att det här är en bra film. Det är inte en av de bästa jag sett eller så, men helt klart värd min tid vilket är något som jag var lite osäker på innan jag började se den. Ju länge filmen pågick, desto mer fastnade jag för den. Det var intressant att se en film som tar upp dödsstraff och följa karaktärerna och se hur de utvecklas genom filmen.
 
Betyg: 6/10
 
 

Historier från akutmottagningen och tankar om att jobba där i framtiden…

Jag känner mig piggare nu. Någon feber har jag inte känt av sen igårmorse och då var det inte ens så illa så att jag stoppade i mig någon tablett mot det. Så vad det än var som spökade i början på veckan så bröt det aldrig ut. Säkert för att det var folk som bad för mig. Dock så känner jag att jag skulle vilja få lite ordentlig vila och ta mig tid att vila upp mig. Men just nu har prio ett varit att vara på praktiken, och det har gått alldeles utmärkt. Var visserligen lite seg idag, men en dag till och sen kommer helgen. Då får jag vila. Då ska jag vila, och hinna få tillbaka all min vanliga energi inför nästa vecka.
 
Bild från hittad via Google på HLR (hjärt- och lungräddning).
 
Annars så fortsätter det att vara väldigt spännande att ha praktik på akutmottagningen. I tisdags blev det dock lite extra dramatiskt när en patient som var inne för problem med sin kateter(!) fick hjärtstopp i korridoren. Det var lite som i en film och kändes ärligt talat ganska så overkligt. När jag, min klasskompis Johannes och några till kom springande var det redan en del folk där och en sjuksköterska gjorde HLR. Sedan kom någon med en brits där patienten snabbt som ögat lyftes upp för att rullas mot akutrummet och under tiden fortsatte HLR:en. Sjuksköterskan satt på knä på britsen där patienten låg och gjorde hjärtkompressioner samtidigt som de rullade britsen mot akutrummet, och i akutrummet fortsatte HLR:en i vad som kändes som en evighet innan de fick igång hjärtat igen. Medan vi var där blev patienten även intuberad och fick hjälp med andningen och fick en intraosseös nål som de borrade in i benet för att snabbt kunna ge vätska och läkemedel genom. Mycket hände och hittills var detta det häftigaste jag har varit med om på akuten, och självklart är jag glad för att allt verkade gå bra för patienten. Och igår hade vi en patient som kom in för bröstsmärtor men som ändå under omständigheterna verkade må ganska bra och var stabil. Då blodproverna kom tillbaka såg vi dock att det var en pågående infarkt och patienten blev sen också snabbt sämre. Han kunde i princip ha fått hjärtstopp när som helst, men hann få hjälp innan det gick så långt. Vi fick ta in honom i akutrummet och senare kom personal från hjärtintensiven (där jag ska ha praktik sen!) och hämtade honom. Vi har även haft patienter som har kommit in med exempelvis anafylaktisk chock, trauma (fall från flera meters höjd med smärtor i ryggen som följd) och andningssvårigheter. Jag gillar att det är så mycket olika patienter. Livet på akuten, liksom.
 
Jag trivs på akuten och har en handledare som ibland verkar flippa lika mycket som mig, så det blir en hel del skratt. Dock kan jag känna när det är extra viktigt att saker går riktigt snabbt och när det är galet många patienter att jag inte riktigt hänger med. Det blir lite för mycket för min hjärna, helt enkelt. Speciellt när jag inte verkar kunna se strukturen i det trots att jag vet att den finns där någonstans. Fast jag kan ändå slappna av i att jag "bara" är student och alltid har min handledare som är ansvarig. Det är väldigt roligt, och jag hoppas att jag hinner komma in lite mer i det och ta mer ansvar innan praktiken är slut på onsdag nästa vecka. Jag har förresten tänkt lite fram och tillbaka på om jag vill börja jobba på akuten direkt efter examen eller om jag ska satsa på att jobba på en avdelning först och bli lite mer varm i kläderna som sjuksköterska. De flesta rekommenderar inte att man börjar direkt på akuten, men det finns de som har gjort det och jag pratade med av de igår när jag satt och käkade. Det finns väl både för- och nackdelar. Det är akuten som jag är mest intresserad av hittills åtminstone och som jag har tänkt ända från början att jag vill jobba på. Men börjar jag någon annanstans först så ser jag akutavdelningar eller avdelningar med hjärtpatienter som alternativ. Jag tycker att hjärtat är väldigt intressant, har jag märkt. Men vi får se. Nog om det nu. Det är ändå ett år kvar innan jag ens borde börja gå på intervjuer.
 

Top 10 vecka 15 2014.

Den senaste veckan har jag fastnat riktigt ordentligt för A Thousand Years och det har, som även syns här, varit låten som har gått mest på repeat. Annars fortsätter det att vara lite blandat på listan och så här ser det ut den här veckan:
 
Fetstil betyder att låten är ny på listan och ett plus eller minus efter låten visar hur många placeringar låten eventuellt har gått upp eller ner på listan.
 

 
 
1. Christina Perri - A Thousand Years
 
2. Hillsong Live - Desert Song
 
3. Alanis Morissette - Limbo No More (- 2)
 
4. Laleh - Some Die Young
 
5. Alanis Morissette - Madness (- 3)
 
6. OneRepublic - Counting Stars (+ 2)
 
7. Shawn McDonald - Faithful
 
8. Kutless - Take Me In
 
9. The Hit Co. - Life Will Go On
 
10. Shawn McDonald - Closer
 

Jag hänger på akuten numera!

Helgen slutade med att jag fortsatte att känna mig risig. I lördags kände jag mig bara tröttare och tröttare och sov från och till hela dagen för att sen börja känna mig lite febrig också. Så jag hade en väldigt lugn helg och gjorde inte mycket alls. Jag antar att det måste få bli så ibland.
 
Tyvärr mår jag fortfarande inte så bra. Jag inbillade mig igår att det var bättre, men idag sitter jag ändå här och känner mig febrig igen. Nästan som om det är en riktig förkylning på gång. Jag känner mig sjuk och stoppar i mig tabletter för att orka med. Men förhoppningsvis känner jag mig pigg snart igen. Jag vet att det finns folk som ber för mig och tror på att Gud kan ge mig extra energi direkt från himlen, för praktiken går jag till ändå så länge jag inte mår så dåligt så att jag verkligen inte klarar av att ta mig iväg. Idag blir det ett kvällspass, så jag har åtminstone fått sova ut ordentligt. Sov säkert nio timmar inatt. Det behövdes nog.
 
 
Efter att ha gått ett pass på akuten kan jag redan säga att jag nog är ganska så säker på att jag älskar det. Det var väldigt rörigt igår och många patienter överallt (nu snackar vi britsar ute i korridoren för att det var så många patienter!) och med tanke på att jag inte mådde helt bra så blev det ännu rörigare. Men jag tror att jag kommer in i det ganska snart och jag kan nog se mig själv jobba där någon gång i framtiden. Det var minst sagt lika spännande som jag hade tänkt mig att det skulle vara och stor skillnad på hur det har varit på akuten i Tierp där jag har varit som patient några gånger. Det märks att det här är Stockholm och att det är ett stort sjukhus jag är på, och det är lite så jag vill ha det också. Det är patienter med olika symtom och sjukdomsbild och det är ambulanspersonal som kommer och går, och så akutlarmen som kan vara riktigt spännande. Det finns en speciell telefon som ambulanspersonalen ringer på om det kommer ett akutlarm och då berättar de vilken typ av patient de kommer med och när de beräknas komma till sjukhuset. Då springer det in läkare, sjuksköterskor och undersköterskor till ett av akutrummen och ambulansen kör direkt in på en parkering som är ansluten till det rummet. Det var så häftigt att se något sådant i verkligheten och alla är så professionella och vet precis vad de ska göra. Jag älskar det här och jag kan utan tvekan säga att den här kursen i akutsjukvård är den roligaste kursen vi har haft hittills på hela utbildningen. Det har nog aldrig varit roligare att plugga än vad det är nu.
 

You are not what has happened to you. You are what you choose to become.

Nu är det måndag igen och jag har förberett ett nytt Veckans Citat som den här gången kommer från Dale Partridge som jag följer på Facebook.
 
Veckans Citat: You are not what has happened to you. You are what you choose to become.
 
Oavsett vad som har hänt tidigare och oavsett hur livet ser ut just nu så är vi inte vad som har hänt oss. Vi är vad vi väljer att vi vill bli. Vi kan lämna det förflutna i det förflutna och behöver inte ens se tillbaka om vi inte själva vill det.
 
 

Akutkursen, helgen och världens tröttaste Erica.

Äntligen har helgen kommit på besök igen. Jag har haft en bra vecka med intressanta föreläsningar i akutkursen som vi började med i måndags, och igår var vi på KTC (kliniskt träningscentrum) på skolan och övade på praktiska saker. Det fanns fyra olika stationer; operation-, anestesi-, intensiv- och akutvård. Så det blev allt från att öva på att intubera, till att sy ihop sår och lägga om förband. Jag kan tillägga att det blev en hel del skratt då vi fick lägga förband på varandra. Skratt och Instagram-bilder…
 
Kunde inte låta bli att lägga upp en Instagram-bild med texten "Shit happens!".
 
Men trots denna roliga vecka så känner jag som sagt ändå att det är otroligt skönt att helgen är här. Jag är riktigt trött och har fortfarande lite ont i huvudet. Kanske inte världens roligaste sätt att börja en helg på, men förhoppningsvis piggnar jag till snart. Planen var att jag skulle hem till Diana senare och sova över, men nu vet jag inte ens om jag orkar det. Jag åker om jag blir lite piggare nu under eftermiddagen och annars är jag nog bara hemma och vilar och kanske lägger mig barnsligt tidigt. Vi får se vad som händer. Det viktigaste just nu är att jag är pigg till på måndag när min praktik på akutmottagningen börjar. Jag har sett fram emot den sen termin ett, så jag vill liksom inte bara orka med den och göra det jag ska göra utan jag vill njuta fett av den. Något mer som jag ser fram emot är förresten att jag förhoppningsvis kommer att få ha praktik på ambulansen två veckor nästa termin. Känner mig helt förälskad i akutsjukvård.
 

Top 10 vecka 14 2014.

Lite ändringar i listan har kommit och Limbo No More är tillbaka på förstaplatsen igen efter att ha varit borta helt från listan en vecka. Den har börjat gå på repeat lite igen, och jag tror på riktigt inte att jag kan tröttna på den låten.
 
Fetstil betyder att låten är ny på listan och ett plus eller minus efter låten visar hur många placeringar låten eventuellt har gått upp eller ner på listan.
 

 
 
1. Alanis Morissette - Limbo No More
 
2. Alanis Morissette - Madness
 
3. Ådahl - Jag tänker be för Sverige (+ 3)
 
4. Kutless - This Is Love
 
5. Avicii - Hey Brother
 
6. Simon Ådahl - Jag går emot det mörker som binder dig (- 5)
 
7. Helena Paparizou - Survivor
 
8. OneRepublic - Counting Stars
 
9. Alanis Morissette - Guardian
 
10. Parachute Band - To Live Is Christ (- 8)
 

April 2014.

Ute kvittrar fåglarna och på träden är det knoppar som snart kommer att blomma ut. Våren är här och att det nu har blivit april gör det bara ännu mer påtagligt. April är en vårmånad. Och här kommer månadsupdaten…
 
Detta hände i mars:
• Den största delen av månaden spenderas med att ha praktik på en psykiatrisk avdelning på Huddinge sjukhus. I fyra veckor var jag där, och under tiden hann jag med lite skolarbete också.
• Igår, på månadens sista dag, började jag på nästa kurs som handlar om akutsjukvård.
• Efter ett uppehåll har jag kommit igång med träningen igen. Satsar på att ta mig iväg till gymmet två gånger i veckan.
• Annars har väl vardagen varit som vanligt. Bokskrivande, tv-serier, Joyce Meyer-avsnitt och annat skojs.
 
Månadens kattbild är på Lukas när han var kattunge. ♥
 
Detta händer i april:
• Det blir några dagar till med teori i akutsjukvårdskursen och sen ska jag ut på två praktiker på två veckor vardera. Först blir det akutmottagningen och sen hjärtintensiven.
Påsk blir det också. Har dock inga speciella planer för påsken. Blir nog bara hemma.
Vardagen blir nog som vanligt, med lite extra våriga inslag förstås.
 


RSS 2.0