Gumby.

Min roomie berättade lite för mig om Gumby i söndags. Gumby är en söt liten figur från ett amerikanskt animerat barnprogram. Han är väldigt böjbar och oavsett vad som händer med honom så har han ett leende på läpparna och hamnar alltid på benen igen på ett eller annat sätt. Han kan vara en bild på att oavsett om något inte blir precis som vi hade tänkt oss, om planer ändras eller vad som nu händer så går det oftast ändå att studsa tillbaka på benen och vara positiv med ett leende på läpparna. Jag gillar den historien. Jag gillar tanken med att försöka vara lite som Gumby och acceptera förändringar och inte klaga när allt inte blir precis som jag hade tänkt mig.
 
 

Top 10 för vecka 18 2015.

Den här veckan har återigen en helt ny låt tagit sig in på förstaplatsen här på listan och det är Taking Chances med Céline Dion. Jag är inte förvånad då det är en låt som har gått en del på repeat under veckan som har gått och då Veckans Citat även kommer från den här låten denna vecka. De andra nya låtarna på listan är Anna Bergendahls This Is My Life från Melodifestivalen för några år sedan och så är Proud med Heather Small tillbaka på listan ännu en gång. Proud är en väldigt bra låt speciellt när man tränar ifall någon är ute efter tips på såna låtar. Rent generellt känns listan lite mindre förutsägbar numera, samtidigt som de låtar som är långkörare på listan fortfarande finns kvar och med all sannolikhet kommer att göra det ett tag till.
 
Fetstil betyder att låten är ny på listan för den här veckan och ett plus eller minus efter låten visar hur många placeringar låten eventuellt har gått upp eller ner på listan sen förra veckan.
 

 
What do you say to taking chances? What do you say to jumping off the edge? Never knowing if there's solid ground below, or hand to hold, or hell to pay. What do you say?
 
1. Céline Dion - Taking Chances
 
2. Howie Day - Collide - Chris Lord-Alge Mix aka Radio Edit (+/- 0)
 
3. Shinedown - I'll Follow You (+ 1)
 
4. Howie Day - Longest Night (- 3)
 
5. Of Monsters and Men - King And Lionheart (- 2)
 
6. Daena Jay - Lead Us Home (+/- 0)
 
7. Anna Bergendahl - This Is My Life
 
8. Sara Groves - It Might Be Hope (- 1)
 
9. Roxette - Listen To Your Heart (- 1)
 
10. Heather Small - Proud
 

Nu är tentan gjord…

Nu har en välbehövlig helg tagit slut. Jag var så väldigt trött när den började så det var verkligen både uppskattat och helt otroligt galet skönt att få vila upp sig lite igen. Att bara kunna ta dagen som den kommer. Att inte ha några tider att passa. Och så blev det lite repetition inför tentan i söndags precis som jag hade tänkt. Fast bara lite. Jag har oftast lite svårt för att plugga så tätt inpå en tenta, så jag brukar bara repetera lite dagen innan. Till just den här tentan pluggade jag också som mest över en vecka innan tentan då jag hade praktik och det var mycket annat under förra veckan. Men nu är tentan hur som helst gjord och jag tycker att det känns som att det gick bra. Jag hade lite problem med ett av läkemedelsberäkningstalen - som man måste ha alla rätt på! - men jag löste det efter ett tag och sen både dubbel- och trippelkollade så att svaret stämde. Så nu är det bara att hoppas att jag blev godkänd, och om jag blev det så var detta den sista tentan jag behövde skriva. Mormor brukar ibland säga att man har satt sin sista potatis. När jag satt där och kollade igenom det sista på tentan innan jag lämnade in den tänkte jag på att hon brukar säga så och att nu skulle hon kunna säga att jag gjort min sista tenta istället, hehe…
 
 
Idag har praktiken fortsatt och jag ska även hänga på sjukhuset imorgon och på torsdag. Jag är fortsatt imponerad över hur hög nivå det är på handledningen som vi får. Om ni pluggar till sjuksköterskor så kan jag verkligen rekommendera praktik på KAVA på Huddinge sjukhus. När jag var klar hängde jag med min sjuksköterskevän Annika en stund i solen. Det har varit en bra dag, men nu börjar jag bli lite trött.
 

What do you say to jumping off the edge? Never knowing if there's solid ground below, or hand to hold, or hell to pay. What do you say?

Den här veckan har jag valt ut ett citat ur en låt med Celine Dion; Taking Chances. Det är en låt som jag har börjat lyssna mer och mer på under veckan som har gått, och just citatet som jag har valt ut har verkligen fastnat lite extra i huvudet.
 
Veckans Citat: What do you say to jumping off the edge? Never knowing if there's solid ground below, or hand to hold, or hell to pay. What do you say?
 
Ibland måste man våga ta chanser. Våga göra saker trots att man inte vet hur resultatet faktiskt kommer att bli, eller ens om det kommer att bli bra eller dåligt. Just detta är något som jag har tänkt på en del speciellt under slutet av förra veckan och som jag antagligen kommer att fortsätta tänka på även under denna vecka och framöver. Jag kan nämligen vara något av en perfektionist många gånger och tycker att det är jobbigt när något inte blir riktigt så bra som jag hade tänkt mig eller kanske till och med blir helt fel. Men ibland är man osäker och man vet inte, men då kan man ändå ta en chans och hoppa över klippan och hoppas att det går vägen ändå…
 
 

Söta vårblommor blev ett perfekt motiv precis inom räckhåll.

Förra veckan nämnde jag att jag ville ha fotoinspiration. Samma dag som det inlägget dök upp blev det faktiskt några bilder tagna, och de tänkte jag bjuda på nu. Helena hade plockat lite söta blommor och ställt fram på köksbordet och när jag såg de tänkte jag att jag skulle försöka få fram lite inspiration. Jag hade ju trots allt ett perfekt motiv precis inom räckhåll.
 
 
Ni får förresten jättegärna fortsätta skriva tips på hur jag kan få fotoinspirationen att flöda. Det behövs fortfarande, och jag skulle uppskatta det jättemycket.
 

The Cabin in the Woods.

The Cabin in the Woods är en amerikansk skräckfilm från 2012 med bl.a. Kristen Connolly, Chris Hemsworth och Anna Hutchison i rollerna.
 
Filmen handlar om fem vänner som över helgen ska åka ut till en öde stuga i skogen. Det är en stuga som ligger väldigt isolerat och där ingen av de har varit tidigare då det är en kusin till en av dem som nyligen har köpt den. Den första kvällen åker luckan ner till källaren plötsligt upp och de bestämmer sig för att gå ner och kolla vad som finns där. De blir både nyfikna och intresserade när de hittar en massa olika gamla reliker och andra saker som antas vara kvarlämnade från stugans tidigare ägare. När en av tjejerna, Dana, börjar läsa från en dagbok som hon hittat väcks en familj av zombies till liv och saker är minst sagt inte längre så roliga. För att komplicera situationen ytterligare är inte allt som det verkar vara då de fem ungdomarna är observerade in i minsta detalj - och då menar jag inte av zombiesen…
 
När jag var yngre älskade jag skräckfilmer, men numera har det intresset svalnat och jag ser väldigt sällan på skräck längre. Jag var därför från början lite skeptisk till om jag skulle gilla den här filmen eller inte, men valde att se den eftersom Sigourney Weaver är med i den (även om det dock bara är en liten roll). Ju längre tid som gick desto mer tyckte jag verkligen om den, så jag blev glatt förvånad eftersom förväntningarna ändå inte hade varit så väldigt höga. Den här filmen är definitivt inte som vilken annan skräckfilm som helst. Jag skulle nog beskriva det som en blandning mellan skräck, drama och komedi. Med en väldigt unik historia som är underhållande. Det är en film som jag skulle säga är gjord på ett annorlunda och rent av briljant sätt. Om jag fortfarande hade varit lika inne i skräck som jag var back in the days är det mycket möjligt att jag hade gett filmen ett ännu högre betyg. Jag rekommenderar den verkligen, och speciellt till er som tycker om skräck.
 
Betyg: 8/10
 
 

KAVA, Huddinge sjukhus och en ny idé till bloggen.

I måndags hade jag intro på den nya praktiken som jag har på KAVA (en kirurgisk akutvårdsavdelning) på Huddinge sjukhus. Introt var bara på en timme med lite information, en kort rundtur på avdelningen och lite så. Sen har jag haft vanliga praktikdagar från i tisdags och fram till idag. Det har varit en hel del nya rutiner, intensivt och inte alltid så mycket sömn då det har varit dagpass direkt efter kvällspass. Men spontant så här efter en vecka på avdelningen så känner jag att det är en väldigt lärorik praktik. Det finns ett studentteam på avdelningen och handledare som är väldigt vana med studenter, så jag känner att jag lär mig väldigt mycket bara av det. Jag tror inte ens att jag har fått så här bra handledning på någon praktik tidigare även om jag absolut har haft bra handledare tidigare. Så det känns kul, och jag känner verkligen att de utmanar mig på ett helt nytt sätt och hjälper mig att utvecklas. Så jag tror att mina resterande fem veckor där kommer att vara roliga och lärorika. Men först blir det en nästan helt ledig helg - bortsett från lite repetition inför tentan på söndag - och en tenta på måndag.
 
Jag kände ju förut att tiden gick så väldigt långsamt ett tag, men nu har det börjat släppa vilket känns väldigt bra. Det är nu 42 dagar kvar till examen och jag tror att dagarna kommer att rulla på ganska bra fram till dess, och sen tar jag sommarlov innan ett helt nytt arbetsliv börjar…
 
 
Den här bilden är tagen för ungefär tre år sedan när jag skulle byta buss vid Huddinge sjukhus. Det var innan jag började plugga till sjuksköterska och jag kommer ihåg att jag stod där och tänkte att en dag kanske jag jobbar på det sjukhuset eftersom jag redan då hade fått för mig att jag vill jobba på Karolinska och Huddinge är närmare för mig än Solna eftersom jag bor i den södra delen av Stockholm. Sedan den dagen har jag haft alla mina sjukhuspraktiker utom en på Huddinge sjukhus, så vid det här laget känner jag mig verkligen hemma på sjukhuset och hittar till olika ställen och så.
 
Jag har förresten en ny idé till bloggen som jag inte är helt säker på, och därför tänkte jag fråga er om ni tror att det skulle vara något intressant och som ni skulle vilja ha här på bloggen. Det hela går ut på att jag vissa veckor på söndagar skulle ha något som i så fall skulle heta Veckans Blogginlägg. Anledningen till att det skulle bli vissa söndagar och inte varje som det är med citaten och musiklistan är på grund av att för att det ska bli något bra av det innebär att jag måste ha tagit mig tid under veckan och läst lite bloggar och verkligen känner att det finns ett inlägg som jag vill lyfta fram och dela med mig av och länka till och allt det där. Och vissa veckor har jag helt enkelt väldigt mycket tidsinställt och hinner inte med att läsa så mycket bloggar eller vara inne på bloggen så jättemycket. Men att ha Veckans Blogginlägg ibland när jag hinner skulle kunna vara något. Vad tror ni om det? Skulle det vara roligt att läsa och få tips om bra blogginlägg?
 

När du helt plötsligt hittar din kattunge i en tom kastrull…

Förra veckan delade en av mina facebook-vänner en bild på en katt som låg i en kruka. Det såg lite sådär tokigt lustigt ut, och det påminde mig om den där gången när den senaste kullen av kattungar var några månader gamla och två av de började lägga sig i kastruller ibland. Det var i december 2009 som dessa händelser tog plats, men än idag skulle jag säga att detta är bland det knasigaste mina små hårbollar har fått för sig att göra. Åtminstone så tror jag det. Tyvärr så missar jag ju en del när jag inte är där så ofta längre. Fast det är ju å andra sidan alltid när de är kattungar som de är som galnast. Typ. Helt plötsligt kommer du in i köket och hittar din kattunge i en tom kastrull som mormor lämnat framme på spisen… Vilka minnen! Vilka tider! ♥
 
På bilderna nedan ser ni Lokas version av att-ta-en-tupplur-i-den-tomma-kastrullen-någon-glömde-ställa-in.
 
 

Top 10 för vecka 17 2015.

Den här veckan har det hänt grejer på listan! En låt med Howie Day, Longest Night, har tagit sig in som ny låt på listan och har dessutom kammat hem förstaplatsen som veckans mest lyssnade låt. Det är en sån där låt som jag lyssnade på förut när jag lyssnade igenom alla Howie Day-låtar men som jag inte riktigt fastnade för, men så hörde jag den igen nyligen och nu älskar jag den. Utöver Longest Night så har ytterligare två nya låtar tagit sig in på listan; den akustiska versionen av Collide samt I See You från filmen Avatar. Bägge dessa har dock varit med på listan tidigare.
 
Fetstil betyder att låten är ny på listan för den här veckan och ett plus eller minus efter låten visar hur många placeringar låten eventuellt har gått upp eller ner på listan sen förra veckan.
 

So here we are set into motion, we'll steal a car and crash in the ocean…
 
1. Howie Day - Longest Night
 
2. Howie Day - Collide - Chris Lord-Alge Mix aka Radio Edit (- 1)
 
3. Of Monsters and Men - King And Lionheart (+/- 0)
 
4. Shinedown - I'll Follow You (- 2)
 
5. John Denver - Take Me Home, Country Roads (+ 3)
 
6. Daena Jay - Lead Us Home (+/- 0)
 
7. Sara Groves - It Might Be Hope (- 2)
 
8. Roxette - Listen To Your Heart (- 4)
 
9. Howie Day - Collide - Acoustic Version
 
10. Kathryn - I See You - Theme From Avatar
 

Star Trek: Voyager.

Självklart måste jag ju recensera min absoluta favorit tv-serie nu när jag har börjat recensera tv-serier. Ni som följer bloggen regelbundet har nog inga problem med att lista ut vilken serie det är. Den heter Star Trek: Voyager och är en amerikansk science fiction-serie som sändes i sju säsonger mellan 1995 och 2001. Några av skådespelarna i serien är Kate Mulgrew, Robert Beltran, Roxann Dawson, Robert Picardo och Tim Russ.
 
Året är 2371 och Kathryn Janeway har fått i uppdrag av Starfleet att ta sitt nya rymdskepp, the U.S.S. Voyager, för att leta efter rebeller som har försvunnit spårlöst i ett turbulent område i rymden. På rebellernas skepp fanns bland annat en av hennes officerare som var där på ett under cover-uppdrag. När de anläder till platsen där skeppet senast sågs dröjer det inte länge förrän de utsätts för en våg som kraftigt rycker tag i Voyager. Helt plötsligt befinner de sig 70.000 ljusår hemifrån utan någon möjlighet att kunna ta sig hem på vad som ser ut att bli en livstid. Mysteriet över vad som hände med rebellernas skepp blir uppenbart. Janeway bjuder sedan in dem till att vara en del av hennes besättning. Deras kapten, Chakotay, får de högsta positionen efter henne på Voyager. Tillsammans påbörjar de nu den långa resan hem för att en dag förhoppningsvis kunna få återse jorden igen…
 
Jag blev helt förälskad i den här serien redan från första avsnittet. I karaktärerna. I historien om att vara vilse så långt hemifrån och inte kunna ta sig hem på vad som kan komma att bli en hel livstid. I hoppet om att fortsätta kämpa mot alla odds. Deras historia och allt som de får vara med om under de här sju säsongerna är helt fantastiskt att följa. Att följa deras resa, deras utveckling och deras relationer till varandra och till de som de träffar på vägen är underbart att få se. Det här är en serie som jag verkligen har fastnat för. Om ni är intresserade av att veta mer om Star Trek: Voyager så finns det förresten allt från trailers och musikvideos till appar och böcker i min Star Trek-kategori.
 
Betyg: 10/10
 
 

Accept and love all beings of earth without judgments. Then the world will know peace.

Den här veckan har jag valt ut ett citat från thegoodquote.co som jag följer på Instagram. Det finns verkligen så galet mycket inspiration att hämta där.
 
Veckans Citat: Accept and love all beings of earth without judgments. Then the world will know peace.
 
När jag såg det här citatet fastnade jag för det direkt. Det är så mycket kärlek och omtanke i det, och det gillar jag verkligen. Det borde väl inte vara så svårt egentligen. Att leva så här, menar jag. Att bara acceptera och älska alla varelser utan att döma. Vi är alla olika. Vi tycker olika, tänker olika, känner olika, tror olika och är olika. Men vi har alla rätt att vara oss själva och ändå bli accepterade och älskade så som vi är. Vi behöver inte alltid hålla med varandra, men man kan ändå respektera varandra och visa medmänsklig kärlek till varandra. En stor del i detta tror jag kan vara att ibland vara den som tar det första steget. Om någon säger något som du tar illa upp av så behöver inte du vara likadan tillbaka. Det kan vara så frestande, jag vet det, men det är också så som det bara fortsätter och fortsätter och fortsätter. Det är en sak att säga ifrån och en helt annan att kasta en elak kommentar tillbaka. Kan vi inte bara bestämma att vi accepterar alla jordens varelser och älskar varandra? Tänk så bra allt skulle kunna bli…
 
 

I'm Coming Home (to Stockholm)…

En av de låtar med Carola som jag har starkast minnen till är I'm Coming Home. Jag vet att jag har lagt upp den på bloggen förut, för många år sen, men jag har nog aldrig berättat om historien bakom. Om varför den här låten betyder så mycket för mig som den faktiskt gör. Men det är väl som man brukar säga; bättre sent än aldrig…
 
 
Jag satt på en buss en gång för säkert tio år sedan, en buss som precis hade börjat rulla från Stockholm där jag hade varit över dagen, och i min mp3-spelare spelades den här låten. Jag satt och kollade ut genom fönstret och tänkte på allt som var jobbigt i mitt liv. På allt som jag inte ville tillbaka till, på hur jag inte ville bo i Gävle och på hur jag önskade att saker i mitt liv bara kunde förändras. Jag ville ha ett annat liv på en annan plats. Jag kände mig så sorgsen. Jag tänkte att jag så gärna skulle vilja bo i Stockholm. Jag hade blivit helt förälskad i den här staden, och när jag satt där på bussen så tänkte jag att jag skulle komma tillbaka nån gång och att jag en dag verkligen skulle kunna kalla Stockholm för hemma. Det kanske var då som jag verkligen bestämde mig för att jag skulle flytta ifrån allt jobbigt, till en annan stad, en annan plats och jag skulle börja om. Jag skulle få en ny start. Nu har jag bott i Stockholm i fem år nu i augusti. I'm home.
 
Den var så jag kände och tänkte när jag lyssnade på den här låten den där kvällen på bussen. När jag hör låten nu så ser jag både min egen tolkning från förr, och det kommer jag nog alltid att göra, men också hur den faktiskt handlar om att hitta tillbaka till Gud och komma hem på det sättet. Precis som den förlorade sonen gjorde.
 

The Captive.

The Captive är en kanadensisk thriller från 2014 med bl.a. Ryan Reynolds, Scott Speedman och Rosario Dawson i rollerna.
 
Matthew Lane ska en dag köra hem sin 9-åriga dotter Cass efter en skridskoträning och stannar, precis som vanligt, efter vägen för att köpa paj. Cass stannar i bilen och när han kommer tillbaka är hon spårlöst försvunnen. Han kontaktar direkt polisen som förutom att misstänka honom inte kommer så långt i fallet. Åtta år senare är Matthew fortfarande fast besluten om att hitta sin dotter. Cass i sin tur är fängslad i ett hus utan någon möjlighet att ha någon kontakt med omvärlden. Samtidigt försöker polisen gå till botten med vilka det är som driver en sida på Internet som är involverad i barns försvinnande…
 
Den här filmen hoppar lite i tiden och precis i början tyckte jag att detta var väldigt förvirrande och hade svårt att hänga med. Men efter en stund släppte förvirringen och jag började förstå hur saker hängde ihop med varandra. Det är en spännande film med en historia värd att berättas.
 
Betyg: 7/10
 
 

Världskartan, strålkastaren och boken.

Det gick helt okej att plugga till tentan i onsdags och igår. Jag lyckades med andra ord åtminstone producera lite diciplin till pluggandet. Dock så måste jag erkänna att det gick lite åt skogen mot slutet av dagen igår när jag försökte öva på läkemedelsberäkning och inte var helt koncentrerad på det jag gjorde. Men jag får helt enkelt öva mer på det innan tentan, vilket jag hade tänkt göra oavsett, och lita på mig själv att jag kommer att läsa talen ordentligt och se till så att jag förstår dem innan jag svarar när jag väl sitter där den 27:e och måste svara helt rätt på alla tal. Nu kommer det inte bara att vara läkemedelsberäkning på tentan, men på just den delen av tentan måste man ha alla rätt. Det får liksom inte bli fel sen när man ska göra det här som sjuksköterska sen. Om en patient till exempel ska få en spruta med morfin och det ska spädas så att det blir en viss styrka så kan det bli väldigt fel om man inte har räknat rätt.
 
Idag var jag på ett seminarie om läkemedelsinteraktioner i skolan på förmiddagen. Det var ett väldigt bra seminarie, och jag är glad att jag har valt att gå på alla seminarier och olika grejer under den här kursen då lärarna har gjort det tydligt att det kommer att underlätta på tentan sen. På rasten stod jag och två klasskompisar och trånade framför skolans världskarta som finns på entréplan och pratade om alla ställen som vi vill resa till. Några ställen som nämndes var Australien, Påskön och Nya Zeeland. Vi pratade om hur skönt det känns att snart vara klar med utbildningen och känna sig mer fri. Jag känner verkligen att nu ser man inte längre bara ljuset i slutet av tunneln. Nu ser man en strålkastare. En strålkastare som man liksom kan börja springa mot.
 
 
Hur som helst så är helgen här igen nu. Känns så underbart. När jag lämnade skolan idag blev det först ett besök på gymmet och sen en dejt med min vän Nour efter det. Bra början på helgen, om man frågar mig. Resten av helgen har jag inga direkta planer för, utöver att jag tänkte plugga åtminstone en liten stund på söndag, men jag misstänker att det bland annat blir en del tv-serietittande och läsning. Jag började i Pathways, ännu en Star Trek: Voyager-bok för er som undrar, för nån dag sen och trots att jag inte har läst många sidor alls än så har jag redan fastnat helt och hållet för boken. Så min helg kommer knappast att bli sysslolös, hehe.
 

Fotoinspiration, tack!

Jag har tänkt en del den senaste tiden på att min fotoinspiration är pretty much non-existent numera, och jag vill verkligen inte att det ska vara så. Jag har tänkt på vad det skulle kunna bero på och ett ganska naturligt svar är nog att det är så mycket annat att göra ibland med skola, praktik och olika saker. Sen hjälper det väl inte att andra intressen har trängt sig före som till exempel serier, böcker och skrivande. Så en stor del av det beror nog på tidsbrist, men det är verkligen inte bara det. Hade det bara varit det hade det nog varit mer som att jag hade massa idéer och bilder i huvudet som jag ville ta men att tiden inte riktigt räckte till jämt och att jag därför inte fotade så mycket som jag egentligen ville. Nu är det mer som att tiden absolut är en faktor och speciellt under vissa perioder, men när inspirationen så sällan finns där så blir det ju inte heller något fotande när det väl finns tid. Och det blir ju absolut inte så att jag verkligen tar mig tid för att jag verkligen vill fota när inspirationen hoppade på ett rymdskepp och försvann…
 
 
Jag vill ha tillbaka min fotoinspiration så alla tips från er som ni bara kan komma på är mer än välkomna!
 

Top 10 för vecka 16 2015.

Den här veckan åkte I'll Follow You ner till en andraplats efter fyra veckor som etta på listan, och med det sagt så är det bara att konstatera att Collide är tillbaka på förstaplatsen igen. Någon som är förvånad över det!? Nä, jag trodde väl inte det, haha. Jag tror visserligen att det var ganska jämnt, men att jag älskar den här fantastiska låten har nog inte undgått er. Som video får ni Star Trek-videon med mina favoritkaraktärer där jag först hörde låten. Nya låtar på listan den här veckan är Brace Yourself som var med här mycket förut och då senast i december. The Only Thing och Take Me Home, Country Roads är helt nya för listan. Och jag måste erkänna att en anledning till att jag tror att jag tycker så mycket om Take Me Home, Country Roads är för att den får mig att tänka på byn. Även om byn visserligen inte ligger i West Virginia…
 
Fetstil betyder att låten är ny på listan för den här veckan och ett plus eller minus efter låten visar hur många placeringar låten eventuellt har gått upp eller ner på listan sen förra veckan.
 

 
You finally find you and I collide…
 
1. Howie Day - Collide - Chris Lord-Alge Mix aka Radio Edit (+ 1)
 
2. Shinedown - I'll Follow You (- 1)
 
3. Of Monsters and Men - King And Lionheart (+/- 0)
 
4. Roxette - Listen To Your Heart (+ 3)
 
5. Sara Groves - It Might Be Hope (+ 3)
 
6. Daena Jay - Lead Us Home (- 2)
 
7. Moby - The Only Thing
 
8. John Denver - Take Me Home, Country Roads
 
9. Maroon 5 - She Will Be Loved (- 4)
 
10. Howie Day - Brace Yourself
 

Kom och ta mig långt härifrån, långt härifrån…

Är det någon som kommer ihåg den där låten som var med i Melodifestivalen för cirka 100 år sedan!? Kom och ta mig långt härifrån, långt härifrån… Typ så gick refrängen och om jag inte minns helt fel så var det ett gäng brandmän som sjöng den. Av alla låtar som kan dyka upp i huvudet helt från ingenstans så var det denna som poppade upp i mitt huvud när jag gick upp ur sängen imorse. Det är ingen låt som jag brukar lyssna på eller som jag ens kan påstå att jag har lyssnat på speciellt mycket tidigare heller. Men med tanke på att jag känner mig skoltrött, morgontrött och tycker att dagarna segar sig fram så är det kanske inte så konstigt att de här textraderna infann sig i min något sönderpluggade hjärna. Ha, ha. Fast till mitt försvar så känner jag mig faktiskt lite piggare nu jämfört med förra veckan. Jag är glad att våren är här och att jag kan gå omkring i skinnjacka och converse igen. Glad över att det bara är drygt 50 dagar kvar till examen, och glad över att jag inte tvekar på att jag kan stå ut genom den här något skoltrötta perioden.
 
Kom och ta mig långt härifrån…
 
Igår tvingade jag mig själv att plugga inför ett seminarie idag och ett på fredag. För att sedan ifrågasätta om jag ens ville åka till dagens seminarie (det var alltså inte obligatoriskt)… Det slutade med att jag åkte ändå. Jag tänkte att det väl var lika bra. Jag behövde ändå hämta en reserverad bok på stadsbiblioteket inne i stan. Fast det blev lite som jag hade misstänkt. Seminariet var bra och givande och allt det, men det har inte blivit så mycket plugg sen jag kom hem. Nästan inget alls för att vara mer exakt. Det tar emot mer än vanligt att plugga just nu, och att sitta sent på eftermiddagen och göra det gör det bara ännu värre. Men jag har åtminstone gjort en litet schema åt mig själv nu med vilka dagar jag ska repetera vilka saker inför tentan så att jag slipper känna mig stressad över det. Det blir säkert bra. Jag hoppas att det blir bra. Nu ska jag gå och dra något gammalt över mig, som mormor brukar säga. Eller nåt. Typ. Imorgon och på torsdag blir det plugg hemma och om jag får ha det lugnt och skönt nu så ska jag minsann plocka fram diciplinen imorgon. Jag lovar.
 

Let go of those who bring you down and surround yourself with those who bring out the best in you.

Den här veckan har jag valt ut ett citat som jag såg på facebook en gång förut. Jag följer några olika grupper där som brukar lägga upp bra citat. Just det här var från Fight for Life-gruppen.
 
Veckans Citat: Let go of those who bring you down and surround yourself with those who bring out the best in you.
 
Just det här citatet får mig att tänka på ett tillfälle i mitt liv när jag var tvungen att släppa taget om någon som i princip bara fick mig att må dåligt varje gång vi pratade. Jag älskade personen (på ett sätt gör jag kanske fortfarande det!), men hon drog ner mig något så otroligt mycket. Jag tror egentligen inte att det var hennes mening att göra det, men in the end så spelar det faktiskt ingen som helst roll. Ibland måste man ändå släppa taget om människor och gå vidare, om inte annat så åtminstone för sin egen sinnesro. När man istället omger sig med människor som tar fram det bästa i dig, som visar respekt och som tycker om dig precis som du är så mår man så mycket bättre.
 
 

Efter en något trött och seg vecka var det skönt med helg.

Den här veckan har jag känt mig lite tröttare än vanligt. Lite som att de dagarna när jag skulle upp tidigt antingen för föreläsning eller för att jag skulle plugga hemma så ville kroppen att jag skulle snooza i ungefär ett dygn först. Riktigt så blev det visserligen inte förstås, men jag har varit lite segare än vanligt. Det kan ha varit någon förkylning som försökte bryta ut men som inte gjorde det, och som inte får göra det. Jag har inte tid att vara sjuk. Nu hoppas jag att jag blir piggare och piggare, för efter en sista vecka med seminarier och hemmapluggardagar så är det dags för praktiken sen. Så jag ska njuta av en sista vecka nu som kommer att kännas lite lugnare än vad praktikveckorna kommer att göra. Speciellt med tanke på att schemat är lagt så att efter varje kvällspass kommer det ett dagpass vilket innebär lite mindre sömn och en lite tröttare Erica än vanligt. Men det blir nog en rolig praktik, och eftersom jag efter första praktikveckan när tentan är gjord inte behöver plugga speciellt mycket alls så gör det kanske inte så mycket. För då är det liksom okej att komma hem och däcka om man vill det. Det segaste med praktiker normalt sett är ju liksom det faktum att man efter praktiken när man är trött ibland har behövt plugga. Men nu blir det nog bara så första veckan och när det är ljusare ute och sommaren närmar sig så blir ju i princip allt lättare, så veckorna kommer säkert att flyga fram och så är sommaren här.
 
Random vårbild.
 
Det har hur som helst varit skönt med helg. En pluggfri helg fick det dessutom bli. Jag har vilat mycket, tagit det lugnt, sovit ut, läst, kollat på serier (bland annat så har jag börjat kolla på Sunset Beach som jag inte har sett sen jag var en plutt!) och vräkt i mig pizza tillsammans med min söta roomie Helena. Jag och Helena såg ju på några serier tillsammans förut, men när vi såg klart LOST i höstas blev det ingen mer serie efter det. Men igår valde vi ut en ny, så nu har vi börjat kolla på 24. Ingen av oss har sett det tidigare och vi gillade första avsnittet, så det känns kul.
 

Vantage Point.

Vantage Point är ett amerikanskt kriminal/actiondrama från 2008 med bl.a. Dennis Quaid, Forest Whitaker och Matthew Fox i rollerna.
 
En rad olika världsledare samlas i Spanien för ett toppmöte. Bland dessa finns USA:s president. När han går fram till talarstolen hörs två skott och han blir skjuten. Historien blir sedan återberättad från en rad olika perspektiv för att sakta men säkert reda ut vad som egentligen hände…
 
Jag tycker att den här filmen var spännande och det var ganska intressant att försöka hänga med i de olika återberättelserna och försöka lista ut exakt vad det var som hade hänt. För varje återberättelse avslöjades lite mer och man kom närmare sanningen hela tiden. Allt var inte som man trodde, vilket jag gillade. Det fanns väldigt mycket oförutsägbarhet i filmen. Trots detta kände jag ändå mot slutet att jag började tröttna lite, men då var filmen nästan slut i alla fall så det var inte hela världen.
 
Betyg: 7/10
 
 

We Belong med Janeway och Chakotay från Star Trek: Voyager.

Den här låten var med på Top 10-listan ett tag förut, We belong med Pat Benetar, och jag lyssnar fortfarande på den ibland. Det är en skön låt, och för att fira att helgen är här tänkte jag att jag slår två flugor i en smäll och inte bara bjuder er på låten utan också på en Star Trek: Voyager-video med Janeway och Chakotay. Enjoy.
 
 

Boston Public.

Som ni säkert har lagt märke till så brukar jag recensera filmer ibland, men nu tänkte jag att jag även skulle börja skriva lite om olika tv-serier också. Först ut blir Boston Public som är en amerikansk dramakomedi som sändes i fyra säsonger mellan 2000 och 2005. Några av skådespelarna i serien är Chi McBride, Anthony Heald, Loretta Devine, Fyvush Finkel, Jeri Ryan och Michael Rapaport.
 
Serien handlar om ett gäng lärare och deras elever på gymnasieskolan Winslow High i Boston. Till skillnad från de privata skolorna får denna skola kämpa med bland annat otillräckliga resurser och stökiga elever. Samtidigt som lärarna ibland undrar hur de över huvud taget orkar med allt detta har de också en stark passion för sitt yrke och för att eleverna inte bara ska klara sig genom gymnasiet utan också genom livet…
 
Jag kommer ihåg att jag brukade kolla på den här serien när det gick på svensk TV för många år sen, och kände nyligen lite nostalgi och bestämde mig för att se den igen. Jag tycker att det är en ganska bra serie som helhet. Tidvis kan den kännas en aning seg, men jag tycker att en stor del av avsnitten är bra och det var kul att se den igen efter så lång tid. Jag reflekterade lite medan jag såg serien över att jag gärna hade haft lärare som brydde sig så mycket som dessa gjorde när jag gick i gymnasiet, och högstadiet också för den delen. Vem vet, då kanske jag inte hade hoppat av tre(!) gånger. Nädå, men jag tycker att det var ganska inspirerande att se en serie där lärare verkligen brinner för att undervisa och ta hand om ungdomar och där ungdomarna i fråga, hur struliga deras liv än verkar, kanske faktiskt kan ha en chans ändå.
 
Betyg: 7/10
 
 

Top 10 för vecka 15 2015.

Den här veckan har Proud med Heather Small tagit sig tillbaka in på listan ännu en gång. She Will Be Loved med Maroon 5 är helt ny och även om jag har haft perioder förut när jag har lyssnat en del på den låten så kan jag inte komma ihåg att den har varit med här tidigare. Och även denna vecka finns I'll Follow You med Shinedown på förstaplatsen. Om någon av er fortfarande inte har hört den så kolla in videon här nedan, och för er som har Spotify finns som vanligt länkar till alla låtarna.
 
Fetstil betyder att låten är ny på listan för den här veckan och ett plus eller minus efter låten visar hur många placeringar låten eventuellt har gått upp eller ner på listan sen förra veckan.
 

 
I'll follow you down through the eye of the storm, don't worry I'll keep you warm…
 
1. Shinedown - I'll Follow You (+/- 0)
 
2. Howie Day - Collide - Chris Lord-Alge Mix aka Radio Edit (+/- 0)
 
3. Of Monsters and Men - King And Lionheart (+/- 0)
 
4. Daena Jay - Lead Us Home (+ 1)
 
5. Maroon 5 - She Will Be Loved
 
6. Heather Small - Proud
 
7. Roxette - Listen To Your Heart (+ 3)
 
8. Sara Groves - It Might Be Hope (- 2)
 
9. Vanessa Carlton - Ordinary Day (- 5)
 
10. Mariette - Don't Stop Believing (- 3)
 

Tillbaka i verkligheten efter en ledighet.

Ledigheten som jag lät mig själv ha förra veckan var fantastisk. Jag kände att jag verkligen behövde den. Sanningen är den att jag till viss del börjar tröttna på skolan nu. Det känns lite segare än vanligt att plugga och jag längtar verkligen tills allt är över. Vilket det är snart. Om mindre än två månader tar jag examen. Om mindre än två månader slipper jag plugga mer. Så det gäller bara att hålla ut lite till, och det är dessutom sex veckor praktik av de nio veckorna som är kvar så det känns bra. Speciellt med tanke på att när vi har gjort den sista tentan (en vecka in i praktiken) så är det inte direkt så mycket plugg kvar. Bara en klinisk examination och lite andra mindre grejer. Men tillbaka till ledigheten. Det var som sagt välbehövligt med en liten paus från allt vad skola heter. Jag gjorde egentligen inget speciellt eller ut över det vanliga, utan njöt mest bara av att få vara ledig och kunna ta dagarna som de kommer och göra vad som faller mig in. Påsk firade jag i princip inte alls. Jag åt något ägg och hällde i mig lite mer godis än annars, men förutom det så struntade jag i påsken. Jag gillar inte högtider, och det senaste året har jag verkligen börjat fira mindre och mindre och mindre. Jag vill liksom inte riktigt bli påmind om jobbiga minnen och andra saker som högtider gärna kastar i ansiktet på mig lika tydligt som clowner brukar få pajer, tårtor och andra kladdiga saker på sig. Så det känns faktiskt ganska okej att bara skippa det mesta istället. Åtminstone för tillfället. Så får vi se hur jag väljer att göra i framtiden. Aprilskämt kan dock vara roligt. Definitivt roligare än clowner som får kladdiga bakverk på sig. Helena lyckades lura mig i år med att hon dödat en spindel inne i skafferiet på morgonen innan hon skulle till jobbet. En riktigt stor en. En som hon inte hann städa undan innan hon var tvungen att gå. Det började krypa i kroppen på mig bara jag tänkte på det. Men istället för en spindel såg jag den här lappen…
 
 
Idag var jag tillbaka i verkligheten igen. Tillbaka i skolan. Vi hade en föreläsning om farmakologi på förmiddagen som var väldigt givande. Det fick bli dagens plugg för mig. Det är fortfarande tre veckor kvar till tentan, så det är ingen brådska. Åtminstone så är det vad jag intalar mig själv. Jag har inte misslyckats på en tenta hittills under hela utbildningen, så det skulle kännas lite väl ironiskt om det skulle skita sig nu på den sista. Så det går nog bra. Vi säger så. På vägen hem råkade jag ut för SL på sitt allra sämsta humör igen. Igen. Veckan innan jag var ledig var det förseningar och stopp i trafiken vid två tillfällen, och så igen nu. Fast har man en Star Trek: Voyager-bok med sig och inte har överdrivet bråttom så är det faktiskt inte så farligt. Så länge det inte fortsätter hända i snitt en gång i veckan, förstås. Imorgon blir det ännu en föreläsning i farmakologi på förmiddagen, och resten av veckan består av självstudier så då kanske jag kan ta mig tid för att förbereda inför två seminarier nästa vecka och börja plugga till tentan lite…
 

Failure isn't falling down, it's remaining where you've fallen.

Den här veckan har jag återigen hittat min inspiration via Instagram. Det här citatet var upplagt av antingen thegoodquote eller thegoodquote.co.
 
Veckans Citat: Failure isn't falling down, it's remaining where you've fallen.
 
Att falla innebär att man åtminstone har försökt. Det innebär att man inte bara har suttit stilla och tänkt att det inte är någon idé och att det bara kommer att gå åt skogen i alla fall. Att försöka och falla är inte samma sak som ett misslyckande. Det betyder bara att det inte gick den här gången. Personen bredvid dig som klarade det hela vägen kanske gjorde det på sitt andra, tredje eller sjuttioåttånde försök. Det vet du inte. Så det enda som egentligen kan räknas som ett verkligt misslyckande är att stanna kvar där du har fallit och inte ens ta dig upp igen. Inte ens försöka igen utan istället bara ge upp. Gör du det så kommer du definitivt inte att bli den där personen som klarar det hela vägen på sitt andra, tredje eller sjuttioåttånde försök…
 
 

Ordinary Day…

Ännu en Voyager-video som jag har fastnat lite för. Himla bra låt också som för övrigt tog sig in på Top 10-listan i onsdags.

 

Third Person.

Third Person är ett amerikanskt romantiskt drama från 2013 med bl.a. Liam Neeson, Mila Kunis och Adrien Brody i rollerna.
 
Filmen utspelar sig på olika platser och handlar om ett antal olika huvudpersoner som på ett eller annat sätt har någon typ av koppling till varandra. Det som de har gemensamt är att de alla har trassliga liv. En författare kämpar med en bok som han håller på att skriva, en ung mamma försöker få besöksrätt till sin son och en rumänsk kvinna kämpar med en skuld som hon måste betala av. Detta är några av exemplen på de livsöden som vi får möta i den här filmen.
 
Jag tycker att det är en helt okej film. De olika historierna är skrivna på ett bra och fängslande sätt och skådespelarna gör en bra insats, men det som drar ner filmen lite för mig är att jag inte riktigt fastnar helt för någon av karaktärerna. Det är liksom ingen av dem som jag känner att jag verkligen får någon speciell känsla för. Det kanske låter lite flummigt, men jag hoppas att ni förstår vad jag menar. Ibland känns filmen även lite komplicerad och man måste hänga med för att förstå, men jag skulle nog ändå säga att man gör det i slutet. Åtminstone till stor del.
 
Betyg: 6/10
 
 

Red Lights.

Igårkväll såg jag Red Lights som är en amerikansk dramathriller från 2012 med bl.a. Sigourney Weaver, Robert De Niro och Cillian Murphy i rollerna.
 
Filmen handlar om psykologen Margaret Matheson och hennes assistent fysikern Tom Buckley som tillsammans studerar olika paranormala fenomen med syftet att avslöja människor som påstår sig ha övernaturliga krafter och saker som utåt sett verkar ha övernaturliga förklaringar. Margaret säger att hon under hela sin karriär hittills inte har stött på ett enda fenomen som inte har kunnat förklaras med naturliga orsaker. Simon Silver är en man som är känd för sina psykiska krafter och som ni kliver tillbaka in i rampljuset efter många år. Sist han uppträdde dog en av hans största kritiker under showen. Visserligen bevisades det bero på naturliga orsaker, men trots detta drog sig Silver undan. När han nu är tillbaka är frågorna många. Är hans krafter verkliga? Är han farlig? Är han den bästa bluffmakaren genom tiderna?
 
Jag fastnade för den här filmen i princip på en gång. Det är en spännande historia som är allt ifrån förutsägbar och skådespelarna gör ett fantastiskt jobb.
 
Betyg: 8/10
 
 

Mina bokrecensioner av Star Trek: Voyager-böcker.

De flesta av er som brukar kika in här på bloggen någorlunda regelbundet har säkert inte missat att jag är helt såld på Star Trek: Voyager. Kanske vet ni också att jag har fått för mig att jag vill läsa alla böckerna som handlar om besättningen på det här rymdskeppet som hamnade på andra sidan av galaxen. Vad ni kanske inte vet är dock att jag också recenserar böckerna på Amazon i takt med att jag läser dem. Jag har en sida på Amazon där alla mina recensioner hamnar för er som är intresserade och som kanske till och med funderar på att läsa några Voyager-böcker själva. Jag skulle säga att det finns tre olika typer av Voyager-böcker; det finns bokversioner av vissa avsnitt, böcker som utspelar sig under seriens gång och böcker som utspelar sig efter seriens slut. Själv läser jag alla böckerna och har valt att läsa de i kronologisk ordning.
 
Observera att jag har valt att skriva alla recensioner på engelska dels för att jag läser böckerna på engelska och dels för att Amazon inte är en svensk sida.
 
 

April 2015.

Igår var det den första april och bara det var ju roligt i sig. Ha, ha. Nädå, men skämt åsido så är jag glad att april är här med fler vårdagar och en känsla av att det inte alls är långt kvar till sommaren nu. Knoppar slår ut och fler blommor dyker upp ute. Det går liksom att vänja sig vid den här fantastiska årstiden.
 
Detta hände i mars:
• I skolan har det hunnits med både seminarier och en praktik på två veckor. I början av månaden var det ganska mycket i skolan, och sen kom praktiken som var på en ortopedisk utbildningsavdelning där jag jobbade i team tillsammans med andra studenter. Jag har lärt mig mycket och fick det även lite lugnare där på slutet av månaden.
• Den 3:e var jag på Carolas konsert på Cirkus. Helt fantastiskt var det.
Vardagen har bestått av vårkänslor, lite mindre läsande än vanligt i och med praktiken, avsnitt av serier, gymmande och allmänt mys typ.

Den här månaden bidrar Snuttan till månadens kattbild. ♥
 
Detta händer i april:
I skolan fortsätter det att vara lugnt ett tag till, men så kan vi ju inte ha det alltför länge så självklart slås det på stort med början av sista praktiken och så en sista tenta på det. Sista praktiken kommer jag att ha på KAVA (en kirurgisk akutvårdsavdelning) på Huddinge sjukhus.
• Utöver skolan har jag inte planerat in så mycket utan vardagen kommer nog i stort sett att rulla på som vanligt. Biobesöket som inte blev av förra månaden kanske blir av, en och annan fika blir det nog, Star Trek: Voyager-böcker och all that, ni vet…
 

Top 10 för vecka 14 2015.

Den här veckan gör I'll Follow You sin tredje vecka i rad på förstaplatsen. Tre nya låtar har tagit sig in på listan och det överraskar nog inte så många att två av dem (King And Lionheart och Ordinary Day) är låtar som jag fastnade för efter att ha hört dem i en Star Trek: Voyager-video på youtube. Jag har fastnat för ganska många låtar på det sättet den senaste tiden. Groupie vet ni nog alla var den kommer från (Melodifestivalen!), jag har dock haft lite svårt för att bestämma mig för om jag tycker om den eller inte. Först tyckte jag att den bara var okej och lite för mycket "fjortis" för mig, men texten har en förmåga att fastna i huvudet ändå. You know how it is…
 
Fetstil betyder att låten är ny på listan för den här veckan och ett plus eller minus efter låten visar hur många placeringar låten eventuellt har gått upp eller ner på listan sen förra veckan.
 

 
I'll follow you down to where forever lies…
 
1. Shinedown - I'll Follow You (+/- 0)
 
2. Howie Day - Collide - Chris Lord-Alge Mix aka Radio Edit (+ 1)
 
3. Of Monsters and Men - King And Lionheart
 
4. Vanessa Carlton - Ordinary Day
 
5. Daena Jay - Lead Us Home (+ 1)
 
6. Sara Groves - It Might Be Hope (+ 1)
 
7. Mariette - Don't Stop Believing (- 2)
 
8. Samir & Viktor - Groupie
 
9. Queenston - Marry That Girl (Radio Edit) (+ 1)
 
10. Roxette - Listen To Your Heart (- 2)
 


RSS 2.0