2015 som varit och 2016 som kommer…

Så var det dags igen då. Ännu ett år ha gått och 2016 står nu vid dörren. Precis som vanligt så kommer jag att skriva om hur mitt år har varit, lägga upp lite favoritbilder från året samt skriva om mina förväntningar och vad jag har planerat inför nästa år. Detta är något som jag gör till största delen för mig själv då jag har en version, som detta inlägget är baserat på, där jag skriver väldigt personligt/privat och som jag kan gå tillbaka och kolla på längre fram om jag vill det. I bloggversionen får ni helt enkelt de delar som jag känner att jag vill dela med mig av och berätta om fast i en lite nedkortad version så att ni ska orka läsa det också. För tro mig, de här inläggen brukar bli långa som de är ändå.
 
Så, kort sammanfattning av 2015 som helhet först då. Helt ärligt så har det här året varit jobbigt på många sätt. Mycket har främst handlat om att jag har insett att jag kanske faktiskt inte har mått så bra som jag har trott, och jag hade även en svacka i våras där min perfektionist/prestationsångest över framför allt skolan slog till ganska så rejält. Så det har varit tufft, men jag har kämpat på och det har ju varit bra saker som har hänt också och som väger upp det hela lite.
 
• Jag har varit ledig mycket under året. Planen var ju först att vara ledig under sommaren oavsett, men nu blev det lite av en förlängd ledighet i fyra månader eftersom jag pausade från skolan och inte riktigt orkade med där ett tag. Sen valde jag att vara arbetssökande/ledig ett tag nu i slutet på året med innan jag börjar jobba.
• Så jag är alltså klar med utbildningen och är nu sjuksköterska. Jag kände att jag kunde avsluta starkt och det känns som att det var rätt beslut att ta den där pausen.
• Det gick bra att söka jobb och jag fick ett jobb väldigt snabbt, och kommer att börja andra veckan i januari.
• Jag har bockat av två saker på min bucketlist; att plugga till sjuksköterska och att skriva en roman.
Träningen gick bra den första halvan av året, under sommaren blev det lite segare med gymmet bara nån gång ibland och promenader ibland och i augusti så kom en längre paus som har varat resten av året. Attans då.
• Mitt skrivande har gått framåt, tror jag. Jag har kommit in i ett bra flow med bloggen där jag använder mig mycket mer av planering och tidsinställt än vad jag har gjort tidigare. Detta innebär att det, så länge inspirationen inte tar stopp eller tidsbristen blir alltför stor, i princip kommer upp minst ett inlägg per dag oftast.
• Jag har korrekturläst klart min bok, vilket i princip innebär att det faktiskt är klar. Efter alla dessa år. Det sista folket, heter den för er som är nyfikna. En tjej i kyrkan, Emelie, ska korrekturläsa den också vilket jag tänker kan vara bra ifall jag nu ska försöka ge ut den. Men det får bli en helt annan process, något som jag inte riktigt har orkat ta tag i mer främst med tanke på hur året har varit annars.
Min lite nördiga passion för Star Trek har fortsatt, och ska man vara sån så kan jag säga att det blivit värre, hah. Jag läser fortfarande massa Star Trek: Voyager-böcker och har nu läst typ runt 29 sen jag började augusti 2014. Jag älskar det, och nu har jag börjat se alla serier och filmer i kronologisk ordning, med en serie i taget, och jag planerar att åka till Las Vegas på ett convention om några år, och yada, yada. Ni fattar…
• Det har blivit tre konserter under årets gång. Två med Carola och en med Jon Henrik Fjällgren.
• Till sist så tänkte jag gå in på lite mer personligt kortfattat och bara säga att trots att det har varit jobbigt med en hel del saker och då framför allt med att sakta men säkert börja inse att jag faktiskt inte alls har mått så bra egentligen. Inte så bra som jag intalat mig själv åtminstone. Men jag har bestämt mig för att jag vill förändra det. För att jag vill ta itu med det. Så jag har i slutet av året påbörjat något som förhoppningsvis kommer att vara en stor del i mitt läkande då jag i dagsläget har alldeles för många sår kvar på insidan.
 
Några av mina favoritbilder från 2015 (klicka på dem för att se dem i större version):
 
 
2016 hoppas jag på kommer att bli ett bra år. Om jag ska vara ärlig så tror jag att det kommer att bli tufft på vissa sätt, men tufft på ett bra sätt och inte på ett dåligt så som det har varit det här året. För det första så kommer jag att fortsätta med det jag påbörjade som jag tror kommer att hjälpa mig att bearbeta det förflutna och må bättre, och sen kommer jag också att jobba mitt första år som sjuksköterska och komma in i det. Men jag känner mig till stor del positiv och jag tror att det kommer att gå bra.
 
• Den 11 januari börjar jag jobba som sjuksköterska på urologen på Karolinska. Det känns spännande och kul att få börja jobba på riktigt och inte vara student längre.
Jag planerar att komma igång med träningen igen i början på året och ha samma mål som jag hade sist; att träna två gånger åtminstone de flesta veckor och inte ha några längre uppehåll. Jag tror att det kommer att hjälpa lite att ha gymmet på andra sidan gatan från jobbet.
• Jag vet inte om jag kommer att ta tag i att försöka få min bok utgiven under nästa år. Det beror lite på hur det går för Emelie med korrekturläsningen och hur snabbt jag orkar ta tag i det efter det.
• Jag tänker fortsätta blogga som nu med mycket tidsinställt på de inlägg där det passar att ha det.
• Jag gissar på ännu ett bra läsår då jag har Star Trek: Voyager-böcker och även några andra Star Trek-böcker som kommer att räcka mig hela året och ännu längre.
• Jag kan inte säga att jag i dagsläget har planerat in att göra något på min bucketlist, men det är mycket möjligt att jag ger mig på något som inte kräver så mycket planering som att till exempel åka luftballong eller nåt annat kul under sommaren.
• Och för att avsluta så vill jag återigen nämna det där lite mer personliga och hur jag har mått och fortfarande mår. Jag hoppas att jag kommer att se stora framsteg när det gäller det under nästa år. Det har gått alldeles för långt redan, men nu går jag in i det nya året med en plan som jag tänker hålla fast vid. This could really be the good life…
 

#2015bestnine

Jag har en Instagram som jag kan erkänna att jag inte är världens mest aktiva människa på när det gäller att lägga upp bilder. Då är jag mycket mer aktiv när det gäller att kolla på andras bilder, och speciellt citat. Men statistik är alltid roligt, och 51 bilder förvånade mig. Jag trodde inte att jag hade lagt upp så "många" under året, heh.
 
 

Nummer 12.

12. Skriva en bok (roman).
 
I juli 2011 när jag hade tråkigt berättade någon för mig att han när han hade tråkigt brukade tänka att han ska lära sig något nytt. Det var då som det slog mig att jag skulle kunna börja skriva på den där boken som jag funderade på att skriva. Jag hade fått en bokidé tidigare den sommaren, och nu flera år senare har det verkligen bokstavligt talat gått från en bokidé till en bok. Jag har skrivit en hel roman på nästan 200 A4-sidor, korrekturläst den själv och gjort några mindre ändringar. Egentligen blev jag klar redan i februari i år, men jag ville avvakta då jag bett någon annan korrekturläsa den också. Fast nu väljer jag att bocka av det på min bucketlist oavsett, för jag tänker lite att anledningen till att jag vill att någon annan korrekturläser är först och främst för att det är bra om jag vill försöka ge ut den och det är en helt egen punkt på min bucketlist.
 
För er som är nyfikna så kan jag berätta att boken heter Det sista folket utspelar sig i framtiden och handlar om Emily som har växt upp i en skyddad miljö ute på landet och som flyttar till en storstad, Teston, många mil bort för att plugga till läkare. Där upptäcker hon hur skyddat hon verkligen har levt tidigare. I Teston finns det människor som tror på Jesus och, trots att det är olagligt, sprider budskapet om honom vidare till andra. När Emily lär känna Brandon får hon en helt ny syn på Jesus och på vad som egentligen är viktigt i livet. Detta är kort sagt en story om att våga följa det som man vet är rätt oavsett om resten av världen är emot en…
 
 

Star Trek: The Original Series

Star Trek: The Original Series (även kallad endast Star Trek) är en amerikansk science fiction-serie som sändes i tre säsonger mellan 1966 och 1969. Några av skådespelarna i serien är William Shatner, Leonard Nimoy, DeForest Kelley, Nichelle Nichols och James Doohan.
 
Detta är början på Star Trek som skapades av Gene Roddenberry på 60-talet. I serien får vi följa kapten James Kirk och hans besättning på rymdskeppet Enterprise. Deras uppdrag är att under fem år utforska galaxen och åka dit ingen människa tidigare har varit…
 
Jag blev positivt förvånad när jag såg den här serien. Ni som läser min blogg vet nog ganska väl vid det här laget att jag älskar Star Trek och därför valde att se den här första Star Trek-serien trots att jag egentligen inte är så förtjust i så gamla serier och därför till en början var lite tveksam till om jag skulle se den. Men är man en Star Trek-nörd så "måste" man ju se hur allt började, eller hur!? Visst, den kanske känns lite mossig när det kommer till en del saker som till exempel visuella effekter och hur speciellt kvinnorna är. Men det får man liksom räkna med när man ser en serie som är snart 50 år gammal, och jag märkte att jag störde mig mindre och mindre på det under seriens gång eftersom jag gillar den annars. Den har vad jag skulle säga är hjärtat i Star Trek, och jag gillar många av historierna. När det kommer till karaktärer så är min favorit utan tvekan Spock, och jag gillar även doktor McCoy och måste få säga att jag tycker att det är lite komiskt att en av hans vanligaste repliker verkar vara: He's dead, Jim!.
 
Betyg: 6/10
 


Remember as long as you are breathing it's never too late to start over again!

Nu är det årets sista vecka och jag har valt att avsluta året med ett Veckans Citat som har legat i mina anteckningar ganska länge nu. Det är ett citat som jag liksom har sparat på, och nu känner jag att det verkligen som passar som handen i den något lurviga vanten som mormor gav mig för flera år sen. Nu passar det perfekt.
 
Veckans Citat: Remember as long as you are breathing it's never too late to start over again!
 
Jag är en av dem som egentligen inte tycker att citat som handlar om att börja om passar bättre när det närmar sig nyår än vad de gör annars, men det betyder ju inte att det inte passar nu bara för det. Jag har kämpat med saker under en så lång tid utan att egentligen orka börja om så istället har jag liksom bara försökt hålla ut och tänka att allt är okej. Att allt är bra ändå. Men egentligen har saker bara eskalerat och blivit värre, men så sakta så att jag inte riktigt har reagerat på det helt. Det här året har varit långt ifrån mitt bästa, och jag hoppas verkligen att nästa år blir ett år där jag kommer ihåg att så länge som jag andas så är det aldrig för sent för att börja om. Hur många gånger jag vill. Tills det blir bättre. Därför vill jag gå in i det nya året med detta citat som Veckans Citat.
 
 

Och så var det bara två lediga veckor kvar och fortfarande känns det overkligt…

Nu kan man väl säga att julen typ är helt över, tror jag. För min del känns det bara skönt. Jag hade en helt okej jul och det var till och med lite mysigt, men har man svårt för stora högtider så har man och kanske speciellt när man inte kan fira så som man egentligen skulle vilja med dem man älskar. But when life gives you lemons you make lemonade. Typ. Julen handlar ändå om Jesus som kom till den här världen för vår skull, och inte om allt det där andra runtomkring. So enough about this now, 'cause life will go on. In fact, it already has.
 
Här ser ni min nya favorittröja som jag älskar. Det syns inte så tydligt här men dragkedjan är i guld. Så snyggt.
 
Nedräkningen fortsätter och nu är det bara två lediga veckor kvar för mig innan jag börjar på mitt nya jobb som sjuksköterska, så jag kör på som tidigare och njuter så mycket som jag kan av att få vara just ledig. Det är så skönt att inte ha några måsten eller alltför mycket inplanerat och istället kunna ta en dag i taget och bara låta det som händer hända. Jag fick förresten mitt schema precis innan jul, och fortfarande känns det overkligt. Jag är helt enkelt lite trög när det kommer till att förstå att jag inte bara är helt klar med min utbildning utan dessutom har fått en tillsvidareanställning på en avdelning där jag förhoppningsvis kommer att trivas bra och lära mig massor. Men jag tänker att så länge jag pallrar mig dit på min första dag så lär väl resten lösa sig med tiden. Så länge jag inte börjar presentera mig som student i telefonen och för patienter och anhöriga så går det säkert bra. Så pinsam ska jag väl inte lyckas vara åtminstone, heh. Eller, helt ärligt, höjden av pinsamhet skulle väl egentligen vara om jag kommer dit och presenterar mig som Erica som ska ha praktik där. Det skulle liksom ge ett sådär lagomt professionellt intryck till mina nya kollegor som jag kan tänka mig att folk skulle skämta om en lång tid framöver. Den nya anektdoten som berättas på personalfesterna. Fast nej, tro nu inte att det faktiskt finns en risk för det. Jag må vara mycket lite disträ ibland, men jag är faktiskt ganska smart också. Jag lovar.
 

Frida: Personligt avslöjande…

Den här veckan vill jag dela med mig av Fridas inlägg Personligt avslöjande… som Veckans blogginlägg. Det är ett inlägg där hon berättar om att hon var mobbad när hon var 11-12 år och hur detta påverkade henne så mycket så att hon var tvungen att flytta. Det har tagit lång tid för henne att läka alla sår efter detta och ännu är inte allt helt bearbetat. Den största anledningen till varför jag vill lyfta fram detta inlägg är för att jag vill att ni ska tänka efter. Klicka er in på hennes blogg och kolla in det här inlägget, läs och försök att förstå hur mobbing faktiskt påverkar människor. Mobbing är inte, och kommer aldrig att vara, okej. Vad kan du göra om du ser någon bli mobbad? Hur kan du hjälpa? Det är värt att tänka på.
 
 

My year in music 2015, from Spotify. ♥

I slutet av förra veckan lyckades jag äntligen komma på hur jag skulle få tag på mitt musikår från Spotify. Man behövde alltså gå in här och det gick inte att komma åt det från själva programmet där man lyssnar på musiken. Oh well, better late than never. :)
 
Jag tänker här dela med mig av stora delar av mitt resultat. Det kommer att bli en hel del bilder och många kommer att vara klickbara, så om du till exempel klickar på den första bilden så kommer du till Howie Day på Spotify.
 
Först ut kommer jag att dela med mig av mina fem mest spelade artister under 2015. Detta är något som det är lite extra kul för mig att se eftersom jag rent generellt lyssnar på specifika låtar och inte specifika artister. Av den anledningen har jag också valt att inte lägga upp mina mest lyssnade album då det kan upplevas som lite missvisande på ett sätt då jag i en del fall kanske endast lyssnat på en låt om och om igen på ett album och inte albumet som helhet. Jag har dock artister som jag verkligen gillar och som jag antingen har fastnat för flera låtar hos eller som jag lyssnar på i stort, och detta resultatet känns utifrån detta inte helt förvånande. Att Howie Day vinner med hästlängder är inte alls konstigt då han har gjort min absolta favoritlåt som står för typ två tredjedelar av de där 1 852 lyssningarna, hah.
 
 
När det kommer till mina mest spelade låtar så ser ni ju själva att om jag verkligen älskar en låt så lyssnar jag på den väldigt mycket. Jag kan alltså ha mina favoritlåtar som jag kan lyssna på om och om igen; vissa under en väldigt lång period och vissa under en något kortare period. Och sen finns det ju såklart även de där låtarna som jag inte verkar vara kapabel till att tröttna på. Collide är en av dessa låtar, och som ni kan se så är den till och med här i två olika versioner.
 
 
Lite kuriosa:
 
 
Artister som jag har lyssnat mycket på fördelade över året:
Shinedown och Ulrik Munther är perfekta exempel på där jag har nördat en enda låt så mycket så att artisten dyker upp här, hah. I'll Follow You Down och Nån Gång är låtarna i fråga.
 
 

Still Alice

Still Alice är ett amerikanskt drama från 2014 med bl.a. Julianne Moore, Alec Baldwin och Kristen Stewart i rollerna.
 
Alice Howland har precis fyllt 50, är lyckligt gift, har tre vuxna barn och föreläser på universitetet om lingvistik. När hon märker att hon börjar glömma saker och inte riktigt känner igen sig själv längre börjar hon gå till en neurologläkare och blir där diagnostiserad med en genetisk typ av Alzheimers. Detta är något som kommer att förändra allt för både Alice och hennes familj…
 
Jag tycker att detta är en så väldigt stark film på så många sätt. Julianne Moore är fantastisk i rollen som Alice, det är lätt att förstå och känna med karaktärerna och för mig som egentligen inte har någon direkt erfarenhet av Alzheimers personligen så känner jag verkligen att filmen ger mig en större förståelse både för hur det kan vara att leva med sjukdomen samt för hur de anhöriga måste känna det.
 
Betyg: 8/10
 
 

Jag har nu en almanacka från personligalmanacka.se.

Förra veckan fick jag hem min almanacka som jag hade beställt från personligalmanacka.se. Jag älskar ju att planera och också att ha lite roliga saker som till exempel Veckans Citat (som jag väljer ut själv till varje ny vecka!) i mina almanackor, och nu tog jag det ett steg längre och tog chansen att få designa min egen almanacka för nästa år. Hur kul som helst! Bilden som är på framsidan är en av mina favoritfoton av dem som jag har tagit själv, och great things take time som står på varje veckouppslag är ett citat som jag känner att jag vill bära med mig lite extra just under nästa år av en anledning som jag kanske berättar för er nån annan gång. Jag gillar verkligen att få ha en almanacka som är personlig. Jag gillar tanken med det. Antagligen så kommer jag att fortsätta beställa almanackor därifrån för kommande år. Om man vill så kan man även beställa extra tillbehör, och för min del så fick det bli tre pennor. Nu på måndag börjar den gälla, så snart är den full av planeringar och anteckningar som kanske till och med får bli färgkodade, heh.
 
 

"Idag har en frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren…"

Jag har valt att inte fira julen något speciellt i år då jag precis som förra året känner att hela grejen med stora högtider blir lite för jobbig för mig. Men trots detta vill jag ändå säga god jul till er som firar och jag hoppas att ni får en mysig jul med mycket kärlek.
 
Glöm inte heller anledningen till varför julen firas; för ungefär 2000 år sedan föddes Jesus i den lilla staden Betlehem i Israel. Det var Gud själv som kom ner hit till jorden för att födas som en människa, för att vandra på den här jorden tillsammans med oss, undervisa oss om Guds vägar och slutligen dö för våra synder på ett kors för att ge oss en möjlighet till evigt liv om vi väljer att följa honom och ta emot förlåtelsen. Sen uppstod han igen och han är med oss idag. Alltid. Du kan ta del av hans kärlek här och nu. Idag. Om du vill göra det för första gången och inte riktigt vet hur så be en enkel bön och säg till Gud att du tror på honom, att du tror att Jesus dog för dig på korset och uppstod på tredje dagen, att du ber om förlåtelse för alla fel som du har gjort och att du nu vill leva för honom och ta emot hans kärlek och förlåtelse. Och har du några frågor så lämna en kommentar så försöker jag hjälpa dig så gott jag kan.
 
 
Luk 2:9-12
Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket rädda. Men ängeln sade: "Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket: I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba."
 

Star Trek; Gateways-bokserien.

I måndags la jag upp ett Veckans Citat som tar upp hur underbart det är att läsa, och vad passar då bättre än att nu dela med mig av lite härlig inspiration när det kommer till just böcker.
 
Som många av er redan vet så har jag sedan i augusti förra året varit helt uppe i att läsa Star Trek: Voyager-böcker (det finns typ 50 och fler skrivs det!). Jag älskar det. Böcker baserade på min favoritserie. Det kan inte bli så väldigt mycket bättre än så. Jag har tänkt att jag ska läsa lite andra Star Trek-böcker när jag har läst ikapp alla Voyager-böcker som redan har skrivits, men nu tänker jag ge mig på ett undantag och läsa en crossover-serie som heter Gateways och som involverar sex olika Star Trek-baserade serier och då bland annat Voyager. Anledningen till att jag väljer att läsa dessa böcker just nu är för att jag läser Voyager-böckerna i kronologisk ordning och bok fem i den här serien är en Voyager-bok så då passar jag på och läser hela serien på en gång. Mitt första intryck är att den verkar vara väldigt bra, så jag hoppas att jag inte blir besviken. För er som har lite koll på Star Trek så verkar själva storyn i den här serien, om jag inte har missförstått allt helt och hållet, utgå lite från The City on the Edge of Forever som är typ det bästa avsnittet i Star Trek: The Original Series. Eller åtminstone i och med att det är den typ av gateways som verkar vara med i de här böckerna. Så roligt.
 
Så passa på att läsa lite extra nu ni som är lediga i jul och nyår. Och gillar ni Star Trek så finns det böcker för er att läsa i flera år framöver. Kika in här och kolla upp böckerna ni är intresserade av på Amazon.
 
 

Tiden springer iväg och vädret lever sitt eget liv.

Det känns som om tiden bara springer iväg numera. I full fart. Jag vet inte riktigt vad som händer. Jag vet bara att det nästan är så att jag inte hinner med vissa dagar. Som tur är så har jag inte direkt några måsten nu när jag är ledig, men det är väl bara den där känslan att tiden går så mycket fortare på något sätt som känns lite udda. Det har varit så i typ en vecka nu. Fast det kanske bara är jag… När mormor frågade mig igår hur långt det är kvar tills jag börjar jobba och jag svarade tre veckor så kändes det verkligen som att det är riktigt snart bara för att tiden har gått så våldsamt fort det senaste. Fast hela grejen med att jag börjar jobba snart känns fortfarande lite overklig, så jag kanske inte ens ska blanda in det, hah.
 
Vädret kanske jag ska säga något om också. Jag gillar den här typen av vinter. Jag gör verkligen det. Jag ogillar starkt att frysa och när det blir för kallt. Igår kunde jag gå till affären (en halvtimme fram och tillbaka) i skinnjacka och converse. Ute var det strax under tio plusgrader. Den 21:a december. Klockan var två-tre och solen var på väg ner. Helt galet. Jag läste dessutom på en annan blogg att det i söndags var lika varmt här i Stockholm som det hade varit på midsommarafton. Trist bara att det är på bekostnad av klimatet. Det är liksom inte värt det egentligen för att jag ska få en lite mer behaglig vinter, även om jag absolut inte klagar när jag går där i skinnjacka och tycker att det känns som oktober.
 
Mobilbild från igår.
 

Between the pages of a book is a lovely place to be.

Den här veckan har jag valt ut ett citat som jag först såg inne på Erikas blogg en tid tillbaka. Jag har dock tagit saken i egna händer och gjort min egen bild till citatet, och om jag inte minns helt fel så tror jag faktiskt att det är första gången som jag gör det så det känns lite kul.
 
Veckans Citat: Between the pages of a book is a lovely place to be.
 
Sen jag började läsa i mina älskade Star Trek: Voyager-böcker fick mitt läsande sig en rejäl uppsving. Sen augusti förra året har jag läst nästan 30 såna böcker, och än har jag inte tröttnat. Så därför känns det väldigt passande att jag har ett riktigt bokcitat för en gång skull. :)
 
 

Kathryn Janeway: It's My Life.

Ikväll delar jag med mig av en video om kapten Janeway från Star Trek: Voyager till låten It's My Life. Bara för att den är så himla grym liksom.
 
 

This is the confidence we have in approaching God:

Jag fastnade för de här bibelverserna tidigare i veckan när jag låg och läste lite bibel i YouVersion som är en bibelapp med Bibeln i alla möjliga olika översättningar, olika devotionals och lite annat. En sak som man kan göra i den appen är att göra egna bibelkort där man själv lägger in texten till en eller flera bibelverser i en bild, så detta är mitt bibelkort av de verserna.
 
 
För er som nu kanske undrar hur i hela världen någon egentligen kan veta vad som är Guds vilja och hur vi därför kan veta vad vi "kan" be om så kan jag berätta att vi kan läsa Guds vilja i Bibeln. Vi kan ta emot hans frälsning, lära känna honom personligen och höra på insidan hur hans helige ande viskar saker till våra hjärtan.
 

The Christmas Card

The Christmas Card är ett amerikanskt romantiskt familjedrama från 2006 med bl.a. Edward Asner, John Newton och Alice Evans i rollerna.
 
Cody Cullen arbetar i armén och när han är i Afghanistan får han ett julkort som är skrivet av en kvinna, Faith Spelman, som genom sin kyrka skickar ut julkort till soldater. Cody sparar julkortet och det kommer att betyda mycket för honom och tar honom igenom tuffa tider. När han sedan får ledigt och åker hem till USA besöker han den lilla staden som julkortet kommer från och träffar där Faith…
 
Jag tycker att det här var en söt film som är sådär lagom mysig att se när man har lite tid över. Den kändes dock lite väl klyschig, lite för förutsägbar och så mestadels. Men äsch, jag gillar den nog ändå. Jag gillar själva storyn om inte annat.
 
Betyg: 6/10
 
 
 

Det doftar underbart…

H har en sån där julblomma som doftar så fantastiskt gott och är så fin så att jag liksom bara kände hur det kom åtminstone en liten gnutta med fotoinspiration.
 
 

Ah yes, the past can hurt. But the way I see it, is that you can either run from it or, learn from it.

Detta är ett av mina favoritcitat från Lejonkungen. Jag om någon vet hur mycket det förflutna kan göra ont. Efter depressioner, självmordstankar, panikångest som under en period på säkert flera år kom i princip dagligen, återkommande mardrömmar och ångest som var en så stor del av min vardag så att jag knappt tänkte på det längre så är jag medveten om exakt hur mycket det förflutna kan göra ont. Jag mår inte längre så dåligt som jag precis beskrev här. På många sätt mår jag bättre nu, även om jag inte helt ärligt kan säga att jag mår bra fullt ut. Det har jag inte gjort sen jag var så liten så att jag knappt har något minne av det. Många gånger har jag sagt, och trott, att allt är helt bra nu eftersom jag liksom inte har förstått vad "helt bra" faktiskt skulle innebära. Jag har liksom inget tydligt minne av det. Ingen tydlig referenspunkt att förhålla mig till. Men jag är tacksam för att det helvete som jag levde i som tonåring är över. Jag är tacksam för att jag aldrig mer behöver komma tillbaka till det. Till viss del springer jag fortfarande, men sakta men säkert kommer jag att sluta göra det. Jag hoppas att nästa år kommer att bli en ny tid av läkande för mig.
 
 

Paket från mormor och morfar, och hur livet rullar på någorlunda som vanligt.

Nu halvligger jag uppe i min säng med mina nya svarta mysbyxor från HM på mig och med datorn i knät. Det är så skönt att få slappna av lite. Jag tog en promenad fram och tillbaka till ICA för en stund sen för att hämta två paket som mormor och morfar hade skickat, plus handla lite medan jag ändå var där. På vägen hem kändes det nästan lite som om armarna skulle trilla av på grund av de något tunga påsarna, och om vi räknar in att jag kände samma sak fast typ två gånger värre i måndags när jag hade handlat så är det kanske läge att säga att det är dags att börja besöka gymmet igen…
 
Bland annat detta låg i ett av paketen; en matlåda full med kakor som mormor har gjort. ♥
 
Förutom armar som tror att de ska trilla av så har mitt liv varit någorlunda som vanligt den senaste veckan. Nästan i alla fall. Jag var hundvakt åt grannens hund i lördagskväll vilket verkligen påminde mig om hur kul det kan vara att gå ut med en söt liten vovve. Sen nu i början av denna vecka har jag shoppat, bland annat mysbyxorna som jag nämnde tidigare och världens snyggaste varma tröja. Det kanske blir nån bild längre fram, vi får se. Annars så har jag också skrivit på anställningsbevis och skickat in till sjukhuset nu i veckan, så allt blir liksom lite mer verkligt hela tiden även om jag fortfarande misstänker att jag kanske kommer dit på min första dag och känner det som att det är dags för en till praktik. Annars så kämpar jag på som vanligt och ibland har det varit lite upp och ner på grund av fortfarande obearbetade och jobbiga saker, men jag har hopp om att det kanske faktiskt kan bli helt bra. Jag måste bara våga ta itu med all skit och försöka gå vidare på riktigt. Men nog om det. Nu vill jag bara fortsätta njuta av de lediga veckorna som jag har kvar och ta vara på allt som är bra i livet.
 

Det är på riktigt nu. :)

Idag tänkte jag dela med mig av lite bilder som jag tog förra veckan. Den första såg ni i 100-inlägget om att plugga till sjuksköterska, men de andra är nya. På ett sätt känns det fortfarande lite overkligt att jag verkligen är sjuksköterska nu. Legitimerad sjuksköterska, dessutom. Det är nog inte helt omöjligt att jag kommer till mitt nya jobb i januari och känner mig som en student på ännu en praktik. När jag fikade med Hanna, som jag gick i samma klass som, förra veckan så berättade hon att det var lite så hon hade känt när hon började jobba. Det är nog så de flesta känner, skulle jag tro. Men oavsett hur det känns så är det på riktigt nu. Och sjuksköterskeklockan som jag har köpt är ju typ världens sötaste, eller vad säger ni!? :)
 
 

I'm alive with the hope of a brand new day.

Nu var det ett litet tag sen jag tog ett Veckans Citat från en låt, men nu är det dags igen. Citatet denna vecka är från låten When Everything Is Beautiful med Aaron Shust.
 
Veckans Citat: I'm alive with the hope of a brand new day.
 
Varje morgon när vi vaknar har vi hoppet om ännu en helt ny dag. Det tycker jag är så vackert att tänka på. Oavsett hur våra liv ser ut för tillfället så är idag en ny dag för oss att leva på. Idag kan vi ta nya andetag. Vi kan påbörja något nytt om vi inte är nöjda med det som redan är och som har varit.
 
 

Nu är det 12 år sen jag kände Guds närvaro och kärlek för första gången.

Idag är det en lite speciell dag för mig. Det är min andliga födelsedag. Den dag när jag började tro på Jesus för 12 år sedan. Den dag, eller okej kväll, när jag kom till Carolas julkonsert som ateist utan speciellt mycket hopp för framtiden. Det var jobbigt hemma och ångesten var en del av min vardag. Trots detta hade jag aldrig vänt mig till någon gud utan trodde verkligen att Gud inte fanns. Jag såg bara mörker. Men på den där julkonserten där Carola sjöng julsånger om Jesus rakt från hjärtat och läste något juligt bibelord så började jag känna Guds närvaro och kärlek. Jag hade aldrig känt något liknande tidigare. Det var så starkt. Så underbart.
 
 

Linnea: Om vi hade en svans.

Den här veckan är det Linneas inlägg Om vi hade en svans som har blivit utvalt till Veckans blogginlägg. Det här inlägget fick mig att le och då speciellt detta: Förresten så kan jag inte uttrycka nog hur mycket jag önskar att vi hade svansar. Tänk att färga den, fläta den, platta den, locka den, spraya glitter i den. Det är helt enkelt ett roligt inlägg som samtidigt känns fullt seriöst på ett sätt. Ibland är det verkligen kul att läsa om folks udda tankar, och också att berätta om sina egna.
 
 

Just make me a promise, Kathryn. Get your crew home.

Detta är något som Kathryn Janeway säger till sig själv (i en situation där rymdskeppet Voyager har duplicerats och hon bokstavligt talat pratar med en annan version av sig själv!) i ett av mina favoritavsnitt Deadlock från säsong två. Jag skulle nog säga att just den scenen och just de orden är min favoritdel av avsnittet. Jag blir så inspirerad av det på så många sätt. Trots deras situation där de hade hamnat på andra sidan galaxen och deras väg hem skulle ta 75 år i deras bästa hastighet. Trots detta gav Janeway och hennes besättning inte upp. De var fast beslutna att ta sig tillbaka hem, oavsett hur lång tid det skulle ta. I love that. Det får mig att känna att om de kan känna hopp och hitta styrkan för att fortsätta kämpa så kanske jag också kan göra det.
 
 

Nummer 6.

6. Utbilda mig till sjuksköterska.
 
På min bucketlist med 100 platser kan jag nu bocka av ännu en punkt. Från att jag för flera år sen började fundera på om jag skulle plugga till sjuksköterska så blev det en sak som jag verkligen ville göra. Jag kände att jag ville ha en utbildning utöver att jag ville vara missionär på olika platser i världen, och jag har alltid velat hjälpa människor så att bli sjuksköterska blev med tiden något som hamnade högt upp på min kära bucketlist. Mellan augusti 2012 och november 2015 gick jag därför sjuksköterskeprogrammet på Röda Korsets Högskola här i Stockholm. För er som vill läsa en liten sammanfattning av högskoletiden så finns det redan en här och därför skriver jag inte så mycket mer om det nu.
 
 

The Prince of Egypt

The Prince of Egypt är ett tecknat amerikanskt äventyr från 1998 med röster av bl.a. Val Kilmer, Ralph Fiennes, Michelle Pfieffer, Sandra Bullock och Patrick Stewart.
 
Den här filmen är baserad på den sanna historien om Moses som vi kan läsa om i Andra Moseboken i Bibeln. Moses är prins i Egypten och lever i Faraos palats tillsammans med sin storebror Ramses. Som vuxen får han veta att han egentligen är adopterad och att han i verkligheten tillhör det hebreiska folket som egyptierna har som slavar. Detta är något som Moses inte kan släppa, och när han en dag ser en av de hebreiska slavarna bli piskad griper han in och dödar av misstag en egyptier. Efter detta flyr han ut till öknen där han senare får kallelsen från Gud att bli den som ska befria sitt folk…
 
Detta är en film som jag har sett många gånger. Jag älskar den, och jag blir lika berörd varje gång. Den påminner mig om hur stor Gud är, om hur mycket han älskar oss och om att han kan utföra mirakel som vi inte ens hade vågat drömma om. En fantastisk film, helt enkelt.
 
Betyg: 9/10
 
 

You finally find that you and I collide… ♥

För ungefär ett och ett halvt år sedan fastnade jag för Collide med Howie Day. Jag hörde den i en musikvideo som ett fan hade gjort om Janeway och Chakotay från Star Trek: Voyager. Det blev låten som låg etta på min lista med mest lyssnade låtar i Spotify typ hur länge som helst, och det är fortfarande min absoluta favoritlåt trots att det har gått så lång tid nu. Jag lyssnar fortfarande på den väldigt ofta och gärna i många olika versioner, så ni kan ju tänka er hur glad jag blev när jag såg att det nu finns en liveversion på Spotify. Den här låten förtjänar kort sagt ett eget inlägg - big time.
 
 
 

And life goes on in the darkness…

De senaste dagarna har det verkligen inte hänt speciellt mycket. Jag och H har haft kladdkaksmys och en väldigt försenat kladdkakans dag då hon var bortrest förut, en dag bjöd jag henne på middag och annars har det mest varit usual stuff, liksom. Ärligt talat så har jag varit ganska trött vilket antagligen har varit en blandning av att jag har sovit för mycket och av att det är mörkt ute typ halva dagarna. Fast på ett sätt är det väl ändå ganska mysigt, om jag nu ska försöka vara lite positiv. Ni vet, levande-ljus-sitta-i-sängen-med-datorn-och-en-tv-serie-mysigt.
 
En gammal bild som ni nog inte har sett på flera år typ.
 
Idag blir väl dock lite mer händelserik åtminstone. Först ska jag till biblioteket här i närheten och kopiera min sjuksköterskelegitimation som kom med posten igår, sen blir det fika med Hanna inne i stan och innan jag åker hem ska jag köpa några grejer.
 

Decide that you want it more than you are afraid of it.

Den här veckan har jag valt ut ett citat som jag fastnade för ett bra tag tillbaka. Troligtvis från Instagram och thegoodquote. Bilden här nedan har jag dock googlat fram.
 
Veckans Citat: Decide that you want it more than you are afraid of it.
 
Ibland är det saker som vi behöver göra, ta itu med eller saker som vi bara vill med varje liten cell i hela kroppen. Saker som vi egentligen är rädda för. Ibland väldigt rädda för. Jag har några såna saker. I know the feeling. Det gäller helt enkelt att bestämma sig för att viljan är starkare än rädslan, och är den det så tror jag verkligen att man kan klara det.
 
 

…and that you could change your life today.

Det här citatet hittade jag inne hos Nina förut, och jag tycker att det är så himla bra och peppande så att jag vill dela det med er här också. Jag väljer dock att lägga upp det redan ikväll så att så många av er som möjligt hinner se det innan ni ska iväg till skola och jobb och allt vad det är imorgon. Sen kommer Veckans Citat som vanligt senare under dagen imorgon.
 
 

Revolution

Revolution är ett amerikanskt actionäventyr med inslag av science fiction som sändes i två säsonger mellan 2012 och 2014. Några av skådespelarna i serien är Billy Burke, Tracy Spiridakos, Zak Orth, David Lyons och Elizabeth Mitchell.

En dag stängdes all elektricitet över hela världen av som genom ett knapptryck. Helt plötsligt kastades världen brutalt tillbaka till en tid och ett liv utan den elektricitet som alla hade kommit att förlita sig på. Och utan någon som helst modern teknik kan ingen heller veta vad det var som egentligen hände. 15 år senare är livet tillbaka till vad det var innan den industriella revolutionen och människor lever sina liv i enkelhet. I en by bor Charlie tillsammans med sin pappa och sin bror. En dag förändras hela hennes liv då lokal militär dyker upp och mördar hennes pappa och kidnappar hennes bror, allt på grund av att hennes pappa skulle ha haft något att göra med att elektriciteten försvann. Efter detta ger Charlie sig iväg tillsammans med två andra från byn för att hitta svaren från det förflutna och rädda sin bror…

Jag tycker att det här var en riktigt bra serie och ironiskt nog så började jag gilla den ännu mer under sista halvan av säsong två, så det känns trist att den blev nedlagd. Jag gillade verkligen storyn med vad det var som låg bakom att elektriciteten försvann och hur den utvecklades genom seriens gång. Det var också många intressanta karaktärer, och lite kul att Elizabeth Mitchell som tidigare var med i Lost var med.
 
Betyg: 8/10



Jag var så trött så att jag…

Jag har lyckats göra en del knasiga grejer när jag har varit riktigt trött som jag tänkte att det kanske skulle vara kul att läsa om. De flesta tror jag inte att jag har nämnt tidigare heller eller så var det väldigt längesen jag gjorde det, so here goes. Jag var så trött så att jag…
 
…när klockan ringde på morgonen rusade upp ur sängen, satte på radion och undrade sedan varför det inte slutade ringa.
 
…när jag gjorde mig iordning för att åka till bibelskolan för några år sen satte bägge linserna i samma öga och sen undrade var den andra linsen var någonstans.
 
…när jag skulle lägga tillbaka leverpastejen i kylskåpet istället gick och öppnade bestickslådan.
 
…när jag skulle hämta maten som jag hade värmt i micron istället förvirrat öppnar frysen och undrar för en sekund vad det var som jag egentligen skulle hämta.
 
 
Och här var min sötnos Loka så trött så att han råkade somna i en kastrull som mormor hade lämnat framme…
 
Om du vill så får du gärna skriva i en kommentar vad du har gjort för knasigt när du har varit trött, alternativt göra ett eget sånt här inlägg.
 

There are three things to remember about being a starship captain…

Jag såg den här bilden på facebook förut och kunde inte låta bli att älska den.
 
 

Redeemed

Redeemed är ett amerikanskt drama från 2014 med bl.a. Ted McGinley, Teri Copley, Ana Ayora och David A.R. White i rollerna.
 
Paul Tyson är lyckligt gift sedan 20 år tillbaka, har två barn och sköter ett företag. Han är nu på väg att göra sitt största affärsavtal hittills när Julia kommer in i bilden. Hon har kommit från Brasilien från ett annat företag som eventuellt är intresserade av att investera i Pauls företag. Hon är vacker och fångar direkt Pauls intresse. Pressen på honom ökar när problem i företaget verkar bli allt större, när han finner sig allt längre bort från Gud och när känslorna för Julia tar över samtidigt som han snart ska förnya sina äktenskapslöften med sin fru. Frågan som kommer upp är var gränsen för otrohet egentligen går…
 
Detta är en film som jag verkligen fastnade för. Den är baserad på en sann historia och den är så fin på så väldigt många sätt. Det som berör mig mest är hur tydligt det blir att det egentligen inte krävs så mycket för att börja glida iväg från Gud, hamna helt fel och undra vad det var som hände. Det behöver dock inte heller krävas så mycket för att hitta tillbaka. Sometimes the greatest enemy to combat is the one within. är ett citat från filmen som fastnade lite extra hos mig. Om du får chansen så se den här filmen! Den är underbar!
 
Betyg: 9/10
 
 

Känslor all over the place, och så har jag tackat ja till ett jobb också…

Idag är det verkligen känslor all over the place här hos mig. För det första så har jag tänkt och grubblat väldigt mycket de senaste veckorna, och speciellt nu den här sista veckan. Det har varit mycket som liksom har snurrat omkring i huvudet. Det har varit beslut som har tagits mer "på riktigt" och jag ska ta itu med allt som har varit, och som till viss del fortfarande är, och verkligen försöka komma vidare med mitt liv fullt ut. Imorgon kan man väl kanske till och med säga att jag ska ta ett stort första steg mot det. Bara för att livet kan vara så underbart och fantastiskt egentligen. Ni som har följt bloggen ett tag kanske förstår vad jag pratar om, men utöver det så kommer jag nog inte att skriva så väldigt mycket mer om detta för tillfället då jag tror att jag vill hålla fortsättningen och hur det utvecklas lite för mig själv åtminstone till en början.
 
Vi kör på en bild av mig från 2006 idag. En riktig gammal goding med andra ord, hah. Det kändes som att den var lite passande med tanke på hur mycket jag har tänkt tillbaka på hur livet var förr den senaste tiden.
 
Ytterligare en anledning till känslor all over the place har varit att chefssjuksköterskan som jag var på intervju hos i fredags ringde idag och ville erbjuda mig jobb som jag tackade ja till. Så jag ska börja jobba på urologen i januari. För en månad sen hade jag precis avslutat min sista praktik, hade inte riktigt fattat att jag verkligen var klar med hela utbildningen och att jag hade en sjuksköterskexamen. Det kändes så overkligt så att det liksom inte var sant riktigt. Nu har jag precis tackat ja till en tillsvidareanställning som sjuksköterska på heltid. Så nu snackar vi nästan ännu mer overkligt, hah. Men det lär väl sjunka in med tiden precis så som saker brukar ha en förmåga att göra. Hon ska skicka hem papper till mig med anställningsbevis som jag ska skriva på, så om inte annat så kanske det sjunker in lite mer då. Jag får återkomma om det, helt enkelt.
 

December 2015.

Och så var det helt plötsligt december… Det är nu alltså dags för årets sista månad. Snart är det jul och nyår och de flesta av oss försvinner liksom lite in i en dimma av mys och lite extra ledighet.
 
Detta hände i november:
• Förra månaden började med en ledig vecka vilket var skönt och välbehövligt efter att ha blivit klar med det sista i skolan och med praktiken.
• Efter den lediga veckan tog jag tag i att börja söka jobb. Jag gjorde ett helt nytt CV och skickade in ansökningar till två avdelningar som jag kände verkade vara intressanta och där jag skulle kunna tänka mig att börja. Efter det var jag förra veckan på en generell intervju på Karolinskas rekryteringscenter och sen även på en intervju på urologen.
• Utöver jobbsökandet så har vardagen varit väldigt lugn och jag har fått njuta av fortsatt "ledighet" mellan allt söka-jobb-fix. Min roomie var bortrest hela månaden, så det blev också mycket mer tid för mig själv än vanligt vilket egentligen var ganska skönt på många sätt.
 
Månadens kattbild är det Snuttan som bjuder på och passar även på att berätta att även djur gillar att få presenter.
 
Detta händer i december:
Planen är att jag fortsätter kolla om det skulle dyka upp fler intressanta annonser i princip fram till att jag blir erbjuden ett jobb och väljer att tacka ja.
• Så vardagen kommer att fortsätta vara mysig och till stor del ledig. Jag har valt att jag vill vara ledig över jul och nyår, så oavsett så kommer jag inte börja jobba förrän i januari. Jag kommer med all sannolikhet dock inte att fira så mycket. Hela grejen med högtider, ni vet. Men jag vill nog ändå ta till vara på allt det mysiga och försöka njuta lite av det på mitt eget sätt.
 


RSS 2.0