The Girl in the Park.

Igårkväll såg jag The Girl in the Park som är ett amerikanskt drama från 2007 med bl.a. Sigourney Weaver, Kate Bosworth och Alessandro Nivola i rollerna.
 
Julia Sandburg hade en man och två barn; Chris och Maggie. Hon tyckte om att sjunga och uppträdde som sångerska och hade nyligen gett ut en skiva. Men så en dag kom allt att förändras när hon var med sin dotter i en park och dottern helt plötsligt försvinner. Detta vänder upp och ner på hela Julias liv och 16 år senare lever hon ett isolerat liv. Hon är skild från sin man, har dålig kontakt med människorna omkring henne och har gett upp sångkarriären för ett jobb på en bank. När hon träffar Louise börjar detta förändras och hon återfår livsgnistan igen. Louise är en ung strulig tjej som hon träffar av en slump och tar under sina vingar med förhoppningen om att Louise kanske kan vara Maggie…
 
Den här filmen är fin på så väldigt många sätt, och den får en också att verkligen tänka på vad som är viktigt. Det är intressant att följa Julias förändring när hon träffar Louise, för att inte tala om hur allt kommer att sluta och om hon visar sig vara hennes dotter eller inte. Vissa saker i filmen kan dock kännas lite flummiga och otydliga, men jag gillar den ändå.
 
Betyg: 7/10
 
 

En peppad Erica med näsan i boken, typ…

Nu har jag snart läst ut den där boken som jag nämde förut att jag hade så svårt att lägga ifrån mig på kvällarna. Den där Star Trek: Voyager-boken. Echoes. Fast om vi ska vara ärliga så har jag haft lite svårt att lägga den ifrån mig överhuvudtaget. Tänk dig en Erica som står med näsan i boken på busshållplatsen och på lite alla möjliga ställen så förstår ni. Men det är alltid roligt när en bok är så bra så att man känner så. De här böckerna är verkligen fantastiska, till stor del åtminstone, och jag kan återigen konstatera att jag är glad att det finns så många av dem. Speciellt då jag snart har läst ut 17 böcker redan. 17 böcker sen i augusti förra året.
 
Skolan har rullat på som vanligt och jag har fått ta del av tentaresultatet från den andra delen också nu. Jag fick nästan VG på den med. Men bara nästan. Det fattades 1,5 poäng. 1,5 sketen poäng. Det är ironiskt hur man kan gå från att tänka att man hoppas att man blir godkänd till att nästan bli lite sur över att man inte fick VG. Speciellt då ett G räcker. Jag blir sjuksköterska med ett G också. Jag ska liksom inte använda de här betygen till att söka vidare till någon utbildning sen eller imponera på någon. Målet är ju att bli sjuksköterska. Det är bara den där känslan av att man var så nära. Men, men…
 
Seminarierna som kommer att vara en ganska stor del av den här kursen har börjat nu och jag har redan hunnit ha två. De är inte obligatoriska utan ska ses på mer som en workshop och att vara med på dem kan komma att hjälpa mycket inför tentan i april. Så jag tänker att jag pluggar till dem, går dit och sen kanske jag inte behöver sitta hemma och plugga sönder mig inför tentan längre fram.
 
Jag känner mig peppad på att börja jobba sen efter utbildningen och tänker lite fram och tillbaka på var jag vill börja nånstans. Vill jag börja jobba med akutsjukvård redan från början eller vill jag börja någon annanstans? En hjärtavdelning? Hur svårt skulle det vara att få jobb på en transplantationsavdelning? Detta är bara några av frågorna som jag ställer till mig själv. Kollar upp lite olika avdelningar på sjukhuset där jag helst vill jobba och så får jag väl tänka lite. Ska ju inte börja söka riktigt än då jag ska vara ledig i sommar, so no worries. Vet att jag har sagt att jag ska skriva ett inlägg om alla jobbtankar och allt sånt, men det har inte blivit av än. Men det kommer sen nån gång.
 
En bild från tidigare i veckan.
 
Nu är det hur som helst helg igen. Det känns som att den här veckan gick ganska fort, men det ser jag nog mest som roligt. Det är väl lite så man brukar säga i alla fall; att det går fort när man har roligt. Det är nästan så att det gick så snabbt så att jag har haft lite svårt att hänga med på att det faktiskt är fredag idag. Men efter en mysig fika med Hanna på 7/11 efter skolan så började det eventuellt sjunka in lite och resten kommer väl med tiden, tänker jag…
 

Petrus, Tarzan och Tindrah. ♥

Det var längesen jag la upp bilder på mina sötnosar nu. För längesen. Tyvärr så träffas vi alldeles för sällan numera på grund av olika omständigheter. Jag var i byn och hälsade på katterna och mormor och morfar i mitten av januari, och de här bilderna är från då. Jag hade tagit mig tid att ta åtminstone några bra bilder innan all brast samman. Igen. Jag hade tänkt att jag skulle lägga upp bilderna tidigare, men det har inte blivit av. Förrän nu. Så här får ni fyra söta bilder på Petrus, Tarzan och Tindrah. ♥
 
 

Top 10 för vecka 9 2015.

Den här veckan har Love Me Like You Do tagit sig tillbaka in på listan efter att ha varit borta i en vecka. En låt som är helt ny är Proud med Heather Small som också är introlåten till säsong två och tre av The Biggest Loser som jag har sett/håller på att se nu. Det är en riktig motiverande pepplåt som man blir glad av. När det kommer till förstaplatsen på listan så hittar vi Collide där. Precis som vanligt. Fast den här veckan kan jag säga att det har varit väldigt jämnt mellan Collide, I'll Follow You och Lead Us Home. Och speciellt mellan Collide och I'll Follow You. Ni får ju ta del av listan en gång i veckan vilket nästan alltid blir på onsdagar, men jag ser den oftare än en gång i veckan och Spotify uppdaterar den kontinuerligt. Så jag kan berätta att trots att Collide har legat där en stor del av veckan så har både Lead Us Home och I'll Follow You varit inne på förstaplatsen en kortare period. Och vad jag kan komma ihåg så har inte Collide lämnat ifrån sig förstaplatsen ens för en dag tidigare, och då pratar vi om så lång tid tillbaka som ända sen i juni förra året. Visserligen går inte jag in på listan varje dag och ser varje liten förändring hela tiden, men jag tycker ändå att det är intressant att säga eftersom Collide nu har legat på förstaplatsen här på Top 10 i 38 veckor. Förutom Collide så är det tre låtar till som jag känner är/kommer att vara långvariga på listan. Listen To Your Heart har legat stadigt på listan sen i augusti förra året, Lead Us Home kom in i december och I'll Follow You har visserligen "bara" sin andra vecka på listan nu men om jag känner mig själv rätt så kommer jag inte att sluta lyssna på den någon gång snart. Så har du inte tid eller ork att lyssna på hela listan så lyssna på de fyra låtarna.
 
Fetstil betyder att låten är ny på listan för den här veckan och ett plus eller minus efter låten visar hur många placeringar låten eventuellt har gått upp eller ner på listan sen förra veckan.
 

 
Where I follow, you'll go…
 
1. Howie Day - Collide - Chris Lord-Alge Mix aka Radio Edit (+/- 0)
 
2. Shinedown - I'll Follow You (+ 2)
 
3. Daena Jay - Lead Us Home (- 1)
 
4. Roxette - Listen To Your Heart (+ 2)
 
5. Howie Day - Collide - Acoustic Version (- 2)
 
6. Heather Small - Proud
 
7. Kate Winslet - What If (- 2)
 
8. Ellie Goulding - Love Me Like You Do - From "Fifty Shades Of Grey"
 
9. Phil Collins - On My Way (+/- 0)
 
10. Roxette - Wish I Could Fly (+/- 0)
 

Tröttisen som har fått ett VG och snart är klar med ett stort projekt.

Efter en mysig helg med bland annat lite fredagsmys med Helena och väldigt mycket läsning har nu nästa vecka dragit igång. Och jag är redan trött. Jag misstänker att jag har sovit lite dåligt och kanske drömt knasiga grejer eller åtminstone vaknat mitt i en dröm och känt att jag liksom inte har "sovit klart". Och sen så kanske det eventuellt har varit lite svårare att lägga ifrån sig boken på kvällen då Star Trek: Voyager-boken som jag läser nu, Echoes, är så väldigt spännande. Tänk flera biljoner människors liv i fara och parallella universum så förstår ni kanske. Hur som helst så har jag ingenting i skolan imorgon utan ska plugga hemma, så då kanske jag kan få sova ikapp lite och känna mig lite mer utvilad igen.
 
En flera år gamla bild på en trött Erica. (Ja, jag vet, jag måste hitta inspiration till att få till lite nya bilder igen. Får ta tag i det nån dag.)
 
Den nya kursen, den sista kursen på hela utbildningen(!), började igår. Den där som handlar om omvårdnad vid komplexa sjukdomstillstånd och innehåller ganska mycket praktik och seminarier och grejer. Den där man får lägga en ganska stor del av sitt schema själv. Hittills så känns det som att det kan komma att bli en ganska intressant och rolig kurs. Förutom introduktionen igår så har jag haft två föreläsningar idag, en om smärta och en om palliativ omvårdnad, och på torsdag och fredag har jag förmiddagsseminarier innan jag får ta en välförtjänt helg igen. På tal om välförtjänt så ledde allt pluggande i den förra kursen till ett VG på ena delen av tentan vilket dessutom var den del som jag och många andra i klassen upplevde som svår. Nu hoppas jag bara att jag klarade den andra delen också.
 
Jag är förresten klar med korrekturläsningen av min bok och nu ska min vän Emelie få korrekturläsa den en gång också. Sen har jag som ett preliminärt mål att jag ska börja kolla upp lite olika kristna förlag och förhoppningsvis få den utgiven någon gång under hösten. Det känns kul att ett projekt som jag har jobbat med så länge nu snart kan anses som klart; när Emelie har läst igenom boken och jag har ändrat eventuella småsaker som hon kommit med kommentarer på så kan jag på riktigt säga att jag har skrivit en hel bok. Då är det klart liksom. Sen får vi se hur lång tid det faktiskt tar att få den utgiven och om något förlag verkar intresserade till att börja med. Men det får bli en senare fråga.
 

Never let your fear decide your future.

Den här veckan har jag valt ut ett citat från Dale Partridge som jag citerade ganska mycket förut. Citatet har jag sett på facebook och det är ett av hans #thedailypositive.
 
Veckans Citat: Never let your fear decide your future.
 
Never, ever do that. Om vi bestämmer oss för att rädsla inte ska få styra vår framtid så kan vi gå så mycket längre och göra så mycket mer än vad som annars skulle vara möjligt. Rädsla är "bara" en känsla. Vi borde inte ge den så mycket makt över oss som vi många gånger gör. Jag säger inte att det alltid är lätt. Men det går att börja någonstans och jobba sig framåt därifrån. Tänk bara på vilken framtid du skulle kunna få och vad du skulle kunna göra, som du inte tror att du kan nu, om du inte lät rädsla styra dig
 
 

Tankar om bloggen och några frågor till er som läser.

Idag tänkte jag att jag skulle skriva lite om bloggen. Jag har tänkt en del på den under de senaste veckorna. På att jag under en period kanske eventuellt tappade lite av mitt intresse för bloggen. Jag antar att det är sånt som kan hända oss alla någon gång. Det var aldrig så att jag kände att jag inte ville fortsätta blogga eller att jag skrev det jag skrev för att jag kände att jag "var tvungen". Men däremot kan jag känna, speciellt nu i efterhand, att det blev lite glesare mellan inläggen och att det blev mindre vardags-inlägg. Jag har också varit väldigt dålig på att svara på kommentarer och att läsa bloggar överhuvudtaget. Tiden har liksom gått åt till andra saker istället. Men jag tror att det som verkligen fick mig att börja reagera över detta var det sjunkande läsarantalet. Okej, okej, man får nästan alltid mindre läsare när man själv är dålig på att läsa och kommentera i andras bloggar. Men nu är det inte just det jag menar. Tidigare hade jag i princip alltid ett visst antal läsare som kom tillbaka regelbundet, och sen när jag var mer aktiv och svarade på era kommentarer så ökade läsarantalet utifrån det. Nu har de läsarna som kommer tillbaka regelbundet minskat. På många sätt har aldrig antalet bloggläsare varit viktigt för mig. Visst, jag blir självklart glad när många vill läsa vad jag skriver. Men jag har aldrig aktivt strävat efter att få en stor blogg eller många läsare utan istället har jag fokuserat på att ha kul när jag bloggar och använda bloggen lite som en utåtriktad dagbok med lite olika teman som dyker upp regelbundet (som till exempel Veckans Citat och Top 10-listan). Nu har jag börjat känna att intresset för bloggen har börjat komma tillbaka lite mer, och då har jag börjat tänka på varför läsarantalet har sjunkit. Är det något som ni saknar i bloggen som fanns med tidigare? Är det några typer av blogginlägg som ni inte gillar? Är det något annat som ni känner att ni vill dela med er av som har med bloggen att göra?
 
En gammal bloggbild från way back.
 

Gone Girl.

Igårkväll såg jag och Helena Gone Girl som är en amerikansk dramathriller från 2014 med bl.a. Ben Affleck, Rosamund Pike och Neil Patrick Harris.
 
Filmen handlar om Nick och Amy som har varit gifta i fem år. När de ska fira sin femåriga bröllopsdag kommer Nick hem och upptäcker att Amy är borta. Allt tyder på att ett brott har skett och Nick kontaktar polisen som påbörjar en undersökning. Hela händelsen får stor uppmärksamhet i media och det dröjer inte länge förrän Nicks underliga beteende får människor att undra om han kanske dödade sin fru…
 
På ett sätt tycker jag att den här filmen är helt briljant gjord och den bjuder verkligen på ett mysterium. När man tror att man har börjat förstå något och är sanningen på spåret så visar det sig att det man trodde inte alls stämmer och så fortsätter mysteriet. På det sättet är det en otroligt bra film. Men trots detta fastnar jag inte fullt ut för den ändå. Jag tror att det till stor del beror på att jag inte riktigt fastnar helt för någon av karaktärerna. Skådespelarna är bra, så det är inte det, utan mer karaktärerna i sig. Jag känner liksom inte med någon av dem, förutom möjligtvis katten. Men helt okej är den i alla fall, och om du är ute efter att se en film med en twist och som är smart gjord så kommer du eventuellt att älska den här.
 
Betyg: 6/10
 
 

Tentan är över och nu är det helg!

Nu är tentan över och jag tycker att det kändes som att det gick åtminstone ganska bra, så nu hoppas jag bara på det bästa. Den var uppdelad i två delar varav den ena handlade om traumatologi och den andra om katastrofmedicin och psykologisk första hjälp, så ska man vara petig så kan man säga att jag skrev två tentor idag. Det var något svårare än vad jag hade tänkt mig att det skulle vara, men det känns som sagt som att det gick ganska bra. Jag skulle gissa på att jag blir godkänd. Jag hoppas på det. Tentan var slutet på den här kursen och på måndag börjar nästa kurs som också är den sista kursen på utbildningen. Den kommer att handla om komplexa sjukdomstillstånd, innehålla bland annat en salstenta, massa seminarier, någon klinisk examination och två praktiker. Nu gäller det bara att kämpa på den sista tiden så är jag sjuksköterska sen. Om 105 dagar.
 
Nu har en härlig helg tagit sin början. Helgen mellan två kurser. En helg där man inte behöver plugga. Inte för att jag nödvändigtvis brukar plugga på alla helger, men såna här helger är ändå speciella. Jag började min med ett besök på gymmet och på bussen på vägen hem satt jag med näsan begravd i en Star Trek: Voyager-bok. Läser en som heter Flashback just nu och som är baserad på ett avsnitt i serien. Ett väldigt bra avsnitt dessutom, för att inte tala om bok. Jag har en känsla av att detta blir en bra helg…
 
 

Angry Warrior Legend. ♥

It's about an angry warrior who lived his life in conflict with the rest of his tribe. A man who couldn't find peace, even with the help of his spirit guide. For years, he struggled with his discontent. But the only satisfaction he ever got came when he was in battle. This made him a hero among his tribe, but the warrior still longed for peace within himself. One day he and his war party were captured by a neighbouring tribe led by a woman warrior. She called on him to join her because her tribe was too small and weak to defend itself from all its enemies. The woman warrior was brave and beautiful and very wise. The angry warrior swore to himself that he would stay by her side, doing whatever he could to make her burden lighter. From that point on, her needs would come first. And in that way, the warrior began to know the true meaning of peace.
 
 

Top 10 för vecka 8 2015.

Den här veckan har två nya låtar tagit sig in på listan; I'll Follow You och It's My Life. I'll Follow You är en låt som jag har fastnat för riktigt ordentligt den här senaste veckan och som är helt fantastisk. Jag har sett hela två musikvideos till Star Trek: Voyager med den här låten, så det är så jag "hittade" den. För närvarande är alla låtar utom en låtar som jag har fastnat för på grund av att jag suttit och glott på Star Trek: Voyager-videos gjorda av fans på youtube. Men ännu är det ingen av alla dessa härliga låtar som jag hittat som har snott förstaplatsen från Collide som har legat där i 37 veckor nu. Var liksom på något sätt bara tvungen att få in 37 veckor där. Det är helt galet egentligen. Jag har inte tröttnat på den efter att ha lyssnat något så otroligt mycket under lång tid, efter att ha haft den som både ringsignal och väckarklocka i mobilen, och jag kan fortfarande höra texten i mitt huvud varje gång jag läser eller hör ordet collide eller kollidera. Har ni någon låt som ni har en liknande relation till? En låt som ni liksom inte kan släppa?
 
Fetstil betyder att låten är ny på listan för den här veckan och ett plus eller minus efter låten visar hur många placeringar låten eventuellt har gått upp eller ner på listan sen förra veckan.
 

 
Out of the doubt that fills your mind, you finally find you and I collide…
 
1. Howie Day - Collide - Chris Lord-Alge Mix aka Radio Edit (+/- 0)
 
2. Daena Jay - Lead Us Home (+/- 0)
 
3. Howie Day - Collide - Acoustic Version (+ 2)
 
4. Shinedown - I'll Follow You
 
5. Kate Winslet - What If (+ 1)
 
6. Roxette - Listen To Your Heart (- 3)
 
7. Pat Benatar - We Belong (- 3)
 
8. Bon Jovi - It's My Life
 
9. Phil Collins - On My Way (+ 1)
 
10. Roxette - Wish I Could Fly (- 3)
 

Nedräkningen har börjat!

Förkylningen som jag berättade om förra veckan bröt aldrig ut helt och hållet, så jag valde att fortsätta träna mina två gånger i veckan trots att jag inte kände mig helt frisk. Efter lite råd från två vänner var jag på gymmet och tog det lugnare först på måndagen som jag redan har berättat lite kort om och sen igen på torsdagen när det verkade som att det värsta var över i alla fall. Visst, jag hade kunnat strunta i det och kanske bara tagit en lugn promenad istället så att jag åtminstone fick komma ut och röra på mig lite. Men sanningen är den att jag vet alltför väl hur lätt det är för mig att börja rucka på den här fantastiska vanan som jag har kommit igång med igen ganska nyligen. Oftast har ett uppehåll börjat med att jag hoppat över några gånger för att jag inte känt mig helt hundra, och så kan man ju i princip känna sig lite mer eller mindre under flera veckors tid, och poff så var vanan borta. Så bara att jag kommer dit hjälper mig, sen får jag göra det jag orkar. Känner jag att en förkylning är på gång eller kanske hade lite feber på morgonen så behöver jag ju inte sätta mig och tokcykla allt vad jag orkar i en halvtimme. Sen om jag skulle må jättedåligt någon gång och verkligen behöva vila kroppen helt och hållet så får jag såklart göra det, så länge jag inte börjar låta bli att gå dit för minsta lilla och ha ursäkter alltför ofta…
 
För några dagar sedan laddade jag ner en app i mobilen där man kan räkna ner dagar, så nu räknar jag ner dagarna till examen. Jag räknar ner dagarna till jag kan kalla mig sjuksköterska, till en härlig långledighet börjar (jag planerar att inte tacka ja till ett jobb som kräver att jag börjar tidigare än mitten av augusti om det inte skulle vara väldigt speciella omständigheter) och till sommar drar igång "på riktigt".
 
Observera att denna Instagram-bild är från igår, så idag är det bara 108 dagar kvar.
 
Nu när tentan bara är tre dagar bort har jag spenderat en del av kvällen igår när jag kom hem efter skola och gym med att plugga och en stor del av dagen idag. Till min lättnad kan jag konstatera att den här veckan verkar bli en bättre pluggvecka än vad förra veckan var. Det var liksom inte bara att jag inte mådde helt bra, utan jag hade rent allmänt väldigt svårt att fokusera på att plugga och det kändes som att ingenting gick in i huvudet. Men nu är det som vanligt igen så det går förhoppningsvis bra på fredag på tentan. Det brukar ju gå bra.
 

We all have a fighter in us.

Den här veckan har jag valt ut ett citat som jag såg på facebook förra veckan och som jag verkligen fastande för. Dels för att jag behövde höra det och dels för att inte bara orden kändes så perfekta utan även bilden och typsnittet på texten och liksom allt.
 
Veckans Citat: We all have a fighter in us.
 
Det kanske inte alltid känns som att detta är sant. Speciellt inte när allt man vill göra är att sätta sig ner och gråta och bara ge upp. Men jag tror verkligen att kämpen i oss finns där ändå och att vi måste välja att lita på det, och självklart också välja vad som faktiskt är värt att kämpa för till att börja med för självklart kommer inte vår inre kämpe att dyka upp när vi innerst inne inte tycker att det spelar någon roll i alla fall. Jag tror också att styrkan att kämpa kan visa sig på flera olika sätt och att det inte alltid måste vara det som utåt sett ser ut att vara starkt och kraftfullt. Ibland innebär inte en kamp alltid att vi ryter ifrån och slåss med näbbar och klor. Ibland kan det faktiskt också innebära att stilla låta tårarna rinna nedför kinderna och samtidigt ha styrkan att tro, att veta, att allt kommer att bli bra tillslut och att vi bara behöver hålla ut och göra det lilla vi kan just nu…
 
 

On My Way with Voyager.

Jag tänkte att jag skulle avsluta veckan inte bara med att glädja mig över solen som skiner in genom fönstret och med att försöka förmå mig själv att plugga några timmar nu när tentan närmar sig, utan också med att lägga upp en härligt positiv och glad Voyager-video med låten On My Way. So here goes…
 
 

The Secret Life of Walter Mitty.

Ikväll har jag och Helena sett The Secret Life of Walter Mitty som är en amerikansk äventyrs/dramakomedi från 2013 med bl.a. Ben Stiller, Kristen Wiig och Jon Daly i rollerna.
 
Filmen handlar om Walter Mitty som är en dagdrömmare som jobbar på tidningen Life med att ta hand om och framkalla bilder som en fotograf skickar in. Han har jobbat där i 16 år och som helhet händer det inte så mycket i hans liv, bortsett från alla äventyr som han är med i när han dagdrömmer och allt är ett enda stort äventyr. När tidningen ska ge ut sitt sista pappersnummer har fotografen gjort en stor grej av att hans bästa bild ska vara på framsidan, men problemet är bara att Walter inte kan hitta negativet till bilden. För att lösa situationen hittar han ledtrådar till var fotografen befinner sig just nu och ger sig ut på sitt livs resa för att hitta fotografen och lösa gåtan innan tidningen ska tryckas…
 
I början av filmen kände jag att det eventuellt var lite för mycket komedi för min smak, men ju längre tid som gick desto mer växte filmen och jag slutade med att verkligen tycka om den. Jag gillar verkligen historien om den här tysta, blyga killen som inte vågar leva annat än i sina dagdrömmar och sen helt plötsligt bara kastar sig ut i ett äventyr som kommer att förvandla resten av hans liv. Filmen bjudar på många skratt och man blir verkligen glad av att se den. Glad och drömmande. Om jag ser den igen är det mycket möjligt att jag skulle tycka ännu mer om den då det som sagt var en film som liksom växte när man såg den.
 
Betyg: 8/10
 
 

Abduction.

Idag har jag sett Abduction som är en amerikansk actionthriller från 2011 med bl.a. Taylor Lautner, Lily Collins och Alfred Molina i rollerna.
 
Filmen handlar om Nathan som utåt sett är en ganska vanlig kille som går i gymnasiet. En dag när han och en tjej i klassen, Karen, är hemma hos honom för att arbeta med ett skolprojekt hittar han en bild av vad han tror kan vara sig själv på en hemsida för försvunna barn. När han sedan undersöker saken närmare hittar han en likadan tröja som barnet på bilden har hemma hos sig bland gamla grejer. Sedan dröjer det inte länge förrän lönnmördare dyker upp vid hans hus, mördar hans föräldrar och nu är ute efter honom. Det enda han kan göra är att fly tillsammans med Karen och försöka ta reda på sanningen…
 
Jag valde att ge den här filmen en chans trots att den inte har så bra betyg på bl.a. IMDb, och jag är glad att jag gjorde det. Jag tycker att det är en riktigt bra film full av action och mysterier, och jag måste också få säga att jag gillar slutet. Så om du har funderat på att se den här filmen men inte riktigt kommit till skott än så tycker jag absolut att du ska göra det.
 
Betyg: 8/10
 
 

Top 10 för vecka 7 2015.

Den här veckan har tre nya låtar tagit sig in på listan. Alla tre har gemensamt att jag började lyssna på dem på youtube när jag kollade in Star Trek: Voyager-videos. Faktum är att sammanlagt sju av de nuvarande låtarna på listan kan kopplas till en Star Trek: Voyager-video på något sätt. Lite kuriosa bara, haha. Och som video den här veckan bjuder jag på min favorit live-version av Collide.
 
Fetstil betyder att låten är ny på listan för den här veckan och ett plus eller minus efter låten visar hur många placeringar låten eventuellt har gått upp eller ner på listan sen förra veckan.
 

 
 
1. Howie Day - Collide - Chris Lord-Alge Mix aka Radio Edit (+/- 0)
 
2. Daena Jay - Lead Us Home (+/- 0)
 
3. Roxette - Listen To Your Heart (+ 1)
 
4. Pat Benatar - We Belong
 
5. Howie Day - Collide - Acoustic Version (+/- 0)
 
6. Kate Winslet - What If
 
7. Roxette - Wish I Could Fly (- 4)
 
8. Ellie Goulding - Love Me Like You Do - From "Fifty Shades Of Grey" (- 1)
 
9. Roxette - It Must Have Been Love (- 1)
 
10. Phil Collins - On My Way
 

Nu kan jag vara hemma och plugga så mycket som jag känner att jag orkar.

Idag är en av dem många självstudiedagarna som kommer under de närmsta två veckorna. Faktum är att jag inte har något mer i skolan överhuvudtaget den här veckan. Under omständigheterna är det något som passar mig helt utomordentligt bra. Jag har nämligen lyckats dra på mig en förkylning och känner mig lite halvt febrig och har ont i halsen. Så att sitta hemma och plugga så mycket som jag känner att jag orkar känns inte helt fel. Som tur är så är inte tentan förrän nästa vecka, så om jag inte skulle orka plugga riktigt så mycket som jag hade tänkt den här veckan så är det nog inte hela världen ändå…
 
 
Jag började känna mig lite hängig redan under helgen, men det var inte så farligt. Så igår orkade jag med både en praktisk examination i skolan, mat och fika med Hanna, ett lite lugnare besök på gymmet, schemaläggning inför nästa kurs och sen mer fika med Helena. Behöver jag säga att jag var helt slut när kvällen kom!?
     Den praktiska examinationen gick hur som helst bra. Trots allt. Jag ver riktigt sådär übernervös eftersom jag har en historia av att få black-out och göra de mest pinsamma misstag under praktiska examinationer. Själva idén med att ta hand om en docka, försöka spela lite drama och låtsas att det är verkligt fast det känns långt ifrån verkligt och samtidigt ha en lärare som observerar varje steg man tar är inte roligt. Eller, det kanske hade kunnat vara det om min hjärna valde att stanna kvar hos mig fullt ut under tiden. Men jag får trösta mig med att det, som en kompis påminde mig om, är bättre att jag har svårt för dockorna och inte de riktiga patienterna. För det hade ju dock kunnat bli ett problem. Men nog om det nu. Nu är det över för den här gången.
     Schemaläggningen som jag nämnde har att göra med nästa kurs där det under de första åtta veckorna, innan den sista långa praktiken börjar i april, kommer att finnas två tillfällen för varje föreläsning och fyra tillfällen för varje seminarie. Vilket i praktiken innebär att man kan lägga en stor del av sitt schema själv. Sånt gillar jag. Då kan man göra saker som att till exempel välja att ha tre seminarier på två dagar under andra veckan och sen ha två veckor med bara ett enda seminarie och mycket tid till att slappna av (plugga till den kommande tentan!) längre fram. Det är förresten mindre än fyra månader kvar nu. Mindre än fyra månader…
 

A mistake repeated more than once is a decision.

Den här veckan har jag valt ut ett citat som jag tror att jag såg första gången på Instagram av thegoodquote.
 
Veckans Citat: A mistake repeated more than once is a decision.
 
Nu menas självfallet inte alla misstag här utan endast dem som är ett direkt resultat av ett medvetet val och där vi faktiskt har en möjlighet att påverka.
 
 

Pompeii.

Idag såg jag Pompeii som är en amerikansk actionfilm från 2014 med bl.a. Kit Harington, Emily Browning och Kiefer Sutherland i rollerna.
 
Den här filmen utspelar sig år 79 e.Kr. i staden Pompeii i Italien dit Milo blir skickad som gladiator. När han var liten blev hela hans familj och folk slaktade av romarna och han blev ensam kvar och senare tillfångatagen och gjord till slav. Hela sitt liv har han kämpat för att överleva och nu ska kampen fortsätta i arenan i Pompeii. I staden finns även Cassia; en ung tjej som utåt sett har allt som man kan önska sig men som samtidigt är annorlunda från de andra och som inte håller med om allt som romarna gör. Redan när Milo och Cassia träffas för första gången förstår de att de har något gemensamt. De får dock inte så mycket tid över till att lära känna varandra mer när Milo tvingas börja kämpa i gladiatorarenan och när dessutom vulkanen vid stadens kant börjar göra sig till känna och tiden är på väg att rinna ut…
 
Jag tycker att det här är en bra film. Den är utan tvekan väldigt snyggt gjord och har många snygga effekter. Jag fastnar även för Milo och Cassias olika historier och bakgrunder, faktum är att jag nog personligen hade tyckt att filmen varit ännu bättre om det varit lite mer fokus på det på bekostnad av alla actionscener (hur bra gjorde de än var!). Avslutningsvis vill jag också säga att jag tycker att slutet var fantastiskt och vackert på alla sätt och vis, men för att se vad jag menar med det får ni se filmen själva.
 
Betyg: 7/10
 
 

Top 10 för vecka 6 2015.

Den här veckan är det hela fyra nya låtar som har tagit sig in på listan. Tre av dem är med Roxette, vilket innebär att halva listan just nu består av Roxette-låtar. Tro det eller ej så har jag inte lyssnat så väldans mycket på Roxette tidigare, och med tidigare menar jag innan Listen To Your Heart dök upp på listan i augusti förra året och liksom etsade sig fast i mitt hjärta. Love Me Like You Do, som är en annan ny låt på listan, med Ellie Goulding är en låt som jag föll riktigt hårt för under förra veckan. Jag lyssnade nästan sönder den i nån dag, men sen lugnade det ner sig lite så det är därför den bara fick en sjunde plats trots allt. Och jag behöver väl knappt ens nämna att Collide ligger på förstaplatsen och Lead Us Home verkar ha etsat sig fast på andraplatsen och har legat där i fem veckor nu…
 
Fetstil betyder att låten är ny på listan för den här veckan och ett plus eller minus efter låten visar hur många placeringar låten eventuellt har gått upp eller ner på listan sen förra veckan.
 

 
 
1. Howie Day - Collide - Chris Lord-Alge Mix aka Radio Edit (+/- 0)
 
2. Daena Jay - Lead Us Home (+/- 0)
 
3. Roxette - Wish I Could Fly
 
4. Roxette - Listen To Your Heart (+ 1)
 
5. Howie Day - Collide - Acoustic Version (- 1)
 
6. Roxette - Joyride - Single Version
 
7. Ellie Goulding - Love Me Like You Do - From "Fifty Shades Of Grey"
 
8. Roxette - It Must Have Been Love (- 2)
 
9. Kelly Clarkson - Because of You (- 6)
 
10. Roxette - Sleeping In My Car - Single Version
 

Vardag med plugg och träning…

Livet går vidare och dagarna liksom bara rullar på. Jag är helt inne i den pågående kursen i skolan och måste säga att det är en av de mest intressanta som vi har haft. Fast det är kanske inte så konstigt att jag tycker det då jag verkar ha en förkärlek för akutsjukvård och den här kursen handlar om trauma och katastrofmedicin. Nu har vi haft alla föreläsningar som vi ska ha i kursen, så det som är kvar under de kommande veckorna är våra kliniska examinationer och den avslutande salstentan. Detta innebär också att vi har väldigt många självstudiedagar vilket känns bra då man verkligen får tid att plugga till tentan, och för mig som har pluggat heltid på distans tidigare är inte diciplin ett problem. Jag har redan lagt upp ett schema åt mig själv så att jag vet att jag hinner med det som behövs.
 
 
Och när vi ändå är inne på diciplin så är jag glad att jag lyckas applicera den även när det gäller att gå till gymmet. Jag har verkligen kommit igång igen nu med att gå dit regelbundet, och nu gäller det bara att fortsätta gå dit två gånger i veckan som jag har gjort i en månad nu. Även om jag oftast tycker att det är kul när jag väl kommer dit och har börjat träna så vet jag alltför väl hur lätt det är att hoppa över en gång eller ta ett uppehåll, så all träningspepp är som vanligt varmt och svettigt välkommen i kommentarsfältet.
 

You don't have to be great to start. But you have to start to be great.

Den här veckan har jag valt ut ett citat som jag hörde i den senaste säsongen av The Biggest Loser som jag har följt via YouTube.
 
Veckans Citat: You don't have to be great to start. But you have to start to be great.
 
Det här citatet kan användas i många olika sammanhang och inte bara när det gäller träning. För mig är det ett citat som jag tar till mig dels när det gäller träningen som jag nyligen har kommit igång med igen och dels när det gäller saker som till exempel skolan eller om det bara är något som jag känner att jag behöver ta tag i.
 
 

Februari 2015.

Det är fortfarande vinter, men i och med att februari nu är här så är det åtminstone lite mindre vinter kvar för mig och alla er andra som ser fram emot våren. Och för att fira detta så tänkte jag bjuda på ännu en månadsupdate
 
Detta hände i januari:
• En härlig julledighet fortsatte i en vecka och det var sedan en utvilad Erica som kom tillbaka till skolan.
Kultur och hälsa-kursen tog slut och därmed också termin 5. Fältstudierapporten, som var den kursens stora arbete, blev inlämnad och jag vet nu att jag fick VG på den.
Den sista terminen har börjat och jag läser nu en teoretisk kurs som handlar om trauma, katastrofmedicin och psykologisk första hjälp och har hunnit springa på intressanta föreläsningar i två veckor.
De uppskjutna biobesöken blev äntligen av, så nu har jag sett den senaste Hunger Games-filmen och Interstellar. Bättre sent än aldrig, liksom.
• Efter ledigheten har vardagen återgått till det normala, dock med en liten touch av snart-tar-jag-examen-känsla som har varit lite all over the place.
• Något som jag tror att jag inte ens nämnt här innan är att jag åkte till hem till byn i några dagar, det var dock inte bara glädje och skratt så jag har inte riktigt velat prata om det. Men jag fick träffa mina älsklingar i alla fall.
• Värt att nämna är väl kanske också att jag har tagit tag i tränandet igen och har gått till gymmet regelbundet, två gånger i veckan, hela månaden.
 
Månadens kattbild är på min söta Tarzan Benjamin.
 
Detta händer i februari:
I skolan fortsätter traumatologi-kursen i tre veckor till och avslutas med en salstenta den 20:e, och innan det ska vi även ha lite andra mindre praktiska examinationer så jag kommer ha att göra.
• Innan månaden är slut hinner vi även påbörja en ny kurs som också är utbildningens sista kurs och handlar om omvårdnad vid komplexa sjukdomstillstånd. Till att börja med blir det lite teori, så hela februari blir en teori-månad i skolan.
• Och vardagen misstänker jag fortsätter ungefär som vanligt…
 


RSS 2.0