Jag tror att den här personens liv verkligen har öppnat mina ögon för hur viktigt det är att leva sitt liv, att drömma, att hoppas och att våga.

Jag kände en gång en person vars livsöde har satt djupa spår i mig. En person som, som jag upplevde det när jag observerade personens liv utifrån, inte verkade ha några drömmar eller mål för framtiden. Åtminstone inga drömmar eller mål som talades ut i det öppna. Som erkändes och uppmärksammades. Som det fanns en tro och ett hopp bakom. Jag vet inte om den här personen någonsin var uppriktigt lycklig. Jag misstänker att det kanske fanns så väldigt mycket svaghet, underkastelse, rädsla och brist på hopp hos den här personen så att några drömmar inte riktigt var att tänka på. De fick kanske inte riktigt plats mitt bland allt det andra som det skulle kämpas med. Det fanns kanske inte riktigt plats för ett eget liv där drömmar kunde vara drivpunkten och styrkan. Kanske trodde den här personen att drömmar och ambitioner inte hade förtjänats, att dennes liv inte var värt tillräckligt mycket. Jag vet inte hela historien. Jag vet bara att när jag en gång försökte ge den här personen förslag på en dröm och ett mål utifrån vad denne verkade tycka om, och kanske till och med brinna lite för, så kunde det inte tas emot. Det kunde inte tas emot för det upplevdes nog som något omöjligt för denne. Det fanns så mycket kan-inte-mentalitet. Lite som att livet inte skulle levas utan bara överlevas. Under en lång period är jag ganska säker på att det inte heller fanns vänner. Det som fanns var isolering, att låta någon annan bestämma och ge efter för hur det nu än blev. Det är en vuxen människa jag skriver om här. En människa som inte verkade kunna se sitt eget värde utan istället tog emot all skit som kom dennes väg. Som blev trampad på om och om igen, men som trots detta aldrig verkade söka något annat. Något bättre. Jag var så ung själv. Jag ville hjälpa trots att min egen värld var vänd upp och ner. Trots att jag också levde i rädsla och trots att, även om jag började hitta min styrka, fortfarande kände mig så väldigt svag. Men den hårda sanningen är att du kan inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp. Du kan inte öppna fönstret och låta en vacker fågel flyga mot sin frihet om den inte är villig att lämna sin bur trots att det är helt öppet. Trots att ett annat liv finns precis inom räckhåll.
 
Light a candle for every soul that faces life without a goal.
 
 
Jag skrev i början av det här inlägget att den här personens livsöde har satt djupa spår i mig. Jag tror att det länge, kanske till och med så länge som jag kan minnas, har funnits en rädsla hos mig att samma öde skulle drabba mig även om jag inte alltid har haft någon direkt anledning till att tro det. Jag bröt mig fri från en stor del av mitt fängelse som drog ner mig. Jag lärde känna Jesus, jag åkte på min första missionsresa till Indien när jag bara var 17 år, jag flyttade till Stockholm för att gå bibelskola och följde mina drömmar, jag har nyligen blivit sjuksköterska och jag har en tillsvidareanställning från och med den här månaden. Jag är inte arbetslös, underkastad andra, svag så till den grad att jag inte längre lever mitt liv utan drömmar och utan hopp. Jag tror att den här personens liv verkligen har öppnat mina ögon för hur viktigt det är att leva sitt liv, att drömma, att hoppas och att våga. Jag är så tacksam för den lärdomen. Jag är fortfarande skadad av min egen bakgrund, men jag flyger ändå även om det blir lite vingligt ibland. Jag vågar ha hopp för framtiden och på att jag en dag inte längre ska må dåligt av en bakgrund som är, precis som det låter, något som ligger bakom mig. Jag har mina drömmar och mina ambitioner för framtiden, och jag ska försöka kämpa för att nå varenda en av dem.
 
Vill ni kämpa med mig? Vill ni tro med mig att ni alla är värdefulla individer med så mycket förmåga och kraft i er än vad ni kanske ens är medvetna om? Vill ni ha drömmar och ambitioner för era liv och gå efter dem med allt vad ni är? Vill ni leva era liv fullt ut? För vi kan alla fortsätta flyga mot den framtid vi drömmer om även om vi skulle vara lite skadade. Även om det blir vingligt ibland. Även om våra vingar inte längre är så perfekta och hela som de en gång var. Come on, fly with me 'til we reach the sky…
 

Kommentarer
Postat av: Polly Svensson

Vad fint skrivet. Bra där, kul för dig att du lyckats med dina mål. Kram

2016-01-15 @ 13:33:57
URL: http://pollysvensson.blogg.se/
Postat av: Polly Svensson

Vad fint skrivet. Bra där, kul för dig att du lyckats med dina mål. Kram

2016-01-15 @ 13:34:11
URL: http://pollysvensson.blogg.se/
Postat av: ellenlundis

2016-01-15 @ 21:49:35
URL: http://finlandsgullet.wordpress.com/
Postat av: ellenlundis

2016-01-15 @ 21:51:21
URL: http://finlandsgullet.wordpress.com/
Postat av: Tisa

Det är så fint att läsa att du nu har drömmar, att du lever ditt liv och känner hopp inför framtiden trots din bakgrund. Du är en kämpe!

Och jag tror att du har helt rätt. Det går inte att hjälpa en människa som inte tar emot hjälpen. Men vågar man ta emot hjälpen, vågar man gå ut på okänd mark så finns det alltid hopp till ett bättre liv!

2016-01-16 @ 18:03:47
URL: http://nouw.com/apeaceofmee
Postat av: Lili

Det är så sorgligt när människor kommit till en punkt där de inte längre vill, eller kanske inte längre orkar, ta steget mot ett bättre liv. När arbetet är för tungt att göra, livet satt för djupa spår, gnistan liksom slocknat. Jag har träffat många sådana människor och det fanns en period när jag själv brottades med det. Men nu har jag kommit till en vändpunkt, där jag insett att jag faktiskt är värd ett bättre liv och att nyckeln dit ligger i mina händer. Sen kan det alltid vara bra med stöd på vägen, men det är just bara som väggar att luta sig mot när man blir trött, eller bänkar att vila på. Själva vandringen måste man ju göra själv.

2016-01-17 @ 23:00:11
URL: http://zilverka.blogg.se/
Postat av: Maria-Alexandra

Så fint skrivet! Jag tror också det är väldigt viktigt att hålla både tro, hopp och drömmar ständigt i liv för att komma någon vart. Men självklart behövs ju även ett visst självförtroende för att man ska våga tro på sig själv och för att våga försöka göra förändringar. Tycker väldigt synd om personen du skriver om men det är bra att du har insikten i vad denne gör fel så du själv kan försöka göra rätt. Kram till dig

2016-01-18 @ 14:03:04
URL: http://marliina.com

Att tänka på innan du kommenterar:
- Reklam för din blogg, tävlingar eller annat raderas och anmäls även som spam.
- Säg gärna vad du tycker, men tänker du vara elak raderas kommentaren. Tänk också på att jag kan se din IP-adress och kan polisanmäla om jag anser att det är tillräckligt allvarligt.
- Min blogg är inte ett chattforum, så om du bara vill snacka så är detta fel forum för det. Fråga efter min facebook istället.
- Om du ställer en fråga till mig kommer jag att svara i det här inlägget. Jag lovar dock inte att svara på frågor som inte är relevanta för inlägget.
- Jag brukar ta för vana att besöka de bloggar som har kommenterat mina inlägg och vad de handlar om, men observera att jag gör detta i mån av tid och att det i vissa fall kan dröja ett tag.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kommer du tillbaka hit?

Mail: (For my eyes only!)

Blogg:

Kommentar:

Trackback