I'm fine. I'll be fine. I'm fine. I'm not. I'm broken.

Det är så många gånger som jag känner mig liten, ömtålig och rädd. Det är inte så ofta som jag visar det utåt, åtminstone inte medvetet. Under så lång tid som jag kan minnas, ända sen jag var liten och hela min värld började falla samman, så har jag nästan alltid försökt att hålla ihop så långt det har gått. Jag har nog inte alltid förstått det själv, men målet har liksom varit att inte låta någon se. Att inte låta någon förstå smärtan som finns på insidan. Att inte lita på någon. Att inte ge någon mitt förtroende, inte igen. Aldrig igen. Det är nog egentligen inte förrän de senaste åren som jag har börjat förstå hur illa allt verkligen har varit, och har blivit. Hur djupt såren verkligen går. De sår som jag under flera års tid till och med försökte intala mig själv att de redan var läkta. Att allt var okej nu. Jag intalade mig att allt var okej bara för att det var bättre. Bara för att jag inte längre var deprimerad, dagdrömde om att ta livet av mig och inte ens orkade med min egen vardag. Därför var det okej, därför var allt tvunget att vara helt över. Jag behövde få tro det åtminstone. Men jag antar att det är som en vän en gång sa till mig för så många år sen; att om man inte tar itu med sina problem och det som får en att må så väldigt dåligt så kommer det alltid att komma tillbaka. Det kommer att blossa upp igen, bli värre igen och det kommer aldrig att kunna bli helt bra. Jag kommer ihåg att jag inte lyssnade på henne. Jag kommer ihåg att jag tänkte att nu när depressionen och självmordstankarna hade försvunnit och allt kändes ljusare så var det över, men det visade sig att det aldrig var så enkelt. De senaste åren har det bara blivit värre igen, sakta men säkert. Jag såg det inte ens förrän det redan hade gått ganska långt. Förrän jag redan hade isolerat mig från nästan alla som potentiellt skulle kunna komma lite för nära eller som jag kanske skulle vara lite för öppen med. Förrän jag redan slutat gå till kyrkan för att jag egentligen inte ville träffa någon på fritiden och inte riktigt kunde hantera familje-känslan och gemenskapen som fanns där. Förrän murarna blivit skyhöga och jag knappt hade någon kontroll över dem längre…
 
Bild från pinterest.
 
Men att gå från att säga, och kanske också verkligen lura sig själv till att tro, att allt är bra och att man mår bra till att kunna vara helt ärlig och säga att det inte är bra är ett första steg om inte annat. Jag har redan skrivit om det innan. Jag har redan erkänt. Åtminstone lite. Men jag har fortfarande impulser av att vilja visa upp en stark front. Jag har så många försvarsmekanismer som jag kanske inte riktigt kontrollerar. Så många murar. Att släppa in någon, om så bara litegrann, gör så att något i mitt undermedvetna vill sätta sig ner på golvet och gallskrika. Lite som ett barn i en affär som inte får köpa godis. Men samtidigt känns det bra på ett sätt, åtminstone för en stund, så jag antar att det är både och. Här berättade jag att jag kontaktade en terapeut, och nu har jag börjat gå hos henne. Jag har inte skrivit nästan något om det, utan det är liksom mitt privata projekt för att må bra och eventuellt får ni inte höra så väldigt mycket mer om det förrän längre fram. Det beror lite på hur jag känner. Men jag kan säga att jag har bestämt mig för att jag på något sätt ska ta mig igenom allt detta. Även om det inte kommer att vara helt lätt, men jag måste försöka. Jag har ingen aning om hur sammanhängande detta har varit, men jag fick någon typ av skriva-av-mig-lite-impuls, så jag hoppas att de som ville ändå kunde hänga med någorlunda bra åtminstone.
 
Sometimes I feel like I'm alone, sometimes I feel like I'm not that strong, sometimes I feel nothing at all, sometimes I feel vulnerable, sometimes I feel a little fragile…
 

Kommentarer
Postat av: Nimo

Känner igen mig :( bra inlägg!

2016-03-02 @ 13:45:49
URL: http://nouw.com/niimo
Postat av: Cajsa

Det är bra att du har börjat i alla fall. Hoppas att det blir av nästa gång. :) <3

2016-03-02 @ 14:17:48
URL: http://cjssong.se/
Postat av: Bambi

När jag läser ditt inlägg så ser jag ändå en viss styrka. Du har liksom kontaktat en terapeut för att få hjälp och det är så modigt av dig. Speciellt eftersom du, precis som jag alltid gjort, kämpat för att hålla allting inom dig. Fortsätt att kämpa. <3 Styrkekramar

2016-03-02 @ 15:12:33
URL: http://iambaam.blogg.se
Postat av: Sara

Vilken fin, men hemskt text! Jag känner igen mig i mer än jag egentligen vill erkänna. Men jag tror att din vän har rätt, inget kommer bli helt och hållet bra så länge man trycker undan det, gömmer det eller inte låtsas att det finns. Förr eller senare kommer det upp till ytan igen. <3

2016-03-02 @ 15:37:45
URL: http://sarabacksbacka.blogg.se
Postat av: LIL' BABUSTYLE - The truth is mine

Känner igen mig ganska mycket i den här texten...

2016-03-02 @ 17:15:30
URL: http://babustyle.forme.se
Postat av: Denise

Ååh vad jag känner igen mig :/

2016-03-02 @ 18:09:35
URL: http://flingans.nu
Postat av: Amanda CL

har inte heller varit bra på att visa hur jag mår utan bara stängt inne allt per automatik. Vilket verkligen ställt till det och ställer till det fortfarande ibland.
tusentals kramar <3

2016-03-02 @ 19:08:59
URL: http://amandacarlberg.se/
Postat av: JoJo

jag kan känna igen mig i det du skriver faktiskt.

sv; kul att du gillar inspon så mycket! :)

2016-03-02 @ 20:54:19
URL: http://nouw.com/rockdoll
Postat av: Tisa

Vad bra att du skaffat hjälp, hoppas du känner att du faktiskt blir hjälpt av det.
Den första meningen stämmer på mig också.

Kramar

2016-03-02 @ 21:02:19
URL: http://nouw.com/apeaceofmee
Postat av: Josefine

Kan känna igen mig i en del du skriver!

sv: Verkligen :)

2016-03-02 @ 21:09:48
URL: http://josefinelofgren.se
Postat av: Cassandra Haraldsson

Så fint skrivet! Känner igen mig i en del av det...

2016-03-02 @ 22:16:05
URL: http://sensor.blogg.se/
Postat av: Madde / ★ Livet som mamma, lärare och doula i Dalarna ★

Vilken berörande och öppen text :).

2016-03-02 @ 22:17:43
URL: http://www.saramadeleine.se
Postat av: Jennifers.nu - Fotograf & mamma tack vare IVF

Skönt att kunna skriva av sig ibland!

2016-03-02 @ 22:28:15
URL: http://jennifers.nu/
Postat av: sussi

Men...
alla förtjänar å må bra,
så jobbigt å inte ha kontroll över tankarna =(
Hoppas du hittar en väg till å må bättre.
Kram

2016-03-03 @ 07:50:55
URL: http://siouxzie.vimeddjur.se
Postat av: ♥ Evahle.se - en blogg om psykisk hälsa ♥

Känner igen mig i det du skriver

2016-03-03 @ 08:43:42
URL: http://evahle.se
Postat av: Josefine

Usch inge roligt :( Speciellt att inte kunna slappa in mannsikor osv... Hoppas att det gar bra med terapeuten!

2016-03-03 @ 10:38:27
URL: http://wellwhynot.blogg.se
Postat av: Cissi

Väldigt modigt och fint skrivet. Hoppas du hittar dina verktyg för att ta dig igenom detta ;) Kramar

2016-03-03 @ 11:17:25
URL: http://nastanperfekt.blo.gg
Postat av: Lillabus

Jag har också alltid varit sådan som stänger inne istället för att öppna upp mig. Har blivit lite bättre med åren, men öppnar fortfarande inte upp helt. Dock har närstående lärt sig att läsa av mig så kan inte dölja det lika bra.
Men egentligen vet man ju att det är bättre att berätta, men det är svårt.

2016-03-03 @ 13:43:09
URL: http://lillabus.devote.se
Postat av: Maria-Alexandra

Du ska absolut inte blogga om det om det inte känns rätt. Viktigast är att du själv med hjälp av terapeuten arbetar för att ta dig framåt och jag önskar dig all lycka i denna resa. Stor kram

2016-03-04 @ 11:29:40
URL: http://marliina.com
Postat av: Polly Svensson

Skit bra skrivet. Jag vet precis vad du pratar om. Som sagt bra inlägg. Kram

2016-03-04 @ 12:51:15
URL: http://pollysvensson.blogg.se/

Att tänka på innan du kommenterar:
- Reklam för din blogg, tävlingar eller annat raderas och anmäls även som spam.
- Säg gärna vad du tycker, men tänker du vara elak raderas kommentaren. Tänk också på att jag kan se din IP-adress och kan polisanmäla om jag anser att det är tillräckligt allvarligt.
- Min blogg är inte ett chattforum, så om du bara vill snacka så är detta fel forum för det. Fråga efter min facebook istället.
- Om du ställer en fråga till mig kommer jag att svara i det här inlägget. Jag lovar dock inte att svara på frågor som inte är relevanta för inlägget.
- Jag brukar ta för vana att besöka de bloggar som har kommenterat mina inlägg och vad de handlar om, men observera att jag gör detta i mån av tid och att det i vissa fall kan dröja ett tag.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kommer du tillbaka hit?

Mail: (For my eyes only!)

Blogg:

Kommentar:

Trackback