Vi behöver se hela Guds ord och inte bara det som vi vill se.

På ett ställe i det åttonde kapitlet i Markusevangeliet, i vers 31-33, pratar Jesus med lärjungarna om vad som kommer att hända med honom. Han berättar öppet för dem om att han skulle få lida mycket och bli förnekad av bland annat prästerna och de skriftlärda, och att detta skulle leda till att han blev dödad. Han berättade också att han skulle uppstå efter tre dagar. Han sa det på ett sådant sätt så att det inte gick att missförstå honom. Petrus ville dock inte acceptera detta. Allt Jesus sa skulle hända honom var helt enligt profetiorna om Messias i gamla testamentet, och Petrus hade precis bekänt Jesus som Messias. Men precis som det kan vara med oss så tror jag att Petrus bara såg det som han ville se i skrifterna. Han såg Messias som den segrande kungen som skulle rädda Israel. Han förstod inte helheten i profetiorna. För ja, Messias är en segrande kung som ska rädda inte bara Israel utan alla människor som bekänner sig till honom. Men han är också den som skulle dö för våra synder. Allt har sin tid och allt händer inte på en gång. Men för Petrus som vid den här händelsen hade följt Jesus och levt nära honom i flera års tid var det inte roligt att höra att Jesus skulle dö. Han ville inte se den delen av profetiorna. Han ville inte höra om det. Han ville inte att det skulle bli så. Han förstod inte. Jesus tillrättavisade honom för detta.
 
Vi behöver se hela Guds ord och inte bara det som vi vill se. Vi behöver bestämma oss för att lyssna till hela Bibeln och inte bara det som passar oss. Vi behöver ära vad Gud säger oavsett kostnaden. För oss idag kanske det handlar om att vi inte vill acceptera att det står klart och tydligt i Bibeln att sex hör till äktenskapet. För det är ju trots allt helt okej i vårt samhälle idag att ligga med vem man vill, när man vill och hur man vill. Eller vi kanske blundar för att Jesus tydligt har sagt att han är den enda vägen och att ingen kommer till Gud (och i praktiken även till himlen!) utom genom honom, för det kanske betyder att många som vi känner skulle hamna i helvetet om de dog idag. Det är ju då så mycket enklare att bortse från det och istället säga att vi alla kommer till himlen. I princip säger vi ju då också att Jesu död på korset var helt i onödan eftersom vi allihopa, oavsett om vi har fått förlåtelse för våra synder genom Jesu offerdöd på korset eller inte, ändå kommer till himlen sen i alla fall. Vi kan välja att ignorera eller bortförklara det som inte passar oss, eller så kan vi välja att se hela Guds ord för vad det är. Vi kan välja att ära och följa det Gud säger även när det inte är bekvämt för oss. Det var det som Petrus tillslut gjorde. Han fick acceptera vad profetiorna sa, och han predikade längre fram hela Guds ord och ledde många människor till Jesus. Låt oss följa hans exempel idag, även när det är svårt.
 
 

Jesus bryr sig om och vill ta tid för varje människa.

Det var väldigt längesedan som jag la upp någon form av bibelundervisning här på bloggen. Över ett år sedan för att vara lite mer exakt. Men nu när jag har börjat studera Bibeln så känner jag en ny inspiration för detta. Jag går ut så mycket mer av att läsa Bibeln nu när jag går på djupet i texten och verkligen reflekterar mer över det jag läser, och då antar jag att det bara är naturligt att jag känner att jag får mer som jag vill dela med mig av och eventuellt även skriva om här.
 
Jag har nyligen gått igenom det femte kapitlet i Markusevangeliet och något som slog mig så starkt när jag läste det var att Jesus verkligen bryr sig om varje människa och vill ta tid för varje människa. Det var något som jag visste sedan tidigare, men jag fick se det i ett nytt ljus. En text som jag har läst flera gånger tidigare gav mig något nytt; något som jag inte riktigt hade sett innan. Det jag vill fokusera på i texten är sammanhangen till när Jesus satte den demonbesatte mannen fri och tog sig tid att prata med kvinnan som precis hade blivit helad. Det är så lätt att bara se förbi detta och bara fokusera på själva befriandet och helandet. Men det finns så mycket mer att få ut av texten än så…
 
 
Jesus satte sig i en båt och åkte över till andra sidan sjön, och när han väl kommer dit tillsammans med lärjungarna kommer en man plågad av onda andar springande fram emot honom. Jesus, eftersom han är som han är, sätter mannen fri. Men om vi ser till omständigheterna så ser vi att efter att mannen har blivit befriad från de onda andarna så ber folket Jesus att lämna deras område, vilket han respekterar. Så efter att precis ha kommit dit sätter han sig i båten igen och åker tillbaka över till den andra sidan av sjön. Jag skulle tro att Jesus visste att detta skulle hända redan från början, men ändå åkte han dit. För den här mannen. Jesus var inte någon som slösade med sin tid vilket säger oss att det var av stor vikt för honom att hjälpa den här mannen och ge av sin tid till honom. Det var en man som levde bland gravarna, som var så plågad av onda andar och hade varit det under en så lång tid så att alla hade gett upp om honom och som ingen ville ha att göra med längre. Och sen kom Jesus.
 
Kvinnan som plågades av blödningar, hade varit sjuk under en väldigt lång tid och inte hade kunnat få någon hjälp av läkare ville inte ta tid från Jesus. Hon befann sig mitt i en folkmassa kring Jesus. Det står att det var så många människor som pressade sig kring Jesus från alla sidor så att det var kvävande. Tänk dig en stor konsert eller kanske en signering där människor bara pressar på för att alla vill se så mycket som möjligt och komma så långt fram som möjligt. Ungefär så kan jag tänka mig att det var. Kvinnan var desperat efter att få bli frisk och hade hört ryktena om Jesus och vad han kunde göra, så hon tänkte att om hon bara fick röra vid hans kläder så skulle hon bli frisk. Hon pressade sig fram tillräckligt nära honom för att kunna göra just det, och hon kände sedan direkt hur blödningen upphörde. Hon var frisk! Hon gjorde sig dock inte till känna för Jesus på något sätt. Kanske ville hon inte störa honom eller vara till besvär. Men Jesus kände att kraft hade gått ut från honom och började genast fråga vem som hade rört vid honom, och kvinnan ger sig först då till känna och berättar vad som har hänt. Då tar Jesus sig tid för henne och ger henne sin frid och fortsatta helande. Detta trots att han faktiskt hade kunnat strunta i det och bara låta det vara. Han var trots allt på väg någonstans.
 
Jag vill att ni ska se detta. Det finns något att lära sig här om hur Jesus är och hur hans förhållande till oss är. Han älskar oss och han vill inget hellre än att ta tid för oss. Han vill hjälpa oss där vi behöver det och han vill att vi ska komma till honom och låta honom göra just det. Han vill umgås med oss. Spendera tid med oss. Vi är viktiga för honom. Vi är värdefulla i hans ögon. Tro aldrig något annat.
 

Utan Jesu blod finns ingen förlåtelse för synd.

Ni som läser här på bloggen någorlunda regelbundet eller som åtminstone har kollat igenom några inlägg har nog lagt märke till att jag är kristen. Vilket innebär att jag tror på och följer Jesus. Jag tror på det som står i Bibeln.
 
Jag tror på att Gud skapade människan och att hon sedan vände ryggen mot honom för att istället gå sin egen väg. En väg som var långt bort från vad han hade tänkt. En väg där man tänkte, sa och gjorde saker som var fel. Som var synd. Man mördade, var otrogen mot sin man/fru, ljög, stal, tänkte illa om sina medmänniskor och var upprorisk mot sin skapare. Kanske man till och med trodde på Satans lögn om att Gud bara var ett påhitt. En bluff. Bibeln säger att synd aldrig kan gå ostraffad utan att med synd följer död. Det finns ingenting man själv kan göra för att bli fri om man har syndat. Det spelar ingen roll hur många goda gärningar man gör och hur mycket man än försöker bli ren från alla fel man har gjort. Det är omöjligt. Det krävs inte heller mycket för att en människa ska bli en syndare. En syndare är du inte bara om du har misshandlat din familj eller stulit en bil. En syndare är du om du någon gång har tänkt en dålig tanke om en annan människa. Om du någon gång har ljugit. Om du någon gång har förnekat Gud, om så bara i ditt hjärta. Så vi kan konstatera att alla människor som någonsin har satt sin fot på den här jorden är en syndare. Dömd till döden. Oren. Det spelar ingen roll hur mycket tvål och vatten du använder för att försöka bli ren för på insidan kommer du ändå att vara lika smutsig. Lika äcklig. Det är i princip kört vad du än gör.
 
 
Detta faktum fick Gud att i sin kärlek komma ner till jorden som en människa i Jesus Kristus. Världens skapare och herre blev så den enda som kunde leva helt utan synd, och just därför kunde han ta på sig vårt straff och dö för oss. Hans blod rann för oss då han hängde uppspikad på ett kors. Genom honom, och bara genom honom, finns det därför förlåtelse, upprättelse och frihet. Jesus är den enda som kan tvätta dig ren. Den enda som kan upprätta relationen mellan dig och Gud så att du en dag kan stå inför honom rättfärdig. Det enda du behöver göra är att säga ja. Om du inte har gjort det redan behöver du be Gud om förlåtelse för din synd, tacka honom för vad han har gjort för dig och berätta för honom att du från och med nu vill leva för honom. Den bönen kommer att förändra ditt liv. Vad du väljer att göra är ditt val, men efter att ha läst det här kan du aldrig igen säga att du inte visste…
 

Nåd, del 11: Du kan ge nåden vidare till andra.

Då vi delar evangeliet med andra människor ger vi Guds nåd vidare till dem så att de också kan välja att leva i den nåd som räddar liv. I Apg 20:24 säger Paulus att allt han vill är att fullborda sitt lopp och den uppgift som han har fått av Jesus; att vittna om Guds nåderika evangelium. Vi har fått samma uppgift att vittna om evangeliet. Vi ska gå till alla folk och göra dem till lärjungar. Vi ska döpa dem och lära dem att hålla allt som Jesus har befallt oss. (Matt 28:18-20)
 
Missionsbefallningen.
 
En annan del i att ge nåden vidare är att visa andra människor nåd då de har gjort något fel mot oss. Många gånger kan vi tacksamt ta emot nåden som Gud ger oss och bli tveksamma då någon vill att vi visar honom/henne nåd. Det är alltid lättare att ta emot nåd än att ge nåd. Om vi går tillbaka till Jona som jag skrev om i början så får vi ett perfekt exempel på detta. Han ville inte att Gud skulle ge staden nåd och gjorde allt i sin makt för att slippa vara en del i att få folket att inse allvaret och vända om, men då han själv var i behov av nåd så tyckte han att han skulle få det. I Jona 2 kan vi läsa om då han bad om Guds hjälp och också fick den, trots att han förtjänade det lika lite som folket i Nineve gjorde.
     Du kanske tänker att Jona var en tjurig idiot. Du kanske tänker att om du hade varit Jona så hade du minsann packat väskan och åkt i rätt riktning då Gud kallade. Men frågan blir då vilka som är nineviterna i ditt liv och hur villig du är att visa dem nåd? Hur villig skulle du vara att gå och predika för dem om Gud skulle välja ut dig till att vara den som får berätta för dem om Guds nåd och frälsning? Tänk på det en stund. För den fantastiska nåd som jag har skrivit om här gäller inte bara dig. Den gäller andra människor också. Den gäller alla människor
 
Det här var den sista delen i undervisningsserien om nåd. Jag hoppas att ni har fått ut något av det.
 

Nåd, del 10: Falla ur nåden och växa i nåden.

Det är dock möjligt att gå miste om nåden om vi väljer att vi inte vill ta emot Guds gåva utan hellre förtjänar det som vi vill få från Gud. Paulus skriver om detta i galaterbrevet där några återigen har blivit slavar under lagen. Till dem skriver han: Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden. (5:4) Gud vill inte att detta ska hända, men som vi redan har lärt oss så är det inte längre nåd om vi försöker göra oss förtjänt av något.
     Motsatsen till att falla ur nåden är att växa i den. I 2 Pet 3:18a skriver Petrus: Väx i stället till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Guds nåd är alltid lika stor, den förändras inte, men däremot kan vi välja hur mycket nåd vi vill ta emot från Gud. Att växa i nåd innebär helt enkelt att ta emot mer och mer av det som vi inte förtjänar, och att lita mer och mer på vad Gud kan göra genom oss än vad vi i egen kraft kan klara av. Att växa i nåd är att bli mer beroende av Gud.
 
Väx i Guds nåd och ta emot av allt det som han vill välsigna dig med!
 

Nåd, del 9: Frälst av nåd.

Frälsningen som vi kan ta emot genom Jesus får vi enbart av nåd. I Apg 15:11 säger Petrus: Nej, vi tror att vi på samma sätt som de blir frälsta genom Herren Jesu nåd. Och i Ef 2:8-9 skriver Paulus så här: Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig.
     Det är till och med nåd att vi tror. Även det är en del av nåden som Gud ger oss. Tycker du att jag går för långt nu? Tycker du att du faktiskt har valt att tro och att jag överdriver då jag säger att även det är nåd? I Apg 18:27b berättar Lukas om då Apollos kom till Akaja. Han skriver: Han kom dit och blev till stor hjälp för dem som genom Guds nåd hade kommit till tro.
     I Ords 8:35 kan vi läsa om visheten och hur visheten säger: Ty den som finner mig finner livet och får nåd från HERREN. Redan från första början har den kristna traditionen sett Jesus som visheten som vi kan läsa om här, vilket också innebär att den som finner Jesus får nåd från Gud. Vi är inte bara frälsta av nåd, utan nåden fortsätter att verka i våra liv under hela vår livstid. Guds gåva i form av nåd är något som aldrig tar slut. I frälsningen finns det liv och nåd i överflöd.
 
Vi kan bli frälsta för att han tog vårt straff. Inte för att vi förtjänade det, utan enbart av nåd.
 

Nåd, del 8: Nåd är inte rättvist.

Eftersom nåd inte är något som vi förtjänar så är det inte heller något som är rättvist. I Matt 20:1-16 hittar vi en liknelse som demonstrerar detta. Det handlar om husbonden som går ut och lejer arbetare till sin vingård. Han gick vid fem tillfällen ut för att leja arbetare. De första som han lejde började arbeta på morgonen och han kom överens med de om att de skulle få en denar som betalning i slutet på dagen. Då arbetarna skulle få sin lön hade vissa av dem arbetat tolv timmar medan andra bara hade arbetat en timme. De som kom sist var de första som fick sin lön; en denar. De som hade arbetat hela dagen blev då sura då de också fick en denar, trots att det var överenskommelsen. De tänkte helt enkelt att eftersom de hade arbetat längre så borde de få mer. Husbonden sa då: Ta det som är ditt och gå. Men åt den siste vill jag ge lika mycket som åt dig. (vers 14)
 
 
Vissa hade arbetat hela dagen. Andra bara en timme.
 
Nådens matematik är inte riktigt så som vi är vana vid. Nåd är inte rättvist överhuvudtaget. Om vi tar frälsningen som exempel så kan vi se hur det egentligen inte alls är rättvist. Stefanus t.ex. kan ses som en av troshjältarna som stod upp för sin tro trots att han fick lida martyrdöden på grund av det. Han fick betala ett högt pris. Paulus däremot var killen som stod och såg på och tyckte att det var helt rätt att döda honom. Senare blev han frälst och börjar då predika. (Apg 7,9) Visserligen förföljde han de kristna till en början, men senare gjorde han en helomvändning och gjorde mycket bra för Guds rike. En tredje kille som också fick ta emot frälsningen var en av rövarna som hängde bredvid Jesus på korset. Han hade gjort sig förtjänt av döden. Han var en brottsling och hans dom var rättvis, till och med han själv tyckte det. Då han bara hade några timmar kvar att leva sa han till Jesus att han skulle tänka på honom då han kom till sitt rike. Han gjorde en sista minuten omvändelse och Jesu svar på den var: Amen säger jag dig: Idag skall du vara med mig i paradiset. (Luk 23:41-43) De här tre killarna fick alla samma "lön". De fick precis lika mycket trots att deras liv sett så annorlunda ut som det bara är möjligt. Nåd är som sagt inte rättvist. Inte rättvist alls. Stefanus blev avrättad för sin tro precis som Paulus senare kom att bli, men den här killen på korset, han blev avrättad för att han var en brottsling. Det är inte rättvist att de fick samma "lön". Men det är nåd, och nåd är inte rättvist. Faktum är att det är bra för oss att det inte är rättvist. För ingen av oss kan förtjäna frälsningen. Rövaren på korset kunde inte det, Paulus kunde inte det och Stefanus kunde inte det.
 

Nåd, del 7: Nåd som bjuder in den orättfärdige.

På Jesu tid var det, precis som idag, inte helt ovanligt med självrättfärdiga människor. Människor som ansåg att de var Guds gåva till mänskligheten och som mer än gärna såg ner på dem som "inte var lika bra som de själva var".
     Ett perfekt exempel på en sådan person som de gärna såg ner på var Levi. Han var en tullindrivare som arbetade för romarna och som var allmänt hatad av samhället. Tullindrivarna brukade oftast inte enbart ta den summa pengar som skulle gå till Rom, utan de använde den romerska auktoriteten för att få ihop så mycket pengar som de ville vilket kunde göra dessa människor väldigt rika. Detta var dock inte det värsta, om man frågade judarna. Det värsta var att man för att bli en tullindrivare var tvungen att köpa ämbetet av någon i regeringen. Detta innebar med all sannolikhet att man behövde sälja sin egendom eller sätta den i pant. För en jude var detta något förskräckligt eftersom en del av judarnas identitet var att de ägde en del av det utlovade landet. Enligt lagen fick man inte sälja sin egendom, åtminstone inte för alltid. Sålde man den skulle man ha rätt att köpa tillbaka den när man ville och kunde man inte det skulle man ändå få tillbaka den under jubelåret. (3 Mos 25:23-28) Detta var alltså den typ av person som Levi var. Då man såg på honom såg man en person som hade sålt sig själv till Rom och det var ingen vacker syn. Han hade säkert vant sig vid folkets arga blickar vid den tid då Jesus började bli känd i landet. Så det som skulle komma att hända kom antagligen att förvåna honom. Vi kan läsa om det i Luk 5:27: När Jesus sedan gick ut, såg han en publikan som hette Levi sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" Och det gjorde han. Han lämnade allt och steg upp och följde honom för att senare till och med ordna en fest för Jesus i sitt hem. På den festen fanns det många publikaner och andra som man gärna inte ville umgås med. Fariseerna och de skriftlärda kritiserade att Jesus gjorde det. Som svar på detta sa Jesus: Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse utan syndare. (Luk 5:31-32)
     Jesus kom med en nåd som räckte till alla människor. Han kom med en nåd som bjöd in de orättfärdiga. De som ingen ville ta i ens med tång. De som var hatade och smutsiga i andra människors ögon. Jesus älskade sådana människor och de älskade honom. Han förvandlade deras liv och gjorde så att "strömmar av levande vatten flödade fram i dem och gav evigt liv" (Joh 4:10,14). Det var hans ord till en samaritisk kvinna i staden Sykar som var ännu en människa som Gud genom nåd ville dra nära efter att ha varit bortdragen av synden och de självrättfärdiga som ständigt puttade bort dem ännu mer. Guds svar till en törstig själ är nåd. Med Guds nåd i bilden behöver man inte vara bra nog, vilket är väldigt goda nyheter för oss människor eftersom vi inte ens kan vara det. Tacka Gud för hans nåd, för utan den hade det varit kört för oss.
 
En syndare. Någon som vet att hon aldrig skulle ha en chans i universum att bli accepterad in i Guds rike om Gud skulle se på alla hennes misstag och brister. De är många. Det skulle vara större chans att grisar började flyga. Såna människor bjuder Gud in. Såna människor visar Gud nåd. Såna människor kan, tack vare Jesu död på korset, komma in i hans rike. Jag är en sån människa.
 

Nåd, del 6: Nåd och åter nåd.

För ungefär 2000 år sedan föddes den utlovade frälsaren i en liten stad som heter Betlehem. Om honom skriver Johannes i sitt evangelium: Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. (1:16-17) Trots att Guds nåd verkade även innan Jesus kom så var gudsuppenbarelsen som kom genom Mose bara en skuggbild av det som en gång skulle komma. Om man jämför dessa två så ser man att genom Jesus, som är full av nåd och sanning, kan vår relation till Gud baseras uteslutande på nåd. Inget offersystem behövs längre eftersom han blev vårt offerlamm en gång för alla. Om du tyckte att Gud hade ett fantastiskt förbund med människorna i det gamla testamentet och visade dem den mest fantastiska nåd du kan tänka dig så kan jag med glädje välkomna dig till det nya testamentet och det nya förbundet genom Jesus Kristus.
 
Då vi upptäcker den här nåden finner vi frid och hela vårt liv blir som en lovsång till Gud.
 

Nåd, del 5: Utvald av nåd.

Kung David är ett perfekt exempel på att Gud utväljer människor av nåd. Historien börjar då David som ung arbetar med att ta hand om familjens får. Han var en herde. En enkel kille, och den siste som någon hade förväntat sig skulle bli kung eller ens göra något stort som skulle påverka nationen överhuvudtaget. Men Gud sa något annat. Han sa: Det var jag som hämtade dig från betesmarken där du följde fåren, för att du skulle bli furste över mitt folk Israel. Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender för dig och jag skall göra dig ett stort namn, likt de största namnen på jorden. (2 Sam 7:8-9) Gud sa att hans nåd inte skulle vika från Davids hus, och han lovade också David att hans tron skulle vara befäst inför honom i evig tid. (2 Sam 7:15-16) Detta var inga "Om du gör det här så kommer jag att"-löften. Det var inga villkor inblandade. Det var enbart nåd. Längre fram förstod folket att dessa löften innebar att Messias skulle härstamma från David.
 
David var en fåraherde.
 
Men det som verkligen gör detta till en historia om nåd är vad som hände under Davids liv. Han blev inte utvald av Gud för att Gud visste att han skulle leva ett perfekt liv och alltid vara en bra förebild för sitt folk. En kväll då David egentligen borde ha varit ute med sin armé var han istället hemma och vandrade omkring på taket till sitt palats. Han gjorde inte alls vad han borde ha gjort den kvällen. Men det slutar inte där. Det blir värre, för då han gick där uppe på taket såg han en kvinna, som han fick veta var en av männen i arméns hustru Batseba, bada och sände bud efter henne. Den natten hade han sex med henne och då han senare får veta att hon är gravid försökte han först mörklägga vad som hänt genom att kalla hem Uria, som hennes man hette, men då han kom ville han inte gå hem medan resten av männen var tvungna att sova i tält. Så David såg till att han blev dödad och sen gifte han sig med hans fru. (2 Sam 11) David visste vad lagen sa. Han kunde skilja mellan rätt och fel. Men ändå syndade han helt medveten om att det han gjorde var fel, och istället för att erkänna sin synd och vända om då det hade hänt gjorde han allt han kunde för att mörka upp för vad han hade gjort. Det var inte förrän profeten Natan konfronterade honom som han erkände. Det var först då som han vände om och kunde ta emot Guds förlåtelse. (2 Sam 12:1-14) Trots allt detta stod löftena fast. Löftena som Gud hade gett honom av nåd. Han var fortfarande utvald av Gud. Hans handlande fick visserligen konsekvenser. Men löftena var något som Gud aldrig skulle ta tillbaka. För att ytterligare klargöra den fantastiskt stora nåd som Gud visade David vill jag säga att detta inte var hans enda misstag. Faktum är att om någon människa skulle ha upptäckt slutet på Guds nåd så borde det ha varit David. Men istället kan vi genom hans historia lära oss att Guds nåd aldrig har något slut. Aldrig någonsin.
     Den här underbara nåden som David fick ta del av är samma nåd som vi får ta del av idag. I Jes 55:3 kan vi läsa om det. Där står det så här: Jag vill sluta med er ett evigt förbund: Ni skall få den trofasta nåd som jag lovade David.
 
Jag har också en egen historia i just det här ämnet. Jag vet precis hur det är att vara utvald av nåd. För drygt sex år sen kallade Gud mig att åka till Indien. Han valde ut mig av nåd och talade till mig. Jag var en 17-årig tjej som precis hade börjat drömma om mission. Jag visste inte så mycket om Bibeln än, jag hade gjort så många misstag i livet och jag kan tänka mig att det borde ha funnits flera andra som hade gjort jobbet bättre än mig. Men Gud kallade mig. Han betalade till och med en stor del av resan. 7000 kronor av resan för att vara mer exakt. För er som är intresserade av att veta mer om den historien så finns det ett inlägg om det här.
 

Nåd, del 4: Nåden och lagen.

Det finns de som inte får Guds nåd att gå ihop med lagen som Guds folk fick genom Mose. Vissa anser att lagen kom som ett sätt för människan att förtjäna sin plats i himlen, det är ju trots allt så det är i de flesta av världens religioner. Så är det dock inte i kristendomen. För att enklast förstå hur Guds nåd går ihop med lagen kan vi titta på de tio budorden som satte tonen för resten av de över 600 lagarna som vi hittar i moseböckerna.
     Lagen gavs strax efter uttåget ur Egypten där israeliterna hade varit i över 400 år. Det var där som de gick från att vara vad vi kan se på som en stor släkt till att bli en nation. Då de lämnade landet för att gå till sitt utlovade land hade de Mose och en molnpelare/eldstod som följde dem. De hade ingen regering, kung eller lagsystem överhuvudtaget och de hade aldrig tidigare behövt ta ansvar för sig själva som en nation. Deras kultur och uppfattning av Gud hade blivit förvanskad. I detta sammanhang gav Gud sitt folk lagen. Genom lagen fick de lära sig hur de skulle leva på ett bra sätt. De fick lära sig rätt och fel. Genom lagen kom frihet. Maximal frihet finns alltid under Guds auktoritet eftersom Gud alltid vet vad som är bäst för människan och vill hennes bästa. Därför kan man säga att Guds lag är ett uttryck för hans nåd. Genom de tio budorden förstod de väldigt viktiga och grundläggande saker. Bland annat att Gud ville vara deras enda gud. Han var den enda som var värd deras tillbedjan. De förstod hur de skulle behandla varandra och hur de skulle ära varandra, exempelvis skulle de ära varandras äktenskap genom att inte begå äktenskapsbrott.
 
 
 
Det är också viktigt att komma ihåg att vi människor tillhörde Gud redan innan han gav oss lagen. Lagen var alltså inte något som vi var tvungna att följa för att tillhöra Gud. Regler att leva efter ges inte för att etablera en relation, de ges för att konfirmera en redan etablerad relation.
     Gud visste redan från början att människorna aldrig skulle klara av att hålla lagen. Han visste att lagen inte skulle göra oss goda. Men den kunde få oss att förstå en väldigt fundamental sanning; att vi var i behov av en frälsare. Och tills den frälsaren skulle komma fungerade lagen också som instruktioner för oss i hur vi skulle göra då vi hade syndat och var i behov av Guds nåd. Lagen var alltså inte bara något som fördömde synd, den var också något som visade hur vi kunde få förlåtelse för synd genom offrande. Gud fortsätter att ösa sin nåd över en mänsklighet som annars skulle gå förlorad.
 

Nåd, del 3: Nåd i begynnelsen.

Nåd har varit grunden för vår relation med Gud ända från begynnelsen. Om det inte hade varit för Guds nåd så hade vi människor inte ens existerat överhuvudtaget eftersom skapandet av världen och allt liv kan ses som en nådegärning. Gud var aldrig tvungen att skapa något. Han hade ingen skyldighet att ge oss livet som en gåva. Han hade inte behövt skapa allt gott som han valde att ge oss. Han skapade ljus, fåglar och fiskar, fruktträd och så mycket annat som han såg var gott. Och sedan, då allt var klart, skapade han människan och sa att han gav henne världen att leva i och råda över. (1 Mos 1)
___Men att vi fick det som vi behövde för att klara oss här på jorden var inte tillräckligt för Gud. Han ville ge oss så mycket mer än bara tillräckligt. Det är så nåd är; mer än tillräckligt. I 2 Kor 9:8 har Paulus skrivit: Och Gud har makt att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid och under alla förhållanden har nog av allting och kan ge i överflöd till varje gott verk. Tänk t.ex. på hur du lever idag. Du har inte bara en sorts mat som du kan äta av eller en årstid som du kan njuta av och ta tillvara på. Du kan välja att äta makaroner, potatis, ris eller något helt annat om du hellre vill det. Du kan äta mat med indiska kryddor, injera från Afrika eller vanliga svenska köttbullar. Du kan njuta av blommorna som växer fram på våren efter en lång vinter och höstlöven som faller under hösten. Du kan se helt fantastiska solnedgångar och ligga och titta på stjärnhimlen. Allt detta är möjligt för att Gud valde att skapa detta och sen ge det till dig. Av kärlek. Av nåd.
 
En av alla dem fantastiska solnedgångarna som jag pratade om.
 
Det är lätt att tänka att det borde vara enklare att visa nåd mot människor som inte har gjort något fel. Människor som inte medvetet har trotsat det enda som du bad dem att inte göra. Människor som inte åt av en förbjuden frukt. Men Gud har ända sedan syndafallet fortsatt att visa människan nåd. Det började med Adam och Eva.
___Det som hände då de hade syndat var att de skyllde ifrån sig på Gud. Han fick skulden för att allt hade gått fel, och hans svar på detta var enkelt. Han svarade med nåd. Han gav Adam och Eva vad de inte förtjänade. Han ropade på dem där de gömde sig. Han lät dem leva och fanns dessutom kvar i deras liv. Visserligen fick deras handlade konsekvenser som påverkar världen än idag, men tro det eller ej så var även det nåd. Gud visade dem barmhärtighet i form av förbannelser. Att förbanna på hebreiska har den betydelsen att omge någon med hinder, vilket innebär att varje bra förälder ibland har "förbannat" sina barn. För barnen känns det som just en förbannelse, men för föräldrarna är det ett sätt att lära barnen att olydnad får konsekvenser medan lydnad leder till frihet. Så Gud valde att disciplinera sina barn av nåd och kärlek till dem. Långt senare bekräftar författaren till Hebreerbrevet detta genom att skriva att Herren tuktar den han älskar (12:6). Gud talade också till ormen som hade frestat människan och en frälsningsplan började ta form. Han förbannade ormen, djävulen, och sa att kvinnans avkomma skulle krossa hans huvud. Vi förtjänade det inte, men Gud valde att ändå komma till vår räddning, av nåd, genom någon som skulle komma och besegra djävulen.

Nåd, del 2: Nåd är en del av Guds natur.

Nåd kännetecknar vem Gud är. Den finns i hans natur. Han är nåden personifierad. I Jer 14:7 skriver Jeremia: Även om våra missgärningar vittnar mot oss, grip ändå in, för ditt namns skull, HERRE. Ja, gång på gång har vi avfallit och syndat mot dig. Kort sagt så säger Jeremia till Gud att trots att de gång på gång har syndat och trots att deras missgärningar vittnar mot dem så ska Gud gripa in. För sitt namns skull. Detta är något som vi hittar på flera ställen i Bibeln. Människor bad Gud att gripa in och göra olika saker för hans namns skull. I Ps 109:21 till exempel ber David: Men du, HERRE Herre, hjälp mig för ditt namns skull! Rädda mig, ty din nåd är god.
___En händelse som kanske mer än alla andra visar att Guds folk verkligen visste att hans nåd var en grundläggande del i hans natur är vad som hände med Jona. Eller rättare sagt varför Jona gjorde som han gjorde. Så varför försökte Jona fly bort från Gud och från sin kallelse att predika för folket i Nineve? Först måste vi förstå att Jona inte tyckte att folket i Nineve förtjänade att bli räddade från undergång ens om de skulle omvända sig. Nineve var huvudstaden i Assyrien som var en av Israels fiender. Assyrierna var inte värda något gott, om man frågade Jona. De var inte värda nåd, utan tvärtom ansåg han att de borde få precis vad de förtjänade vilket var ödeläggelse. Då han efter att ha försökt fly utan någon större framgång predikade han i Nineve och var sannolikt den mest ovilliga predikanten någonsin. Tror du att du har hört den sämsta predikan så har du antagligen fel. För du var inte Nineve då Jona motvilligt predikade för assyrierna. Efteråt, då de omvänt sig och Gud väljer att skona staden förklarar Jona varför han inte ville predika där. Han säger: Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, långmodig och stor i nåd och sådan att du ångrar det onda. (Jona 4:2) Jona visste vem Gud var. Han visste hur oändligt stor Guds nåd faktiskt är. Han visste att om Gud bara fick en chans att ge människorna i Nineve nåd så skulle han ta den utan att tveka, och därför flydde han den där gången.
 

Nåd, del 1: Vad är nåd?

I ledarskolan fick vi i uppgift att studera ett ämne ur Bibeln och sedan skriva om det. Jag valde att skriva om nåd, och nu har jag bestämt mig för att låta er ta del av det. Jag delar upp det i flera delar utifrån de rubriker jag har och hoppas att ni kommer att gilla det.





Nåd är ett av huvudbegreppen i Bibeln och vi kan hitta ordet nåd redan i 1 Mos 6 där det står att Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon. Vi kan sedan återfinna det här begreppet genom hela Bibeln; från Första Moseboken till Uppenbarelseboken.
___Det hebreiska ordet för nåd, som återfinns i gamla testamentet, är chén som betyder nåd/välvilja. Chén beskriver då någon visar eller ber om ensidig gunst utan att tjäna något på det eller att det är några förpliktelser inblandade. På grekiska används ordet cháris för nåd och man pratar då om Guds nådiga sinnelag, ynnest, välbehag och välvilja och hur Gud bevisar detta för oss.

Nåd är det som vi behöver då vår skuld är uppenbarad inför Gud, vilket innebär att vi ständigt behöver leva i Guds nåd. Varje dag. Faktum är att hela vår relation till Gud bygger på nåd. Det är ingenting som vi kan förtjäna. Att säga att någon förtjänar nåd är en av de största motsägelserna som finns. Det är som att säga att du blir överraskad då du öppnar din födelsedagspresent då du fyller år, trots att det var du själv som köpte den och slog in den. Det är alltså omöjligt att förtjäna nåd, och om du trots allt tycker att du har förtjänat det så är det inte länge nåd som du har fått. Då är det något helt annat. I Rom 4:4 skriver Paulus att den som har gärningar att peka på är en person som får sin lön och då är det inte längre nåd utan något som han har förtjänat. Nåd däremot är en gåva. Det är det som du inte förtjänar och aldrig kan förtjäna ens om du skulle spendera varje vaken minut med att försöka göra dig själv värdig av att ta emot Guds nåd. Nåd är det som helt och fullt erkänner vår synd men ändå inte fördömer oss. Nåd är något underbart. Det är något som Gud har gett oss innan vi ens föddes. I 2 Tim 1:9 står det att han har frälst oss inte på grund av vad vi har uträttat utan i kraft av sitt beslut och sin nåd som han har gett oss från evighet.


Ps 91: Tryggheten under den Högstes beskydd.

Igårmorse då jag tog fram Bibeln för att läsa lite på morgonen innan skolan stod det bland annat Ps 91 i bibelläsningsplanen. Jag älskar den psalmen och hade läst den många gånger tidigare, men just igår var det på många sätt som om jag läste den för första gången. Jag blev helt överväldigad av vad som stod och jag tror att den Helige Ande gjorde något i mitt hjärta medan jag läste. Nu vill jag dela med mig till er av vad den här psalmen har att säga, vad det innebär för oss och jag hoppas att det kommer att ge er något.

Rubriken till psalmen är Tryggheten under den Högstes beskydd, och bara det kan få mig att stanna upp och tänka efter. Som tonåring hade jag det väldigt jobbigt och jag vågade aldrig känna mig helt trygg. Jag levde med en rädsla som ibland åt upp mig från insidan. Så även om jag inte känner så längre så kunde jag inte låta bli att tänka tillbaka på det och på hur mycket det faktiskt betyder för mig att förstå vilken trygghet jag har i Gud och vad det rent praktiskt innebär för mig…

1 Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga,
2 han säger: "I HERREN har jag min tillflykt och min borg, min Gud som jag förtröstar på."


Redan efter de två första verserna kan vi stanna upp en stund. Då jag läser det här så tänker jag att Gud inte bara är "vem som helst" som vill erbjuda oss beskydd. Han är den Högste. Det innebär att det inte finns någon som är högre i rang än Honom. Det finns ingen som är mäktigare än Honom. Ingen kan bryta igenom det beskydd som Gud ger oss. Vi kan sitta under Guds beskydd, och vi kan vila under den Allsmäktiges skugga. För Han är inte "bara" den Högste, utan Han är Allsmäktig också. Han är vår tillflykt och vår borg. Han är den som vi kan förtrösta på.

3 Han skall rädda dig från fågelfängarens snara och från den förödande pesten.
4 Med sina fjädrar skall han övertäcka dig, under hans vingar skall du finna tillflykt. Hans trofasthet är sköld och skärm.
5 Du skall inte frukta nattens fasor, inte pilen som flyger om dagen,
6 inte pesten som går fram i mörkret eller farsoten som härjar vid middagens ljus.
7 Om än tusen faller vid din sida, ja, tio tusen vid din högra sida, så skall det inte drabba dig.


Lägg märke till att det står ska. Det står inte "kanske ska", utan ska. Det betyder att Gud har lovat oss att vi exempelvis alltid ska finna tillflykt under Hans vingar och att om än tiotusen skulle falla vid vår sida så ska det inte drabba oss. Det finns ingen som helst anledning för oss att frukta. Vi ska inte frukta. Istället ska vi tro på Guds löften och ta emot vad Han har lovat oss. Vår trygghet är i Honom.

8 Med egna ögon skall du se hur de ogudaktiga får sitt straff.
9 Ty du har sagt att HERREN är ditt skydd, du har gjort den Högste till din tillflykt.
10 Ingen olycka skall drabba dig, ingen plåga närma sig din hydda.
11 Ty han skall ge sina änglar befallning om dig att bevara dig på alla dina vägar.
12 De skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten.


Vi har änglabeskydd eftersom Gud har gett sina änglar befallning om att bevara oss. Hela tiden finns det änglar omkring oss som, oavsett var vi är eller vad vi gör, bevarar oss.

13 Över lejon och huggormar skall du gå fram, du skall trampa ner unga lejon och drakar.

Vi är inte bara trygga, utan vi är också övervinnare. Vi ska kunna trampa ner unga lejon och drakar.

14 "Han håller mig kär och jag skall befria honom, jag skall beskydda honom, ty han känner mitt namn.
15 Han ropar till mig och jag svarar honom. Jag är med honom i nöden, jag skall rädda honom och ge honom ära.
16 Jag skall mätta honom med långt liv och låta honom se min frälsning."


Här ser vi grunden för Guds beskydd. Det är den som känner Hans namn, håller Honom kär och ropar till Honom som får leva i alla dessa löften. Det är också den som bekänner och talar ut löftena som får se dem som en verklighet i sitt liv. Detta ser vi i vers två och nio. Det räcker inte att bara läsa Guds löften, tycka att det låter fint och sen tvivla på att det kan bli en verklighet i våra liv och istället tala ut motsatsen. För det som vi talar ut skapar något i våra liv även om vi kanske inte ens tänker på det.


Jesus is my protector.


Jag skall lova dig så länge jag lever, i ditt namn skall jag lyfta mina händer.

Jag vet att jag har mycket att berätta för er, och sanningen är att det är mycket mer än vad ni säkert ens kan tänka er. Men det får vänta lite till, för imorse på tunnelbanan på väg till skolan läste jag något så fantastiskt i Bibeln och kände hur den Helige Ande talade till mig. Så jag vill först och främst skriva om det. Jag vill dela det med er, precis som jag hoppas att jag en dag kan få dela det på böneskolan…

Det var Ps 63 som jag satt och läste imorse och som berörde mig så mycket. Rubriken är Längtan efter Gud och förtröstan på honom, och så här står det i den:

1 En psalm av David när han var i Juda öken.
2 Gud, du är min Gud, tidigt om morgonen söker jag dig. Min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig i ett torrt land som försmäktar utan vatten.
3 Jag söker dig i helgedomen för att se din makt och härlighet.
4 Ty din nåd är bättre än liv, mina läppar skall prisa dig.
5 Jag skall lova dig så länge jag lever, i ditt namn skall jag lyfta mina händer.
6 Min själ blir mättad av utsökta rätter. Med jublande läppar lovsjunger min mun,
7 när jag kommer ihåg dig på min bädd och tänker på dig under nattens timmar.
8 Ty du är min hjälp, under dina vingars skugga jublar jag.
9 Min själ håller sig till dig, din högra hand uppehåller mig.
10 Men dessa som står efter mitt liv och vill förgöra det, de skall fara ner i jordens djup.
11 De skall överlämnas åt svärdet, de skall bli schakalers byte.
12 Men kungen skall glädja sig i Gud. Var och en som svär vid honom skall prisa sig lycklig, ty de lögnaktigas mun skall bli tillstoppad.




David skrev detta då han var förföljd. Då hans liv var i fara. Då han levde ute i öknen. Omständigheterna var inte de bästa och om han någon gång hade rätt att tycka synd om sig själv och klaga så var det . Men istället sökte han Gud, prisade Honom och lyfte sina händer i lovsång. Han gjorde samma sak som Paulus och Silas gjorde senare i historien. Han såg inte till omständigheterna, utan istället hade han sin blick fäst vid Gud. Han sökte Gud tidigt på morgonen och tänkte på Honom under nattens timmar. I Gud hade han allt som han behövde.

Apg 16:25. Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och sjöng lovsånger till Gud, och de andra fångarna lyssnade på dem.

Gud är alltid värd vår tillbedjan och vår lovsång. Det spelar ingen roll om vi har en dålig dag, är irriterade över något, är trötta eller kanske inte "känner för" att ära Honom. Hans nåd är bättre än livet självt, och oavsett vad som händer i våra liv ska vi lova Honom och lyfta våra händer i Hans namn. Det är inte bara något som vi kan läsa om i Bibeln och tänka att det "var bättre förr". Det är Guds Ord som inte bara vittnar om dessa gudsmänniskor utan också berättar för oss om hur vår relation till Gud borde vara…



Vi behöver ha vårt fokus på Jesus.

Nu lägger jag upp ännu en bibelundervisning som jag har skrivit och som tidigare har publicerats på toliveforchrist-bloggen. Den här gången är temat att vi behöver ha vårt fokus på Jesus och inte på omständigheterna.



Det är så mycket i världen som vi känner att vi är rädda för numera. Vi kanske oroar oss för vår ekonomi, för att vi ska bli sjuk eller vad det nu kan vara som vi känner oro eller rädsla inför.
___Men vi behöver inte vara rädda då vi kan leva i vetskapen om att Herren beskyddar oss. Om och om igen säger Han att vi inte ska vara rädda. Genom tron och dopet är vi i förbund med Gud och vi har alltid Hans beskydd. Även om alla andra är rädda, och har anledning till det, så behöver vi inte vara det. I Ps 91:7 står det att om än tiotusen skulle falla vid vår sida så ska det inte drabba oss. Vi kan alltså vara starka i Herren och ta på oss Guds vapenrustning som det står om i Ef 6:10-18.

Då Petrus fick komma till Jesus på vattnet den där gången i Matt 14:22-33 så började han sjunka eftersom han blev rädd och kände otro. Tron svek honom för att han tappade fokus på Jesus och istället fokuserade på omständigheterna som var att det blåste väldigt kraftigt.
___Det här exemplet är något som vi kan lära oss av. Vi måste alltså ha vårt fokus på JESUS och inte på omständigheterna, för Jesus är alltid större än omständigheterna. Han är större än den där ekonomiska krisen som vi ser då vi tittar i plånboken. Han är större än sjukdomar, och om än tiotusen runt oss blir sjuka så behöver inte det betyda att det drabbar oss. Jesus är större än allt som vi kan komma på som skulle kunna få oss att känna oro eller rädsla. Och vägen ut ur rädslan är helt enkelt att vi håller vårt fokus på Jesus.
___Om inte Israels folk hade haft sitt fokus på Gud och istället fokuserat på omständigheterna hade de aldrig kunnat inta det utlovade landet under Josuas ledning. Om inte David hade haft sitt fokus på Gud och istället fokuserat på omständigheterna hade han aldrig kunnat besegra Goliat. Om inte Paulus och Silas hade haft sitt fokus på Gud då de blev fängslade hade det inte slutat i en fångvaktares frälsning och deras frigivning. Och detta är bara tre exempel på vikten av att ha fokuset på rätt ställe. Har vi det så behöver vi inte bara känna hur oron och rädslan avtar, utan vi får också se hur stor Gud verkligen är. Vi får vara en del i att göra Hans vilja och vara med om de mest otroliga saker. Vi kan besegra våra egna ”jättar” som vi har i våra liv, vi får leda människor till frälsning och allt annat som vi verkligen känner att vi vill göra för Guds ära.

Idag väljer jag att fokusera på Jesus och inte på omständigheterna. Jag väljer jag att lita helt och fullt på att Han är större än omständigheterna. Vad väljer du?

Om vi tror så är ingenting omöjligt…

Nu tycker jag att det är dags för en bibelundervisning igen, så jag kopierar in en som jag har skrivit och publicerade på toliveforchrist förra sommaren. Den handlar om att ingenting är omöjligt om vi bara tror



Vi får inte alltid bönesvar då vi ber. Många gånger händer det att vi ber och har en undran på insidan om Gud verkligen vill ge oss det vi ber om. Vill Gud verkligen ta bort vår huvudvärk, vår cancer eller vad det nu handlar om för helande? Vill Gud att vi ska få vårt mirakel? Vill Gud att vi ska få det vi ber om så länge det inte går emot Hans vilja? Och om Han vill, varför händer det då ingenting ibland då vi ber?

Vi är Guds barn (Rom 8:16), Han älskar oss (Joh 3:16) och Han vill att allt ska samverka till det bästa för oss (Rom 8:28). Detta har vi ingen anledning att tvivla på. Det står där i Bibeln svart på vitt. Bibeln är Guds ord, och Gud är inte en människa så att Han skulle ljuga (4 Mos 23:19). Alltså vet vi att Han vill vårt bästa. Han vill ge oss allt vi behöver, allt vi ber om och så mycket mer.
_____Läs också vad Jesus sa till den spetälske mannen i Matt 8:2-3: Då kom en spetälsk fram och föll ner för honom och sade: "Herre, om du vill, kan du göra mig ren." Jesus räckte ut handen och rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Genast blev mannen ren från sin spetälska.

Men om Gud vill, vad är då problemet, kanske någon undrar nu…
_____Problemet ligger hos oss. Vi måste tro för att korsets kraft ska förlösas över våra liv. Det är precis som Jesus säger i Matt 21:22: Allt var ni ber om i er bön skall ni få, när ni tror. Om vi bara har tro som ett senapskorn så ska vi kunna flytta berg. Det har Jesus lovat oss. Då lärjungarna vid ett tillfälle frågade Honom varför de inte hade kunnat driva ut en ond ande som plågade en liten pojke så svarade Jesus så här: Därför att ni har så lite tro. Amen säger jag er: Om ni har tro som bara ett senapskorn, skall ni säga till detta berg: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting skall vara omöjligt för er. (Matt 17:20)
_____Tron är alltså nyckeln till att det ska "hända saker". Precis som att vi inte kan komma in i vår lägenhet eller hur eller hur vi nu bor om vi har tappat bort nycklarna, så kan det alltså inte heller hända saker om vi inte har nyckeln som här är vår tro. Man kan också säga att tron är den hand med vilken vi tar emot det som Gud vill ge oss. Om vi då inte sträcker fram handen för att ta emot så kommer det inte heller att hända något. Jesus har sagt det flera gånger, och vi ser det även då vi läser i Bibeln om hur det gick för lärjungarna i olika situationer då de inte trodde. Petrus började till exempel sjunka då han skulle komma till Jesus på vattnet på grund av att hans tro svek honom. Han blev rädd eftersom det blåste så kraftigt och fick be Jesus hjälpa honom (Matt 14:28-31). Jesus säger då: Så lite tro du har! Varför tvivlade du? Vi ser alltså att det handlar om vår tro och om den håller oss uppe då vi sätter ner våra fötter på vattnet och börjar gå, eller ber om helande då vi har fått den senaste förkylningen eller kanske bara behöver be för något annat i vardagen.

I Mark 9:23-24 kan vi läsa detta: Jesus sade till honom: "Om du kan, säger du. Allt förmår den som tror." Genast ropade barnets far: "Jag tror. Hjälp min otro!"
_____Hjälp min otro, ropade mannen. Så kan vi också be om vi känner att vi behöver mer tro. Den här mannens inställning är ett bra exempel för oss. Vi kanske tror, men ändå kanske har en undran på insidan om den tro vi har kommer att räcka. Tror vi verkligen tillräckligt mycket, eller finns det en liten gnutta med tvivel där ändå. Istället för att då låta det där lilla tvivlet ta över och bli ännu större så kan vi komma till Gud och be att Han ska hjälpa oss med vår otro. Vi ber helt enkelt att Gud ska stärka vår tro så att vi ska kunna få vårt bönesvar, så att vi ska kunna räcka ut vår hand och ta emot från Gud. Vi bekämpar alltså otro genom att be i Jesu namn och på så sätt använda den tro som vi har.
Han fick alltså sitt bönesvar och hans son blev befriad.

Så fortsätt att tro och växa i tron mer och mer för varje dag. Den kan flytta berg, och det är med den som vi besegrar världen och allt ont som finns i den…
_____1 Joh 5:4
: Ty allt som är fött av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro.

Svaghet...

Idag tycker jag att det är dags för en till bibelundervisning på bloggen. Jag kopierar in en som jag skrev förut som tidigare har publicerats på toliveforchrist. Temat är svaghet.



Har du någon gång känt dig svag och tänkt att du kanske inte är rätt person för det som Gud har kallat dig att göra? Har du någon gång frågat dig varför Han valde just dig för uppgiften och tänkt att någon annan säkert skulle klara det mycket bättre än dig? Isåfall är du inte ensam, utan faktum är att många bibliska personer faktiskt har känt liknande saker och tänkt liknande tankar, personer som man vid första anblick ser som väldigt starka människor och inte alls skulle kunna tro detta om.

Mose är ett exempel på en sådan person. Då han hade blivit vuxen slog han ihjäl en egyptier och flydde sen till Midjan. Då var han inte så modig längre och självförtroendet hade börjat svikta. Han levde sedan i öknen under 40 års tid och då Gud sedan kallade honom att gå tillbaka till Egypten för att befria sitt folk så säger Mose i 2 Mos 3:11: Vem är jag, att jag skulle gå till farao och att jag skulle föra Israels barn ut ur Egypten? Gud lovar då att vara med honom och ger honom makt att göra under. Men det hjälper inte. Tillslut säger Mose rakt ut till Gud: Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill...

Gideon är ett annat exempel. Till honom sa Gud så här i Dom 6:12: HERREN är med dig, du tappre stridsman. Som svar säger då Gideon några verser senare detta: O Herre, hur skulle jag kunna rädda Israel? Min ätt är ju den oansenligaste i Manasse och jag själv den ringaste i min fars hus. Gud hade här precis kallat honom en tapper stridsman och ville att han skulle vara den som skulle befria Israel ur midjaniternas våld. Gideon håller inte med Gud, han ser sig själv som så långt ifrån en tapper stridsman som man kan komma.

Vi har också Paulus som i 1 Kor 2:3 skriver detta: Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Han var kallad av Gud att nå ut med evangeliet till hedningarna och hade fått en väldigt stark uppenbarelse av Gud, men ändå kände han sig på detta sätt.

Så här står det om just svaghet i Bibeln i 1 Kor 1:27-29: Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud.
Här framkommer det tydligt att Gud har utvalt det som är svagt för att ingen människa ska kunna berömma sig inför Honom. Mose, Gideon och Paulus kunde exempelvis inte säga att allt som de åstadkom klarade de själva för att de var starkast och bäst. Mose ledde ett helt folk ut ur fångenskap, Gideon besegrade midjaniterna och Paulus gick ut med evangeliet till de onådda hedningarna. Det är inga småsaker vi pratar om här. Allt detta gjorde de genom Guds kraft som verkade i de, därför är det också Gud som får äran för detta. Istället för att vi tänker att det var tack vare Mose, Gideon och Paulus så tänker vi att det var tack vare GUD. Det enda som de här männen behövde göra var att följa Gud och låta Hans vilja ske i deras liv och ta emot vishet och kraft från Honom som är Herre över himmel och jord.
Då Jesus säger i Joh 14:12 att den som tror på Honom ska utföra de gärningar som Han gör och till och med större än dessa så menar Han att vi ska göra det av tro och i Hans kraft. Inte i vår egen. Det är som Paulus skriver i Ef 6:10: Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Och sen vidare i Fil 4:13: Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.

Så att man kan känna sig svag ibland och nästan undra om Gud led av tillfällig sinnesförvirring då Han kallade en till att göra något kommer i ett helt annat ljus då man ser vad Bibeln faktiskt säger om detta. Det är ju aldrig meningen att vi ska klara jobbet själva, utan vi har ju Gud med oss som använder oss för att Hans vilja ska ske på jorden. Vi behöver bara låta oss själva bli använda av Gud och leva i kallelsen så ska vi till och med kunna utföra större gärningar än vad Jesus själv gjorde...

Rättfärdig genom tro.

Nu lägger jag upp ännu en bibelundervisning som jag har skrivit och som tidigare har blivit publicerad på den här bloggen. Och som jag skrev i samband med den förra bibelundervisningen så tänker jag försöka att tänka på att lägga upp en åtminstone en gång i månaden. Den här gången får det handla om att bli rättfärdig genom tro.



Det finns två sätt för en människa att bli rättfärdig – genom lagen och genom tron.
Genom lagen har dock ingen människa kunnat bli rättfärdig eftersom vi alla är syndare. Vi har helt enkelt inte kunnat hålla lagen utan var tidigare tvungna att offra djur som ett ställföreträdande offer för våra synder. Detta finns att läsa om i Gamla Testamentet. Då Jesus kom så förändrades dock detta i och med att Han offrade sig själv. Han tog på sig alla våra synder och all vår skam. Han spikades upp på ett kors och dog. Detta gjorde Han för att vi ska få liv genom Honom och för att vi genom tron på Honom ska bli rättfärdiga inför Gud. Inte genom våra gärningar eller genom att försöka vara duktiga – utan helt och hållet genom tron på Jesus Kristus. Precis som Paulus skriver i Rom 5:1: Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Han skriver också i det tredje kapitlet att ingen människa förklaras rättfärdig genom laggärningar och att lagen ger insikt om synd. I vers 23-34 står det: Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. Vi förtjänar det alltså inte och blir det enbart genom nåd.


(Bilden är hittad via Google tidigare.)
På grund av att Jesus offrade sig själv kan vi bli rättfärdiga inför Gud och få gemenskap med Honom.

Tidigare inlägg

RSS 2.0