Throwback thursday med Cher!

När jag var liten, typ mellan åtta och tio år ungefär, hade jag en period när jag lyssnade på Cher. Det var speciellt några låtar som jag kommer ihåg att jag hade fastnat för, och de här två var med bland dem. Jag kommer ihåg att jag verkligen älskade de här två låtarna. Om jag inte minns helt fel så var det inte så ovanligt att jag stod hemma i mitt rum och mimade lite under den här perioden. Att jag började tänka på just detta nyligen beror på att Polly nämnde Cher i sin blogg för inte så längesen. Då började jag lyssna lite på några låtar igen av ren nostalgi, och tänkte sen att det kanske kunde vara en kul grej att skriva om också…
 
 

But oh my, don't try to get close, I'm just gonna leave, cause baby I'm a lone ranger…

En till låt med Rachel Platten som jag har fastnat för, förutom Fight Song som jag skrev lite om här, är denna. Den heter Lone Ranger och jag kan känna att jag känner igen mig alltför väl i texten. Mer än vad jag önskar att jag gjorde. Jag är fortfarande skadad av allt som hände way back then, men jag kämpar på, det gör jag, och det finns hopp för mig.
 
 
Sometimes I get high, sometimes I get low,
But I'm calm as can be in a room full of strangers,
But oh my, don't try to get close,
I'm just gonna leave, cause baby I'm a lone ranger…
 
Much less brave than I admit,
Much more scared than they all think,
But I'm protecting this organ in my chest,
Cause the blood, sweat and tears, they can make quite a mess…
 
I don't wanna get broken, baby,
I don't wanna get broken, baby,
I don't wanna get broken, babe,
Cut open, babe, cut open, babe…
 

This is my fight song, take back my life song, prove I'm alright song…

Någon gång före nyår hittade jag den här låten på lil' babustyle's blogg. Jag fastnade för den direkt, och på ett sätt känns det som om den här låten är perfekt för mig för det här året. Jag vill att det här året ska bli mitt år och jag vill kämpa för att må bättre än vad jag gör idag.
 
 
Like a small boat on the ocean, sending big waves into motion
Like how a single word, can make a heart open
I might only have one match, but I can make an explosion…
This is my fight song, take back my life song, prove I'm alright song
My power's turned on, starting right now I'll be strong, I'll play my fight song…
 

My year in music 2015, from Spotify. ♥

I slutet av förra veckan lyckades jag äntligen komma på hur jag skulle få tag på mitt musikår från Spotify. Man behövde alltså gå in här och det gick inte att komma åt det från själva programmet där man lyssnar på musiken. Oh well, better late than never. :)
 
Jag tänker här dela med mig av stora delar av mitt resultat. Det kommer att bli en hel del bilder och många kommer att vara klickbara, så om du till exempel klickar på den första bilden så kommer du till Howie Day på Spotify.
 
Först ut kommer jag att dela med mig av mina fem mest spelade artister under 2015. Detta är något som det är lite extra kul för mig att se eftersom jag rent generellt lyssnar på specifika låtar och inte specifika artister. Av den anledningen har jag också valt att inte lägga upp mina mest lyssnade album då det kan upplevas som lite missvisande på ett sätt då jag i en del fall kanske endast lyssnat på en låt om och om igen på ett album och inte albumet som helhet. Jag har dock artister som jag verkligen gillar och som jag antingen har fastnat för flera låtar hos eller som jag lyssnar på i stort, och detta resultatet känns utifrån detta inte helt förvånande. Att Howie Day vinner med hästlängder är inte alls konstigt då han har gjort min absolta favoritlåt som står för typ två tredjedelar av de där 1 852 lyssningarna, hah.
 
 
När det kommer till mina mest spelade låtar så ser ni ju själva att om jag verkligen älskar en låt så lyssnar jag på den väldigt mycket. Jag kan alltså ha mina favoritlåtar som jag kan lyssna på om och om igen; vissa under en väldigt lång period och vissa under en något kortare period. Och sen finns det ju såklart även de där låtarna som jag inte verkar vara kapabel till att tröttna på. Collide är en av dessa låtar, och som ni kan se så är den till och med här i två olika versioner.
 
 
Lite kuriosa:
 
 
Artister som jag har lyssnat mycket på fördelade över året:
Shinedown och Ulrik Munther är perfekta exempel på där jag har nördat en enda låt så mycket så att artisten dyker upp här, hah. I'll Follow You Down och Nån Gång är låtarna i fråga.
 
 

You finally find that you and I collide… ♥

För ungefär ett och ett halvt år sedan fastnade jag för Collide med Howie Day. Jag hörde den i en musikvideo som ett fan hade gjort om Janeway och Chakotay från Star Trek: Voyager. Det blev låten som låg etta på min lista med mest lyssnade låtar i Spotify typ hur länge som helst, och det är fortfarande min absoluta favoritlåt trots att det har gått så lång tid nu. Jag lyssnar fortfarande på den väldigt ofta och gärna i många olika versioner, så ni kan ju tänka er hur glad jag blev när jag såg att det nu finns en liveversion på Spotify. Den här låten förtjänar kort sagt ett eget inlägg - big time.
 
 
 

Dressed For Success med Roxette!

Planen var egentligen att jag skulle lägga upp en Top 10 idag som en kul grej då det var väldigt längesen sist. Men Spotify har i sin nyare version inte med möjligheten att se topplistan med sina mest lyssnade låtar som min lista baserades på, och i den gamla versionen som jag har i mobilen och som installationsval på skrivbordet så har den inte uppdaterats på kanske två veckor. Så istället för att lägga upp en version som inte är helt aktuell så väljer jag att bjuda er på en de låtarna som jag lyssnar ganska mycket på just nu; Dressed For Success med Roxette. Det är den perfekta låten att lyssna på när man ska på arbetsintervjuer till exempel, hah. Och på tal om det så var jag på en idag, på urologen, och de ska höra av sig under nästa vecka.
 
 
Det skulle förresten vara nice att gå på en konsert med Roxette nån gång. Nån mer som blir sugen när ni ser den här videon? 
 

En horisont där rädslan inte bor, ett bättre liv, de hoppas och tror…

Jag såg den här videon på Annas blogg förut och då jag inte följer Så mycket bättre så var det första gången jag hörde den här låten. Jag fastnade för den direkt och tycker att budskapet är fantastiskt. Vi måste förstå hur bra vi faktiskt har det och att det finns människor som flyr för sina liv som vi har en möjlighet att hjälpa. Jag skrev om Paris tidigare idag, och nu vill jag istället lyfta fram till exempel Syrien där flyktingkatastrofen är stor och där kriget rasar. Vi kan inte hjälpa alla, men vi kan hjälpa några. Vi kan faktiskt hjälpa ganska många. Tänk er människor som tvingas lämna sina hem, som kanske inte har mer än kläderna på kroppen och som inte vill något mer än få känna trygghet igen. Tillsammans kan vi kämpa för en bättre värld och ett bättre liv åt oss alla. Vi är inte värda mer än vad de är, vi hade bara turen att födas i ett land som inte befinner sig i krig. Det tål att tänkas på.
 
 
Hissa flaggan och förstå, den kan va mer än gul och blå,
Lyckolandet, vi som hade tur och fann det.
…Två barn, en mor, på havet i en båt,
De flyr ett krig, där alla släktingar gick åt,
En horisont där rädslan inte bor, ett bättre liv, de hoppas och tror.
 

Tim Russ sings "Renegades"!

Okej, så jag gillade typ inte pilotfilmen för Star Trek: Renegades. Men det är Star Trek, och det är skådespelare involverade från bland annat Star Trek: Voyager, så jag håller mig ändå lite uppdaterad om vad som händer med Renegades. Det senaste är att de planerar att fortsätta och göra två avsnitt som jag antagligen kommer att ge en chans åtminstone. Om inte annat så för att Robert Beltran som spelade Chakotay i Voyager kommer att vara med! Nu hoppas jag bara att de inte "gör något dumt" med hans karaktär, heh.
 
Hur som helst så tänkte jag dela med mig av den här videon där Tim Russ som spelar Tuvok sjunger "Renegades"-låten tillsammans med sin dotter Madison.
 
 

I have written you down, now you will live forever…

Poet är en låt av det engelska rockbandet Bastille som jag verkligen har fastnat för. Jag har lyssnat massor på den här låten på sistone och tycker att det är på tiden att jag delar den här med er.
 
 
I can't say the words out loud
So in rhyme I wrote you down
Now you'll live through the ages
I can feel your pulse in the pages
I have written you down
Now you will live forever…
 

Just reach up, don't give up, until you you've touched the sky… We were all meant to fly…

Jag känner att jag vill dela med mig av Avril Lavignes senaste låt Fly idag. Bara för att den är så underbar, och för att det är en av de låtarna som jag känner har peppat mig och gett mig styrka under praktiken. Praktiken som för övrigt tar slut imorgon då jag har min sista dag. Så vad är väl då mer passande än att avsluta allt med den här låten och le åt att det faktiskt gick bra den här gången.
 
 

Today is the greatest day I've ever known… ♡

Några av er kanske kommer ihåg den där filmen, If I Stay, som jag skrev om i början av den här månaden. Låten som jag fastnade för i den filmen lyssnar jag fortfarande ganska mycket på. Den har liksom fastnat i mitt hjärta litegrann. Jag gillar hur positiv den här låten är och hur glad jag blir av att lyssna på den. Så jag tänkte att jag delar den här med er så kan vi sjunga med tillsammans…
 
 

Cause no matter what people say, from today you'll stand up straight and wipe those tears away. Don't stop believing…

En låt som jag fastnade för i våras och som jag fastnade lite för igen ganska nyligen är Don't Stop Believing med Mariette. Kanske för att praktiken började och jag liksom behövde få fortsätta tro och hoppas att allt skulle gå bra den här gången. Hur som helst så är det här en väldigt bra låt och video så jag vill dela den mer er här.
 
 

Ryan Dolan - Start Again.

Detta är en låt som jag har lyssnat en del på de senaste veckorna. Texten påminner mig så mycket om mitt eget liv och hur jag mådde när jag växte upp. Hur jag under en period levde med självmordstankar. Hur det faktiskt gick så långt så att jag tänkte på hur jag skulle vilja dö och dagdrömde om det. Men jag fick en ny början och ett bättre liv. När det gäller vissa saker så skulle jag nog behöva ytterligare en ny början, men jag vågar tro på att den en dag kommer.
 
 
Life was hard and I got down, but I got up and carried on
Time passed so slow
The life I lived was all in vain, a worthless show upon this game
Time was so cold
 
'Cause I can live a lifetime living these lies
I can laugh and act okay
I can show a smile and say I'm happy
But there has gotta be a better way
 
…'Cause I can live a lifetime living this life or start again
…So I won't waste a lifetime living this life, I'll start again
 

Jon Henrik Fjällgren - The Reindeer Herder's Joik.

Jag har lyssnat en del på Jon Henrik Fjällgren den senaste tiden och tänkte därför att jag skulle dela med mig av en av hans jojkar som kanske inte är lika välkänd som Jag är fri som han tävlade med i mellon. Det här är renskötarens jojk och den är en av mina favoriter. ♥
 
 

Jag såg Jon Henrik Fjällgren på Grönan igår!

Igårkväll var jag på Grönan och såg Jon Henrik Fjällgren. Jag hade en helt fantastiskt rolig kväll som jag tänkte berätta om lite nu och även visa några bilder samt en av inspelningarna som jag gjorde med mobilen.
 
Jag kom till Grönan cirka två timmar innan konserten skulle börja, så jag var i tillräckligt god tid för att få en bra plats. Stod längst fram nära mitten av scenen. Min vän Diana var där också, men hon hade fotopass så vi stod inte tillsammans under själva konserten. Men det var ändå kul att inte vara där helt själv åtminstone. Konserten var hur som helst helt underbar. Jag har verkligen fastnat för hans musik. Trots att jag inte förstår vad han sjunger så är det liksom ändå som att det går rakt in i hjärtat på ett väldigt speciellt sätt. Tänk er det som att han istället för att sjunga till förståndet där vi kan förstå en text så sjunger han till själen, och det blir något väldigt vackert. Konserten var lite under en timme lång och han sjöng dels låtar som är med på hans senaste skiva, t.ex. Utøya och My Home Is My Heart, men även andra låtar som t.ex. en jojk om hans hund och så spelade han en jättefin melodi på en flöjt som han fick när han var i Colombia där han är adopterad från ett indianskt ursprung. Han berättade att när han fick den så hade han sagt att han inte kunde spela flöjt, men då hade mannen som gett honom den sagt att det kunde han visst. Vilket uppenbarligen stämmer mer än väl. Melodin som han spelade på flöjten var dessutom tillägnad Colombia. Och självklart sjöng han även Jag är fri som han tävlade med i Melodifestivalen. Det var riktigt kul att få se honom live, och han hade även en signering efteråt där jag lyckades övertala Diana att ta en bild på mig tillsammans med honom. Jag rev även loss en tom sida längst bak i min kalender som han kunde signera i brist på något annat. Så jag skulle säga att kvällen inte bara blev fantastisk utan även över förväntan. Visserligen hade jag hoppats att konserten skulle vara lite längre, men jag hade inte förväntat mig att jag skulle få träffa honom efteråt vilket blev ett plus. Från det lilla jag har sett så är han verkligen en jättefin människa med ett hjärta minst lika stort som Kebnekajse.
 
 
 
 

Colbie Caillat - Try. (Du är bra som du är!)

För några veckor sedan såg jag den här videon för första gången. Jag tänkte redan då att jag ville lägga upp den på bloggen någon gång, men det har inte blivit av. Inte förrän nu. Det är en bra låt med ett väldigt bra budskap. Ett budskap som säger att du är bra som du är. Det kan vi alla behöva höra ibland. ♥
 
 

Men för all del… Jag kan ha fel. ;p

Den andra terminen är påbörjad och jag är inkastad i ett grupparbete som handlar om omvårdnad av äldre, lite förberedelse för praktisk träning på KTC (Kliniskt Tränings Centrum) nästa vecka och sist men inte minst förberedelser inför VFU:n som börjar om drygt två veckor. Jag är lite nervös, men samtidigt otroligt glad. Att få hänga på Karolinska sjukhuset i Huddinge i fem veckor är verkligen inte helt fel. Och just det, den där grupptentan blev jag godkänd på och anatomitentan som missades pluggar jag till och ska göra nästa lördag. Det är ganska fullt upp just nu, skulle man nog kunna säga. Det har inte blivit mycket tid vid datorn de senaste dagarna. Men jag klagar inte. Life's good.
 
Ikväll påbörjas en bönehelg i SOS och då jag tänkte på det på bussen på väg hem igår kände jag mig som ett barn på julafton. Fredag kändes det som också, fast det var det inte. Men idag är det dags. Bönenatt vid tio, sen hem och sova efter två, tillbaka till eftermiddagen imorgon, hem på kvällen och sen ses vi på Polstjärnan på söndag. Vi kommer att hänga med Gud. Det kommer att vara fantastiskt, och av vakenhetsskäl bjuder Williams mig på Red Bull ikväll och jag bjuder henne på choklad. Sen är det ju inte fel att sova nån timme innan det är dags att åka ikväll. Kommer hem tidigast efter halv tre om vi får skjuts, och annars får det bli nattbuss hem och då hinner nog klockan bli halv fyra. Så jag borde använda tiden jag har nu till att plugga, vilket jag ska. Ska bara skriva klart här och platta håret först.
 

Igår var det min namnsdag och förutom ett gulligt kattkort från morföräldrarna blev jag firad av Helena. Hon kom hem från affären på eftermiddagen en stund efter att jag ramlat in från skolan och betedde sig något skumt. Jag blev utkastad från köket och fick inte ens slänga ihop lite middag innan. En stund senare kom hon in till mig där jag låg på mage i soffan med min tjocka omvårdnadsbok som sällskap och sa att jag skulle kolla facebook. Inte likt henne. Då hade jag en liten inbjudan eller vad vi ska kalla det. Helena hade fixat tacos och sen kladdkaka och grädde till efterrätt! Hon är bäst!
 
Och så var det den här låten från 1968… Då jag först flyttade in här i höstas så blev det en grej av att Helena ibland sa "Men för all del… Jag kan ha fel." Jag visste inte var det kom från. Men så för nån dag sen så såg vi den här videon på youtube och nu har en gammal eurovision-låt från 60-talet fastnat i min hjärna. Den är så lustig på nåt sätt, och moves som killen gör. Han är ju störtskön. Eller vad tycker ni?


But I do do feel that I do do will miss you much, miss you much…

Ikväll fastnade jag litegrann för en gammal låt som spelades varm då jag var liten. Jag har hört inte hört den på åratal, och då jag hör den ikväll påminns jag om hur fin den verkligen är. Då jag var liten förstod jag nog dock aldrig riktigt vad den egentligen handlade om.
 
 
En trappa ner har granen precis blivit klädd och jag hjälpte till på ett hörn med det och visade även upp granen för katten Tarzan. Snart ska vi fika och senare blir det nog seriemys med mormor om jag orkar det. Sanningen är den att jag är väldigt trött ikväll. Det blev sent igår eftersom inspirationen flödade och jag då inte var trött överhuvudtaget. Tyvärr fick jag inte sova så länge som jag hade tänkt imorse på grund av högljudda morföräldrar. Morfar hör dåligt så det blir lätt hög ljudnivå en trappa ner, och uppenbarligen hade de något att banka på just den här morgonen. Jag får sova mer inatt, helt enkelt.
 
En del av eftermiddagen spenderades på tal om något annat med att göra en ny mailadress. Förutom skolmailen, SOS-mailen och gmailen till mobilens Google-konto har jag en annan mail som är mer privat. Jag har haft den i åratal. Säkert sju år, skulle jag gissa på. Problemet är bara att den har lyckats bli dränkt i skräppost och reklammail och till slut rinner bägare över, som man brukar säga. Inte för att jag mailar så mycket, men det är inte kul att ha en mail som är så. Så det blev en ny med allt vad det innebär. Byta mail på facebook och andra ställen har gjorts. Det blir lite som en ny början nu då det snart är ett nytt år. Eller nåt. :p


Because of you…

Idag känns det bättre. Trots att jag måste erkänna att jag återigen sitter med tårar i ögonen, det vackra glaset till hälften fullt med cola och förlorar mig i en låt. Men jag vet att jag tar mig upp igen. Jag vet att jag antagligen om bara några dagar har glömt allt det här och skrattar som vanligt igen i en vardag full av galna upptåg och tokryck. Den vetskapen gör mig trygg. Den vetskapen gör så att jag för en liten stund till kan lyssna på de här vackra orden som påminner mig alltför väl om allt jag en gång gick igenom. Om allt det där som fortfarande ibland kan få mig att känna mig som en liten sårbar flicka som nästan är gjord av glas. Om allt det där som fortfarande vid vissa tillfällen gör det svårt för mig att låta människor komma nära. Det där som man liksom inte pratar om så mycket. Det som mer och mer bleknar bort, till det en dag inte längre finns kvar. Då kan jag säga att jag har gått vidare på riktigt. Till den dagen är här planerar jag att fortsätta skratta vid varje tillfälle jag får, fortsätta göra galna saker ibland och fortsätta kämpa för att en dag bli hel. För den dagen kommer. Det vet jag. Ibland är allt så bra så att jag till och med lyckas intala mig att den redan är här, och det är väl inte fy skam. Jag har kommit långt. Oavsett vad som från början skapar en svacka så tar jag mig alltid upp igen. Oavsett om det är minnen, rädsla att förlora de bästa som liksom nästan är de enda jag har, stress eller den svagaste delen av mig som inte är helt stadig än. Det blir bra. Jag lovar.
 
Kelly Clarkson - Because of You
 
Because of you I'll never stray too far from the sidewalk. Because of You I learned to play on the safe side so I don't get hurt. Because of you I find it hard to trust, not only me, but everyone around me. Because of you I am afraid…
 
Idag känner jag mig lite positiv igen. Tentan gjordes inte idag, men då jag väl gör den kommer det att gå bra. Jag får väl se lite fyrverkerier som tröst för att det inte blev av idag. Det finns för mycket bra i livet för att jag ska gräva ner mig över en missat tenta, helt enkelt.


Rock'n'Roll, kanske några tårar och lite läskeblask på det då…

Jag är trött. Trött ända in på djupet. Trött på så väldigt mycket. Jag sov nio timmar inatt, flera timmar under eftermiddagen och ändå har ögonen redan börjat gå i kors. Trots det har jag lust att sitta uppe hela natten och fortsätta lyssna på musik och glömma alla världens problem. Jag har inte tagit mig hem till tentan och egentligen är det inte hela världen. Det är inte så mycket som händer förutom att man får en ny chans senare. Jag är väl bara på riktigt dåligt humör idag, helt enkelt. Men imorgon är det en ny dag och på måndag är det en ny vecka. Snart är det ett nytt år, också. Det blir bättre. Men just nu erkänner jag att jag inte orkar le eller säga något klämkäckt. I princip hela hösten har varit jobbig av olika anledningar som jag inte tror att jag vill skriva här. Vi har alla våra svackor, och det borde jag veta alltför väl med tanke på min uppväxt från helvetet. Så just nu vill jag bara lyssna på Rock'n'Roll, kanske gråta en skvätt och dricka ur läskeblasken ur det fina glaset med fot. Something sweet or something strong, seems like love no longer can turn me on
 

The Sounds - Rock'n'Roll
 
Det känns som om jag borde skriva något positivt här på slutet. Men kan vi ta det en annan dag? Så länge jag lovar att den dagen kommer…


Tidigare inlägg

RSS 2.0