Paket från mormor och morfar, och hur livet rullar på någorlunda som vanligt.

Nu halvligger jag uppe i min säng med mina nya svarta mysbyxor från HM på mig och med datorn i knät. Det är så skönt att få slappna av lite. Jag tog en promenad fram och tillbaka till ICA för en stund sen för att hämta två paket som mormor och morfar hade skickat, plus handla lite medan jag ändå var där. På vägen hem kändes det nästan lite som om armarna skulle trilla av på grund av de något tunga påsarna, och om vi räknar in att jag kände samma sak fast typ två gånger värre i måndags när jag hade handlat så är det kanske läge att säga att det är dags att börja besöka gymmet igen…
 
Bland annat detta låg i ett av paketen; en matlåda full med kakor som mormor har gjort. ♥
 
Förutom armar som tror att de ska trilla av så har mitt liv varit någorlunda som vanligt den senaste veckan. Nästan i alla fall. Jag var hundvakt åt grannens hund i lördagskväll vilket verkligen påminde mig om hur kul det kan vara att gå ut med en söt liten vovve. Sen nu i början av denna vecka har jag shoppat, bland annat mysbyxorna som jag nämnde tidigare och världens snyggaste varma tröja. Det kanske blir nån bild längre fram, vi får se. Annars så har jag också skrivit på anställningsbevis och skickat in till sjukhuset nu i veckan, så allt blir liksom lite mer verkligt hela tiden även om jag fortfarande misstänker att jag kanske kommer dit på min första dag och känner det som att det är dags för en till praktik. Annars så kämpar jag på som vanligt och ibland har det varit lite upp och ner på grund av fortfarande obearbetade och jobbiga saker, men jag har hopp om att det kanske faktiskt kan bli helt bra. Jag måste bara våga ta itu med all skit och försöka gå vidare på riktigt. Men nog om det. Nu vill jag bara fortsätta njuta av de lediga veckorna som jag har kvar och ta vara på allt som är bra i livet.
 

And life goes on in the darkness…

De senaste dagarna har det verkligen inte hänt speciellt mycket. Jag och H har haft kladdkaksmys och en väldigt försenat kladdkakans dag då hon var bortrest förut, en dag bjöd jag henne på middag och annars har det mest varit usual stuff, liksom. Ärligt talat så har jag varit ganska trött vilket antagligen har varit en blandning av att jag har sovit för mycket och av att det är mörkt ute typ halva dagarna. Fast på ett sätt är det väl ändå ganska mysigt, om jag nu ska försöka vara lite positiv. Ni vet, levande-ljus-sitta-i-sängen-med-datorn-och-en-tv-serie-mysigt.
 
En gammal bild som ni nog inte har sett på flera år typ.
 
Idag blir väl dock lite mer händelserik åtminstone. Först ska jag till biblioteket här i närheten och kopiera min sjuksköterskelegitimation som kom med posten igår, sen blir det fika med Hanna inne i stan och innan jag åker hem ska jag köpa några grejer.
 

Känslor all over the place, och så har jag tackat ja till ett jobb också…

Idag är det verkligen känslor all over the place här hos mig. För det första så har jag tänkt och grubblat väldigt mycket de senaste veckorna, och speciellt nu den här sista veckan. Det har varit mycket som liksom har snurrat omkring i huvudet. Det har varit beslut som har tagits mer "på riktigt" och jag ska ta itu med allt som har varit, och som till viss del fortfarande är, och verkligen försöka komma vidare med mitt liv fullt ut. Imorgon kan man väl kanske till och med säga att jag ska ta ett stort första steg mot det. Bara för att livet kan vara så underbart och fantastiskt egentligen. Ni som har följt bloggen ett tag kanske förstår vad jag pratar om, men utöver det så kommer jag nog inte att skriva så väldigt mycket mer om detta för tillfället då jag tror att jag vill hålla fortsättningen och hur det utvecklas lite för mig själv åtminstone till en början.
 
Vi kör på en bild av mig från 2006 idag. En riktig gammal goding med andra ord, hah. Det kändes som att den var lite passande med tanke på hur mycket jag har tänkt tillbaka på hur livet var förr den senaste tiden.
 
Ytterligare en anledning till känslor all over the place har varit att chefssjuksköterskan som jag var på intervju hos i fredags ringde idag och ville erbjuda mig jobb som jag tackade ja till. Så jag ska börja jobba på urologen i januari. För en månad sen hade jag precis avslutat min sista praktik, hade inte riktigt fattat att jag verkligen var klar med hela utbildningen och att jag hade en sjuksköterskexamen. Det kändes så overkligt så att det liksom inte var sant riktigt. Nu har jag precis tackat ja till en tillsvidareanställning som sjuksköterska på heltid. Så nu snackar vi nästan ännu mer overkligt, hah. Men det lär väl sjunka in med tiden precis så som saker brukar ha en förmåga att göra. Hon ska skicka hem papper till mig med anställningsbevis som jag ska skriva på, så om inte annat så kanske det sjunker in lite mer då. Jag får återkomma om det, helt enkelt.
 

Och så hittade jag inte ut ur byggnaden…

Broschen och examensbeviset är hämtat, ansökan om legitimationen är inskickad, jag har varit på en första typ av "introduktionsintervju" eller vad vi ska kalla det på rekryteringscenter på Karolinska igår och på fredag ska jag på en intervju på en av avdelningarna där jag har sökt jobb. Så jobbsökandet går framåt och det känns kul. Jag känner mig peppad på att börja jobba sen, men samtidigt lite nervös och pirrig. Men det är väl bara naturligt att känna så. Hur som helst så kändes det som att intervjun igår gick bra. Jag var inte så nervös som jag hade trott att jag kanske skulle vara, utan det kändes mest roligt. Hoppas att det känns så på fredag också, hah.
 
För er som gillar att höra om när man gör bort sig lite så har jag nu förresten ännu en kul historia relaterat till mitt dåliga lokalsinne. Jag hittade som tur var till intervjun utan problem igår. Jag hade kollat på en karta innan och sett var byggnaden låg i relation till sjukhusets huvudbyggnad och hur jag skulle gå för att komma dit. So far so good. Det var sen när jag skulle gå därifrån som jag lyckades gå vilse inne i byggnaden och inte hittade utgången, hah. Jag hade råkat åka ner till fel våning eftersom jag inte varit uppmärksam på att jag inte hade gått in på plan 0 utan på plan 1. Och nej, plan 0 var inte källarvåningen för er som undrar över det, utan det var våningen som hörde till den gröna knappen i hissen. Efter ett tag hittade jag ju dock såklart ut, för annars hade jag nog inte suttit här nu…
 
 

Livet med jobbsökande, typ.

När jag satt och skrev på ett av två personliga brev till de jobb som jag nu har sökt så fick jag tillbaka lite av den där känslan där jag nästan undrar om det verkligen är på riktigt. Men jo, det är väl det nu. Jag kände mig så himla inspirerad sent på söndagkväll så jag satt och lyssnade på Dressed for Success med Roxette på repeat och skrev för fulla muggar. Jag bestämde nog lite redan där och då att när jag blir kallad till intervju sen så ska jag lyssna på den låten på vägen dit, hah. Det känns som en vettig plan. Annars så fortsätter jag kolla på nya jobbannonser typ nästan varje dag då jag gärna söker till flera olika intressanta avdelningar och bestämmer mig sen längre fram mellan dem som vill ha mig och som ger vettig lön. Idag fick dock leka detektiv för att lista ut om en annons gällde Huddinge eller Solna då de inte alls hade nämnt något om det. Tyvärr så var det dock i Solna, och det blir lite fel sida om stan för mig. Nyss såg jag en annons från akutmottagningen i Huddinge där de nu ska starta ett pilotprojekt där omvårdnadspersonalen under hela nästa år får möjlighet att arbeta 80 % med heltidslön. Blir så frestad att slänga iväg en ansökan dit med! Men nope… Jag skulle ju inte börja på akuten som första arbetsplats hade jag ju bestämt mig för. Men nån gång så! Akuten är en av tre ställen där jag vill jobba nån gång. De andra två är transplantation och på någon typ av hjärtavdelning. Och sen eventuellt att jag vill prova jobba inom ambulansen, fast det får vi se längre fram. Till att börja med vill jag bara börja någonstans där jag tror att jag skulle trivas och försöker att inte vara alltför petig.
 
Ni har sett den här bilden förut, men jag visar den igen för den är speciell. Den är från våren 2012 innan jag började plugga till sjuksköterska. Jag stod och väntade på bussen utanför Huddinge sjukhus och dagdrömde om att jag en dag kanske skulle jobba där, och nu söker jag jobb där.
 
Imorgon ska jag förresten åka in till skolan för att hämta ut mitt examensbevis och få min brosch. Planen är att jag ska förbereda så att jag kan skicka in ansökan om legitimation redan samma dag då jag har blivit lovad av administrationen att jag ska få en vidimerad kopia på en gång. Så om ungefär två veckor kommer jag att ha en legitimation också. Erica, legitimerad sjuksköterska. It has a nice ring to it.
 
Och ja, annars händer det inte så värst mycket. Jag är arbetslös och njuter typ av livet, funderar på saker, drömmer, äter choklad, glor på serier och fastnar i Star Trek: Voyager-böcker. Så jag har inte så mycket mer att berätta egentligen, så ni får väl stå ut med allt jobbsökarbabbel från min sida för tillfället. Imorgon dyker förresten del två av tre upp med svaren från frågestunden för er som är intresserade av det.
 

CV-skrivande och lugn och ro.

Den här veckan har jag fortsatt att njuta av livet, och då framför allt av att inte längre vara en student. Jag har tagit det fortsatt lugnt och egentligen inte gjort så värst mycket. Men trots detta har jag tagit mig tid för att skriva ett CV. Det fick bli ett helt nytt då det gamla kändes så illa så att det var enklare att göra ett helt nytt dokument än att försöka ge det en makeover. Jag har också suttit och kollat in jobbannonser på Karolinskas hemsida och hittat två som jag har bestämt mig för att söka. Så jag har börjat pyssla lite med detta och tycker att det känns skönt att kunna göra det i lugn och ro utan att känna någon stress.
 
En gammal bild bara för att jag fortfarande kämpar med fotoinspirationen från och till.
 
När det gäller vissa saker har det dock blivit lite för mycket lugn och ro den senaste tiden. Jag lyckades vända på dygnet och har varit ungefär lika pigg som en patient i koma på mornarna, men nu tror jag att jag har börjat hitta tillbaka till en lite mer normal dygnsrytm igen. Annars har lugn och ro bestått i att sitta och glo på avsnitt av Days som jag hade samlat på mig när jag inte riktigt tog mig tid för att kolla där ett tag under praktiken. Så jag har haft det bra. Det har blivit mycket tid för mig själv också vilket har varit skönt. H har varit bortrest ett tag, so that's why. Kladdkakans dag missades, och nu ligger det förresten en kladdkaka i frysen och väntar på att min fina vän ska komma hem igen.
 

En del av mig är fortfarande nästan förvånad över hela situationen…

Innan jag skulle sätta mig framför datorn och ett avsnitt av Star Trek och äta frukost tidigare så lyssnade jag på ett meddelande på telefonsvararen. Det var ett meddelande från mormor som hon brukar kunna prata in av misstag om hon ringt mig och "glömt" lägga på när jag inte svarat. Så jag satt i soffan och flinade för mig själv medan jag lyssnade på hur mormor och morfar satt i bilen och pratade om hur lång någon var, att de absolut inte kunde stanna vid mormors syster för att mormor inte hade sin insulin med sig och lite så fortsatte det. Jag måste också erkänna att jag nästan skrattade högt när jag tyckte att det lät som att morfar sa att de skulle stanna för att han skulle kissa. Det han måste ha menat var dock att han skulle tanka, vilket ju inte riktigt är samma sak.
 
Hur som helst så njuter jag av ledigheten och tar det lugnt vilket känns så himla skönt att kunna göra. Det känns lite mer verkligt nu när det har gått några dagar att jag verkligen är klar med utbildningen, men fortfarande blir jag ändå nästan förvånad när mormor till exempel sa igår att hon hade satt in pengar på mitt konto bara för att hon och morfar tycker att jag har varit så duktig som är klar nu. Eller som när Susanne sms:ade i helgen och kallade mig för sjuksköterska och nämnde något om att planera en examensfest. Även om vi bortser från att jag blev förvånad av att hon ens tänkte i de banorna bara för att ingen någonsin har planerat en fest för mig. (Jag hade aldrig fester när jag växte upp heller eftersom jag hade det så jobbigt hemma och sen var det väl en del av mig som kände att jag kanske inte riktigt förtjänade det.) Men det var bara en parantes. Tänk att jag har tagit examen. Det är väl egentligen det som står för den största förvåningsfaktorn fortfarande. En del av mig tror nästan att det kommer att komma ett mail från en lärare med information om en missad inlämning eller vad som helst. Fast vad vet jag, det kanske är vanligt att känna lite så här när man inte har haft en ordentlig avslutningsceremoni utan när den sista dagen istället var en examination plus en sedan helt vanlig dag på praktiken…
 
En sån här fin brosch brukar man få på avslutningsceremonin, fast jag får väl min sen ändå i alla fall.
 
För drygt en vecka sen beställde jag sex nya Star Trek-böcker från Amazon, och två av de böckerna har redan hunnit komma. Jag lyckas alltid känna mig lite som ett barn på julafton när de här paketen kommer. Även om jag egentligen inte läser lika mycket och snabbt som för ett år sen när jag nyligen hade börjat med de här böckerna och var helt uppslukad i dem, så har jag fortfarande inte tröttnat och är absolut inne på att läsa alla böcker om min underbara Voyager-besättning and then some. På tal om paket så funderar jag förresten på att beställa denna snygga sjuksköterskeklocka lite längre fram.
 

Jag klarade det! Nu är jag typ... sjuksköterska! :)

Jag var ganska så nervös imorse när jag kom till avdelningen för mitt sista pass. Läraren som skulle examinera mig på den kliniska examinationen var redan där och jag gör mig inte alltid så bra i examinationssituationer så jag kände mig inte helt som mitt vanliga avslappnade och glada jag men försökte hålla en god min ändå. Läraren sa att hon skulle observera mig lite på avstånd, så jag hade i alla fall ingen som stod precis bakom min axel, och sen skulle jag i princip bara göra mina vanliga morgonrutiner på avdelningen. Läraren observerade i lite mindre än två timmar och sen sa hon att vi kunde prata en stund, och hon tyckte att det hade gått bra. Jag var ärligt talat något osäker på vad hon skulle tycka då jag kände mig lite off med hela examinationssituationen och därför inte var avslappnad på samma sätt som jag annars brukar kunna vara. Men jag fick nästan enbart positiv kritik. Hon hade en grej som jag kunde tänka på och göra bättre, men annars tyckte hon att det hade gått bra och jag blev godkänd. Så nu är jag godkänd på praktiken och på den kliniska examinationen, jag åkte in till skolan när jag hade slutat och lämnade in lite papper och sen åkte jag hem som en arbetslös kvinna, haha. Tro det eller ej så känns det så härligt att säga att jag är arbetslös nu eftersom det innebär att jag inte är student längre. Nu behöver jag bara vänta på att examinationsbeviset ska skickas hem så ska jag ansöka om min sjuksköterskelegitimation hos Socialstyrelsen sen. Ska vara ledig nästa vecka tänkte jag och sen ska jag börja pyssla med mitt CV och kolla in lite jobb. Lite sjuksköterskejobb.
 
Jag pratade med mormor när jag hade slutat och pratade i över en timme. Hon och morfar är typ helt överlyckliga nu, sen hade min söta roomie sms:at och ville att jag skulle ringa och berätta hur det gått. Så jag, som fortfarande håller på att skaka av mig en förkylning, lät nog min hals jobba lite too much där ett tag, haha. Det känns dock fortfarande overkligt. När jag pratade med mormor och hon kallade mig för sjuksköterska så kände jag liksom att jag hade ju svarat i telefonen på avdelningen bara en timme innan som Erica sjuksköterskestudent. Men mormor har rätt. Nu är jag typ… sjuksköterska!
 
 
Har suttit och käkat en mandarin medan jag skrev detta, fast egentligen är jag vrålhungrig. Men H fick för sig att hon ville bjuda mig på pizza, så vi väntar på att de ska komma med den nu. Och medan jag skrev detta så kom våra pizzor, så nu ska vi sätta oss och käka, glo på en serie och bara njuta av livet.
 

Sista dagen på praktiken.

Idag är det min allra sista dag på praktiken. Det är den sista dagen på den sista praktiken på sjuksköterskeprogrammet. När detta publiceras är det bara nån timme kvar till jag lämnar ortopedavdelningen som jag har varit på i sex veckor och sjukhuset för den här gången. Jag har längtat efter den här dagen så länge nu, och nu är den äntligen här. Jo, jag har trivts väldigt bra på den här praktikplatsen, men med tanke på hur det var i våras och hur många känslor och tankar jag har haft inför att göra den här praktiken så känns det så otroligt skönt att ha klarat mig igenom det och att det är över nu. Jag gissar på att jag kommer att ha en lite extra härlig fredagskänsla när jag sätter mig på bussen på väg från sjukhuset den här gången, om vi säger så…
 
(Bild härifrån.)
 
Den kliniska examinationen som jag hade idag hoppas jag att jag klarade, för i så fall ska jag vara klar med allt på hela utbildningen nu och kan verkligen släppa alla tankar på det helt och hållet. Jag hoppas att jag klarade det. Om jag inte är helt slut i huvudet när jag kommer hem får ni säkert höra något från mig under kvällen. Men oavsett hur det gick så är praktiken slut nu i alla fall, och det i sig är värt att vara glad för och fira lite.
 

En ledig dag mitt i veckan.

Den här veckan började lite segt, antagligen för att jag hade kvar en typ av seg känsla efter helgen, men det släppte efter ett tag när jag hade kommit till praktiken i måndags. Idag har jag en ledig dag så här mitt i veckan så jag har latat mig i princip hela dagen; latat mig och fixat matlåda till imorgon. Idag är det förresten även exakt en månad sen jag var på introt för den här praktiken.
 
En flumbild från en tidigare praktik.
 
Jag fick förresten veta tidigare i veckan att jag ska ha min kliniska examination på avdelningen på fredag nästa vecka, alltså på min sista dag. Förhoppningsvis går det bra, och om det gör det så borde jag vara klar med allt på fredag nästa vecka. Jag hoppas att det blir så. Nu ska jag hur som helst fortsätta lata mig lite…
 

Jag blev godkänd på mittbedömningen i tisdags!

Den här veckan har gått ganska snabbt, känns det som. Antagligen delvis på grund av att jag bytte fredagen mot måndagen och därför blev klar med praktikveckan en dag tidigare. Nu har jag bara två veckor kvar. Åtta pass kvar, varav ett kanske förhoppningsvis blir på operationen om jag har lite tur. Mittbedömningen var den här veckan, i tisdags, och den gick bra. Jag var väldigt nervös innan, dock inte nödvändigtvis för att jag trodde att det skulle gå dåligt då min handledare inte gett mig någon som helst anledning till att tro det utan snarare tvärtom. Jag har helt enkelt någon typ av examinationsångest vilket jag började förstå mer och mer i våras när jag mådde dåligt på grund av stress, för åtminstone delvis så hör det ju ihop litegrann. Men allt gick bra. Jag är godkänd på mittbedömningen, och då ska det väl i princip krävas något extremt idiotiskt av mig för att jag inte ska bli godkänd på slutet. Läraren sa förresten att hon verkligen ser en stor skillnad på mig nu och att det syns att jag mår bättre. Jag blev så glad av att höra det. Det är liksom inte bara en diffus känsla hos mig, utan andra ser det också. Och den kliniska examinationen som jag har kvar verkar det som att det löser sig så att jag får göra på avdelningen någon gång innan praktiken tar slut, så att jag ska slippa vänta till december med den. Det känns som att allt löste sig på bästa sätt med praktiken och allt.
 
En happy-bild från förra hösten.
 
Helgen har varit lite seg för mig av olika anledningar, men jag har åtminstone njutit av tre dagars ledighet så jag kan väl knappast klaga. Jag har fått sova ut och jag har haft det ganska bra ändå. Igårkväll såg jag klart den första säsongen av Revolution som är en av serierna som jag följer just nu. Annars så har jag tvättat, sett en film, ätit choklad, läst lite och fikat under helgen. Imorgon väntar ett kvällspass på praktiken och vecka fem av sex tar sin början. Snart är det över. Snart är jag klar…
 

Halvvägs genom praktiken, helgen och ikväll…

Nu har jag kommit precis halvvägs genom praktiken. Det kändes så bra att åka därifrån i fredags och veta det. Det känns lite som en milstolpe, liksom. Jag gillar den känslan. Det jag inte gillade med i fredags var dock att jag kände mig ganska så hängig från och till. Jag tog två Alvedon på praktiken, men mådde ändå så pass bra så att jag orkade vara kvar där hela kvällen. Och nu känner jag mig dessutom piggare, så vad det än var så bröt det inte ut i alla fall. Så förhoppningsvis slipper jag det. Jag skulle verkligen inte uppskatta att bli sjuk nu mitt under praktiken.
 
Helgen har varit lugn och det har inte hänt så mycket. Min roomies föräldrar är på besök eftersom hon har fyllt år nyligen, men de har varit iväg en del både igår och idag så jag har varit själv och tagit det lugnt här hemma. Annars så har det varit kul att träffa dem. De är så fina människor. Igårkväll satt jag och pratade med H:s mamma ett bra tag medan hon och hennes pappa pysslade med något inne i köket. Kanske är det delvis för att min egen familjesituation har varit så jobbig, men jag blir verkligen så rörd när H:s föräldrar bryr sig om mig. Och Susannes föräldrar är typ likadana. Inkluderande, omtänksamma och helt enkelt riktigt fina människor.
 
Nu ska jag ta mig an ett tidsinställt inlägg som jag har kvar att skriva för nästa vecka, kanske svara på lite kommentarer, och sen tänkte jag nog ställa mig och laga lite mat. Det får bli en sorts blandning mellan lunch och middag, plus en matlåda till imorgonkväll. Sen tänkte jag begrava mig i de sista sidorna i Star Trek: Voyager-boken som jag läser nu; Death of a Neutron Star, och så kanske lite avsnitt av någon serie. Jag pallar typ inget annat idag, tror jag. Jag vill bara få ha det lite lugnt innan nästa vecka drar igång… Och, jag måste bara säga också att på tal om lugnt så fick jag någon typ av rastlösflipp en kväll tidigare i veckan. Jag blir väldigt sällan rastlös, så detta var nästan komiskt. Jag hade svårt att vara stilla och kände nästan för att gå ut och springa omkring eller nåt. Fast istället såg jag ett av mina favoritavsnitt, Coda, av Star Trek: Voyager och försökte lugna ner mina kringhoppande känslor litegrann, hah.
 
En gammal bild som föreställa en rastlös Erica som är all over the place. Haha.
 

Ett alternativt universum, kanelbullar och lite om denna veckan.

Jag hade en väldigt udda känsla när jag gick upp tidigt i lördags för att ha praktik. Jag kände ju redan sen innan att min veckorytm var helt whacko, men när jag vaknade den morgonen var det långt bortom whacko. Det var liksom inte bara det att det kändes som att det var måndag, utan det kändes dessutom som om jag befann mig i något typ av alternativt universum. I ett universum där det var måndag, där hela världen var lite annorlunda på något sätt som jag inte riktigt kunde förklara. Det var nästan lite som i en dröm, fast i ett vaket tillstånd. Det släppte efter några timmar, men jag kände mig ganska så out of phase där ett tag och på ett sätt var det nästan lite komiskt. Men utöver det hade jag en bra dag i lördags. Det var mycket lugnare på praktiken under helgen och jag fick därför prova att ha lite fler patienter då vilket jag tycker gick ganska bra. Det blev även en ganska mysig helg. På lördagen var det en av undersköterskorna som hade lagat mat som hon bjöd på och på söndagen var det några som gick och köpte kanelbullar till alla. Och jo, jag hade helt missat att det var kanelbullens dag i söndags så jag fattade inte förrän efteråt att det var därför som det bjöds på bullar. Jag tänkte mer att det kanske var någon helggrej eller nåt att de brukar köpa fika, haha…
 
En kanelbullebild från förr.
 
Igår var jag ledig från praktiken och hade en tid hos studenthälsan. Där träffade jag samma sjuksköterska som jag har pratat med tidigare. Jag fick prata av mig lite om hur jag tycker att det går på praktiken, hur det känns och hur det har gått med hela stressgrejen och allt det. Till stor del har det ju gått bra och jag har haft väldigt få symtom på stress under de här veckorna, men jag fick hur som helst ytterligare två övningar för att slappna av mer. De verkade väldigt enkla, så tänker absolut använda mig av dem. Jag har även en ny tid där i början av sista veckan på praktiken. Jag vet dock inte om jag faktiskt kommer att behöva den, men vi bokade den ändå utifall och så får jag boka av den om jag känner att det inte behövs.
 
Resten av den här veckan borde bli ganska lugn. Jag är ledig idag också och har sen bara praktik imorgon, torsag och på fredag. Då det ska vara fyra pass i veckan och jag gick fem pass förra veckan så blir det en lite kortare vecka nu. Och jag hoppas att den går snabbt, haha. När den här veckan är slut har förresten halva praktiken gått. Då är jag halvvägs igenom och ljuset i tunneln kanske kommer att skina lite klarare. Jag vill bara bli klar nu.
 

Jag dagdrömmer om att kunna flyga iväg fri som en fågel…

Den här dagen har gått så fort. Precis som igår gick fort. Det är nästan lite så att jag inte hinner med, fast å andra sidan så ville jag ju att hela den här månaden skulle gå fort. Så då är det väl ingen idé att klaga, liksom. För mig känns det dessutom som söndag idag, vilket bara späder på känslan att hela veckan har gått fort. Anledningen till detta är att min veckorytm ser lite annorlunda ut på grund av att jag den här veckan haft praktik måndag till onsdag, varit ledig igår och idag och sen har praktik igen imorgon och på söndag. Så jag har redan haft min helg och nu är den snart över. Typ. Ni fattar nog. Men jag har haft bra dagar den här veckan, även om känslorna är lite förvirrade över vilken dag det faktiskt är. Det känns som att det går framåt på praktiken och att jag klarar mig bra, och jag hoppas med hela hjärtat att den känslan stämmer. För jag kommer på mig själv ganska ofta med att inte fullt ut våga lita på den. Att inte helt och hållet ge mig själv den lättnaden som det skulle kännas att säga att allt går bra nu. Det är mycket möjligt att det gör det, men jag blev alltför trasig i våras för att våga säga de orden till mig själv nu. Det väntar jag med åtminstone till efter jag har haft mittbedömning om en och en halv vecka. Det känns bäst så, även om det ändå finns en liten dold röst någonstans på insidan som viskar "Det kommer att gå bra!". Och jo, jag kan väl skriva också att jag dagdrömmer om den dagen praktiken är över och jag har klarat den lite då och då. Jag tänker på hur det kommer att kännas. Som att jag kan flyga iväg fri som en fågel, ungefär. Jag tänker på glädjen. Det peppar mig. Det ger mig mer styrka. Mer motivation. Och sen läser jag samma verser om och om igen i Bibeln. Om att Gud välsignar och återupprättar. Om att det inte finns något att vara rädd för. Jag hoppas att de kommande dagarna fortsätter att gå lika fort så att den dagen som jag dagdrömmer om kanske kan komma lite snabbare…
 
(Bild från Unsplash!)
 

Det har varit typiskt mys i helgen.

I fredags blev det pizzamys här hemma plus de två första avsnitten av andra säsongen av 24 tillsammans med H. Typiskt mys, och antagligen precis vad jag behövde. I övrigt så har helgen, precis som planerat, fortsatt i lugnets tecken. Bland annat så har jag ätit pizzarester och sett en film, sett på lite serier och läst några sidor i Death of a Neutron Star som är den senaste Star Trek: Voyager-boken som jag läser. Jag har ätit lite choklad. Jag har liksom bara haft det allmänt bra, skulle jag vilja säga. Och jag börjar definitivt hitta tillbaka till att lediga dagar känns som guld…
 
 
Idag har jag suttit och tidsinställt några blogginlägg och fixat lite under förmiddagen, och senare ska jag fixa iordning lite pytt i panna som också får bli matlåda till imorgon. Sen blir det väl mest en lugn eftermiddag och kväll. Just nu är planen ett avsnitt av Revolution och sen några avsnitt av Days. Och sen går jag och lägger mig en sån där tid som ni kanske kan tänka er att Britta 90+ lägger sig vid. Med ett kommande dagpass imorgon så ska jag med en buss som går halv sex, så jag brukar släcka vid nio på kvällen då (om jag inte har otur och har ett kvällspass och då eventuellt hinkar Red Bull nästa dag för att jag bara har sovit i några timmar!) och vill jag ligga och läsa innan så kryper jag ner i sängen redan vid åtta-halv nio. Så nu vet ni det. Sömn är viktiga grejer.
 

Nu är jag tillbaka i en vanlig vardag igen, och det har varit många nya intryck den här veckan.

Efter fyra månaders ledighet som åtminstone till en början var lite som en inofficiell sjukskrivning är jag nu tillbaka i en vanlig vardag igen. Jag har hunnit ha en kort introdag samt tre vanliga pass på praktiken där jag är på en ortopedavdelning med patienter som främst ska/har genomgått planerade operationer. Att vara tillbaka i en vanlig vardag igen känns bra. Jag började känna där mot slutet av ledigheten att jag tyckte att det skulle bli kul att få göra något igen, även om jag ändå var nervös över hur det skulle gå med allt. Nu när jag har kommit igång känns det som sagt bra. Jag har varit ganska så trött den här veckan, men om inte annat så brukar jag vara det när jag kommer till ett nytt ställe eftersom det blir så många nya intryck. Men jag tror att det går bra. För att vara första veckan åtminstone. Jag har liksom kommit igång lite och börjat känna mig lite mer hemma på avdelningen och så. Jag hoppas att jag kommer in i det ännu mer under nästa vecka och börjar få ett lite bättre flow på allt.
 
 
Hösten börjar kännas mer och mer mysig för varje dag. På ett sätt saknar jag värmen och sommaren, men det är mysigt när det börjar bli lite mörkare också. Jag gillar halsdukar och varma tröjor. Och jag har börjat tänka på att det skulle kunna vara en bra idé att köpa ett par snygga gummistövlar.
 
Det känns hur som helst skönt med helg nu. Jag är ledig tre dagar innan jag ska tillbaka till praktiken igen på måndag. Jag har inga större planer för helgen utan tänkte bara ta det lugnt och vila upp mig.
 

Det har varit en helt okej sista ledig vecka.

Jag vet inte om jag vet hur jag mår längre. Ena stunden är jag trött som en björn som blivit väckt för tidigt efter att den gått i ide men känner mig inte sjuk eller så och piggnar liksom till då och då. Ibland känns det ändå som att jag har en förkylning i kroppen som inte bryter ut som ligger där latent och hånler åt mig. Så har det varit i mer eller mindre två veckor nu. Jag är så trött på det. Det skulle kännas mycket bättre om den bara kunde bryta ut och låta mig bli frisk sen, eller förslagsvis försvinna utan att bryta ut. Om det nu ens är det som är problemet. Jag orkar inte.
 
 
Hur som helst så har jag haft en helt okej sista ledig vecka ändå. Som jag nämnde i början av veckan så repeterade jag lite och har liksom allmänt förberett mig för praktiken som börjar på måndag. I onsdags åkte jag in till stan och och gick omkring med Nour i gamla stan och fikade. En kul grej som hände senare den dagen var att jag sprang på Boby som jag gick bibelskola med och inte hade träffat på flera år när jag handlade på vägen hem. Så där stod vi mitt inne på ICA och pratade gamla minnen en stund och lite om vad vi gör nu. Annars så har det mest varit en lugn vecka vilket jag gissar att min energinivå har tackat mig för.
 

Repetition och blandade känslor.

Till viss del känner jag mig som en liten tröttis igen. På morgonen åtminstone. Jag tror inte att jag håller på att bli sjuk eller att det är något sånt, utan det är mer som att jag känner mig tröttare än vanligt när jag vaknar. Kanske kan vi skylla det på hösten. Eller så har jag bara sovit för mycket och är trött på grund av det, och skulle det nu vara anledningen så kan jag ganska säkert lova att det kommer att ändras med början nästa vecka om inte förr. Fast då misstänker jag att jag blir trött av en annan anledning istället, haha…
 
Hur som helst så har jag både igår och idag suttit och repeterat lite om främst ortopedi inför praktiken som börjar på måndag. Jag känner mig egentligen ganska peppad och tror att det kan bli kul att få komma ut och hänga på sjukhuset lite igen. Men ja, jag är nervös också. Så det är lite av en blandning av känslor, men jag hoppas att det mesta av det nervösa släpper bara jag kommer igång. Och till på måndag har jag några dagar kvar att njuta av lite ledighet, så det ska jag se till att jag gör.
 
 

Hope is rising, hope is on the move…

Idag var jag hos studenthälsan hos en sjuksköterska på förmiddagen och fick prata av mig lite om hur allt känns nu inför praktiken samt även få lite råd och tips. Det kändes verkligen bra. Det, tillsammans med en liten röst på insidan som har börjat viska att jag kommer att klara det här, gjorde så att jag känner mig mer hoppfull. Bland annat så pratade vi om hur långt jag faktiskt har kommit i utbildningen och hur bra det har gått tidigare (innan fiaskot i våras alltså) och vad jag kan göra om jag mot all förmodan skulle börja känna av stressymtom igen när jag är på praktiken. Jag har dessutom fått en till tid där ungefär två veckor in i praktiken, i början av oktober, för att kolla av lite hur det går. Så nu ska jag ha drygt en vecka till som är lugn och sen ska jag försöka gå in i praktiken med en postiv utgångspunkt och vara en lugn Erica
 
 
Igår var jag inne i stan och fikade med min fina Hanna, och utöver det har den här senaste veckan faktiskt inte innehållit så väldigt mycket speciellt egentligen. Jag var väldigt trött där ett tag i slutet av förra veckan och i början av denna. Det var nästan så att jag började tro att det var en förkylning på gång, men oavsett hur det låg till så bröt det aldrig ut något och jag känner mig lite piggare igen nu.
 
Jag har också tänkt lite på att våga öppna upp mer. Att våga säga hur det är och hur det känns, och att våga be om hjälp. Det kanske går långsamt framåt för mig när det gäller detta, men jag tror i alla fall att det går framåt. Nu var det bara det där samtalet som jag ska ta tag i att ringa också. Men det har jag väl mer eller mindre lovat mig själv nu att jag ska göra nästa vecka.
 

När man är trött så kan det kännas lite rörigt. Typ.

Ni vet den där känslan när man tänkte skriva och har saker att säga, men sen när man ska göra det så står det helt stilla i huvudet!? Jag tror att det precis hände mig. Får skylla på huvudvärken och att jag är lite trött. Jag vet att jag hade någon typ av mardröm inatt, så jag kanske inte sov så bra. Jag vet inte. Jag var i min fina by ett tag och kom hem igen igår. Jag var lite "post-by-deppig" på grund av hela grejen med att jag inte vet när jag kan få träffa mormor, morfar och katterna nästa gång. Det kändes bättre när jag hade fått komma hem, packa upp och fått landa lite. Och jag är tacksam för tiden jag fick där. En i princip ångestfri tid med många fina stunder och gosiga kramar. För att inte tala om en del skratt. Sen att jag kom hem, drömde att jag var där och att all hell broke loose är en annan sak. Men vi glömmer det nu. Ja, jag har mardrömmar om allt det där någon enstaka gång, och ja, tyvärr är byn som var en sån trygghet för mig tidigare numera delvis kopplad till panikattacker och ångest. Men den här gången var resan som sagt i princip ångestfri. Nu är jag hemma. Jag är tillbaka i Stockholm. Jag behöver inte tänka på det där mer nu. Ärligt talat så har jag tillräckligt mycket på min tallrik ändå i alla fall.
 
I bilen på väg ut till byn.
 
Om några veckor börjar praktiken som jag ska ha, och om allt går bra med den så är jag sjuksköterska sen. Jag hoppas att allt går bra och jag tror att jag mår bättre med hela stress-grejen. Jag ringde hur som helst till studenthälsan imorse och bokade in ett uppföljningssamtal med sjuksköterskan som jag pratade med innan sommaren. Tänkte att det kunde vara en bra grej. Jag ska dit nästa fredag, och sen tänkte jag att jag skulle ta mig tid att läsa på lite om ortopedi veckan innan praktiken börjar. Jag ska vara på en ortopedisk avdelning och lite repetition skadar ju aldrig. Jag fick förresten ett välkomstbrev från avdelningen igår, och jag får intrycket att det är en bra avdelning. Så det känns ju bra åtminstone. Men jag kommer att skriva ett eget inlägg med allt om hur jag tänker om praktiken senare, och det kommer antagligen upp under nästa vecka.
 
Jag ber om ursäkt om det här inlägget blev lite rörigt. Eller så kanske det bara är i mitt huvud som det är rörigt. Jag tror att jag ska börja fixa med mat om en stund och sen kanske ta en powernap när jag har ätit.
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg

RSS 2.0